Mellan himmel och jord

2013-03-06
12:30:00

Jag har blivit moster!
I maj berättade min yngsta storasyster Jossan att hon och hennes man Jörgen äntligen skulle bli föräldrar! Glädjen hos mig var total, även om det till en början var svårt att förstå. Ju mer magen växte, ultaljudsbilder togs och vagga, vagn mm inhandlades så växte även tanken hos mig: Jag skulle bli moster! Barnet var beräknat till 12 januari 2013, men då Jossan har en kronisk njursjukdom och är tranplanterad, så räknade läkare och statistiken med att det skulle bli ett decemberbarn.  
 
I augusti kom nästa glada nyhet. Då var det min andra storasyster Pernillas tur att berätta att hon och hennes sambo Jimmy också skulle bli föräldrar! Jimmy har sedan tidigare en 7-årig son, men det var Pernillas första barn. Inom loppet av 4 månader skulle det födas två små knoddar till familjen Karlsson (eller egentligen Bäckmark och Adolfsson). Pernillas bebis var beräknad 10 maj 2013.
 
Hösten gick och det var mer bebisprat än något annat när familjen träffades. November var över och Jossan började förbereda sig på att det kanske skulle vara dags snart. Allt såg bra ut, men det vanliga är att transplanterade föder från vecka 32. Men december gick och det blev nytt år. Bebisen hade bestämt sig för att minsann stanna inne i värmen i stället för att komma ut i vinterkylan. Vem skulle inte det? Inte förns på BF-datum tittade det ut en liten tjej! Milla Bäckmark hade kommit till oss! 49 cm lång och 3705 g. Graviditeten och födelsen hade gått jättebra!
 
Milla växer och Pernilla börjar förbereda sig. Vagnen är inköpt och barnrummen i huset ska flyttas om och inredas. Ut i skidspåret, schlagerfest med jobbet. Men plötsligt uppkommer symtom som kanske inte skulle vara där under en graviditet. Akut hamnar Pernilla på US med kraftig havandeskapsförgiftning (HELLP) och redan samma kväll föds Walter Adolfsson, 36 cm och 1040 g, Williams lillebror. Den mista sötis jag sett beslöt sig för att han minsann inte ville vara så mycket yngre än sin kusin. Sjukhusvistelsen blir lång men både mamma och son mår bra!  
 
Det som skulle vara 4 månader emellan blev knappt 1,5 och utan att jag ens hann blinka så var jag moster till två underbara små syskonbarn! Välkomna till oss Milla och Walter! Jag ska ta den hedersfulla titeln MOSTER på största allvar. Jag älskar er!
 
Milla Bäckmark - 12/1 2013
 
 
Walter Adolfsson - 22/2 2013

Kommentarer:
#1: Elie

Oj oj oj? Vilken liten en.

Svar: Ja, båda två men framför allt lillkillen! Det är fantastiskt att det räcker med 3/4-tid i magen!
Jessica

2013-03-09 @ 00:55:10
#2: Johanna

Vilken lycka! Och vilka fina små barn!! STOLT moster såklart!

Svar: Visst är de fina! =) Walter växer och får snart åka hem! Moster längtar!
Jessica

2013-03-11 @ 10:24:43
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: