Mellan himmel och jord

2015-06-09
00:49:00

En blogg är till för att skriva av sig
Förra tisdagen hade det gått 1 år sedan vi flyttade in i vårt så efterlängtade, egna hus. Nu skulle äntligen friheten komma! Vi skulle få göra vad vi ville, och vi hade en anledning att göra allt det där. Ingen som bestämde si eller så, men inte heller någon som struntade i att åtgärda svartmöglet i badrummet, den trasiga ackumulatortanken eller som bara ryckte på axlarna istället för att laga taket som det regnade in igenom. Nu skulle vi äntligen få sköta vårt och ingen annan skulle behöva lägga sig i.

Lägga sig i ja. Visst är de allra flesta glada för vår skull, för att vi har hittat ett hus där vi trivs och så. Men oj vad åsikter! "Varför köpte ni så litet? Hur ska ni bygga ut? Eller ska ni riva och bygga nytt? Var ska barnen få plats då? Torpargrund från 1700-talet, ja då är det bara att vänta på alla dolda fel då! Uch tänk vad som har hänt där under flera hundra år, varför vill man bo så?? Den där tomten är väl inte så kul! Så nära vägen, det kan ju inte va kul?! Då kan man ju lika gärna bo i stan. Fast det är ju visserligen bra för barnen med närheten till buss, men tänk på att bygga ett säkert staket! För ni ska väl inte ha kvar det där gamla rangliga staketet? Ska ni inreda vinden? Till kontor?? Fast barnrum är väl bättre, framför allt när ni ska sälja." Och så vidare och så vidare. Och visst är det obekvämt att alltid behöva säga emot, att vi trivs i ett litet charmigt enplanshus och att vi ju faktiskt inte ens har barn på väg...
 
Men den här senaste tiden får mig nog ändå att sakna hyreslägenhet i stan lite grann. (Ytterst lite men ändå lite) Mördarsnigelinvasion på 8000 kvm, massor med myror i köket och Anticimex verkar ha glömt bort oss, våra träd hänger ut för nära över vägbanan, tv-mottagningen funkar bara lite ibland, trasig kaffebryggare när man behöver en stryrketår som mest. På tal om trasig så har vi för tillfället heller ingen tvättmaskin, men vad ska man med det till när vattenpumpen har lagt av? Men va fan, Kay Pollak har lärt mig att inte vara bitter. Båda katterna är ju hemma, strömavbrottet på grund av helgens storm varade ju bara ett par timmar och toaletterna på Maxihuset är ju gratis :) Imorgon kommer rörmokaren och kollar på pumpen och brunnen, det är ju bara tre år sen den borrades så det borde väl gå på garanti?
 
Bjuder på en gladare bild från helgens examensfirande, så härligt att bara kunna gå utanför dörren för att plocka en riktig "skolavslutningsbukett" med mer känsla än en svindyr från blomsteraffären i stan!
 
 Grattis till civilekonomexamen Madde! Ferrarin/Lamborghinin väntar! 


2015-01-18
17:41:00

Året som gått 2014
Förra året skrev jag en "åsrkrönika" om året som gått. En liten sammanfattning om 2013 och det viktigatse i livet just då. Så här kommer en sammanfattning om 2014 i samma anda.
 
Huset
Om förra årets störta förändring var familjen så är årets absolut huset. Året började med att vi budade på ett hus i Norsholm som vi förlorade, men blev några månader senare uppringda av mäklaren som sa att ett av våra "grannhus" skulle bli till salu. Vi bestämde oss direkt, ingen tvekan. Bort från Kvästad men kvar i området! Sakta men säkert fixar vi ständigt med någonting hemma. Det finns en hel lång lista med projekt, men hus kostar och tar tid och när Tobbe jobbar i borta och jag pluggar är det ont om det båda. Än så länge har vi i alla fall snart blivit klara med garaget.
 
Kroppen
Ja, kroppen är där. Det känner jag och blir påminnd om dagligen. Ryggen värker, hårbotten kliar och kroppen smärtar och är trött. Tabletterna jag började äta förra året har jag kvar, men har inte fått någon utvärdering tillsammans med läkaren. Sjukvården jobbar visst inte så. Värktabletterna höjer och säker jag lite själv beroende på vad jag har planerat att orka med. Angående magen så var jag utan jäst i alla former under ett år, men har i gått tillbaka till att äta som innan. Jag väntar på en tid för vidare utredning, om de gör någon, men är lite bättre. Kanske för att jag dagligen äter smärtstillande morgon och kväll?
 
Semester
Förra sommaren åkte vi inte på någon semester och i år prioriterade vi inte heller det då vi flyttade in i huset i början av juni. Det blev många turer till Söderköping i stället och en dag tog vi med min systerdotter Milla och Tobbes kusin Rebecca till Kolmårdens djurpark. Däremot löste vi in några presentkort på Resia som vi fått under senaste åren och unnade oss en vecka på Gran Canaria precis efter nyåret nu.
 
Studier
Ett och ett halv år har nu gått på utbildningen, halva tiden! Fort går det, och kul är det. Även om man ibland undrar vad man gör där och tänker att det kanske hade varit bättre att bara fortsätta söka jobb så känns det mer och mer säkert att det var en bra utbildning jag valde. Video-, audio-, text-, layout- och utställningstekniker blandas tillsammans med produktioner och med akademisk teori. Lite av varje. I våras satte vi upp vår första utställning på campus och i veckan som kommer har vi vår första offentliga produktion som vi arbetat med under hösten.
 
Träning
De där 20 kilona som jag nämnde förra året att jag ville göra mig av med har envist häng med ändå. I våras fick jag möjlighet att träffa en sjuksköterska med inriktning på hälsa och friskvård och jag blev peppad att följa de tips och råd jag fick. Jag satte upp målet att gå 50 mil till midsommar, men på grund av plugg, flytt och värk kom jag "bara" 30.49. I år kör jag och Tobbe på utmaningen 100 pass till midsommar i stället, idéen från Facebook men bara för att vi ska peppa varandra. 
 
Jobb
Jag har världens bästa jobb. För 1,5 år sedan frågade Anne, en fd kollega, om jag vill servera om någon efterfrågade personal från hennes och hennes sambos nystartade matlagningsföretag. Totalt blev det sju bröllop och en mässa i år och otaligt många timmar och telefonsamtal med planering, idéspåning och utveckling. Jag brukar säga att vi är tre som "driver" firman men jag är den enda som får lön :) Ansvarig för serveringen har jag fått förmån att träffa mycket nytt folk och se många nya fina platser.
Dessutom har jag och Tobbe nyligen startat ett eget företag! Weidmanns Bygg AB heter det och vi ägen halva aktiekapitalet var. De första två-tre åren har vi fått ett uppdrag i Stockholm, så han kommer tyvärr att fortsätta pendla men med den chans vi fått är det förhoppningsvis värt det. Vi kommer bara anställa Tobbe till en början men man vet ju aldrig hur det kan utvecklas.
 
Festligheter
Året har bjudit på diverse roliga dagar. Först ut var ett par födelsedagsfester med vänner och sommaren började med #himpa14. En fest i Brunnssalongerna med klädkod, middag (av Anne och co), livemusik och tävlingar. Nästa ut var Johannas möhippa med efterföljande bröllop. Efter dop och vår egen inflyttningsfest var det dags för transplantationsjubileum i Stockholm med middag i Blå hallen i Stockholm Stadshus. En minnesvärd dag och kväll tillsammans med Josssan och mamma.
 
Det var en del av mitt år som har gått. Hoppas ni följer med på nästa!

2014-12-03
22:46:00

Massor på G!
Sitter över en kopp glöggte och en stor leverpastejsmörgås och läser mina projektgruppskamraters uppsatser. Vi är 6 personer som i par skriver b-uppsats om framtidens mat. Ett par skriver om dåtidens framtid (vad man på 60-talet trodde att man skulle äta idag), ett par skriver om Urban odling för hållbar framtid och vi skriver om framtidens mat 2025-2045. Vi har tagit reda på de tre starkaste tankarna om vad vi kan komma att äta enligt forskare och teoretiker, sen har vi haft gruppintervjuer där "vanliga" personer fått diskutera vad de tror och vad de har för reaktioner på forskarnas hypoteser. Delar ur uppsatserna plus lite annan information kommer vi presentera på en utställning i Linden, den öppna ytan utanför Åhléns, 20-25 januari! (Vilken plats! Snacka om prestationsångest!) Vad tror ni att ni kommer ha på tallriken om 20 år? 
 
Det har varit fullt upp och lite till på campus senaste veckorna. Samtidigt som det har vi köpt en ny bil! :) och lämnat den på service flera gånger och för tillfället (sen i fredags) har jag haft försäljarens tjänstebil eftersom jag fortfarande inte fått de utlovade vinterdäcken monterade, och att ett spjäll till avgassystemet gick sönder efter att vi ägt den inte ens ett dygn... Jag vet inte när de har tänkt att bli klara men just nu känner jag att hur illa det än är att behöva lämna in sin nyinköpta bil utan vidare information så har jag inte riktigt tid att hämta den nu (suttit på campus 8-20 varje dag den här veckan). Plus att jag har en ännu nyare Volvo och slipper betala bensin under tiden då.
 
Förutom det här har vi äntligen fått ordning på vårt vatten! Ingen fislukt längre sen jag fick JMS att sätta tillbaka vårt gamla filter, fylla det med aktiv kol och även ha kvar det vi köpt av de och att de gjorde en service på det. Utan att betala självklart (som min syster sa: man säger inte emot en sur och bestämd Jessie). Så nu kan vi både dricka vatten, duscha och tvätta utan att må illa!
 
Jo just det, en sak till men det är lite hemligt än så länge. Förhoppningsvis kan jag berätta till helgen :) (och nej jag är inte gravid,  det finns de som försöker tjata på oss om det men vi har faktiskt väldigt mycket annat kul för oss!)
 
Mysplugg i soffan

 

2014-08-08
15:31:00

Den bjuder jag x 3
Ibland gör jag inte de smartaste sakerna, och jag är ganska klantig ibland. De senstaste veckorna har jag fått många att skratta åt mina klumpigheter, men det bjuder jag på!
 
Äntligen en solig, ledig dag och jag skulle lägga mig i hängmattan några timmar för att bättra på brännan. Först en kopp kaffe och kolla lite saker på mobilen. Bikini på, kaffekoppen i ena handen och telefonen i den andra. Till saken hör att vi har en dubbelbred hängmatta av ett kraftigt tyg. För att kunna sätta sig på mitten behöver man hålla i tyget för att komma nån meter in till mitten. Med händerna fulla satte jag mig på chansning och det resulterade till rutchkana ner den biten jag kommit in, och sedan bakåt under hängmattan. Med kaffet över hela mig (inte så varmt tack och lov), med i alla fall den kära kaffekoppen i ett stabilt grepp. Tack för att jag hade bikini, att vattenslangen var utdragen och ingen som såg!
 
En dag nån vecka senare håll jag på att beta av att-göra-listan i trädgården medan Tobbe var iväg under en dag. Klippa gräset, fixa lite blommor och borsta fasaden. Jag hade kommit lite drygt halva huset, i hörnet mot vägen / baksidan, när jag står med piasavakvasten i högsta hugg. Sopar från takfoten och neråt utmed panelen för att få bort spindelväv och en himla massa eklöv. Det ramlar både det ena och det andra, så när det stack till lite i uringningen på bröstet viftade jag bara bort det lite obemärkt, men upptäcker att jag har en geting i handen. Jag har altså stört ett getingbo under taket och det var en geting som stuckit mig på bröstet. I ren panik för att få ut flera getingar under tröjan sliter jag av mig både tröja och bh och skakar och viftar som en galning, när jag inser att jag står innanför staketet och på 210:an utanför rullar en riktigt långsam traktor med en rad bilar efter sig. Där kan man nog tyvärr inte säga att ingen såg!
 
Ni vet när man läser om eller hör personer som har hört och trott fel kring låttexter och man undrar hur de kunnat tro att artisten sjunger så!? I går satt vi i bilen på väg hem från Skänningen marken och lyssnade på 90-talsmusik. Tobbe säger: "Kommer du ihåg den här, Brother Louis" Vi båda sjunger med i låten och efter andra refrängen och raden "brother Louis, Louis, Louis" utbrister jag "Vadå, Louis, brother Louis. Sjunger de 'Louis, Louis, Louis'?! Jag har alltid sjungit 'Looki, looki, looki'! Jag nämner inte att låten är 27 år gammal....
 
Tack och lov har jag inga bilder till det här inlägget! =)

2014-06-25
18:01:00

15 flyttar senare...
Jag nämnde att jag flyttade för 15:e gången och fick självklart frågan var jag bott, och framför allt hur det kommer sig att jag flyttat så många gånger. För 15 gånger för en 27-åring är ovanligt många gånger, och som en parentes kan jag nämna att Corren faktiskt frågat om jag kan tänk mig att ställa upp på en intervju om det! Så det är verkligen ovanligt!
 
Ok, den lilla listan lyder så här...
 
- dec 1989
Emil Hedelius gata 157, Norrköping
När jag föddes bodde min familj i Klockaretorpet på en gård i ett hyrt parhus. Jag var två år när jag flyttade därifrån så det har inte satt några minnen. 
 
Dec 1989 - dec 1995
Sommarvägen 14a, Åby
Vi köpte en villa i övre Åby. Det var mestadels sommarstugor och så vi 4 villor med barnfamiljer. Underbart ställe att växa upp på, idag är det ett överexploaterat funkisområde, eftersom utsikten över Norrköping är total och skog och badsjö finns alldeles intill. 
 
Dec 1995 - jan 1996
Krusenhofsvägen 7, Åby
Vi sålde huset och skulle flytta till en lägenhet i centrala Åby, men innan den blev ledig fick vi göra ett mellanstopp i ett av Krusenhofs fyravåningshus. 
 
Jan 1996 - maj 2003
Nyköpingsvägen 16a, Åby
Bredvid Konsum, mitt emot skolan. En stor lägenhet med 100 meter hall (eller Pernilla är inte så bra på ögonmått men lång var den!) Bastu i badrummet och balkongen i princip ovanför järnvägsspåret. 
 
Maj 2003 - dec 2005
Albrektsvägen 130c, Norrköping
Mamma och pappa ville in till Norrköping igen när Pernilla och Jossan flyttat hemifrån och jag gick på gymnasiet. Det ville inte jag. Men jag fick ge efter och vi hamnade i en fin 4 rok på Såpkullen, där jag hade egen entré, badrum och hall (uthyrningsdel). Mamma och pappa flyttade därifrån i somras. 
 
Aug 2004 - okt 2004
Kastellgatan 18a, Göteborg
Under de 2,5 åren (när vi bodde i stan) hade jag även hunnit bo en del i Göteborg. Jag påbörjade Sjöidententur på Ester Mosessons gymnasium, men hoppade av (fartygskock med klaustrofobi, och som dessutom inte direkt brann för matlagning...?) Första två månaderna hyrde jag ett rum hos rektorn på skolan och för att få inackorderingsbidrag var jag tvungen att vara skriven på adressen. Lägenheten låg i ett fint hus i Olivedal och jag tog båten till skolan! 
 
Mar 2005 - apr 2005 
Jacobs gata 85, Göteborg
Andra perioden i Göteborg bodde jag på en madrass, men en bokhylla och en byrå som inredning. Det var i ett klasskollektiv med 3 tjejer och ovanför oss bodde två killar och en tjej i klassen. Lägenheten låg i ett studenthus i ett område helt motsats till rektorns, Backa-Röd på Hisingen. 
 
Dec 2005 - aug 2006
Ljuragatan 149, Norrköping
Flytta hemifrån! En vindsvåning där köket var så litet att jag hade skafferiet i en garderob i hallen. 2300:- / månaden för 36 kvm (lika stor som den inglasade altanen på Kvästad). 4 trappor upp utan hiss, där jag hoppade upp och ner på kryckor när jag slitit av ledbandet. I huset mitt emot bodde farmor.
 
Aug 2006 - okt 2006
Valla folkhögskola, Nässlan 7, Linköping
Läsåret 06/07 bodde jag på Valla folkhögskola och läste u-landkunskap. Jag började i ett rum i en av fyra längor på skolområdet. 12 kvm med egen toa och dusch, gemensamt kök på 10 rum. Och ungefär samma hyra som lägenheten i Ljura! 
 
Okt 2006 - dec 2006 
Valla folkhögskola, Royal 6, Linköping
Jag och Hanna från Nässlan fick erbjudande om en lägenhet på andra sidan universitetet, som också tillhörde skolan. Vi flyttade dit, för att till jul flytta ner alla våra saker till ett förråd på skolan medan vi var i Afrika. Några veckor över jul och nyår bodde jag på soffan hemma hos mamma och pappa.
 
Mar 2007 - jun 2007
Valla folkhögskola, Royal 5, Linköping
Hemma igen skulle vi få tillbaka lägenheterna, men vi fick byta då 6:an var tvungen att renoveras efter några vilda fester medan vi varit borta. Och innan det, en sväng på soffan igen. 
 
Jun 2007 - dec 2007
Timmermansvägen 80, Norrköping
När skolan var slut fick vi inte bo kvar. Tur nog hade Emilie fått tag på en 3:a i Hageby och undrade om jag ville dela den med henne eftersom jag inte hade nånstans att bo! Det är nog den finaste gesten någon gjort mot mig! I samma veva träffade jag Tobbe, som han också var på väg att flytta, till samma hus på Kvästad som vi igen nu lämnat. 
 
Dec 2007 - sep 2008
Fotbollsgatan 27, Norrköping
Tobbe och jag flyttade ihop en stor 3:a i Ektorp, med dubbla balkongdörrar, två badrum och ett stort burspråk med utsikt mot Norrköping. Garage och rymligt förråd. Och hyra därtill..
 
Sep 2008 - apr 2011
Breda vägen 3a, Norrköping
Vi bestämde oss för att flytta till mindre för att spara pengar att resa för. Vi satte undan hela mellanskillnaden och under 2 år kom vi både till Egypten, Åre flera gånger (dit Emilie flyttat när jag flyttade från henne) och flera småresor och kryssningar. Även om vi inte trivdes så bra med Mc Donalds-lukt, volvoraggare och trångbodd yta så tror jag vi fick ut mer av de åren än om vi bott kvar i Ektorp. 
 
Apr 2011 - jun 2014
Kvästad gård 2, Skärkind
Efter att ha budat på hus i Skärkind och frågat runt hos bönderna om mark att bygga på, så fick vi äntligen erbjudande om ett hyreshus att flytta ut till! Kvästad gård hade bytt ägare sen Tobbe bodde där senast och vi var jätteglada att få komma tillbaka till landet och framför allt till Skärkind. Efter åren trivdes vi dock sämre och sämre men ville inte tillbaka till stan, utan framför allt äga något eget.
 
Jun 2014 -
Bostorp Tutan, Skärkind
ÄNTLIGEN! Är vi i hamn nu? Ska jag sluta flytta? Tobbe har erbjudit mig att flytta ut till garaget om några år när jag fått flyttabstinens, och sen kanske han till och med kan bygga en gäststuga åt mig. Eller så säljer vi och köper nytt. Eller så får jag helt enkelt slå mig till ro. 
 
Till dessa alla bostäder tillkommer ju även ett par sommarstugor där jag tillbringat mycket tid, framför allt somrar när jag var yngre.
 
- 1989
Drag
På grusvägarna mellan Östra Ryd och Klarsjön hade farmor och farfar en stuga på en gård och på samma tomt hade mamma och pappa en. När farfar dog blev det för mycket för farmor och även hon kom ut till Djurön där mormor och morfar bodde på somrarna. Kortet på mitt stundenfoto, från inlägget "Studenttavlor fick nytt liv" är taget på Drag, men jag har inga minnen därifrån.
 
- 2002
Dovhjortstigen 9
Älskade Djurön. Mitt andra hem när jag var liten, där tillbringade jag somrar och midsomrar i många år. När det var ett sommarstugeområde, idag är det nästan lika lite mitt gamla hem som Sommarvägen. Se mitt inlägg "Lyckliga gatan du finns inte mer" där jag skriver lite mer om just det.
 
1990 - 199?
Kronhjortstigen 8 
På andra sidan ängen från mormor och morfar hyrde farmor en stuga fram till den såldes. Där var vi inte fullt lika mycket som hos mormor och morfar, där alla kusiner fanns, men det var här vi tältade med kompisar, plockade smultron och köpte glass från glassbilen. Hos de nya ägarna och ett antal år senare var Tobbe där och renoverade! Världen är allt liten! 
 
2003 - 
Runslingan 26
En liten stuga mitt i en kohage, men gångavstånd till Skärblacka. Vi började hyra den med tanken att ägarens barn ville ha den när de blev äldre. Tyvärr vill de visst inte det, för vi har kvar den fast ingen egentligen tycker så mycket om den. Mamma och pappa delar på den tillsammans med Jossan och Jörgen. De har tittat på många andra, så vem vet, snart kanske flyttlassen ändå går igen!

2014-06-23
23:53:00

Snart så..
Snart så börjar det bli lite ordning i huset och utanför också faktiskt! I helgen som var passade vi på att fira lite midsommar mellan kartonger och lådor som packades upp. Tobbe passade på att både klippa gräset och trimra en hel del. Nu är det inte alls lika igenvuxet på tomten och vägen in, och utifrån 210:an kan man faktiskt ana att det bor någon innanför staketet! Vi behöll en del högt gräs på "skogsdelen" men har klippt gångar mellan de gamla sandgroparna så att man kan gå en promenad på tomten. Vi har också sett ut vart kvällssolen ligger så vi kan ställa upp en uteplats där, och även trimrat en gång ner till jordkällaren så vi kunde spana in den! I går kväll var vi ute en lång stund för att kika på våra ägor och på marken runt om och hittade bland annat ett stoort smultronsnår, massor med vildhallonbuskar och en underbar plats för en hängmatta i kanten mot åkern.
 
Igår var även min mormor och morfar och hälsade på tillsammans med en del av min familj. Det var en stor anledning till att vardagsrummet äntligen börjar ta form. Men vilken tid det tar att bo in sig och hitta de rätta platserna för alla saker man har! En hel del har åkt både upp ur kartonger och ner igen, bokhyllor har åkt ut i garaget och in igen för att ge stöd åt saker som vi inte riktigt vet var de ska ställas annars, och andra saker har åkt direkt ner i loppislådorna igen. Saker flyttas fram och tillbaka och säckar åker upp på vinden av Tobbe och ner igen av mig, för att senare släpar upp igen när jag fortfarande inte kan ge någon plats för allt. Garderoben i vardagsrummet har redan bytt skepnad från spritförråd till städskåp och de tillfälliga hyllorna i sovrummet har redan ersatts med ett nytt och snyggt lådsystem från Ikea. Vi var där förra helgen och fyllde lilla polon till bredden!
 
Mormor och morfar hade med sig en inflyttningspresent i form av presentkort på en blomsteraffär. De hade även en underbar bukett med rosor från en buske, som ursprungligen stått vid morfars föräldrarhem. Färgen passar perfekt i köket och doften sprider sig verkligen i hela lilla huset! Växter som består är fina minnen, därför har vi bestämt att pengarna vi fick ska gå till just en fin rosbuske och även bärbuskar till trädgården.
 
Vackra rosor från mormor och morfar
 
 Polon fylld till bredden, men den rymmer mer än man tror!
 
 
 Det är större än man tror.
 

2014-06-20
22:45:00

Midsommar redan?
Midsommar redan? Nej, det tror jag inte, jag har ju 19.51 mil kvar! Med andra ord, jag klarade inte min utmaning. Inte ens fast jag berättade för så många och tänkte hela tiden att jag skulle gå mera. Nej, ibland är det inte tanken som räknas, för i så fall hade jag nog gått 100 mil vid det här laget.. 
 
Igår kväll var sista dagen jag hade på  mig att kunna gå en bit till, men istället för nån lång (19.51 mils) power walk blev det en kort kvällspromenad. Och vilken midsommarkänsla! Solnedgång, ganska varmt men ändå lite kvällskyla, grusväg, korna sprang i hagen, plocka ängsblommor i dikeskanten. Kan det bli mer genuin, idyllisk sommar? Jag ångrade att jag inte fick med mig kameran ut, men vi konstaterade snabbt att vissa känslor går inte att fånga på bild. 
 
På kvällen passade vi även på att skörda våra första rabarber och fläderblommor på tomten. Vi har ändå hittat lite blommor och bär bakom allt sly och höga gräs. Det blev saft av de båda och raberberna blev även paj, och gåvan till dagens värdpar (Tobbes farfar med fru) innehöll bland annat första flaskan av "Tutans rabarbersaft".
 
Fortsatt trevlig midsommar!  
 
"Nyttigt" med naturlig saft?
 
Midsommargåvan á la 2014
 
Traditionsenligt firande med mycket folk!





2014-06-18
00:34:00

Hej då Kvästad!
Även om vi nu nått dit vi egentligen ville när vi flyttade ut hit, och även om jag bara längtat härifrån många gånger, så är det faktiskt lite vemodigt att låsa dörren för sista gången. Det har ändå varit vårt hem i 3 år!
 
I flera år innan vi flyttade ut till Skärkind tittade vi på hus, budade till och med på ett av våra nuvarande grannhus. Vi var och pratade med flera bönder i området för att höra om det fanns någon som ville sälja lite mark till oss för att bygga på. Vi var på olika husföretag, och bokade till och med en tomt och ett hus utanför Gistad. Hade den försäljaren (Anebyhus) varit seriös och det hade gått som det skulle hade vi byggt för 3 somrar sedan, men det kanske inte var meningen?! Det finns fortfarande inga hus på platsen, där det skulle blivit två stycken. Vi ville så gärna bort från lägenheten bredvid Stockholmsrondellen, och helst av allt ville vi komma ut tull Skärkind där vi hade många av våra vänner. Till slut var det en utan bönderna som vi varit och pratat med tidigare som erbjöd oss huset på Kvästad. Tobbe tackade ja utan att ens tillfråga mig, det var ju dit vi ville!
 
Flyttlasset (mitt 15:e!) gick och vi flyttade in med stor glädje. Vi började med att plana ut kullarna bakom huset och anlägga en trädgård. Så småningom byggde vi på tak på de befintliga carportväggarna, slog ut väggarna i gamla grisstallet för att göra en stor snickarverkstad, satte hyllor på hela väggarna i boden, glasade in altanen med fönster som Tobbe hade bytt bort från en villa, målade om sovrummet och fixade till i övre badrummet. Med andra ord gjorde vi faktiskt en hel del för att trivas lite bättre. Men det var överhängande som gjorde att vi inte trivdes. Takläckage ända till undervåningen när det regnade kraftigt, svartmögel i badrummet, miljarder med flugor eftersom det finns både kor, hästar och gödselhögar på gården, flagande färg på huset, trasigt och fuktskadat både ytter- och innertak, vitvaror som gick sönder och vi fick inte nya av värden, gemensam trädgård med grannarna, där både främmande hundar, hästar och kor kunde vara ute och springa med jämna mellanrum. Ja, det fanns en hel del som gjorde att vi bara längtade därifrån.
 
Men som sagt, det var vårt hem i hela 3 (tillfälliga) år. Vi tittade på otaliga hus och tomter, budade på ytterligare tre i närheten och drömde oss bort till något vi skulle äga själva och få bestämma vilka djur som skulle springa på vår tomt, och om taket skulle lagas eller tvättmaskinen bytas ut. Självklart skulle det kosta, men det var det värt! Och vi har verkligen hamnat i ett hus med mycket som vi önskat. Men visst är det lite vemodigt när man låser sitt hem för sista gången, och lämnar nyckalarna till någon annan. Det är märkligt att någon flyttar in med glädje i ett hus vi mest kände sorg för sista tiden, men som man på något märkligt sätt känner på något sätt lite avundssjuka för när de flyttar in sina möbler, i mitt..? hem..
 
Det var trots allt tre år som, ibland, kunde fyllas med glädje. Den stora altanen och det stora vardagsrummet inbjöd till en hel del middagar och spelkvällar, bäddsoffan i tv-rummet rymde vänner på övernattning, den personliga väggmålningen som verkligen betydde mycket, den enorma förrådsbyggnaden och pysselrummet där vi kunde tillbringa många timmar vid snickarborden eller med alla loppisprylar. Eller de dubbla badrummen som var väldigt praktiskt att ha för två tidsoptimister, och det faktum att vi faktiskt hade varsin walk-in-closet och ett städskåp, vilket är mer än vi har nu.
 
Det stora vemodet rullar in. Ja, så har det nog varit alla gånger jag flyttat. För även om man inte direkt gråter när man flyttar mot något bättre för framtiden, så är det en del av sitt liv man på något vis lämnar bakom sig.
 
Det var ändå ett stort och välplanerat hus..
Köket, tv-rummet, sovrummet, pysselrummet, 1/4-del av övre hallen.
 
Utanför huset var egentligen inte heller så dumt..
Stora äppleträdet, altanen, snickarboden, uteplatsen, Mimmis utsiktplats.
 
Det fanns gott om yta att umgås på..
Nedre trädgården, utanför altanen, köket, stora gemensamma gräsytan.
 

2014-05-17
12:01:00

Hej och hej då jobbet
Det blir ingen sommar på camping för mig. Förrförra veckan bestämde jag mig, eller vi oss, att jag skulle blåsa av det hela. Då hade jag jobbat två pass två helger innan och skulle jobba ett par dagar senare. Jag hade fortfarande inte fått något avtal och chefen, Linda, ville inte svara på vad jag skulle få i lön. Hon skyllde bara på ledningen uppåt och att det var de som bestämde och om de inte ville ge mig lön som jag hade rätt i kunde inte hon göra någonting åt det. Jag hade även blivit schemalagd på dagar jag sagt i förväg att jag inte kunde jobba på och Linda menade att "de andra planerna kunde jag ju ändra" om hon inte fick in någon annan. Inför första passet skulle jag få sitta i 5 betalda timmar med ett dummy-bokningsprogram för att lära mig, men jag fick aldrig något fungerande inlogg hur mycket jag än bad om det, inte heller kunde hon svara på vad jag skulle arbeta i för kläder. När jag kom mitt första pass på långfredagen frågade hon direkt om jag kunde jobba 9-19 istället för 9-14 för i så fall kunde hon ringa till tjejen som skulle lösa av mig och ge henne ledigt. När jag hade varit på plats i någon timme åkte Linda iväg i närmre en timme och lämnade mig med, inte bara hennes hundar i receptionen, utan även med en camping som fylldes på av både orienteringsklubbar till en lokal tävling, påskfirare, djurparksbesökare och säsongsliggare. Helt utan kunskap om datorprogrammet eller för den delen ens en prislista. Tack för förtroendet, men inte så seriöst kanske? När jag kom tillbaka på påskdagen kändes det till en början lite bättre men det var mycket samtidigt som talade emot det. Bland annat bad jag om en säkerhetsgenomgång (brand och överfall), men den skulle vi ta när alla hade börjat för säsongen, efter midsommar alltså. De hade bara råd att göra det en gång?!
 
Jag hade verkligen sett fram emot en sommar med jobb, på en camping som var något nytt för mig, och jag hade dessutom både fått ett bra schema (förutom de dagar jag sagt ifrån om..) och delat ansvar med Linda för reception och butik. Jag hade gärna arbetat både för att få träffa massa folk, få gå in i arbetsrollen och känna mig "viktig" och lite pengar. Men när vi tittade närmre på schemat så är det klart att denna otroligt roliga, men samtidigt otroligt oseriösa bransch utnyttjar det som utnyttjas kan. Jag var schemalagd 5,5 timme varje dag och hade inte överlämning förns efter passets slut, plus att de drog 1/2-timmes rast efter 5 timmar oavsett om man tog rast eller inte (vilket jag ju inte skulle kunna ta efter som nästa inte kom förns jag gick). Droppen var när Linda sökte mig 10-talet gånger under en dag fast jag till och med samma morgon sagt att jag inte ens kunde prata i telefon (vi var ute och filmade) för att hon lovat bort mig att jobba i serveringen på kvällen i en restaurang som inte ens tillhör campingen! Och efter att ha räknat på vad jag skulle tjäna på halvtidsjobb som det visade sig vara minus milen dit tog vi beslutet att säga ifrån. Då jävlar hände det grejer! Dagarna efter damp det ner både avtal (självklart med för lite i lön än vad jag har rätt till med min erfarenhet) och efter ett bestämt mail från mig då ingen av cheferna svarade på telefon så kom även en länespec med rätt lön, ob och semesterersättning. Nu återstår bara att se om det kommer någon lön. Facket är jag visserligen inte med i längre, men det hjälper ju ändå inte deras medlemmar. Åh, vad jag både vill och inte vill lämna golvet i den här underbart roliga med ack så jävla bransch......
 
Schysta villkor - ha, patetiskt bullshit!
 

2014-04-15
19:39:00

Nummer 100!
När jag startade min blogg för drygt ett år sedan var syftet att skriva av mig kring tankar och funderingar, uppdatera vänner och familj om vad som hände i min vardag och dela med mig av tips, idéer och annat kul. Sedan dess har det blivit 100 inlägg om just vad som fallit mig in. Det har handlat om syskonbarn, sjukdomar, recept, utflykter, vänner, tankar, döden, kärlek, plugg - ja allt mellan himmel och jord. 
 
Varje dag är det stadigt ca 10 besökare som kikat in här. Några vet jag vilka, men långt ifrån alla. Då jag vet att de flesta inte är inne dagligen är det ju betydligt fler än 10 personer. Som mest har det hittat hit uppåt hundratalet på en dag, när jag länkat från Facebook, men inte en enda dag (förutom allra första veckorna) har räknaren stått kvar på noll! Ganska fantastiskt att det är så många som är intresserade av mitt ganska ointressanta liv! 
 
Allra flest besökare hade inlägget när mina små syskonbarn föddes, "Jag har blivit moster!". Mitt egna favoritinlägg är "Och någonstans så blev jag den jag är nu", och det är även det jag fått flest positiva ord och kommentarer om. Det mest förvånande var ändå när jag för några veckor sedan fick en kommentar på "Diagnos: fibromyalgi" från i höstas, av en helt okänd person som tyckte att jag förklarade mina känslor kring sjukdomen och beskrev den så bra. 
 
Jag har fått många fina åsikter om hur jag skriver, vilket gör mig ännu mer taggad att fortsätta. Så, tack för att ni läser så jag får fortsätta skriva för några!

2014-03-25
22:36:00

”Blogga, nu?!?! Du ska plugga!!”
Ni vet de där änglarna som i serier brukar sitta på en tvekande person? En god och en ond på varsin axel, som båda försöker få personen i fråga på deras respektive sidor. De sitter ofta på mina axlar. När jag gör någonting jag inte får, eller kanske snarare någonting jag inte bör, men även när jag velar mellan två beslut och kanske framförallt när jag försöker undvika att utföra saker som jag borde. De sitter där nu… Det är verkligen som två röster i huvudet, en som säger ”Du måste skriva på hemtentan!” och en som tycker att det finns 100 andra roliga saker att göra. Jag gillar den sistnämnda lite mer idag.


Det finns många gånger man har saker som man borde eller faktiskt måste ta tag i, men som helt plötsligt blir mycket mindre viktigt än att prova kläderna jag tänkte ha på mig nästnästa helg, eller rensa förrådet – för det har jag faktiskt tänkt i ett halvår att jag ska göra. Oj, vad den där fåtöljen var full med katthår, bäst att rolla den ordentligt innan nån sätter sig i den. Ja, då kan jag ju ändå sitta där i att plugga, åh den är faktiskt ganska mjuk och skön. Varför sitter jag inte oftare här och plug…zzzz…. Oj, jag somnade visst, jaja, nu är jag piggare. Lite kaffe och musik så kommer jag igång igen. Men, vad gammal den här spotifylistan är, den måste uppdateras nu! ”Nej, du måste göra hemtentan nu!” Ja, men jag måste faktiskt ha lite ny musik! Efter nån timme med nya låtval är jag lite hungrig. Och det är faktiskt nåt som luktar i kylen, det är lika bra att plocka ut allt och städa ordentligt. In med allt i diskmaskin, kolla bäst-före-datum på alla burkar, torka väggarna och in med allt igen. Oj, youghurten är nästan slut, den jag köpte för att baka det där nya brödet. Bäst jag gör det direkt. Väl i skafferiet ser jag att det är lite tomt i alla glasburkar, bäst att fylla på så jag slipper det nästa gång. ”Nu måste du!!” Ja, nu är det faktiskt slut på alla dumheter, jag måste göra tentan. Var ska jag sitta, soffan kanske, så kan jag ha tv-n på samtidigt. ”NEJ!” Nej, det var dumt tänk. Men nej, orkidén håller på att vissna, och jag har ju inte vattnat någon blomma på länge. Bäst att göra nu medan jag kommer ihåg! Och sen pluggar jag. Bara en bana på Candy crash? ”NEJ” Ok, jag öppnar tentadokumentet på datorn, men… om jag råkar titta på klockan och den är jämna tiotal då får jag spela ett liv, eller, en bana. ”Ok, börja!” Hmm… Vad är klockan? 21.23… 21.27, 21.29, 21.31 fan jag missade! Men då kan jag få spela ett liv i alla fall eftersom jag missade..? Jag har inte bloggat på länge, det här kanske jag borde blogga om. ”Blogga, nu?!?! Du ska plugga!!” Ja, fast å andra sidan är det ju faktiskt dags att gå och lägga sig...

2014-03-05
13:53:00

Nytt jobb!
För knappt ett år sedan startade min kompis och före detta kollega från Yxnerum ett företag där hon började hyra ut sig som kock på fester. Företaget fick namnet Annestreckmarie.se efter en matblogg hon hade sedan tidigare. Redan nu har hon massa jobb inbokade, bland annat ett tiotal bröllop bara i år. Hon och hennes sambo har även företaget On your face där de ansiktsmålar och gör ballongfigurer och förhoppningarna är att kunna leva enbart på sitt framtida eventbolag. Men redan nu har företaget växt så pass mycket att de första anställningskontrakten är skrivna, och gissa vem som fick anställningsnummer 1 :) Ganska häftigt va?
 
Förra lördagen serverade jag på mitt första bröllop med Anne som chef och jag hoppas att det blir MÅNGA fler! Då var vi i den nya festlokalen Villa Fredriksberg i Karstorp och i lördags var det dags igen, då i Himmelstalunds brunnssalonger. Det sistnämnda bröllopet arrangerades av Brudagenten Mikaela, en jättetrevlig tjej som också hon har ett ganska nystartat företag. Där agerade jag även bartender så det blev nästan 12 timmar på fötterna innan jag stämplade ut och åkte hem. Trots nya fina skor från Sköna skon, med en helt ny teknik i sulan värkte ryggen och fötterna så jag mådde illa. Varje andetag jag tog i bilen hem trodde jag att ryggen skulle gå av och väl hemma på uppfarten runt halv fyra på natten funderade jag på om jag skulle sitta kvar i bilen och sova eller om jag skulle kunna ta mig upp till huset och till sängen på övervåningen. En kraftanstängning, och med god mat i väskan och blommor från dukningen som behövde komma i kyl / vatten tog jag mig in och senare krypandes upp för trappan och stupade i säng. Jag ville gråta lite för att jag hade så ont så jag inte kunde somna, men insåg att det nog bara skulle göra ännu ondare då.
 
Både förra helgen och i lördags jobbade jag med personer som var nya i branchen. Annes två svägerskor serverade tillsammans med mig och hennes lillebror ska gå som kocklärling i köket. Jag gillar att jobba med personer som de, som vill lära sig och är entusiastiska och intresserade av att göra "rätt". Det är mycket mycket roligare än att jobba med personer som har gjort det om och om och om igen och kanske inte är fullt så roade av det längre.
 
Någonting jag dock till och med då grät lite inombords för är att jag inte kan göra det här oftare. För hur ont jag än får (och förhoppningsvis blir ryggen bättre och bättre med sjukgymnastiken) så är det det roligaste jag vet att servera på bröllop och fester. Fast å andra sidan, skulle jag göra det för ofta kanske jag inte skulle tycka att det var lika roligt...
 
Angående det andra jobbet jag skrev om för ett tag sedan, då jag var på speedintervju, har jag inte hört någonting. Antingen gick jag inte vidare eller så har takten avtagit enormt. Jag gick ju dock vidare från 2000 till 100, så jag ser det ändå som både en liten vinst och framför allt en erfarenhet!
 
 
Jag och Sandra finslipar det sista på dukningen
 
 De bästa löneförmånerna efter ett bröllop - blommor och dessert!
 
Ingen tvekan om vem som är överst på LAS-listan :)
 

2014-02-07
12:32:00

Fuck döden
Idag skulle farmor fyllt 88 år. Det får mig att tänka på sjukdomar och döden och allt det hemska det för med sig. Farmor fick leva ett långt och friskt liv, men förlorade sin man, min farfar, när de fortfarande var alldeles för unga. De skulle snart gå i pension när cancern tog hans liv. Det var i januari 1987 och bara en månad tidigare hade jag fötts på samma sjukhus, så jag han i alla fall träffa honom.

1 av 3 personer i Sverige drabbas någon gång i livet av cancer, men alla runtom drabbas också. Statistiskt sett skulle det vara 2 av tjejerna i Raganas, 4 personer i min familj, 15 personer i min släkt, 24 personer i klassen, 3 miljoner av Sveriges befolkning. Varje år insjuknar runt 50000 personer och ungefär 400 utav de är barn eller ungdomar under 20 år. Den statistiken får mig att må illa.

Jag har än så länge ändå varit ganska förskonad från cancerns framfart. Visst har den funnits, i både släkten, klassen och bland bekanta men tack och lov inte så att jag själv har drabbats av den på nära håll. Men det är många andra som har drabbats, och kommer att göra. Ung Cancer arbetar med att skapa bra levnadsvillkor för unga vuxna drabbade. Detta gör de bland annat genom att skapa mötesplatser, informera och utbilda samt debattera.

I söndags var jag och Liza i Örebro och skapade armband för Ung Cancer. Färgglada pärlarmband med textpärlor som bildade orden FUCK CANCER. Vi gjorde tillsammans 40-50 st och sammanlagt gjordes under dagen 1600-1700 st! Det var en man som hade tagit initiativet ideellt, hans berättade för mig att hans bonusson har cancer. Han var märkbart rörd när han sa att det varit över 200 personer på plats under dagen, och lika många förra gången. Nästa gång är 23 mars och då åker vi flera av Raganas-tjejerna igen. Är det någon mer som vill följa med så säg bara till! Senare i år hoppas vi kunna ordna en pärldag i Norrköping och då vill vi se ännu fler där. Jag hoppas att jag kan räkna med dig?!

Cancer är en vidrig sjukdom.
En vidrig sjukdom som stampar in i människors liv utan att visa någon respekt eller hänsyn.
En sjukdom som tar liv och skapar oändligt mycket sorg och oro.
Därför är det okej att hata cancer.
Det är okej att vara arg, skrika och använda fula ord.
Det är helt enkelt okej att säga “Fuck Cancer”.
(taget från Ung Cancers hemsida)

Köp ett armband i Ung Cancer-shopen för 100:- för att stötta verksamheten

2014-02-02
09:18:34

Skrivkramp
Jag har inte försvunnit. Inte heller haft så mycket att göra så jag inte hunnit blogga, eller för delen inte heller så tråkig månad att jag inte haft något att skriva om. Jag har bara helt enkelt haft skrivkramp. Jag har gjort och funderat både mycket och lite jag kunnat skriva om, och velat, men inte riktigt tagit mig för att sätta mig och göra det. 

Under månaden som gått har älskade Milla fyllt 1 år och börjat gå som bara den! Jag har haft pysselstund med Pernilla och Walter och gjort gipstavlor. Gått promenader med vänner. Invigt skidorna för vinter och Tobbe har åkt för första gången. Jag har hängt hos syster på hotell Vrinnevi och blivit förbannad på vården för egen del. Jag har fått bukt på mitt sockerberoende och är inte alls lika trött. Sålt massa "loppis-saker" via Facebook, köpt en begagnad cykel och lagt ut den på Blocket igen. Bytt bank, börjat pensionsspara och skaffat gemensamt kort. Hälsat Madde välkommen tillbaka från ett halvår i Mexico. Skottat snö. Avslutningsvis har vi budat på hus, men inte heller denna gång fått flytta... 

Nu styr vi Lizas Gråbettan mot Örebro för ett nytt äventyr och det lovar jag att skriva om :)

2014-01-07
17:39:18

Ensamt hemma
Nu är det vardag igen. Igår kväll åkte Tobbe till Stockholm och det var som om han tog med sig luften från huset. Med ens blev det tomt, tyst, kallt och ensamt. Han har varit i Stockholm i veckorna sedan maj nu och jag hoppas att han kommer hem till nästa sommar, han har alltså gjort en fjärdedel av tiden borta nu. Det är rätt många dagar om man tänker på att vi i princip bott ihop sedan dag 1 för snart 7 år sedan. Men dock är det ännu fler dagar kvar... 

Nu är det i alla fall vardag igen som sagt. Bort med godiset och fram med böckerna. Jag har en del att ta igen nu eftersom jag valde att vara ledig när Tobbe var hemma 3 veckor. Första schemalagda passet är nästa onsdag och fram till dess ska jag försöka att vara duktig hemma. 

Som för så många andra innebär även nytt år nya tag i träningen. Jag har tänkt att jag ska gå på ett vattenpass / vecka på badhuset och jag måste även komma igång att promenera mera, och att fortsätta mer regelbundet med sjukgymnastiken hemma. Och som för så många andra så håller det här i säg... 3 veckor? :) 

2014-01-05
10:11:00

Året som gått

Det har hänt mycket under 2013. Roligt och tråkigt, glatt och ledsamt, spännande och nervöst. Stora och små händelser som format mitt år till ett unikt år.

Familj
Det kanske allra mest förändrade under 2013 är min familj, som både har utökats och förminskats. För ganska snart ett år sedan blev jag moster till två underbara små troll, som förgyller vardagen lite extra. Den ena fick jag även äran att vara gudmor till. Under början av hösten blev min älskade farmor sämre och snart därefter lämnade hon oss efter 87 år på jorden, 27 år efter farfar. Hon hade levt många fina år och jag är tacksam för att jag fått just så många med tre av mina far- och morföräldrar.

Huset
Det är ett kapitel jag helst bara vill komma bort ifrån. Året har kantats av läckande avlopp, mögligt badrum, vattendropp i hallen, trasiga värmeledningar, söndertrampad trädgård av korna och trasiga vitvaror. Skräpigt och trasigt på gården. Och ingenting kan vi göra något åt, och ingenting gör hyresvärden någonting åt, vilket gör att för varje dag som går längtar jag lite längre bort. Vi har tittat på några hus, men så länge jag är student får vi inte så högt lån, och husen här ute är ganska dyra. Kanske ska köpa mig ett tält? Det finns ju gott om skog, tacka vetja allemansrätten.

Kroppen
Äntligen fick jag komma till en vårdcentral som bryr sig om sina patienter och en läkare som lyssnar på vad jag vill ha sagt. Efter 14 år med värk i kroppen, varav senaste året fruktansvärt ont i svanken och 9 år med utslag i hårbotten fick jag diagnoserna fibromyalgi, kotförskjutning i ländryggen och kroniskt seborriskt eksem. Dessvärre så luddiga sjukdomar att det mest bara är att acceptera och leva vidare. När jag ändå hade fått frikort på landstinget passade jag på att beställa en tid för min misstänkta jästallergi. Läkaren sa "spännande", sköterskan frågade "hur kom du på det?". Jag fick en remiss till allergicentrum, men den blev avslagen med anledningen "då det inte tillhör de sedvanliga allergierna görs ej något test". Fortsättning följer...

Semester
I år valde vi att inte åka på någon semester, utan att bara vara hemma och umgås när vi kunde. Under sommaren hade vi besök från Norrland här och själva har vi varit på fyra turer till Stockholm och en weekend i Finspång! Vi är inte så kräsna som ni kanske förstår?! I år sparar vi mindre pengar till resor och mer till hus, så vem vet hur långt vi tar oss nästa år? En cykeltur till Norsholm?

Studier
Efter att återigen blivit arbetslös inför den torrlagda turistperioden bestämde jag mig för att göra något annat. En stark längtan att komma bort från ordinarie 14-timmarspass, bort från lön som knappt ens täcker pendlingskostnader, bort från facken som inte ens bryr sig. Men utan att lämna det roliga i besöksnäringen eller servicebranschen. När jag sedan insåg att det fysiskt ansträngande arbetet kanske skulle knäcka min kropp tog jag ett vemodigt beslut att återigen börja studera, för att fortfarande inte veta var det bär av eller vad jag vill bli när jag blir stor.

Träning
Jag gick ut hårt, bestämde för att gå ner 20 kg till sommaren. Jag köpte längdskidor och han åka ett par gånger innan jag blev sängliggandes med värkande kropp i den kraftigt pendlande temperaturen. Lyckades komma iväg tre gånger i veckan till simhallen, fram till maj när Tobbe började jobba i Stockholm och jag inte hade någon som drog in mig. Under sommaren försökte jag cykla mycket men framåt hösten blev ryggen värre, vilket resulterade i att den enda träningen jag kunde / fick sträcka mig till var att sitta på en pilatesboll och försöka sträcka fram ett ben i taget. De 20 kilona? Jo då, de har hängt med mig under året som gått...

Det här var min årskrönika 2013. Det ska bli spännande att se vad nästa har att bjuda på!

 
 

2013-11-18
22:22:00

Det var droppen...
Jag vet inte hur många gånger jag har kastat min telefon i golvet... Inte med flit, men jag är ganska klantig så det har hänt rätt så många gånger att den slunkit ur handen, eller att jag lagt den lite utanför bänken eller att jag bara råkat öppna mobilplånboken utan att ha kolla på att telefonen kan ramla ur. Igår gjorde jag det igen - och det var droppen... Hittils har den inte fått en enda skråma, eller knappt en enda i alla fall. Tobbe la den en gång på motorhuven på bilen och spelade musik vilket medförde att basen vibbade ner telefon i asfaltsgruset som vi har på våran uppfart och det tyckte den inte om. Den hamnade på baksidan då så hela baksidan sprack. Men den har ju varit fullt brukbar eftersom ingenting har spruckit på framsida, inte ens när jag har tappat den!
 
Igår då så tappade jag den på köksgolvet och hur landade den. Jo, på framsidan. Jag tar upp den i vanlig ordning men med lite småpanik att "shit nu har den gått sönder". Samtidigt som jag tänker "nej, för det har den aldrig annars gjort. Nja, kanske en liten repa, mm jag hoppas inte det." Jag hinner tänka ganksa mycket innan jag får upp den från golvet. När jag tar upp den, vänder på den och ser att hela skärmen är sprucken... Det är knappt nånting som inte är en spricka på... Åh, så jävla onödigt! Jaja, jag tjuter lite och sen inser jag att jag måste ha en ny telefon, och jag måste ha en ny telefon idag. I det slit-och-släng-samhället vi lever såhar man inte en telefon som man knappt ser något på. Och även om det är jäkligt sura pengar så var det inte så att jag inte hade råd att köpa en ny. Dessutom är det jättelätt att skära sig på den spruckna skärmen.
 
Så det blev i ilfart in till MediaMarkt och 10 minuter innan de stängde rusade vi in genom dörren "Jag behöver en ny telefon! Jag har en iPhone 4 idag och jag är skitnöjd!" är det första jag säger till expiditen, varpå han tittar lite frågande på mig och undrar "jaha, ehh, vill du ha en till?" Nja, men jag har tappat min i golvet, en gång för mycket... Vi tittar lite på vad som finns att välja mellan och konstaterar att det är nästan omöjligt att köpa en ny telefon om amn inte vill binda sig på ett nytt abonnemang, vilket jag inte vill då jag har ett väldigt fördelaktigt nu som jag inte kan täckna igen om jag täcknar ett nytt. Det slutar i alla fall med att jag får köpa en iPhone 4S, för det är den enda som går att köpa kontant. Så valet av 100 mobiltelefoner på en vägg bler inte så himla stort, om jag inte ville ha en viktelefon eller en pensionärstelefon :) Jag använder ändå min telefon dagligen som dator, så det var ju ändå tvunget att vara en datortelefon.
 
Jag kommer hem, sätter mig i soffan och börjar lägga in appar och telefonnummer och sånt, för jag var ju inte så smart att jag laddade up telefonen på iTunes först för att sedan kunna ladda ner innehållet på den nya telefonen. Det tog inte så lång tid ändå, ända tills jag upptäcker att det inte händer något när jag försöker spara. Den vill inte spara telfonnummer, inte påminnelser i kalendern... Och varken jag eller Tobbe är ju särskillt tekniska utav oss, så jag springer in på MediaMarkt idag igen och känner mig som en väldigt blåst och gammal människa som inte förstår mig på dagens teknik... Varpå han säger "ja, men det har ju hamnat i molnet, så öppna bara upp det så hittar du allting" Det där molnet... Det var inte förns i våras faktiskt, som varken jag eller Tobbe förstog vad det där molnet var för något. Det är i alla fall något jättebra där uppe i luften som gör att man kan spara saker och ting, i stället för på diskett :) Så han fixade det ganska snabbt och jag ska inte röra något mer som jag inte vet hur man gör med...
 
Är det i försäljningssyfte telefonerna är gjorda av glas?
 

2013-11-12
10:12:47

Vad är det för dag idag?
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta år alla dessa temadagar. Det är ju ändå ganska absurt, och även okända teman engagerar ju en hel del personer, så jag bestämmer mig för att skratta ändå. Att kanelbullen, semlan och våfflan har sin egen dag vet väl de flesta, men att mazarinen, geléhallonet och chokladen hade det var nytt för mig. Olika organisationer uppmärksammar organdonationen, hjärtsjuka eller hörselskadade, men vem uppmärksammar egentligen dagen då Sten Stures ben krossades?

Idag är det miniatyrrävens dag minsann! Det kan man bland annat fira på Mjölby Porslinsrävsmuseeum om man inte har något annat för sig. Man kan även fira alla krossade hjärtan idag, om det är något att fira.

Jodå, det finns en dag för alla, och allt. Smörgåstårtan, ostbågen, ölet, tomatsåsen, gin & tonicen, moroten, surdegen. Andningen, kramen, tanken, foten, flickvännen, systern. Radion, grapefrukten, tulpanen, terrakottakrukan, cykeln, vilda blommorna, silikonbrösten, porslinet, skiljetecknet, V8-motorn, kniven, såpbubblan. Dinousarien, Nalle Puh, vargen, isbjörnen, Harry Potter, musarmen. Påminnlsedagar som byt ditt lösenord, eller för den delen även din tandborste.
 
Känner du en busschaufför, en rörmokare eller en flourtant så kan du hälsa de att de har en egen dag. Muffinsen, chokladmuffinsen och cup cake har såklart olika dagar. Pizzan har en dag, men veganerna vill väl inte kännas vid köttpåläggen på de pizzorna så de har en egen dag för veganpizzan. Till och med iPad har en egen dag, den så kallade #iPADay. Så att du inte missar någon nästa år kan du kika på Temadagar.se eller länka hela listan till din kalender.
 
Faktum är att hela 285 dagar är i år en temadag, gankska många med flera teman per dag. En av de få dagar som inte har något tema är min födelsedag, den är väl nog så viktig att uppmärksammas ändå! Flest teman har den 29 september, då man kan uppmärksamma Den helige Mikael, de döva, soffpotatisarna, kaffet och återvinningen. Samma dag är det även internationella hjärtdagen och internationella sjöfartsdagen. För de som är väl engagerade i temadagar är oktober annars den hektigste månaden, då 21:e är den enda vilodagen.

Så frågan är nu; vilka temadagar firar du?

2013-11-07
19:38:35

Godnatt farmor ♡
Det var så vackert, så påtagligt och sorgligt.
 
Idag träffades jag, mina systrar, mina föräldrar och min farbror för att ta farväl av farmor. Vi valde att ha en stilla och liten begravning. Kistan var prydd med lila och blommorna gick i lila och vitt. Vi hade även valt att klä oss i lila. Det var ju farmors favoritfärg. Det var ju verkligen en stund för farmor, så därför valde vi även att spela Christer Sjögrens versioner av "Jag har hört om en stad ovan molnen" och "Där rosor aldrig dör". Efter stunden i kapellet åt vi lunch hemma hos mamma och pappa, dit Milla kom och lättade upp stämningen. Barn har ju den förmågan, vilket får mig att tänka på Bosses begravning för 2,5 år sedan, när hans barnbarn tultade omkring under cermonin.
 
Det finns saker som jag alltid har förknippat med dig och som gett en speciell känsla. Den känslan kommer kanske vara ännu starkare framöver. Jag kommer aldrig glömma dig, men jag kommer alltid att tänka på dig lite extra när jag hör Christer Sjögren sjunga. När jag äter nyponsoppa med ovispad grädde eller tekakor med kokt skinka. När jag lägger patiens eller spelar bingolotto. När jag äter rulltårta, Singoalla och konserverad frukt, eller Ahlgrens bilar ur din gamla godisskål som numer står i vårt vardagsrum.
 
Efter 87 år lämnade hon jorden, efter 27 år fick hon återförenas med sin andra hälft. Godnatt farmor, vila i ro ♡

Älskade farmor ♡
 
 
Texten stog på dödsannonsen, men då med "far" och "mor"
 
 
Rosor, lila blommor och en kortlek
 
 
Ett vackert sista farväl


2013-10-23
20:23:10

OMW! Va?
Känner mig ofta lite bortkommen och "gammal" i klassen. De allra flesta är runt 18-22 år och har verkligen växt upp med smartphonen fastsatt i handen och  lika självklart att ha med sig den överallt som skorna. När jag säger att jag inte ens hade en dator när jag flyttade hemifrån, eller att vi skrev alla arbeten i grundskolan förhand och på gymnasiet hade vi disketter (forntidens USB) så kan jag få blickar som om jag vore i 'snart pensionär'-åldern. Medan jag tar upp mitt block och gör lite anteckningar tar några upp en laptop, eller plattan och jag har faktiskt fått kommentarer som "åh va soft o ha ett block som man kan skissa i, jag vet inte ens om jag har en penna. Kanske ska casha en pan pad...." Och det tog ett tag innan jag fattade vad "isch" betyder..
 
Det är inte så att jag är helt bortkommen, jag har väl pratat på ungefär samma sätt, bara att det allra mest var på svenska då.. Idag fick i alla fall några av mina mina klasskamrater ett gott skratt när jag tillslut sa: "Jag vet inte riktigt vad han svarade, vad betyder OMW?" Eller Johanna och Sofia, vad betyder WTF kanske? OMG vet jag vad det betyder, och det betyder inte omgående som jag trodde.. Haha! Är det bara jag, eller kan inte ni heller de just nu 10 trendigaste  internetförkortningarna?
 
SMEXI, GOMB, SMH, UG, SIS, OMW, YOLO, TBH, WYD, HMU? Ja, de ska tydligen skrivas med stor bokstav.

En liten ordlista: 
SMEXI: smart and sexy
WYB: watch your back
SMH: shake my head
UG: ugly
LUMSI: love you like my sister
OMW: on my way
YOLO: you only live once
TBH: to be honest
WYD: what are you doing
HMU: hit me up
OMG: oh my god 
WTF: what the fuck