Mellan himmel och jord

"Femton minuter av stjärnglans" heter en av produktionerna som några av mina kurskamrater gjorde under november och december. Samtidigt gjorde min grupp utställningen "Vad blir det för mat i framtiden?". Men det var faktiskt vår grupp, av klassens tolv, som fick allra flest minuter av stjärnglansen. Förutom nästan enbart positiva kommentarer från lärare och kurskamratert blev inte mindre än (just nu) 482 visningar av vår reklamfilm på Youtube, ett konstant flöde av besökare under 5 1/2 dagar  - och hela sex intervjuer till tidningar och radio! Marknadsföring ingår inte i vår utbildning men eftersom jag och en till i vår grupp vill lära oss mer om det tog vi tag i uppgiften själva och är jätteglada för att det arbetet lönade sig. Så medan halv gruppen klippte film stylade vi pressmeddeladen, spred information till evenemangskalendrar och tryckte affischer. Vi är sjukt stolta och nöjda över vårt arbete och all publicitet för ett ändå vanligt studentprojekt.

För att komma till artiklarna, klicka på namnet.

 

Norrköpings Magazinet: Redan två veckor innan utställningen sattes upp gjordes denna artikel. Det blev en helsida i tidningen som fanns ute hela vecka 3 i Norrköpings, Finspångs och Söderköpings kommun.

LIU News (teaser och artikel): Veckan innan utställningen skrev universitetets nyhetsbrev LIU News om oss. Nyheten stod högst upp i mailet som går ut till alla anstälda och studentet, totalt över 31000 personer! Under veckan i Linden kom de igen och gjorde en lång artikel.

P4 Morgon: Tidigt samma morgon som utställningen skulle sättas upp kom en reporter från P4 Morgon, vi skulle sända live-radio från KSM's verkstad på Campus. Min första radiosändning, kul och annorlunda! Klicka bara på play inne på länken så startar det där vår sändning är.

Extra Östergötland: På första uppslaget hamnade artikeln i tidningen som finns i två dagar på alla pendeltåg, bussar och stationer i Östergötland. På länken är hela e-tidningen, vår artikel är på sid 2.

Folkbladet: Vi knep inte bara en helsida i tidningen utan även framsidan, eller ettan som det kallas på tidningsspråk, och det är ju verkligen ettan man strävar efter!

 

Flyttfåglarna landade i Tutan. Förutom artiklar i Norrköpings media som handlade om utställningen, var faktiskt jag och Tobbe med i Linköpings dagstidning Corren, i deras bostadsbilaga. Det var efter en bomässa i Cloetta Center för några år sedan som de fick nys om att jag flyttat 14 gånger på 24 år. Nu var det ytterligare en och Tobbe är inte mycket sämre med 12! I mitten november var de här och skulle prata om flyttning, men på plats blev de väldigt nyfikna på huset och varför vi just hamnat här. Från början var jag inte så intresserad av att vara med, men med tanke på att jag kunde passa på att spana hur de som reporter och fotograf arbetade, och att jag lyckades övertala Tobbe att vara med så ställde vi upp. Det resulterade i hela förstasidan, ettan, på bostadsbilagan, ett uppslag text och bild, plus en helsida med bara bilder. Här kan ni läsa den.

 

 

Som avslutning på kändisveckan kammade vi även hem ett riktigt finfint kändispris. Vi var på maskeradfest i lördag hos Bea som fyllde 30 år i veckan. Det var Hollywood-tema, med röda mattan, filmtipspromenad, nominering av bästa filmkostym och Oscarsutdelning! Och vinnaren kanske ni redan gissat? Jag och Tobbe bestämde direkt när vi fick inbjudan att mina chefer Anne och Patrik skulle utnyttjas med ansiktsmålning. Vi ville vara något tillsammans och spanade på figurer som passade både att ansiktsmålas och att inte kostymerna skulle vara för dyra att köpa / tillverka. Med varsitt blått underställ, spritpenna, en sängkappa som reades ut på Hemtex, svart garn, glitterhårspray, ett halsband från Myrorna, en häxperuk från Lekia, en kväll vid symaskinen och en halvtimme som sminkmodeller i köket skapade vi tillsammans två figurer från filmen Avatar. Och kvällens Oscar för bästa kostym går till: Tobbe och Jessie!

Under den allra varmaste veckan (v 29) hade jag och Tobbe bokat in oss på att bygga en altan åt Mia och Christopher i Åby. För snart tre år sedan köpte de huset som de ända fram tills nu totalrenoverat. Mycket har de gjort själva, nästan helt utan förkunskaper. Den hjälp de tagit in av hantverkare har antingen dragit ut på tiden, fuskats eller gjorts fel. Övervåningen har bland annat fått kök och badrum på nya platser, färre inneväggar och några andra fönster. Undervåningen har fått ett nytt badrum, en ny tvättstuga och en braskamin mindre. Trädgården har dränerats, planerats och grusats. Fasaden har målats. Och dessutom har Stella vuxit från halvåret till 3 år och Edward föddes i maj i år. Jag är mäkta inponerad över hur de klarat allt detta samtigt och inte ens skilt sig! Men nu var det i alla fall dags för de (eller i alla fall Mia) att få släppa verktygen och få den efterlängtade altan som saknats enormt.

 

Vi började på måndagmorgon, efter att ha varit där några veckor tidigare med grävmaskin och grävt för plintar. På fredagkvällen kunde vi åka därifrån nöjda med vad vi åstadkommit! Veckan i värmen hade gjort att det tog en dag längre än beräknat. Det krävdes många pauser i skuggan och vid vattenflaskan. Söderläge, i en gryta mellan huset och en bergsvägg, fruktansvärt varmt. Jag mådde ändå över förväntan riktigt bra trots värme och fysiskt arbete, och det räckte oftast med en eller två sovpauser per dag. Mia stog för riktigt god mat till lunch och middag och servade oss även med vatten, kaffe och frukt, annars hade vi nog inte orkat. Här är i alla fall lite bilder på resultat, från före till efter! Förutom själva altanen, men förvaring under, blev det en altandörr ut från köket istället för ett fönster. Den andra dörren går ut från föräldrarnas sovrum, där det förr varit kök. Vi är nöjda, de är nöjda och jag är avundssjuk!!

 

Sommar och semester och därmed mycket mindre, knappt någon tid vid eller blogga från mobilen. Men nu sitter jag och vilar en stund i värmen och passar på att uppdatera er lite med vad vi gjort hittills på Tobbes semester. Eller semester och semester, för tillfället och senaste fem dagarna tillbringar vi i Åby där vi snart byggt klart en altan åt Mia och Christopher. Kul att hinna umgås med de samtidigt och träffa Stella och lilla Edward. Och samtidigt få lära mig snickra av min egen mentor. Resultat kommer!

 

Veckorna som gått har innehållit en blandning av fix hemma både inne och ute och lite slapp med glass och grillning. Golvet i "garaget" har gjutits och nästa steg är att bygga ihop den forna carporten med isolering och en garagedörr, men där inne ska mest bli snickarverkstad. Förra veckan monterade vi ner och hämtade ett kök i Jönköping som skänktes på Blocket. Det ska bli förvaring där inne för maskiner och verktyg. Runt huset har vi singlat av med grus närmast väggen och på kvällarna har vi försökt utrota mördarsniglarna. Snigelgift (en vit rund burk) är vår förhoppning för framtiden! Tobbe har även bytt fönster hos sina föräldrar och jag har jobbat på bröllop i Skedevi, så långt ut i skogen man kunde komma!

 

Förutom arbete har det varit kalas på flera håll. Pappa fyllde 61 och firades i solsken och störtregn i sommarstugan i Skärblacka och Tobbe och hans mamma hade gemensamt firade tillsammans med inflyttningsgrillning på Herrgård Tutan. Sommarfest på Lunnebjörke med tillhörande cykeltur, fiske utan resultat i Hovden och historisk promenad i Finspångs slottspark med mormor och morfar har också hunnits med.  

 

För övrigt har Musse nu varit försvunnen i över 4 veckor och inte heller Mimmi är hemma :( Henne var vi och hämtade på Kvästad i lördags efter att förra grannarna ringt oss, men sedan i söndags har vi inte sett henne igen. Vi har visserligen bara varit hemma nattetid, så när vi blir hemma i helgen hoppas jag att hon kommer hem igen. 

Jobbar med det jag älskar mest - bröllop!

 

(Högen därunder i brassestolen är jag)

Stella jobbar och Tobbe rastar.

Midsommar redan? Nej, det tror jag inte, jag har ju 19.51 mil kvar! Med andra ord, jag klarade inte min utmaning. Inte ens fast jag berättade för så många och tänkte hela tiden att jag skulle gå mera. Nej, ibland är det inte tanken som räknas, för i så fall hade jag nog gått 100 mil vid det här laget.. 

 

Igår kväll var sista dagen jag hade på  mig att kunna gå en bit till, men istället för nån lång (19.51 mils) power walk blev det en kort kvällspromenad. Och vilken midsommarkänsla! Solnedgång, ganska varmt men ändå lite kvällskyla, grusväg, korna sprang i hagen, plocka ängsblommor i dikeskanten. Kan det bli mer genuin, idyllisk sommar? Jag ångrade att jag inte fick med mig kameran ut, men vi konstaterade snabbt att vissa känslor går inte att fånga på bild. 

 

På kvällen passade vi även på att skörda våra första rabarber och fläderblommor på tomten. Vi har ändå hittat lite blommor och bär bakom allt sly och höga gräs. Det blev saft av de båda och raberberna blev även paj, och gåvan till dagens värdpar (Tobbes farfar med fru) innehöll bland annat första flaskan av "Tutans rabarbersaft".

 

Fortsatt trevlig midsommar!  

 

Idag skulle farmor fyllt 88 år. Det får mig att tänka på sjukdomar och döden och allt det hemska det för med sig. Farmor fick leva ett långt och friskt liv, men förlorade sin man, min farfar, när de fortfarande var alldeles för unga. De skulle snart gå i pension när cancern tog hans liv. Det var i januari 1987 och bara en månad tidigare hade jag fötts på samma sjukhus, så jag han i alla fall träffa honom.

1 av 3 personer i Sverige drabbas någon gång i livet av cancer, men alla runtom drabbas också. Statistiskt sett skulle det vara 2 av tjejerna i Raganas, 4 personer i min familj, 15 personer i min släkt, 24 personer i klassen, 3 miljoner av Sveriges befolkning. Varje år insjuknar runt 50000 personer och ungefär 400 utav de är barn eller ungdomar under 20 år. Den statistiken får mig att må illa.

Jag har än så länge ändå varit ganska förskonad från cancerns framfart. Visst har den funnits, i både släkten, klassen och bland bekanta men tack och lov inte så att jag själv har drabbats av den på nära håll. Men det är många andra som har drabbats, och kommer att göra. Ung Cancer arbetar med att skapa bra levnadsvillkor för unga vuxna drabbade. Detta gör de bland annat genom att skapa mötesplatser, informera och utbilda samt debattera.

I söndags var jag och Liza i Örebro och skapade armband för Ung Cancer. Färgglada pärlarmband med textpärlor som bildade orden FUCK CANCER. Vi gjorde tillsammans 40-50 st och sammanlagt gjordes under dagen 1600-1700 st! Det var en man som hade tagit initiativet ideellt, hans berättade för mig att hans bonusson har cancer. Han var märkbart rörd när han sa att det varit över 200 personer på plats under dagen, och lika många förra gången. Nästa gång är 23 mars och då åker vi flera av Raganas-tjejerna igen. Är det någon mer som vill följa med så säg bara till! Senare i år hoppas vi kunna ordna en pärldag i Norrköping och då vill vi se ännu fler där. Jag hoppas att jag kan räkna med dig?!

Cancer är en vidrig sjukdom.
En vidrig sjukdom som stampar in i människors liv utan att visa någon respekt eller hänsyn.
En sjukdom som tar liv och skapar oändligt mycket sorg och oro.
Därför är det okej att hata cancer.
Det är okej att vara arg, skrika och använda fula ord.
Det är helt enkelt okej att säga “Fuck Cancer”.

I somras ringde Pernilla, hon och Jimmy undrade om jag ville bli gudmor till Walter, eller fadder som det nu mer heter. Självklart ville jag det! Vilken ära att få ett sånt uppdrag. Så vad har man för uppdrag som fadder? Förr skulle  man finnas som extraföräldrar om det hände föräldrarna någonting. (Jag skulle i så fall flytta ihop med Walters farbror Ronny) Idag är uppdraget detta:

- Komma ihåg och uppmärksamma dopdagen (den kom jag ihåg att komma till!)

- Komma ihåg andra viktiga dagar, så som födelsedag och namnsdag (vykort på första namnsdagen!)

- Läsa en dikt eller sjunga en sång under dopcermonin (vi nöjde oss med dikt..)

- Tända ett ljus och be för barnet (ljus är mysigt)

- Vara en vuxen förbild (valde ni verkligen rätt då?)

- Ge kunskap om kyrkan och påminna om glädjen att vara Guds barn (något kan väl Ronny göra?)

 

I lördags var det dags. Då var det dop för lille Walter Jimmy Adolfsson. Han var jätteduktig och sa inte ett knyst på hela tiden, även alla andra barn var tysta och lugna. Valet av musik och texter var en lagom blandning som inte alls kändes så religöst. Jag läste dikten "Älskade barn" och min gamla klasskamrat från Turistakademin Sofie Hallin sjöng helt underbart Kents låt "Utan dina andetag". Mycket finare än originalet! William hällde upp dopvattnet, prästen var lite svamlig, Pernilla lyckades hålla tårarna inne, jag läste rätt på dikten. Med andra ord, det gick precis som planerat =)

 

Efter dopet i kyrkan var det dags för fika och presenter. Vi hade bestämt oss sedan länge att det skulle bli en present i stil med Millas gunghäst. Eftersom pappa Jimmy är motorintresserad och kör rally och storebror William cross, så vad det lätt att komma fram till att det skulle bli en motorcykel. Texten på meden kommer från dikten jag läste i kyrkan och betyder verkligen vad det står. En lycka att allt gått så bra och att Walter växer sig stark, en lycka att få stå honom lite närmre genom fadderskapet och självklart en lycka att få sin första motorcykel!

 

När jag har bott på ett ställe i 1-2 år börjar jag ofta tröttna och vill flytta därifrån. Fortfarande har vi inte bott någonstans där jag verkligen kännt mig hemmastadd, kanske för att jag hela tiden velat någon annanstans, eller för att Tobbe velat det. I våras när vi bott två år i det här huset började jag vantrivas mer och mer och började strunta i allt. Inte nog med att det faktiskt är mycket fel som vi inte kan åtgärda, som hyresvärden aldrig skulle göra något åt eller som vi inte vill lägga våra sparpengar på. Det är allt från regndropp ner till undervåningen, trasig ackumulatortank och läckande toalett till färgsläpp på panelen, trasiga fönsterlås och gult dricksvatten. Det är trist att inte trivas och att inte kunna göra något åt det att det går ut över inredning och eget fix. Allt vi köper och allt vi gör följs av tankarna "kan vi ta med det här när vi flyttar? Kommer vi ha användning av det här i nästa hus?"

 

För ett tag sen kom jag ändå till insikten att så länge Tobbe kommer jobba i Stockholm kommer vi nog inte köpa eller bygga hus och det är bara att gilla läget och försöka att börja trivas. En svårare uppgift än det verkar men jag ska försöka! Ett steg på vägen är att börja intressera mig av att göra det bästa av det vi har och med lagom små medel, loppis-/rea-fynd och glömda prylar i förrådet förnya eller komplettera inredningen. Bara senaste månaden har vi fixat till farstun, altanen, trädgården, pysselrummet och fåtöljhörnan i hallen. Det känns bra att kunna utnyttja nya platser i huset som stått trista och tomma förut, och kanske, men bara kanske kan jag stå ut två år till...

 

 

När jag flyttade hemifrån lämnade jag kvar saker på mamma och pappas vind som jag inte ville släpa med mig mellan lägenheterna. Det är kartonger med gamla skolböcker (varför man ens har sparat det..?), andra gamla minnen och blandade saker från min uppväxt i ett par kartonger. Nu är det dags att rensa och ta hem, för om tre veckor flyttar de och de ska väl inte behöva släpa på mina kartonger... Häromdagen var jag där och hjälpa mamma att packa lite. Jag tog med mig en hel del saker som mamma samlat ihop som jag ska sälja på loppis, någon som vill stå med mig? Mina egna kartonger får jag åka tillbaka när jag har lite mer tid, för det behövs rensas!

 

Några få saker fick jag i alla fall med mig hem. Bland annat mina gamla kock-träskor från gymnasiet, vilket blir perfekt att springa omkring i trädgården med i sommar. Jag hade ändå tänkt köpa mig ett par nya foppa-tofflor! Jag tog även hem mitt studentplakat som stått där i 8 (!) år nu! Tobbes foto från hans skylt har legat här hemma och jag tänkte att jag skulle rama in de. Som den pysselnörd jag är råkade jag ha två stycken A3-ramar i silver hemma, så varför inte slå slag i saken direkt?

 

När Alex och Sofia (Skärkinds andra gräsänkor) var här igår och åt kvällsmat pratade vi om att jag får så mycket gjort när jag är ensam hemma. Så när de hade åkt hem vid halv tio packade jag upp allt som var kvar i bilen från mamma, tog i sär mitt plakat, klippte till fotona, monterade i ramarna och spikade upp de på sovrumsväggen. Hjärtat som hängde där innan fick sällskap och jag blev ganska nöjd. Kul att göra något med fotona, när man ändå har två förstorningar.

 

Igår var det namnkalas för Milla Kristina Nicole Bäckmark. Det var släkt och vänner till Milla och hennes föräldrar och vi var i Fyrby koloniområdes lokal (bakom Ingelsta-området), där vi även varit på mormor och morfars 60-åriga bröllopsdag och Jossans 30-årsfirande under de senaste åren. Tyvärr var Millas gudmor Pernilla som skulle sjunga sjuk men det var en trevlig dag ändå. Milla var glad för det mesta om ingen annan bebis grät och hon tog sin 10-minuters powernap under fikat och sen var hon vaken.

 

När Jossan började prata om namnkalas för Milla frågade jag direkt om jag fick baka tårtorna. Jag har alltid velat bli duktig på att baka och kanske framförallt tårtor, men har inte haft direkt tillfällen att baka till. Förutom jag är inte min familj några tårtmonster och även om jag skulle kunna så borde jag inte sätta i mig en hel själv bara för att provbaka. Till de 45 anmälda gäster skulle det bakas tre tårtor som skulle innehålla hallon och choklad, i annat fall fick jag fria händer. Som jag skrivit tidigare så innehöll tårtorna hallonpannacotta och chokladmousse, de är sedan spacklade med vaniljgrädde, täckta med chokladsmörkräm och vit marsipan och dekorerade med ätbar tusch, sugarpaste färgad med lila färgpasta och olika strössel. Temafärgen på namnkalaset var lila och silver. Pernilla var här i fredags och hjälpte mig med att slå ihop de olika komponenterna och Tobbe var en ovärdelig hjälp när de skulle monteras och dekoreras! Vi konstaterade även att om jag skulle bli en bättre tårtbakare än honom var jag först tvungen att arbeta på min tålamod. Genom att skrika, gråta, hoppa, stampa i golvet och vara på väg till Ica Maxis bageri för att inhandla riktiga tårtor (nej, det var jag inte...) kommer man inte långt på. Nu i efterhand kan jag bara skratta åt mig själv, men då när allt höll på att gå åt helvete (fyllningarna rann ut mellan bottnarna, dekorationerna som var tänkta från början fick jag inte till och marsipanen sprack) och jag redan var ganska trött efter en jobbig vecka var det kanske inte så konstigt att jag betedde mig så... Tillslut blev de i alla fall färdiga och efter de berömmen vi fick är jag riktigt nöjd med mina första "beställnings-tårtor".

 

Så kommer man till det här med namnkalaspresent. Jag är väl inte ensam om att vilja ge något unikt, som ingen annan ger eller som kanske heller är så vanligt att få. Visserligen tänker väl andra så, det märks inte minst av det faktiskt inte är halsband med månadsstenar, tallriksset och burkar för tappade tänder som dominerar presentborden längre. Men det där med att hitta något riktigt unikt och personligt är svårt, så vida man inte tillverkar det själv. Till mitt syskonbarn ville jag även hitta något extra unikt. För länge sedan kom jag på idén att jag vill ge Milla en gunghäst i trä. En begagnad som jag skulle måla om och fixa till med personliga detaljer. Jag hade bevakning på Blocket, letade på annonssidor på internet, åkte runt till second hand-affärer, loppisar och auktioner. Om jag väl hittade en någonstans var den antingen jättedyr eller redan såld. Tillslut frågade jag Tobbe hur svårt han trodde att det var att göra en själva. Det som var knepigt att få till var medarnas släthet, men annars så slog vi faktiskt ihop den på en dag. Med en stor snickarbod, gott om virke, maskiner och hjälpmedel så är det inte så avancerat att snickra. Huvudet fick vi hjälp av grannens dotter att rita, då det inte riktigt är min eller Tobbes starka sida. Som färdigbyggd grundmålades den en gång och sedan med högblank vit färg. Texten är utskriven från dator, bokstäverna utskurna ur pappret och sedan målade med stöppelsvamp gjord av biltvättsvamp från Biltema. Textraden kommer från Lars Winnerbäcks "Kom änglar", en artist som faktiskt Jörgen, Millas pappa, indroducerade för mig innan han blev känd hos varje svensk. Tyglarna och svansen är gjorda av upprepade båtrep.

 

 

Äntligen slipper ni mitt tjat om plugga hit och plugga dit. Äntligen är helveteskurserna slut och proven är skrivna! Engelskan kändes sådär, men matten kändes bättre. Sammanfattningsvis finns det ändå bara ett ord: Skönt!

 

Äntligen kan jag även börja komma i kapp med allt som har kommit på släp under de senaste månaderna. Till att börja med är Millas namnkalas på söndag och här hemma pysslas och fixas det för fullt med diverse hemligheter och överaskningar. Pernilla och Walter var även här på lunch i dag och hjälpte till med fyllningarna till tårtorna. Om det blir som i mitt huvud så kommer det blir bra =) På tal om bakning så fick jag världens sötaste blomsterarrangmang av syster idag, en blom-cupcake!

 

Nu ska jag hoppa in i bilen och styra den mot till stan en sväng för att möta upp Tobbe och lite kompisar för en utekväll.

 

I flera år har jag haft en stor påse med diverse olika tvätt och kläder som ska lagas. I höstas hamnade allt i en gammal tvättkorg i pysselrummet, men längre än så kom det inte. Det var bland annat kemtvätt och vita kläder som skulle klorblekas. Hela tiden jag kommit med olika ursäkter som att kemtvätt är rätt så dyrt och hur ofta använder jag egentligen kostym? (Aldrig eftersom den inte är ren, jag vet..) Och klorblekning tar tid med blötläggning och hur länge och hur mycket kalorin ska man använda? Kan man göra det i en vanlig tvättmaskin utan att förstöra den eller nästkommande tvätt? Jag har helt enkelt struntat i det.

 

Men jag har insett att om jag säger till någon att jag ska göra en sak så måste jag ju göra det, eller hur?! Sen pratar min mun lite fortare än jag tänker ibland så den här gången var blekningen jag råkade ut för. När vi satt hemma hos syster för ett tag sen och åt Kina-mat spillde hon på en lånad vit tröja. "Testa med ta-bort, annars har jag en påse med tvätt hemma som jag ska bleka" säger jag. En vecka senare får jag tröjan genom min andra syster, fläcken var kvar och jag hade ju lovat. Så det var bara hem och sätta igång, efter tre års dragande på det.

 

Och oj vad enkelt det var. Ingen blötläggning innan, bara in med tvätten i maskin och 2,5 dl klorin (6 kg tvätt) och vanliga tvättprogrammet. Efteråt en vanlig tvätt med bara sköljmedel, inte tvättmedel, för att få bort klorlukten. Och uttrycket bländande vitt fick verkligen en innebörd! Synd att jag inte tog några 'före och efter'-bilder. 

 

Sedan en månad tillbaka har jag inte gjort annat eller tänkt på annat än matte och engelska. Från morgon till sena kvällar, måndag till söndag och nästan inte ens haft tid att varken träna eller roa mig på något sätt. Hur mycket jag än pluggar ligger jag efter i båda kurserna, vilket resultarer till en ångest och panik inför slutproven. "Välkommen till livet som student" sa en kompis, men även om jag pluggat i flera omgångar innan har det inte varit så här. Matte och engelska är dock de ämnen jag har svårast för, kanske är det en anledning till att det går så långsamt. Jag hoppas verkligen att jag klarar kurserna och än mer att jag kommer in på de utbildningar jag önskar när jag kämpat så mycket med detta.

 

Igår tog jag mig ändå en ledig eftermiddag, även om det resultade i att jag sitter bänkad hela söndagen - igen... Det var pysseldag hemma hos min syster i stan tillsammans med vår mamma och Jossans bästa vän Pernilla. Vi brukar träffas ibland hemma hos någon av oss, ibland även med några fler. Decoupage är ett gemensamt intresse och bordet belamrades av skålar, färger, limmer, lacker och hundratals servetter. Det finns så många tekniker att bara fantasin sätter gränser. Igår gjorde mamma superfina ljuslyktor, Jossan ett vackert ljusfat och påbörjade en stor skål och själv gjorde jag skyltar till trädgårdslandet i form av bestick som jag inhandlat på loppis. De ligger kvar på tork hemma hos Jossan och ska sedan hem och lackas för att klara (en regnig?) sommar i trädgården. Pernilla, som i vanliga fall säljer hantverk med decoupage tog tillfälle att plocka fram symaskinen för att göra tygkassar. Milla hoppade från knä till knä och var med lite överallt när hon inte tittade på fotboll (ja, det verkar vara det som gör den 3-månaders tjejen glad - har pappa Jörgen ett finger med i det spelet?). Det var ett skönt avbrott i pluggandets vardag och sämre var ju inte att bli bjuden på systers parad-ess: bärpaj med vaniljsås!

 

 

 Koncentration på topp när man klipper sköra servetter

 Milla och Jörgen satt brevid och tittade på

 

 

 

Denna vecka är det mycket pyssel och fix här hemma. Igår rullades köttbullar till påsklunchen men min familj. Den blir hemma hos oss i år på långfredagen. Så det ska handlas lite, städas lite och pyntas lite. Märk lite, för jag är inte så mycket för att påskpynta. Det blir något påskris med fjädrar och lite ägg med godis i. Mitt största projekt den här påsken är nog ändå tårtan som ska provbakas och provsmakas, som det eventuellt ska bjudas på till Millas namnkalas. Jag har alltid velat lära mig att göra fina och lite avancerade tårtor, men aldrig haft så många tillfällen att göra det till. Det är inte den nyttigaste tårtan om man ser till kalorier, men det struntar jag blankt i den här helgen! På inköpslistan står bla 12 dl grädde, chokladkakor, gelatinblad, hallon och lite fix till dekor. Uppdatering kommer (om det inte blir pannakaka av det hela..)

 

Även en del pyssel till mina små syskonbarn är på gång. Jag har såååå många idéer om vad jag vill men det kan jag inte avslöja för mycket av än. Till mina nyfikna systrar kan jag ändå nämna; lite nytt, lite gammalt, lite glas, lite trä, lite tyg, ett välutrustat pysselrum och en stor snickarbod. Jag hoppas att det blir som jag tänkt =) Dock får jag inte lägga för mycket tid på detta. Idag fick jag nämligen antagningsbesked till Matematik 3b (gamla matte C) och Engelska 6 (fd engelska B)! Halva terminen har redan gått, men jag ska läsa de på distans och hoppas att jag klarar de till sommaren så jag kan söka de utbildningar jag tänkt till hösten. Alla turer fram och tillbaka med a-kassan och facket vill jag inte ens nämna, det gör mig bara sur. Dock är det det som tar både min tid och min energi denna veckan...

 

Knoppar brister, är våren på väg?  

Det var på tiden att frosta av frysen. Jag kan inte minnas att vi gjort det någon gång under de snart två åren bo bott här. Det var med andra ord en hel del is där inne. På senaste tiden har indikatorn att det inte fungerar med temepraturen pipit ganska många gånger. Den har dock slutat bara genom att dra ur och sätta i kontakten och trycka in "freeze"-knappen. Jag hoppas att det bara var aldeles för mycket is som var felet, jag har ingen lust med en trasig frys. Det har jag redan varit med om en gång, då all mat förstördes och vi inte fick ut något på försäkringen för att vi inte hade dokumenterat förlusten ordentligt! Alltid redo med kamera nu mer om någonting skulle hända! Visserligen har vi en till frys i källaren, men den är både fulare, äldre och drar med ström. Ja, fast vi hyr huset är det vi själva som får stå för vitvaror och annat som går sönder... Så, nu är det i alla fall avfrostat, skurat i, bakom, på, över och under frysen. Skönt med ordentlig ordning på hyllorna, men undrar hur länge med håller? Tanken slog mig dock att det kanske hade varit smartare att göra det innan och inte precis efter storhandling.

 

 

Jag gick ifrån köket en snabbis, men glömde bort att Mimmi var inomhus. Hon verkligen älskar allt man kan ligga i, som väskor, korgar, lådor, kassar, mm. Så ni kan ju bara gissa var hon smet in när jag var borta. Söttjejen!

 

 

I helgen stundar flera födelsedagsfiranden i släkten. Födelsedagar innebär presenter som i sin tur innebär paketinslagning. Jag är en sådan som hellre lägger tid på att göra ett personligt paket än ber kassörskan slå in paketet i affären. Det tråkigaste jag vet är presentpapper med butikens logga på eller ännu värre julklapparnas etiketter där det står tex "God jul önskar Åhléns".

Idag åker vi till Åby för att fira morfar som fyllde 91 år i torsdags. En man som har allt ska få fågelfrön, som det går åt mycket av på deras balkong! Vi hittade talgbollar fyra gånger så stora som vanliga, då behöver man inte byta så ofta =) Till Åby kommer även kusinen Stina med hennes lilla Freja som föddes 21 februari, nu är det tre bebisar med 1,5 månads mellanrum i släkten! Mormor och morfar har nu 3 barn, 11 barnbarn och 8 barnbarnsbarn!

Imorgon väntar bowling och lunch på O'learys i Finspång när vi ska fira 7-åringen William! Förra helgen hade han besök av lilla Milla när han frågade om det inte gick att stänga av skriket eftersom han inte hörde tv'n. Barn är för söta! Eftersom han själv fått en bebis i familjen nu så tyckte vi att ett par tuffa hörlurar skulle vara på sin plats, eller vad tror ni?

 

Nu blir det lite work out hemma i hallen och sedan smörgåstårta till lunch innan vi åker. Vad pysslar ni med i helgen?

Under 2011 fyllde både jag och Tobbe 25 år. I september hade vi en gemensam fest i bygdegården tillsammans med både familj, släkt och vänner. De som hade frågat vad vi önskade oss hade fått svaret "inredning eller upplevelser" men de som inte frågat verkade känna oss väldigt bra för just inredning och upplevelser var just det vi fick! På en betydligt högre nivå än vi kunnat ana! Det blev en hel del nytt i form av lampor, tavlor, köksprylar, mm hem och till upplevelserna kan räknas en bågskyttelektion och en vecka på Teneriffa!

 

Alla våra underbara vänner i Skärkind hade nämligen gått ihop till ett presentkort på Ticket och tillsammans med lite pengar från andra presenter bokade vi en vecka i Playa de las America med hotell, transfer, frukost och hyrbil. För ganska exakt ett år sedan, mars 2012, åkte vi och idag sitter jag och drömmer mig tillbaka. Jag tänkte nämligen att det vore på sin tid att framkalla lite foton till ett album, eller beställa en fotobok eller liknande. Dagligen nästan ramlar det in reklammail från PhotoBox, Postfoto, Önskefoto och allt vad det heter. Att det ska vara så svårt att utnyttja lite erbjudanden och få i ordning på albumen som ligger och väntar i pysselrummet...

 

Det var i alla fall en underbar vecka som bjöd på både det ena och det andra. Bland annat bad i Atlanten, paragliding, vattenskoter, bilturer på snirkelvägar till Teide, Masca-dalen och Los Gigantes, middag mitt i natten, långa promenader utmed stranden, Tobbe dansade samba på en restaurang, fartfyllda taxiresor, shopping, bokläsning i poolen, paraplydrinkar i solen, med mera. Det är nog den bästa födelsedagspresent jag någonsin fått!

 

För några år sedan brann våran dator men vi lyckades rädda allt innehåll, däribland alla foton som jag inte framkallat sen jag fick min första digitalkamera. Med tanke på hur värdefulla bilder är och hur sårbart det är med datorer har jag som mål att i alla fall under detta år framkalla alla kort från studenten, året på Valla Folkhögskola, resan i Östafrika, semestrarna i Teneriffa, Egypten, Göteborg, Stockholm och Halmstad, resorna och utflykterna med Turistakademin och även vardagsfoton som ex på katterna och familjen. Tills dessa album är färdiga bjuder jag på lite foton från just den nämnda resan, och längtan till sommar, semester och värme!

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu från värmen och tillbaka in i vinterkylan - LCH-Luleå i Cloetta Center med Tobbe och Tommy ikväll.