För några veckor sedan ringde servicechefen på Kolmårdens camping till mig. Hon hade fått mitt namn som en utav de som gått vidare från speedrekryteringen som jag nämnde i ett
tidigare inlägg. Hon visste inte så mycket mer om mig än att hon sett mitt CV och att rekryteringsfirman tyckte att jag skulle vara en bra personal i receptionen. Vi hade en kort telefonintervju och bokade in en träff på campingen samma vecka. Där hade jag en halvtimme, men efter 50 minuter var vi tvungna att bryta eftersom nästa person kom för intervju. Med andra ord, vi klickade direkt och jag fick känslan av att det kunde bli en kul sommar! Om hon valde att ta med mig i teamet, det var 13 kandidater till 12 platser, utav 2000 sökande från början! Någon vecka senare ringde chefen upp mig och meddelade att hon ville att jag skulle jobba hos de i sommar, och att jag även skulle få lite mer ansvar i form av hennes "högra hand". Hon har hand om reception, butik, kiosk och aktiviteter på campingen och även övergripande serviceansvar. Över henne finns en distriktschef som oftast befinner sig på campingen i Karlstad.
Fredag och söndag den här helgen jobbade jag mina första pass. Känslorna har gått både upp och ner, ganska kraftigt åt båda håll. Det ska bli spännande med en ny utmaning eftersom camping är något jag är uppvuxen med men aldrig arbetat med. Receptionssysslorna är nog rätt lika hotell, men det är annorlunda frågor och framförallt gäster och deras anledningar till besök beroende på vilken typ av anläggning (cityhotell, familjehotell, kursgård, camping) man är på. Samtidigt som det känns kul är det samma oseriösa bransch, som jag vill arbeta i men samtidigt inte vill ha med att göra. Jag har till exempel inte ens sett skymten av ett anställningsavtal och är schemalagd på dagar jag sagt att jag inte kan jobba. Jag tar en dag i taget, intalar mig att det i alla fall är pengar som är svåra att tacka nej till när vi vill köpa hus, och jag hoppas att jag om några månader kan skriva ett inlägg som handlar om att jag har världens roligaste sommarjobb!
Välkommen till First Camp Kolmården, du pratar med Jessica...
Jag lovade i mitt inlägg "50 mil till midsommar" att jag skulle uppdatera er var 10 mil. Jag har inte glömt. Jag har inte hoppat av utmaningen. Jag har bara promenerat fruktansvärt långsamt. Men äntligen! Nu har jag kommit 10 mil framåt! Och på lika lång tid har jag 40 mil kvar... I början (februari) kändes det inte så svårt att nå målet, men nu känns det betydligt tuffare... Även om jag börjat komma längre och längre varje gång jag går. Tror ni att jag klarar det? Hmm..
Jag vill passa på att tipsa om en app, som senaste veckan fått mig att komma iväg på längre promenader utan att tänka just på att jag är ute och går. Den heter "Turf" och finns att ladda ner gratis i alla fall till iPhone. Det går ut på att man ska gå till olika platser och erövra den zonen. Man kan samla på sig zoner och därmer få poäng ända tills man blir av med de igen. Ju fler zoner man har desto mer poäng får man, blir man av med alla så blir man också av med alla poäng. De zoner man någongång varit vid färgas vita och på så sätt kan man lockas att gå till ännu fler områden. Det är inte direkt poängen eller mängden zoner som får mig att gå omvägar mellan campus och bilen, eller ta en extra lång promenad i Söderköping när jag ändå ska åka dit för att handla, utan egentligen att ha små mål på vägen. Idag hade jag lite drygt en timme mellan att bilen var lämnad för service och jag behövde vara på campus, så jag tog en runda för att samla lite zoner. Det resulterade i 4,9 km promenad på en sträcka som raka vägen bara är knappt 1,5 km. Och äntligen kom jag ner under 40 mil kvar!
En del av det roliga är även att man hamnar på många platser och vägar som man inte skulle gå till annars. De dagliga promenaderna blir betydligt mer varierade och man kan hamna lite var stans om man vill, till exempel vid ett av flyplanen vid E4 utanför Linköping! Vem hade tänk gå en promenad där annars?
När jag startade min blogg för drygt ett år sedan var syftet att skriva av mig kring tankar och funderingar, uppdatera vänner och familj om vad som hände i min vardag och dela med mig av tips, idéer och annat kul. Sedan dess har det blivit 100 inlägg om just vad som fallit mig in. Det har handlat om syskonbarn, sjukdomar, recept, utflykter, vänner, tankar, döden, kärlek, plugg - ja allt mellan himmel och jord.
Varje dag är det stadigt ca 10 besökare som kikat in här. Några vet jag vilka, men långt ifrån alla. Då jag vet att de flesta inte är inne dagligen är det ju betydligt fler än 10 personer. Som mest har det hittat hit uppåt hundratalet på en dag, när jag länkat från Facebook, men inte en enda dag (förutom allra första veckorna) har räknaren stått kvar på noll! Ganska fantastiskt att det är så många som är intresserade av mitt ganska ointressanta liv!
Allra flest besökare hade inlägget när mina små syskonbarn föddes, "
Jag har blivit moster!". Mitt egna favoritinlägg är "
Och någonstans så blev jag den jag är nu", och det är även det jag fått flest positiva ord och kommentarer om. Det mest förvånande var ändå när jag för några veckor sedan fick en kommentar på "
Diagnos: fibromyalgi" från i höstas, av en helt okänd person som tyckte att jag förklarade mina känslor kring sjukdomen och beskrev den så bra.
Jag har fått många fina åsikter om hur jag skriver, vilket gör mig ännu mer taggad att fortsätta. Så, tack för att ni läser så jag får fortsätta skriva för några!
I torsdags slutade vi en delkurs och igår hade vi vår sista redovisning i ämnet. Det var en tvåveckors introducerade kurs i utställningsteknik och vi lärde oss mycket om allt från hur man grupperar olika föremål i en monter till hur man skapar ett separat rum med hjälp av ljus. Blandat med föreläsningar och utställningsbesölk skapade vi gruppvis tre olika utställningar, alla under temat "Tid, rum, identitet".
Den första började med att vinskola ta med oss varsin helt valfri ska hemifrån. Två mobiltelefoner, en bok, en hästsko, en leksaksslägga och en fickplunta. De fick vi i uppdrag att skapa en utställning av som skulle gestalta identitet. Två telefoner gav oss tanken om en person som lever ett dubbelliv. Väggar, tyg och dubbletter av en del föremål (vi fick plocka dit några fler saker men originalföremålen skulle ge berättelsen) och en dag senare hade vi satt upp utställningen "Dubbelliv" med inspiration av 50 nyanser-böckerna. En ljus fasad av en tillsynes ordentlig och tråkig person och bakom draperiet en betydligt mer dold sida.
Till den andra utställningen fick vi bara en projektor med tillhörande mediaspelare och högtalare och instruktioner om max 5 minuter film eller bildspel. Vi valde att gestalta katastrofer och hemskheter som människan gjort mot människan. Vi plockade bilder från krig, folkmord och terrorattacker och skapade en svartvit film som en tidsaxel från häxjakt till krisen i Nordkorea, tillsammans med en ganska okänd dramatisk filmmusik från Gladiator. Vi skapade en miljö som skulle upplevas som en provisorisk biograf i ett militärläger och vid sidan om skynket vi visade filmen på fanns klossar med ord som "Varför?" "Hat" "Sorg" och "Hur kunde det ske?"
Den sista utställningen skulle vara en skalmodell av en fotoutställning. Vi fick 200 svartvita fotografier på barn från 1910-30-talet i Norrköping och fria händer. Vi valde ut bilder där barn lekte och skapade en lekfull miljö med starka färger, olika återkommande material men ett ändå ganska avskalat och enkelt bildspråk. Utställningen kunde till exempel vända sig till mor- och farföräldrar som tar med sina barnbarn för att visa hur de själva lekte som barn.
Två veckor med tre utställningar och enormt mycket mer kunskap när det gäller utställningsmediet. Hur, vad och varför man gestaltar återkommer i alla medier, men precis som film, text och musik har sina svårigheter är det mycket att tänka på under en utställning. Ljus / skuggor, ljud / tystnad, mörker / ljus, återkommande detaljer, vilket föremål syns först / mest. Och framför allt varför allt det här. Allt måste ha en tanke, en bakomliggande orsak till varför det står skrivet på det sätter, med det textsnittet. Varför står föremålet upp, varför ligger det ner, varför är det inte på något annat sätt än det är, varför är det gestaltat just så. Varför är ramen röd? Varför är det fyra spotlights i taket istället för fem golvlampor. Men det viktigaste av allt: Vad ser besökaren? Varför ska besökaren se det? Vad är syftet? Och vad ska hon eller han ta med sig för känsla. De här föreläsningarna och övningarna samt en recension av två befintliga utställningar öppnade verkligen upp för den enormt svåra och komplexa gestalningsformen som utställning faktiskt är. Men intressant. Och kul!
"Dubbelliv"
"Vad människan gör mot människan"
Häromdagen skulle jag och mina systrar med familjer träffas ute på vår sommarstuga. Jag tog på mig att ta med kaffe och kaffebröd. I samma sekund som jag sa till Tobbe att "jag slänger ihop lite kladdkakemuffins till i morgon" kom jag på att jag ju inte får äta sånt under en period nu. Så jag fick tänka om lite.. Jag har en gammal bekant som vän på Facebook, och ibland får jag upp bilder på snacks och efterrätter som ser jättegoda ut. Det visade sig vara så kallade raw food-recept. Jag vet inte riktigt vad det innebär, men det är nyttigt och innehåller oftast varken framställt socker eller fett. Hittills har jag provat två utav recepten jag fått av henne, och flera finns att hämta på diverse bloggar och hemsidor. Hon tipsade mig om
den här receptsamlingen, och jag passar på att tipsa vidare! Jag gjorde om recepten något, här är mina varianter.
Äppelkaksmuffins
1,75 dl havregryn
1,75 dl havremjöl (eller annat mjöl, jag använde hälften vetemjöl och hälften grahamsmjöl)
3 tsk bakpulver
1,5 msk kanel
3 mosade bananer (ekologiska är ofta mindre, jag tog 4)
1,75 dl vaniljkvarg
1 dl agavesirap
3 rivna äpplen
1 dl jordnötssmör (jag använde Nugatti som är lite mer chokladsmak än nötter, och utan palmolja!)
Sätt ugnen på 200 grader. Blanda ihop alla ingredienser utom jordnötssmör och äpple med elvisp. Lägg hälften av smeten i stora muffinsformar. Blanda äpple och jordnötssmör och lägg i formarna. Täck med resterande smet Baka i ugnen i 10-15 minuter. Ta ut och låt svalna något! Ät med sked, eventuellt tillsammans med lite vaniljkvarg.
Istället för kladdkakemuffins
Dadelbollar
Bollarna:
2 dl nötter (jag tog 1 dl hasselnötter, 1 dl sötmandel)
1 dl kokos
1 dl solroskärnor
2 msk kokosolja
10 färska dadlar
2 msk agavesirap
2 krm salt
Rulla de i:
Kakao
Kanel
Rörsocker
Vaniljpulver (mald vaniljstång)
Mixa allt tillsammans och rulla till bollar, precis som chokladbollar. Blanda kakao, kanel, rörsocker och vanilj på en tallrik och rulla bollarna i det. De går utmärkt att frysa för att ta fram till helgsnackset eller spontanfikan.
Istället för chokladbollar
