Mellan himmel och jord

Hur långt är det kvar till midsommar? 17 veckor, kanske du tänker då. Men jag tänker just hur LÅNGT det är kvar...

Med 121 dagar kvar till sommarens både avstamp och mittpunkt sätter jag upp en ny utmaning för mig och min kropp. Jag blev inspirerad av Cathrine Tibblings facebook-sida LevNu, där hon bland annat skrev så här:

På det stora hela handlar det om att förflytta sig 40 mil framåt innan midsommarafton. Det kan göras som jogg, lunk, gång eller till och med krälandes…bara förflyttningen sker med den egna kroppen som redskap.

Jag gillade idén eftersom det känns lättare att beta av ett mål än att räkna upp till det. Eftersom jag har som större mål att gå ner ganska mycket i vikt plussade jag på 10 mil, vilket innebär att jag från idag ska gå / springa / krypa i snitt 4,13 km per dag. Det känns som ett bra mål för att komma igång igen, och för några år sedan gick jag 0,5-1 mil om dagen, utanför arbetstid, så det känns inte omöjligt heller. Men det är inte det dagliga som räknas, det är totalen.

 

Häng på och utmana dig själv du med! Sätt dina egna mål, efter dina egna förutsättningar och vad du vill uppnå. Tobbe kommer att utmana mig med samma förutsättningar för att hjälpa mig och för att jag ska ha någon att jämföra mig med, jag behöver det. Alla är sina egna domare, och alla är vinnare!

 

Jag behöver uppdatera min träningslista på Spotify om jag inte ska tröttna på låtarna, 50 mil blir ett par timmar! Lämna gärna en kommentar med bra tips på era favorit-träningslåtar!

 

Jag och Tobbe har aldrig varit mycket för att fira alla hjärtans dag, men den obligatoriska asken med geléhjärtan och buketten med rosor stog ändå på sin plats på fredagen. Men medans många andra par åt middag på restaurang eller likanande valde vi att umgås med vännerna. Vi var bjudna på inflyttningsfest hos Leo inne i Norrköping. Lägenheten hade han tagit över från sin syster, så det var inte en helt ny bostad, men med köksrenovering var det ändå kul att komma dit och se hur snyggt det blivit! Vi var ett gäng från Skärkind och några kompisar från stan som träffades där och sedan gick vi ut på krogen! Det var inte igår.. =) Vi hamnade på Hugos, som oftast då vi är så stort spann i åldrarna att det inte finns så många andra alternativ. Lite dans, lite drinkar och lite spel senare tog vi en taxi hem tillsamman med Alex och Jacob.

 

Lördagen spenderade vi på ett ovanligt sätt... Vi vaknade lagom till att vi precis missade damernas guldåk, men spenderade sedan HELA dagen i soffan så vi såg reprisen ett antal gånger. Bakis som aldrig förr oj-ade vi oss över att åldern tar ut sin rätt.. =/ Men vad gör väl det när det regnar och det finns glass och OS innomhus?!
 På kvällen tog vi oss ändå ut på en promenad i full reflexmundering, och längtade till sommarkvällarna när man slipper pannlampa.

 

Kan vara bra att ha när fötterna blir runda...

 

Idag har jag varit med om någonting jag inte gjort tidigare. Speedintervju. Och speed var verkligen ordet!

 

Igår skickade Tessan ett sms till mig och frågade om jag ville följa med på rekryteringsträff på Spiralen, det var First Camp Kolmården som skulle finnas där och hon tänkte om jag också var intresserad av att söka jobb i receptionen till sommaren. Ja visst, svarade jag och tänkte att det var väl så att man går dit med CV, får höra lite information om urvalsprocess och i högsta grad får presentera sig. Det är så rekryteringsträffar brukar gå till. Men här var det lite snabbare tempo. Registering, stå i kö för intervju, svara på några frågor, tack vi hör av oss hej. Och det hade inte gått mer än 5 minuter! Det var 6 personer som intervjuade olika personer samtidigt i ett stort rum och man fick sitta ner ca 1 minut.

 

Jag fick frågorna;

 

Vilka tjänster är du intresserad av hos oss? - Gulp, vilka finns? Jag visste ju bara att Tessan sökt reception så jag svarar det. "Reception, service"

 

Vad är service för dig? - Den frågan får man varje gång man söker jobb i den branschen så det svaret som rinnande vatten "Att ge gästen den hjälp som just den vill ha. Självklart ska man sälja in sin bästa tjänst, men på det sättet så att gästen tror att det är han som väljer. Och varje gäst har ju unika frågor och önskemål, så det gäller att vara flexibel."

 

Vad gör du idag? - Det är ju inte vad jag gör idag som är väsentligt.. Kommer det fler frågor? Bäst att få in så mycket som möjligt i svaret! "Pluggar, till mediaproducent. Men jag har arbetat mycket i reception, hotell, turism och resraurang innan. Jag har även läst på Turistakademin här i Söderköping. Och tycker att det skulle vara kul att komma tillbaka till gästerna över sommaruppehållet i studierna"

 

Tack, jag käner mig nöjd med dina svar. Håll koll på mail och sms under dagen. Har du några frågor? - What? Var vi klara där? Har vi ens börjat? "Nej, men jag tog med mitt CV, vill ni ha det?" Nej, det registrerar du på webben, länk kommer i ett mail.

 

9 timmar senare kom svaret:

"Ett stort grattis, du är en av 100 som vi valt att skicka vidare till dag 2. Totalt var det ca 2000 kandidater som ingick i rekryteringen. Du ska redan nu känna dig som en vinnare som klarade dig vidare från dag ett. Morgondagens intervjuer kommer att äga rum på arbetsförmedlingen i Norrköping."

 

Här var det snabba puckar! Lite skillnad från Valdemarsviks Kommun där jag sökte jobb i april och fick svar i postsänt brev i november, det kan man kalla slow-rekrytering!

 

 

Idag skulle farmor fyllt 88 år. Det får mig att tänka på sjukdomar och döden och allt det hemska det för med sig. Farmor fick leva ett långt och friskt liv, men förlorade sin man, min farfar, när de fortfarande var alldeles för unga. De skulle snart gå i pension när cancern tog hans liv. Det var i januari 1987 och bara en månad tidigare hade jag fötts på samma sjukhus, så jag han i alla fall träffa honom.

1 av 3 personer i Sverige drabbas någon gång i livet av cancer, men alla runtom drabbas också. Statistiskt sett skulle det vara 2 av tjejerna i Raganas, 4 personer i min familj, 15 personer i min släkt, 24 personer i klassen, 3 miljoner av Sveriges befolkning. Varje år insjuknar runt 50000 personer och ungefär 400 utav de är barn eller ungdomar under 20 år. Den statistiken får mig att må illa.

Jag har än så länge ändå varit ganska förskonad från cancerns framfart. Visst har den funnits, i både släkten, klassen och bland bekanta men tack och lov inte så att jag själv har drabbats av den på nära håll. Men det är många andra som har drabbats, och kommer att göra. Ung Cancer arbetar med att skapa bra levnadsvillkor för unga vuxna drabbade. Detta gör de bland annat genom att skapa mötesplatser, informera och utbilda samt debattera.

I söndags var jag och Liza i Örebro och skapade armband för Ung Cancer. Färgglada pärlarmband med textpärlor som bildade orden FUCK CANCER. Vi gjorde tillsammans 40-50 st och sammanlagt gjordes under dagen 1600-1700 st! Det var en man som hade tagit initiativet ideellt, hans berättade för mig att hans bonusson har cancer. Han var märkbart rörd när han sa att det varit över 200 personer på plats under dagen, och lika många förra gången. Nästa gång är 23 mars och då åker vi flera av Raganas-tjejerna igen. Är det någon mer som vill följa med så säg bara till! Senare i år hoppas vi kunna ordna en pärldag i Norrköping och då vill vi se ännu fler där. Jag hoppas att jag kan räkna med dig?!

Cancer är en vidrig sjukdom.
En vidrig sjukdom som stampar in i människors liv utan att visa någon respekt eller hänsyn.
En sjukdom som tar liv och skapar oändligt mycket sorg och oro.
Därför är det okej att hata cancer.
Det är okej att vara arg, skrika och använda fula ord.
Det är helt enkelt okej att säga “Fuck Cancer”.

Under månaden som gått har älskade Milla fyllt 1 år och börjat gå som bara den! Jag har haft pysselstund med Pernilla och Walter och gjort gipstavlor. Gått promenader med vänner. Invigt skidorna för vinter och Tobbe har åkt för första gången. Jag har hängt hos syster på hotell Vrinnevi och blivit förbannad på vården för egen del. Jag har fått bukt på mitt sockerberoende och är inte alls lika trött. Sålt massa "loppis-saker" via Facebook, köpt en begagnad cykel och lagt ut den på Blocket igen. Bytt bank, börjat pensionsspara och skaffat gemensamt kort. Hälsat Madde välkommen tillbaka från ett halvår i Mexico. Skottat snö. Avslutningsvis har vi budat på hus, men inte heller denna gång fått flytta... 

Nu styr vi Lizas Gråbettan mot Örebro för ett nytt äventyr och det lovar jag att skriva om :)