Mellan himmel och jord

4 månader sen sist jag bloggade och jag har ändå ett stadigt snitt på 4 besökare per dag. Vilka det än är som konstant väntar på att jag ska skriva igen kan jag nu glädja med ett inlägg :) Det har hänt mycket sen sist men det tänker jag inte ens gå in på, dock händer det ännu mer för tillfället. Igår åkte jag och Tobbe upp tillsammans till det hus som Tobbe i veckorna numer bor i, för här ska även jag bo i 11 veckor framöver. Jag började nämligen i dag min praktik som är en del av det sista året på KSM och universitetet. Den har jag valt att lägga på en marknadsorganisation inom hotell- och besöksnäringen och närmre bestämt landade det på Countryside Hotels. Det är en hotellkedja med slott och herrgårdar som medlemshotell och kontoret ligger i Täby, Viggebyholms hamn. Jag dokumenterar hela mitt kandidatår och främst praktikperioden på en annan blogg, vilket innebär att jag kanske inte kommer att skriva på den här alls så mycket under året. Vill ni läsa den andra, som främst egentligen är till för min egen reflekterande skull och för att i slutet av året visa upp vad jag gjort under året för nästa omgång kandidater så hittar ni den på En kandidats dagbok. Där kommer även under hösten komma ut en enkät inför min och Josefins C-uppsats som ni väldigt gärna får besvara! Uppsatsen kommer att handla om gerillamarknadsföring.

 

Huset jag nämde då? Ja, det ligger i ett av de flådigaste områdena i Djursholm, mitt emot villan Tobbe renoverar och det är vår beställare som äger huset. Han köpte det i somras och Tobbe flyttade in här för någon månad sedan. Eventuellt kommer de att börja äta sina luncher här och kanske kommer två andra flytta in, annars är det bara Tobbes rum och ett stort mötesbord som kommer att nyttjas någon gång i månaden. Ganska tomt med andra ord! 280 kvm i två våningar, nästan så man får klaustrofobi bara av att komma hem till vårt lilla torp. Mitt uppdrag blir i alla fall att fixa upp lite gardiner, mattor, lampor, tavlor och möbler här för det ekar av tomhet. Så har ni något som skräpar så skänk det gärna till en fattig Djursholms-bo :) Förutom vi bor även den största delen av Sveriges kändiselit, en hel del ambassadörer och även lite kungliga släktingar häromkring. Idag tog jag en kvällspromenad men inte en enda brevlåda har namnet på, säger det något om de som bor där?

 

 

 

Jag älskar snö, vacker, vit, tyst och ren. Och jag älskar vinterns kalla, friska luft och kylans glitter i träden utomhus när man sitter inne i värmen och myser. Men visst är semester, värme och havet härligare så det är lätt att drömma sig tillbaka när jag bläddrar igenom bilderna från vår resa till Gran Canaria, Puerto Rico, för två månader sedan. En snabb sammanfattning; en härlig välbehövd semester!

 

Så sent som någon veckan innan vi åkte hade vi knappt koll på var det var vi skulle. Ingen av oss hade direkt hunnit sätta oss ner och kolla. Vi visste att vi skulle till värmen, flyga från Norrköping och det räckte. Vi skulle flyga kl 06.10 och kvällen innan kom stormen Svea in över Sverige. Kallt och blåsigt men det fanns ingen risk att det skulle ställas in. Det var skönt att åka tidigt, vi fick ju nästan hela dagen på plats!

 

Hotellet var ett lägenhetshotell som låg en bit upp i bergsväggen. Hela Puerto Rico är uppbyggt med stranden och centrum i dalen och alla hotell i bergssluttningarna. Det gick backar eller trappor upp till hotellen och även om taxi var billigt (ca 30:-) så blev det många trappträningar. 250 steg rakt upp, vilken träningsvärk i vaderna! Ok hotell, men det saknades några saker som vi hade fått uppfattning om skulle finnas. Rastaurangen var en liten poolbar och det var ingen aktivitet alls på plats. Men vilken utsikt!

 

Vädret var något kallare och blåsigare än det brukar vara tydligen. Ganska lagom tyckte ändå vi, då vi inte är såna som bara ligger vid poolen i en vecka. En dag var det 27 grader och då svullnade jag upp redan innan lunch. Annars låg temperaturen precis som svensk sommar, men ändå med tunnare kläder än hemma. Havet var ok att bada i, dock isande när man direkt gick i.

 

Dagarna tillbringades på standen, barerna, shoppingcentrena, i hyrbilen runt till städer, byar, berg och slingriga vägar. Kvällarna tillbringades på restaurangerna, barerna, minigolfbanorna, balkongen, stranden, dansgolvet på dansrestaurangen, med en Baylies coffee till akrobatshower. Favoritrestaurangerna var Grill Costa Mar (fisk och skaldjur) och Da Pinnochio (pasta) och La Bolero (central, underhållning/dans).

 

Bort i storm, blåsig semester och hem i ännu värre Egon-storm. Ett par timmar hemma, och sen strömavbrott i nästan ett dygn. Borta bra, men hemma bäst?

 

Nu var det över en månad senast jag bloggade. Även om jag haft "Blogga resan" som en stående punkt på min att-göra-lista har jag hela tiden flyttat den neråt för att det funnits mycket annat jag borde göra när jag satt mig vid datorn varje dag. Dels har det varit väldigt mycket med företaget på senaste. Uppstart av redovisningssystem, fakturor som ska betalas och en spillans ny krockad bil (Tobbe klarade sig men bilen fick en renovering bara 2 veckor gammal), första offerten och första fakturan skickad, momsdeklaration och anställningsavtal och nätverkslunch. Och ändå har vi knappt startat än.

 

Utöver detta har jag haft tre hektiska men otroligt roliga veckor på campus. Utbildningen är ungefär 50/50 akademisk (föreläsningar, uppsatser, seminarier, skrivuppgifter) och praktisk (filmning, klippning, intervjuer, planeringar, radio, utställning, ljus och ljud). Nu är vi inne på fjärde av sex terminer och den här terminen har jag just haft tre veckors fördjupning i utställnigsteknik. Schemat är späckat och den här gången har vi fått pitcha idéer för två stora muséer. Utöver det har vi haft workshops och ett antal andra övningar.

 

Om ni varit på Mirum Galleria nyligen kanske ni sett att det finns en lokal mellan Teknikmagasinet och Carlings där det står KSM WorkShop? Där håller vi till en del för att få komma ut i verkligheten lite mer. Vi har tillstånd att filma, fota och intervjua (nästan) hur vi vill med besökarna. Och vi kommer även att ställa ut lite av våra projekt på ett annat sätt än vi kunnat göra förut. Det är ett helt nytt sammarbete mellan universitetet och Mirum så det är ingen riktigt som vet hur vi kommer att använda rummet, men än så länge har vi varit där en del för att göra övningar. Det första vi gjorde med utställning nu var att välja en lokal i huset och skapa en utställningsidé på plats. Jag och Erika valde en precis nystängd butikslokal där vi planerade för ett tillfälle av Mirum själva att vara mer öppna och passa på att föklara för invånarna varför butiker stänger på löpande band och andra verksamheter plockas in i stället. Det är mycket på gång i det huset men jag har känslan av att stängningarna skapar negativitet hos besökaren mer än förväntan om vad som ska komma.

 

Sedan rullade veckorna på med föreläsningar om ljusets betydelse för människan och konsten, och om hur man tänkter materialval när man ställer upp utställningar. Vår lärare inspirerade verkligen när han berättade hur han skapat DC3-utställningen på Flygvapenmuseumet. (Jag kontrade där med hur mycket den utställningen betydde för hela Östergötlands turism, jag jobbade ju på Visit Linköping när den öppnade. Han blev nog lite stolt då. Utställningen fick faktiskt pris för Årets utställning i Sverige.) Vi hade workshop där vi skulle skapa olika saker bara med vita klossar. Och så lärde vi oss ett nytt ologiskt datorprogram, den här gången ett 3D-arkitektprogram. Vi skulle även besöka ett museum och analysera en utställning, för oss blev det Holmens bomullspappersmuseum.

 

Våra tre stora uppgifter under veckorna var att skapa tre idéer om olika utställningsrum: 

Idé 1 var ett helt valfritt rum på 70 kvm som vi skulle skapa i Sketch Up (3D-programmet) och sedan beskriva gestaltning, utställningsplats, estetik etc. Jag skapade en modern altan mot en moderniserad mexitegelvilla, inspirerad av den vi byggde hos Mia och Christopher i somras.

Idé 2 var den första för en riktig beställare, Nordiska museet, som ville att vi skulle hjälpa de med förslag på att visa historiska kartor till deras utställning: Humleodling och ölbryggning som öppnar i höst. Vi hade en vägg, en text och ett par tusen handritade kartor till förfogande. Jag som är intresserad av historia tyckte att det var kul att grotta lite i kartor i min egen omgivning hos Riksarkivet. Det är var även väldigt inspirerande att få träffa utställningsproducenterna från Nordiska och höra om deras  planeringsarbete. Vi hade knappt två dagar på oss från att vi fick uppgiften till att den skulle presenteras, så det blev en mindre avancerad kartongmodell till redovisningen.

Idé 3 arbetade vi med nästan två veckor och den skulle vara betydligt tydligare och mer arbetad. Det var Visualiseringscentrum C som ville att vi skulle ta fram idéer till deras nya basutställning som kommer vara ett Makerspace. Det är en form av blandning mellan pysselverkstad, modern teknik och utställning. Vi började med att googla på för oss ett helt nytt begrepp, och slutade med att presentera en hel våning full med aktiviteter, workshops, informationsmeterial och en tydlig tematik kring ljus.

Vi fick en väldigt bra respons och det ska bli kul att se hur de båda museerna går vidare med idéerna, både våra och deras egna. Kul att få gästspela i deras arbetsprocesser.

 

"Femton minuter av stjärnglans" heter en av produktionerna som några av mina kurskamrater gjorde under november och december. Samtidigt gjorde min grupp utställningen "Vad blir det för mat i framtiden?". Men det var faktiskt vår grupp, av klassens tolv, som fick allra flest minuter av stjärnglansen. Förutom nästan enbart positiva kommentarer från lärare och kurskamratert blev inte mindre än (just nu) 482 visningar av vår reklamfilm på Youtube, ett konstant flöde av besökare under 5 1/2 dagar  - och hela sex intervjuer till tidningar och radio! Marknadsföring ingår inte i vår utbildning men eftersom jag och en till i vår grupp vill lära oss mer om det tog vi tag i uppgiften själva och är jätteglada för att det arbetet lönade sig. Så medan halv gruppen klippte film stylade vi pressmeddeladen, spred information till evenemangskalendrar och tryckte affischer. Vi är sjukt stolta och nöjda över vårt arbete och all publicitet för ett ändå vanligt studentprojekt.

För att komma till artiklarna, klicka på namnet.

 

Norrköpings Magazinet: Redan två veckor innan utställningen sattes upp gjordes denna artikel. Det blev en helsida i tidningen som fanns ute hela vecka 3 i Norrköpings, Finspångs och Söderköpings kommun.

LIU News (teaser och artikel): Veckan innan utställningen skrev universitetets nyhetsbrev LIU News om oss. Nyheten stod högst upp i mailet som går ut till alla anstälda och studentet, totalt över 31000 personer! Under veckan i Linden kom de igen och gjorde en lång artikel.

P4 Morgon: Tidigt samma morgon som utställningen skulle sättas upp kom en reporter från P4 Morgon, vi skulle sända live-radio från KSM's verkstad på Campus. Min första radiosändning, kul och annorlunda! Klicka bara på play inne på länken så startar det där vår sändning är.

Extra Östergötland: På första uppslaget hamnade artikeln i tidningen som finns i två dagar på alla pendeltåg, bussar och stationer i Östergötland. På länken är hela e-tidningen, vår artikel är på sid 2.

Folkbladet: Vi knep inte bara en helsida i tidningen utan även framsidan, eller ettan som det kallas på tidningsspråk, och det är ju verkligen ettan man strävar efter!

 

Flyttfåglarna landade i Tutan. Förutom artiklar i Norrköpings media som handlade om utställningen, var faktiskt jag och Tobbe med i Linköpings dagstidning Corren, i deras bostadsbilaga. Det var efter en bomässa i Cloetta Center för några år sedan som de fick nys om att jag flyttat 14 gånger på 24 år. Nu var det ytterligare en och Tobbe är inte mycket sämre med 12! I mitten november var de här och skulle prata om flyttning, men på plats blev de väldigt nyfikna på huset och varför vi just hamnat här. Från början var jag inte så intresserad av att vara med, men med tanke på att jag kunde passa på att spana hur de som reporter och fotograf arbetade, och att jag lyckades övertala Tobbe att vara med så ställde vi upp. Det resulterade i hela förstasidan, ettan, på bostadsbilagan, ett uppslag text och bild, plus en helsida med bara bilder. Här kan ni läsa den.

 

 

Som avslutning på kändisveckan kammade vi även hem ett riktigt finfint kändispris. Vi var på maskeradfest i lördag hos Bea som fyllde 30 år i veckan. Det var Hollywood-tema, med röda mattan, filmtipspromenad, nominering av bästa filmkostym och Oscarsutdelning! Och vinnaren kanske ni redan gissat? Jag och Tobbe bestämde direkt när vi fick inbjudan att mina chefer Anne och Patrik skulle utnyttjas med ansiktsmålning. Vi ville vara något tillsammans och spanade på figurer som passade både att ansiktsmålas och att inte kostymerna skulle vara för dyra att köpa / tillverka. Med varsitt blått underställ, spritpenna, en sängkappa som reades ut på Hemtex, svart garn, glitterhårspray, ett halsband från Myrorna, en häxperuk från Lekia, en kväll vid symaskinen och en halvtimme som sminkmodeller i köket skapade vi tillsammans två figurer från filmen Avatar. Och kvällens Oscar för bästa kostym går till: Tobbe och Jessie!

Efter önskemål sen jag la upp menyn från vår 5-rätters nyårsmiddag kommer här receptet på gurksoppan som vi åt till förrätt. Vi gjorde den ofta till förrätt i restaurangen när jag gick på Hotell- och restauranggymnasiet. Och eftersom jag är både en sparar på recept som "kan va bra att ha" och en ordningsmänniska som vet exakt var jag har alla de här recpten så är det många av de som fortfarande är med 10 år senare. Just den här gurksoppan har jag gjort många gånger och det är enkel, annorlunda och god som förrätt. Den är även perfekt för att förbereda och bara värma innan servering.

 

4 portioner

 

2 gurkor

75 g smör

Färsk dill

1/2 liter vispgrädde

1/2 liter mjölk

3 msk kalvfond

salt

peppar

 

Klyv gurkorna på längden, de ska inte skalas. Dra ur kärnorna med en tesked och skär 1/2 cm stora halvmåneformade bitar. Fräs bitarna tillsammanse med dillen i en kastrull ca 10 minuter, inte för varmt så de tar färg. Häll i grädde, mjölk och fond. Låt allt småkoka tillsammans ca 20 minuter. Kör allting i en mixer och sila sedan så soppan blir slät. Smaksätt med salt och peppar.

 

Servera med krutonger och skalade räkor. Garnera med en dillkvist och eventullt skum från mixern.

 

Förra året skrev jag en "åsrkrönika" om året som gått. En liten sammanfattning om 2013 och det viktigatse i livet just då. Så här kommer en sammanfattning om 2014 i samma anda.

 

Om förra årets störta förändring var familjen så är årets absolut huset. Året började med att vi budade på ett hus i Norsholm som vi förlorade, men blev några månader senare uppringda av mäklaren som sa att ett av våra "grannhus" skulle bli till salu. Vi bestämde oss direkt, ingen tvekan. Bort från Kvästad men kvar i området! Sakta men säkert fixar vi ständigt med någonting hemma. Det finns en hel lång lista med projekt, men hus kostar och tar tid och när Tobbe jobbar i borta och jag pluggar är det ont om det båda. Än så länge har vi i alla fall snart blivit klara med garaget.

 

Ja, kroppen är där. Det känner jag och blir påminnd om dagligen. Ryggen värker, hårbotten kliar och kroppen smärtar och är trött. Tabletterna jag började äta förra året har jag kvar, men har inte fått någon utvärdering tillsammans med läkaren. Sjukvården jobbar visst inte så. Värktabletterna höjer och säker jag lite själv beroende på vad jag har planerat att orka med. Angående magen så var jag utan jäst i alla former under ett år, men har i gått tillbaka till att äta som innan. Jag väntar på en tid för vidare utredning, om de gör någon, men är lite bättre. Kanske för att jag dagligen äter smärtstillande morgon och kväll?

 

Förra sommaren åkte vi inte på någon semester och i år prioriterade vi inte heller det då vi flyttade in i huset i början av juni. Det blev många turer till Söderköping i stället och en dag tog vi med min systerdotter Milla och Tobbes kusin Rebecca till Kolmårdens djurpark. Däremot löste vi in några presentkort på Resia som vi fått under senaste åren och unnade oss en vecka på Gran Canaria precis efter nyåret nu.

 

Ett och ett halv år har nu gått på utbildningen, halva tiden! Fort går det, och kul är det. Även om man ibland undrar vad man gör där och tänker att det kanske hade varit bättre att bara fortsätta söka jobb så känns det mer och mer säkert att det var en bra utbildning jag valde. Video-, audio-, text-, layout- och utställningstekniker blandas tillsammans med produktioner och med akademisk teori. Lite av varje. I våras satte vi upp vår första utställning på campus och i veckan som kommer har vi vår första offentliga produktion som vi arbetat med under hösten.

De där 20 kilona som jag nämnde förra året att jag ville göra mig av med har envist häng med ändå. I våras fick jag möjlighet att träffa en sjuksköterska med inriktning på hälsa och friskvård och jag blev peppad att följa de tips och råd jag fick. Jag satte upp målet att gå 50 mil till midsommar, men på grund av plugg, flytt och värk kom jag "bara" 30.49. I år kör jag och Tobbe på utmaningen 100 pass till midsommar i stället, idéen från Facebook men bara för att vi ska peppa varandra. 

 

Jag har världens bästa jobb. För 1,5 år sedan frågade Anne, en fd kollega, om jag vill servera om någon efterfrågade personal från hennes och hennes sambos nystartade matlagningsföretag. Totalt blev det sju bröllop och en mässa i år och otaligt många timmar och telefonsamtal med planering, idéspåning och utveckling. Jag brukar säga att vi är tre som "driver" firman men jag är den enda som får lön :) Ansvarig för serveringen har jag fått förmån att träffa mycket nytt folk och se många nya fina platser.

Dessutom har jag och Tobbe nyligen startat ett eget företag! Weidmanns Bygg AB heter det och vi ägen halva aktiekapitalet var. De första två-tre åren har vi fått ett uppdrag i Stockholm, så han kommer tyvärr att fortsätta pendla men med den chans vi fått är det förhoppningsvis värt det. Vi kommer bara anställa Tobbe till en början men man vet ju aldrig hur det kan utvecklas.

 

Året har bjudit på diverse roliga dagar. Först ut var ett par födelsedagsfester med vänner och sommaren började med #himpa14. En fest i Brunnssalongerna med klädkod, middag (av Anne och co), livemusik och tävlingar. Nästa ut var Johannas möhippa med efterföljande bröllop. Efter dop och vår egen inflyttningsfest var det dags för transplantationsjubileum i Stockholm med middag i Blå hallen i Stockholm Stadshus. En minnesvärd dag och kväll tillsammans med Josssan och mamma.

 

Det var en del av mitt år som har gått. Hoppas ni följer med på nästa!

Tack för i år! Efter sent inställda planer för nyårsfirande, då vi redan tackat nej till andra inbjudningar och vi ska resa iväg om några dagar bestämde vi oss för att fira nyår hemma på tu man hand. Tobbe bestämde att vi skulle laga 5-rätters middag och jag bestämde att vi skulle passa på att gå nyårspromenaden i Norrköping när vi hade möjlighet. Vi hann till och med att se "Grevinnan och betjänten", vilket var många år sen sist! Men sagt och gjort. Kl 16 var vi tillsammans med halva Norrköping samlade för tal och körsång och gick sedan en trång men vacker promenad genom industrilandskapet och strömparken ner till Grand hotell. Läste att det förra året varit 40 000 som hade deltagit och det var säkert liknande i år. Dock blev vi besvikna. Visst var det vackert med 6000 marschaller placerade utmed vattnet och det var vackert med lite sång, dans och ljus. Men lite var ordet! Var det bara det? Ska jag gå igen ska jag i alla fall inte ha lika höga förhoppningar. Sen att de verkade missa sätta igång musiken till fyrverkerierna kanske inte gjorde avslutningen bättre...

Hem till Tutan. Och var passar det faktiskt inte bättre än att fira in det nya året där vi har vårt nya liv? Vårt nya hus, vår nya bil, vårt nya företag! Mycket har hänt under 2014. Och som avslutning var faktiskt båda katterna hemma, nåt som inte sker så ofta längre... Under hela kvällen myste vi i köket med matlagning, vin, musik, kortspel, nyårslöften och bubbel. På menyn stog:

1. Avokado med Skagenröra.

Den intogs utomhus vid nytänd brasa som som en aptitretare inför matlagningen. Tobbe höll på att köpa en korv vid fyrverkeriet (innan 5-rätters..!) så jag fick snabba mig på direkt när vi kom hem att stilla hans hunger!

2. Gurksoppa med krutonger och räkor.

En förrätt som hängt med sedan restauranggymnasiet och som snabbt blev Tobbes favorit. 

3. Pilgrimsmussla på en bädd av smörstekt morot och salladslök. Serverat med citronsmör. 

Första gången vi gjorde det själva men det blev riktigt gott. Tur var det för det var Tobbe pilgrimsmusselpremiär. 

4. Baconlindad fläskfilé fylld med vitlök och parmesan. Serverad med potatisgratäng och Jensen's favoritsås. 

Kan ni gissa vem som valde denna rätt? Vi är inte mycket för hel- eller ens halvfabrikat men potatisgratäng gör jag aldrig själv sen påsarna kom, och den såsen på flaska är faktiskt en favorit!

5. Mandarinsorbet med lakritskross. Vad passar bättre till två mandarinnarkomaner? Hos oss går ca 40-50 mandariner i veckan tillsammans! Först kunde vi inte bestämma oss om det var gott men ju mer vi åt desto godare blev det, och tillsammans med krossad saltlakritskarameller blev det en toppanavslutning!

Till 12-slaget gjorde vi som experterna sa, lämnade skumpan inne och tog varsin Baylies Coffee i termosmuggar och gick ut en bit på grusvägen. Där såg vi Bosse och Christinas fyrverkerier och ett till (kanske årets Skärkindsfest på Lunnebjörke) men annars var det mest blekningar och muller bakom moln och trädtoppar. 

Hoppas era nyårsfirande blev bra och att ni får ett riktigt gott 2015! 

Utställningen är provställd, fotosession genomförd, uppsatsen snart färdig, halva utbildningen avklarad, bubblet uppdrucket. Nu tar vi "jullov"!

 

Det har varit ovanligt långa och hektiskta veckor på Campus. Eftersom vi är så bortskämda med plugg och till skillnad från många andra universitetsutbildningar snarare har 30 timmar plugg per vecka än snitt 70 timmar tar 12 timmar per dag musten ur en. Till skillnad från många andra gör vi även allting parallellt och i olika gruppkonstellationer. De två senaste månaderna har jag och Josefin skrivit B-uppsatsen samtidigt som vi tillsammans med 4 andra (två skrivpar) förberett en utställning. Idag har vi gjort det sista vi kan göra innan jul och även passat på att fotografera. Och dricka bubbel! Fotografierna är en del av vårt material till projektet och förutom gruppfoto passade vi på att släppa loss både framför och bakom kameran. Julia har bilderna men jag kan återkomma när jag fått ta del av de efter lite fix.

 

Utställningen vi planerar inför kommer som jag nog nämnt äga rum i Linden 20-25 januari 2015 och behandla ämnet framtidens mat 2030. Det kommer gestaltas i form av en nyårssupé där vi står som värdar. På menyn "serverar" vi bland annat algsallad, myrägg, laboratorieodlad oxfilé, 3D-utskriven cheesecake och egenodlade frukter. Kom gärna förbi och kika på vad vi fått fram i våra undersökningar och efterforskningar.

 

Till marknadsföringen av utställningen har vi producerat en kort reklamfilm. Kika gärna på den, gilla den, skriv en kommentar eller dela den med andra. Om ni vill hjälpa oss att sprida den så kan ni kopiera länken till youtube och klistra in i en status på sociala medier eller på er blogg kanske? Här hittar ni den: "Vad blir det för mat i framtiden?"

 

Sitter över en kopp glöggte och en stor leverpastejsmörgås och läser mina projektgruppskamraters uppsatser. Vi är 6 personer som i par skriver b-uppsats om framtidens mat. Ett par skriver om dåtidens framtid (vad man på 60-talet trodde att man skulle äta idag), ett par skriver om Urban odling för hållbar framtid och vi skriver om framtidens mat 2025-2045. Vi har tagit reda på de tre starkaste tankarna om vad vi kan komma att äta enligt forskare och teoretiker, sen har vi haft gruppintervjuer där "vanliga" personer fått diskutera vad de tror och vad de har för reaktioner på forskarnas hypoteser. Delar ur uppsatserna plus lite annan information kommer vi presentera på en utställning i Linden, den öppna ytan utanför Åhléns, 20-25 januari! (Vilken plats! Snacka om prestationsångest!) Vad tror ni att ni kommer ha på tallriken om 20 år? 

 

Det har varit fullt upp och lite till på campus senaste veckorna. Samtidigt som det har vi köpt en ny bil! :) och lämnat den på service flera gånger och för tillfället (sen i fredags) har jag haft försäljarens tjänstebil eftersom jag fortfarande inte fått de utlovade vinterdäcken monterade, och att ett spjäll till avgassystemet gick sönder efter att vi ägt den inte ens ett dygn... Jag vet inte när de har tänkt att bli klara men just nu känner jag att hur illa det än är att behöva lämna in sin nyinköpta bil utan vidare information så har jag inte riktigt tid att hämta den nu (suttit på campus 8-20 varje dag den här veckan). Plus att jag har en ännu nyare Volvo och slipper betala bensin under tiden då.

 

Förutom det här har vi äntligen fått ordning på vårt vatten! Ingen fislukt längre sen jag fick JMS att sätta tillbaka vårt gamla filter, fylla det med aktiv kol och även ha kvar det vi köpt av de och att de gjorde en service på det. Utan att betala självklart (som min syster sa: man säger inte emot en sur och bestämd Jessie). Så nu kan vi både dricka vatten, duscha och tvätta utan att må illa!

 

Jo just det, en sak till men det är lite hemligt än så länge. Förhoppningsvis kan jag berätta till helgen :) (och nej jag är inte gravid,  det finns de som försöker tjata på oss om det men vi har faktiskt väldigt mycket annat kul för oss!)

 

 

När man kan gå på jubileumsgala i Blå Hallen, Stockholms stadshus, tillsammans med Prins Daniel och alla andra hjältemedlemmar i olika transplantationssammanhang? Det var en heldag i Stockholm som jag, Jossan och mamma åkte på. Transplantationsjubileum 2014 - 50 år sedan första transplantationen i Sverige, det var njurar då, 40 år sedan den första med bukspottkörtel och 30 år sedan de första med hjärta respektive lever. Sedan dess har man transplanterat lungor, hornhinnor, hjärtklaffar, hud och det senaste världsunika är den bebis som i september i år föddes i en transplanerad livmoder. Den sistnämnda är enbart för högre levnadsstandard medan många av de andra är för ren överlevnad. Men det blir inte en enda transplantation gjord så länge det inte finns donatorer. Därför är donatorerna, och framförallt de levande, väl värda titeln "hjältar". I min familj finns två hjältar, min mamma och min ena moster, som båda gett varsin njure till min syster när hon behövt. Hon föddes med missbildade njurar med väldigt låg kapacitet och som 9-åring transplanterades hon första gången. Den njuren höll i 12 år och efter knappt ett års dialys då fick hon en till 2005. Idag mår hon bra och har en älskad dotter som snart fyller 2 år. I torsdags mötte vi Jossans gamla barnläkare från Huddinge sjukhus och den glädjen hon utstrålade när hon fick höra att flera utav hennes barnpatienter kunnat bära på sina egna barn och genomgått lyckade graviditeter med allt vad det innebär var oslagbar. Och detta tack vare deras egna hjältar. Och all sjukhuspersonal, forskare, anhöriga och informationsspridare som engagerar sig i frågan.

 

Förutom dessa hjältehyllningar och en massa roliga återträffar med personer jag inte träffat på minst 10 år bestog dagen av seminarier och kvällen av galamiddagen. Seminarierna i Aula Medica på Karolinska Institutet gick från dåtid till framtid genom berättelser om första operationen, sjukdomshistoria av en man som haft sin njure i 37 år och en kvinna som fått hela fem! organ i magen. Framtidsforskning presenterade odlade organ, mekaniska organ och självläkande organ. Och eventuella möjligheter till ett liv med transplantat men utan medicin. Men all forskning som bedrivs, alla proffesorer, läkare och kirurger, all information och arbete är fördjäves om inte donation finns. Sverige ligger högst i världen på att vilja donera enligt undersökningar (84%) men långt ifrån toppen när det gäller att faktiskt göra det. En stor del av organen efter en avliden person går till spillo, och en stor anledning till detta är att anhöriga säger nej när inte den avlidna gjort sin röst hörd. Bara 15% har anmält sin vilja i donationsregistret. Samtidigt väntar mellan 7-800 personer i Sverige på olika organ. Det finns flera organisationer som arbeter just med denna fråga, MOD, Livet som gåva och Livsviktigt använder slogans som "Om du är beredd att ta emot borde du även vara beredd att ge", "Kan du rita ett kryss, kan du rädda ett liv" och faktum är att en person kan rädda upp till åtta liv!

 

Här är några tidningsartiklar med mera läsning: Donation en förutsättning för transplantation (sid 30-32, Jossan och hennes hjältar), Donatorer får ett långt och bra liv med bara en njure (med Kerstin).

 

På kvällen lämnade vi allvaret för en stund och styrde mot röda mattan in i stadshuset. Blå Hallen, som man bara sett på Nobel-middagen tidigare. Klädkoden var "svart kostym" vilket fick innebära lite shopping med nya klänningar och min gamla studentbalklännings sjal fick komma till användning igen. Bytte om fick vi göra på centralstationens toaletter eftersom vi inte hade något hotell att mellanlanda på. De var nyrenoverade och jättefräsha och vi hittade in i det stora amningsrummet där vi fick plats fem personer, så det var ett perfekt stopp. Väl på plats väntade champange i lite lyxigare champangeskålar och en lyxig trerättersmiddag bestående av jordärtkockssoppa med bakad lax, äpple, gräslök och laxrom; grillad oxfilé med tryffelpuré och rödvinssky; triologi på hösthallon med pistageterrin. Underbar mat och desserten bars ner till borden i äkta Nobel-anda med fyrverkerier och klassisk musik. Efter middagen underhöll Micke "Syd" från Gyllene Tider, vars son transplanerades förra året, tillsammans Tommy Ekman från Style. Från kungahuset var prins Daniel representant med sin hjälte, hans pappa som donerade en njure till honom för fyra år sedan. Här är Daniels tal.

 

 

 

VIlket vackert bröllop! Och vilken rolig fest! För några veckor sedan var det mycket bröllop i mitt huvud. Musikquiz för både bröllopsfest och för möhippa, bokat in mitt 7:e bröllop i år att servera på tillsammans med Annestreckmarie.se och mina underbara kollegor. Och sist men även störst, förberedelser inför det bröllop jag själv skulle få vara gäst på! Hänga framklänningen, packa väska för dagen, stryka skjorta till Tobbe, slå in presenten, göra snygga naglar och ladda kameran. Johanna och Jimmy gifte sig nämligen förrförra lördagen! Det är ett par vänner i Skärkindsgänget, Sigges föräldrar och hon som är så duktig på inredning!

 

Det var det femte bröllopet jag var gäst på, efter min systers, min kusins, min barndomsvän och ett annat par i Skärkind. Och kanske ett 30-tal som jag jobbat på, varav ett par av de jag sett en del av cermonierna när de har hållts på samma plats som festen. Och inte ett enda är det andra likt. Klänningar, typ av middagar, dukningar och teman, gäster, lekar. Jag har alltid sagt att den som ska vara toastmaster / -madame på mitt bröllop kommer få problem att hitta på lekar och sånt som jag inte hört eller sett innan. Jag kan även tänka mig att man som brudpar (eller i alla fall brud) vill att ens bröllop ska vara unikt. Och av alla de jag varit på så kan jag ändå påstå att Johanna och Jimmy, deras värdpar och deras gäster lyckats med detta.

 

Viglseln hölls i Kuddby kyrka där 80-talet gäster befann sig kl 13.00 på lördagen. På förmiddagen hade Jimmy för första gången fått  se Johannas klänning. Först in i kyrkan kom Jimmy ensam. Efter honom, till klassisk brudmarsch kom deras son och hans kusin 3-4 år gamla, sedan tärna och bestman som är brudparets respektive bästa vänner. Sist kom Johanna eskorterad av hennes pappa. De traditionerna är inte så vanliga i dag. Under cermonin sjöngs Agnes version av "En sån karl" och en svensk version av "Just the way you are". Vid utgången bar Jimmy Johanna över tröskeln, en härlig scen som på nåt sätt värmde och charmade i mångas hjärtan. Någonting jag verkligen aldrig sett eller hört talas om innan. Utanför kyrkan skålades det, kastades ris, blåstes såpbubblor och fotades. Och jag var stum och kunde inte slita ögonen från klänningens otroligt vackra släp! Det kunde varit ett prinsess-släp (om det varit 3 m längre). Jimmy var jättefin med, inte så som man brukar se honom!

 

Festen hölls sedan i Mems kanalmagasin, vilken verkligen levde upp till den vackra, lantliga, stilen som Johanna alltid pratat om att hennes bröllop ska vara i. En jättefin lokal, men härlig altan (om den står kvar, den knakade lite med 80 personer på samma ställe!), vackert väder och många drinkar. Vi började med mingelbingo innan brudparet anlände i sin fina bil. Middagen serverades mellan roliga tal, många sånger, planerade och spontana lekar och spex. En variant på skoleken som bestog av frågor och a-b-c-alternativ, och musikquiz där alla namn i låtarna var utbytta mot "Jimmy" och "Johanna", ingen av de har jag tidige sett. Jag ljuger inte om jag säger att det inte var tyst, eller ens lugnt 5 minuter på hela kvällen. Vilket party! Vårt bord kanske inte heller var de lugnaste, men jag tror inte att det gjorde brudparet något ;) Av alla de bröllopsmiddagar jag närvarat på har det här varit den klart mest högljudda, av både skratt och stoj. Så om någon var orolig för att det skulle bli en stel kväll med tunga tal så kände de inte sina gäster! Förutom gästerna så bestog middagen av en lantlig och spetsig dukning á la Johanna och vildsvin á la Jimmy. Festen varade till natten (lite regn, men det ger ju lycka), och då hade brudparet redan flytt till hemlig ort. Det visade sig vara Mauritzbergs bröllopssvit där de spenderade sina första dagar som gifta! Grattis!

Ibland gör jag inte de smartaste sakerna, och jag är ganska klantig ibland. De senstaste veckorna har jag fått många att skratta åt mina klumpigheter, men det bjuder jag på!

 

Äntligen en solig, ledig dag och jag skulle lägga mig i hängmattan några timmar för att bättra på brännan. Först en kopp kaffe och kolla lite saker på mobilen. Bikini på, kaffekoppen i ena handen och telefonen i den andra. Till saken hör att vi har en dubbelbred hängmatta av ett kraftigt tyg. För att kunna sätta sig på mitten behöver man hålla i tyget för att komma nån meter in till mitten. Med händerna fulla satte jag mig på chansning och det resulterade till rutchkana ner den biten jag kommit in, och sedan bakåt under hängmattan. Med kaffet över hela mig (inte så varmt tack och lov), med i alla fall den kära kaffekoppen i ett stabilt grepp. Tack för att jag hade bikini, att vattenslangen var utdragen och ingen som såg!

 

En dag nån vecka senare håll jag på att beta av att-göra-listan i trädgården medan Tobbe var iväg under en dag. Klippa gräset, fixa lite blommor och borsta fasaden. Jag hade kommit lite drygt halva huset, i hörnet mot vägen / baksidan, när jag står med piasavakvasten i högsta hugg. Sopar från takfoten och neråt utmed panelen för att få bort spindelväv och en himla massa eklöv. Det ramlar både det ena och det andra, så när det stack till lite i uringningen på bröstet viftade jag bara bort det lite obemärkt, men upptäcker att jag har en geting i handen. Jag har altså stört ett getingbo under taket och det var en geting som stuckit mig på bröstet. I ren panik för att få ut flera getingar under tröjan sliter jag av mig både tröja och bh och skakar och viftar som en galning, när jag inser att jag står innanför staketet och på 210:an utanför rullar en riktigt långsam traktor med en rad bilar efter sig. Där kan man nog tyvärr inte säga att ingen såg!

 

Ni vet när man läser om eller hör personer som har hört och trott fel kring låttexter och man undrar hur de kunnat tro att artisten sjunger så!? I går satt vi i bilen på väg hem från Skänningen marken och lyssnade på 90-talsmusik. Tobbe säger: "Kommer du ihåg den här, Brother Louis" Vi båda sjunger med i låten och efter andra refrängen och raden "brother Louis, Louis, Louis" utbrister jag "Vadå, Louis, brother Louis. Sjunger de 'Louis, Louis, Louis'?! Jag har alltid sjungit 'Looki, looki, looki'! Jag nämner inte att låten är 27 år gammal....

 

De är LCHF, glutenfria, laktosfria (om man byter ut smöret), sockerfria - och jästfria! Jag köpte en bakbok för ett tag sedan som heter "Baka matbröd med LCHF", men det var för att ALLA recept är jästfria! Det är allt från ljusa och mörka frukostbröd, frallor, limpor, baguetter, pitabröd, korv- och hamburgebröd, knäcke, smörgåstårtor, och allt möjligt. Nu har jag provat första receptet och är jätteglad. Äntligen kunde jag äta hamburgare med bröd igen, som jag längtat! Recepten innehåller en hel del nya och annorlunda ingredienser, men de var lätthittade och inte särskillt dyra så jag kan rekomendera fler att baka på det här sättet. Visst blir det inte lika fluffigt och mjukt som jästbröd, men det går så fort!

 

50 g smör

6 ägg

1,5 dl vatten

2 dl mandelmjöl

1 dl kokosmjöl (Risenta)

1 dl skalade sesamfrön

1 msk fiberhusk

1 tsk bakpulver

0,5 tsk salt

sesamfrön att strö på bröden

(man kan även byta 0,5 dl kokosmjöl mot 1 msk fiberhusk extra och 0,5 dl riven lagrad ost)

 

Sätt ugnen på 190 grader. Smält smöret. Vispa äggen till en luftig smet i en bunke, ca 3 minuter med elvisp. Tillsätt smör och vatten och blanda väl. Rör ihop de torra ingredienserna och blanda ner de i smeten ordentligt. Låt smeten stå och svälla i 10-20 minuter. Lägg ut 6-8 klickar glest på en plåt med bakplåtspapper. Forma de med blöta händer eller en blöt sked, till runda stora kakor ca 1 cm höga. Strö över sesamfrön och grädda i 20-25 minuter. Låt svakna på galler under bakduk.