Mellan himmel och jord

"Femton minuter av stjärnglans" heter en av produktionerna som några av mina kurskamrater gjorde under november och december. Samtidigt gjorde min grupp utställningen "Vad blir det för mat i framtiden?". Men det var faktiskt vår grupp, av klassens tolv, som fick allra flest minuter av stjärnglansen. Förutom nästan enbart positiva kommentarer från lärare och kurskamratert blev inte mindre än (just nu) 482 visningar av vår reklamfilm på Youtube, ett konstant flöde av besökare under 5 1/2 dagar  - och hela sex intervjuer till tidningar och radio! Marknadsföring ingår inte i vår utbildning men eftersom jag och en till i vår grupp vill lära oss mer om det tog vi tag i uppgiften själva och är jätteglada för att det arbetet lönade sig. Så medan halv gruppen klippte film stylade vi pressmeddeladen, spred information till evenemangskalendrar och tryckte affischer. Vi är sjukt stolta och nöjda över vårt arbete och all publicitet för ett ändå vanligt studentprojekt.

För att komma till artiklarna, klicka på namnet.

 

Norrköpings Magazinet: Redan två veckor innan utställningen sattes upp gjordes denna artikel. Det blev en helsida i tidningen som fanns ute hela vecka 3 i Norrköpings, Finspångs och Söderköpings kommun.

LIU News (teaser och artikel): Veckan innan utställningen skrev universitetets nyhetsbrev LIU News om oss. Nyheten stod högst upp i mailet som går ut till alla anstälda och studentet, totalt över 31000 personer! Under veckan i Linden kom de igen och gjorde en lång artikel.

P4 Morgon: Tidigt samma morgon som utställningen skulle sättas upp kom en reporter från P4 Morgon, vi skulle sända live-radio från KSM's verkstad på Campus. Min första radiosändning, kul och annorlunda! Klicka bara på play inne på länken så startar det där vår sändning är.

Extra Östergötland: På första uppslaget hamnade artikeln i tidningen som finns i två dagar på alla pendeltåg, bussar och stationer i Östergötland. På länken är hela e-tidningen, vår artikel är på sid 2.

Folkbladet: Vi knep inte bara en helsida i tidningen utan även framsidan, eller ettan som det kallas på tidningsspråk, och det är ju verkligen ettan man strävar efter!

 

Flyttfåglarna landade i Tutan. Förutom artiklar i Norrköpings media som handlade om utställningen, var faktiskt jag och Tobbe med i Linköpings dagstidning Corren, i deras bostadsbilaga. Det var efter en bomässa i Cloetta Center för några år sedan som de fick nys om att jag flyttat 14 gånger på 24 år. Nu var det ytterligare en och Tobbe är inte mycket sämre med 12! I mitten november var de här och skulle prata om flyttning, men på plats blev de väldigt nyfikna på huset och varför vi just hamnat här. Från början var jag inte så intresserad av att vara med, men med tanke på att jag kunde passa på att spana hur de som reporter och fotograf arbetade, och att jag lyckades övertala Tobbe att vara med så ställde vi upp. Det resulterade i hela förstasidan, ettan, på bostadsbilagan, ett uppslag text och bild, plus en helsida med bara bilder. Här kan ni läsa den.

 

 

Som avslutning på kändisveckan kammade vi även hem ett riktigt finfint kändispris. Vi var på maskeradfest i lördag hos Bea som fyllde 30 år i veckan. Det var Hollywood-tema, med röda mattan, filmtipspromenad, nominering av bästa filmkostym och Oscarsutdelning! Och vinnaren kanske ni redan gissat? Jag och Tobbe bestämde direkt när vi fick inbjudan att mina chefer Anne och Patrik skulle utnyttjas med ansiktsmålning. Vi ville vara något tillsammans och spanade på figurer som passade både att ansiktsmålas och att inte kostymerna skulle vara för dyra att köpa / tillverka. Med varsitt blått underställ, spritpenna, en sängkappa som reades ut på Hemtex, svart garn, glitterhårspray, ett halsband från Myrorna, en häxperuk från Lekia, en kväll vid symaskinen och en halvtimme som sminkmodeller i köket skapade vi tillsammans två figurer från filmen Avatar. Och kvällens Oscar för bästa kostym går till: Tobbe och Jessie!

Förra året skrev jag en "åsrkrönika" om året som gått. En liten sammanfattning om 2013 och det viktigatse i livet just då. Så här kommer en sammanfattning om 2014 i samma anda.

 

Om förra årets störta förändring var familjen så är årets absolut huset. Året började med att vi budade på ett hus i Norsholm som vi förlorade, men blev några månader senare uppringda av mäklaren som sa att ett av våra "grannhus" skulle bli till salu. Vi bestämde oss direkt, ingen tvekan. Bort från Kvästad men kvar i området! Sakta men säkert fixar vi ständigt med någonting hemma. Det finns en hel lång lista med projekt, men hus kostar och tar tid och när Tobbe jobbar i borta och jag pluggar är det ont om det båda. Än så länge har vi i alla fall snart blivit klara med garaget.

 

Ja, kroppen är där. Det känner jag och blir påminnd om dagligen. Ryggen värker, hårbotten kliar och kroppen smärtar och är trött. Tabletterna jag började äta förra året har jag kvar, men har inte fått någon utvärdering tillsammans med läkaren. Sjukvården jobbar visst inte så. Värktabletterna höjer och säker jag lite själv beroende på vad jag har planerat att orka med. Angående magen så var jag utan jäst i alla former under ett år, men har i gått tillbaka till att äta som innan. Jag väntar på en tid för vidare utredning, om de gör någon, men är lite bättre. Kanske för att jag dagligen äter smärtstillande morgon och kväll?

 

Förra sommaren åkte vi inte på någon semester och i år prioriterade vi inte heller det då vi flyttade in i huset i början av juni. Det blev många turer till Söderköping i stället och en dag tog vi med min systerdotter Milla och Tobbes kusin Rebecca till Kolmårdens djurpark. Däremot löste vi in några presentkort på Resia som vi fått under senaste åren och unnade oss en vecka på Gran Canaria precis efter nyåret nu.

 

Ett och ett halv år har nu gått på utbildningen, halva tiden! Fort går det, och kul är det. Även om man ibland undrar vad man gör där och tänker att det kanske hade varit bättre att bara fortsätta söka jobb så känns det mer och mer säkert att det var en bra utbildning jag valde. Video-, audio-, text-, layout- och utställningstekniker blandas tillsammans med produktioner och med akademisk teori. Lite av varje. I våras satte vi upp vår första utställning på campus och i veckan som kommer har vi vår första offentliga produktion som vi arbetat med under hösten.

De där 20 kilona som jag nämnde förra året att jag ville göra mig av med har envist häng med ändå. I våras fick jag möjlighet att träffa en sjuksköterska med inriktning på hälsa och friskvård och jag blev peppad att följa de tips och råd jag fick. Jag satte upp målet att gå 50 mil till midsommar, men på grund av plugg, flytt och värk kom jag "bara" 30.49. I år kör jag och Tobbe på utmaningen 100 pass till midsommar i stället, idéen från Facebook men bara för att vi ska peppa varandra. 

 

Jag har världens bästa jobb. För 1,5 år sedan frågade Anne, en fd kollega, om jag vill servera om någon efterfrågade personal från hennes och hennes sambos nystartade matlagningsföretag. Totalt blev det sju bröllop och en mässa i år och otaligt många timmar och telefonsamtal med planering, idéspåning och utveckling. Jag brukar säga att vi är tre som "driver" firman men jag är den enda som får lön :) Ansvarig för serveringen har jag fått förmån att träffa mycket nytt folk och se många nya fina platser.

Dessutom har jag och Tobbe nyligen startat ett eget företag! Weidmanns Bygg AB heter det och vi ägen halva aktiekapitalet var. De första två-tre åren har vi fått ett uppdrag i Stockholm, så han kommer tyvärr att fortsätta pendla men med den chans vi fått är det förhoppningsvis värt det. Vi kommer bara anställa Tobbe till en början men man vet ju aldrig hur det kan utvecklas.

 

Året har bjudit på diverse roliga dagar. Först ut var ett par födelsedagsfester med vänner och sommaren började med #himpa14. En fest i Brunnssalongerna med klädkod, middag (av Anne och co), livemusik och tävlingar. Nästa ut var Johannas möhippa med efterföljande bröllop. Efter dop och vår egen inflyttningsfest var det dags för transplantationsjubileum i Stockholm med middag i Blå hallen i Stockholm Stadshus. En minnesvärd dag och kväll tillsammans med Josssan och mamma.

 

Det var en del av mitt år som har gått. Hoppas ni följer med på nästa!

Sommar och semester och därmed mycket mindre, knappt någon tid vid eller blogga från mobilen. Men nu sitter jag och vilar en stund i värmen och passar på att uppdatera er lite med vad vi gjort hittills på Tobbes semester. Eller semester och semester, för tillfället och senaste fem dagarna tillbringar vi i Åby där vi snart byggt klart en altan åt Mia och Christopher. Kul att hinna umgås med de samtidigt och träffa Stella och lilla Edward. Och samtidigt få lära mig snickra av min egen mentor. Resultat kommer!

 

Veckorna som gått har innehållit en blandning av fix hemma både inne och ute och lite slapp med glass och grillning. Golvet i "garaget" har gjutits och nästa steg är att bygga ihop den forna carporten med isolering och en garagedörr, men där inne ska mest bli snickarverkstad. Förra veckan monterade vi ner och hämtade ett kök i Jönköping som skänktes på Blocket. Det ska bli förvaring där inne för maskiner och verktyg. Runt huset har vi singlat av med grus närmast väggen och på kvällarna har vi försökt utrota mördarsniglarna. Snigelgift (en vit rund burk) är vår förhoppning för framtiden! Tobbe har även bytt fönster hos sina föräldrar och jag har jobbat på bröllop i Skedevi, så långt ut i skogen man kunde komma!

 

Förutom arbete har det varit kalas på flera håll. Pappa fyllde 61 och firades i solsken och störtregn i sommarstugan i Skärblacka och Tobbe och hans mamma hade gemensamt firade tillsammans med inflyttningsgrillning på Herrgård Tutan. Sommarfest på Lunnebjörke med tillhörande cykeltur, fiske utan resultat i Hovden och historisk promenad i Finspångs slottspark med mormor och morfar har också hunnits med.  

 

För övrigt har Musse nu varit försvunnen i över 4 veckor och inte heller Mimmi är hemma :( Henne var vi och hämtade på Kvästad i lördags efter att förra grannarna ringt oss, men sedan i söndags har vi inte sett henne igen. Vi har visserligen bara varit hemma nattetid, så när vi blir hemma i helgen hoppas jag att hon kommer hem igen. 

Jobbar med det jag älskar mest - bröllop!

 

(Högen därunder i brassestolen är jag)

Stella jobbar och Tobbe rastar.

Snart så börjar det bli lite ordning i huset och utanför också faktiskt! I helgen som var passade vi på att fira lite midsommar mellan kartonger och lådor som packades upp. Tobbe passade på att både klippa gräset och trimra en hel del. Nu är det inte alls lika igenvuxet på tomten och vägen in, och utifrån 210:an kan man faktiskt ana att det bor någon innanför staketet! Vi behöll en del högt gräs på "skogsdelen" men har klippt gångar mellan de gamla sandgroparna så att man kan gå en promenad på tomten. Vi har också sett ut vart kvällssolen ligger så vi kan ställa upp en uteplats där, och även trimrat en gång ner till jordkällaren så vi kunde spana in den! I går kväll var vi ute en lång stund för att kika på våra ägor och på marken runt om och hittade bland annat ett stoort smultronsnår, massor med vildhallonbuskar och en underbar plats för en hängmatta i kanten mot åkern.

 

Igår var även min mormor och morfar och hälsade på tillsammans med en del av min familj. Det var en stor anledning till att vardagsrummet äntligen börjar ta form. Men vilken tid det tar att bo in sig och hitta de rätta platserna för alla saker man har! En hel del har åkt både upp ur kartonger och ner igen, bokhyllor har åkt ut i garaget och in igen för att ge stöd åt saker som vi inte riktigt vet var de ska ställas annars, och andra saker har åkt direkt ner i loppislådorna igen. Saker flyttas fram och tillbaka och säckar åker upp på vinden av Tobbe och ner igen av mig, för att senare släpar upp igen när jag fortfarande inte kan ge någon plats för allt. Garderoben i vardagsrummet har redan bytt skepnad från spritförråd till städskåp och de tillfälliga hyllorna i sovrummet har redan ersatts med ett nytt och snyggt lådsystem från Ikea. Vi var där förra helgen och fyllde lilla polon till bredden!

 

Mormor och morfar hade med sig en inflyttningspresent i form av presentkort på en blomsteraffär. De hade även en underbar bukett med rosor från en buske, som ursprungligen stått vid morfars föräldrarhem. Färgen passar perfekt i köket och doften sprider sig verkligen i hela lilla huset! Växter som består är fina minnen, därför har vi bestämt att pengarna vi fick ska gå till just en fin rosbuske och även bärbuskar till trädgården.

 

Midsommar redan? Nej, det tror jag inte, jag har ju 19.51 mil kvar! Med andra ord, jag klarade inte min utmaning. Inte ens fast jag berättade för så många och tänkte hela tiden att jag skulle gå mera. Nej, ibland är det inte tanken som räknas, för i så fall hade jag nog gått 100 mil vid det här laget.. 

 

Igår kväll var sista dagen jag hade på  mig att kunna gå en bit till, men istället för nån lång (19.51 mils) power walk blev det en kort kvällspromenad. Och vilken midsommarkänsla! Solnedgång, ganska varmt men ändå lite kvällskyla, grusväg, korna sprang i hagen, plocka ängsblommor i dikeskanten. Kan det bli mer genuin, idyllisk sommar? Jag ångrade att jag inte fick med mig kameran ut, men vi konstaterade snabbt att vissa känslor går inte att fånga på bild. 

 

På kvällen passade vi även på att skörda våra första rabarber och fläderblommor på tomten. Vi har ändå hittat lite blommor och bär bakom allt sly och höga gräs. Det blev saft av de båda och raberberna blev även paj, och gåvan till dagens värdpar (Tobbes farfar med fru) innehöll bland annat första flaskan av "Tutans rabarbersaft".

 

Fortsatt trevlig midsommar!  

 

 

I flera år innan vi flyttade ut till Skärkind tittade vi på hus, budade till och med på ett av våra nuvarande grannhus. Vi var och pratade med flera bönder i området för att höra om det fanns någon som ville sälja lite mark till oss för att bygga på. Vi var på olika husföretag, och bokade till och med en tomt och ett hus utanför Gistad. Hade den försäljaren (Anebyhus) varit seriös och det hade gått som det skulle hade vi byggt för 3 somrar sedan, men det kanske inte var meningen?! Det finns fortfarande inga hus på platsen, där det skulle blivit två stycken. Vi ville så gärna bort från lägenheten bredvid Stockholmsrondellen, och helst av allt ville vi komma ut tull Skärkind där vi hade många av våra vänner. Till slut var det en utan bönderna som vi varit och pratat med tidigare som erbjöd oss huset på Kvästad. Tobbe tackade ja utan att ens tillfråga mig, det var ju dit vi ville!

 

Flyttlasset (mitt 15:e!) gick och vi flyttade in med stor glädje. Vi började med att plana ut kullarna bakom huset och anlägga en trädgård. Så småningom byggde vi på tak på de befintliga carportväggarna, slog ut väggarna i gamla grisstallet för att göra en stor snickarverkstad, satte hyllor på hela väggarna i boden, glasade in altanen med fönster som Tobbe hade bytt bort från en villa, målade om sovrummet och fixade till i övre badrummet. Med andra ord gjorde vi faktiskt en hel del för att trivas lite bättre. Men det var överhängande som gjorde att vi inte trivdes. Takläckage ända till undervåningen när det regnade kraftigt, svartmögel i badrummet, miljarder med flugor eftersom det finns både kor, hästar och gödselhögar på gården, flagande färg på huset, trasigt och fuktskadat både ytter- och innertak, vitvaror som gick sönder och vi fick inte nya av värden, gemensam trädgård med grannarna, där både främmande hundar, hästar och kor kunde vara ute och springa med jämna mellanrum. Ja, det fanns en hel del som gjorde att vi bara längtade därifrån.

 

Men som sagt, det var vårt hem i hela 3 (tillfälliga) år. Vi tittade på otaliga hus och tomter, budade på ytterligare tre i närheten och drömde oss bort till något vi skulle äga själva och få bestämma vilka djur som skulle springa på vår tomt, och om taket skulle lagas eller tvättmaskinen bytas ut. Självklart skulle det kosta, men det var det värt! Och vi har verkligen hamnat i ett hus med mycket som vi önskat. Men visst är det lite vemodigt när man låser sitt hem för sista gången, och lämnar nyckalarna till någon annan. Det är märkligt att någon flyttar in med glädje i ett hus vi mest kände sorg för sista tiden, men som man på något märkligt sätt känner på något sätt lite avundssjuka för när de flyttar in sina möbler, i mitt..? hem..

 

Det var trots allt tre år som, ibland, kunde fyllas med glädje. Den stora altanen och det stora vardagsrummet inbjöd till en hel del middagar och spelkvällar, bäddsoffan i tv-rummet rymde vänner på övernattning, den personliga väggmålningen som verkligen betydde mycket, den enorma förrådsbyggnaden och pysselrummet där vi kunde tillbringa många timmar vid snickarborden eller med alla loppisprylar. Eller de dubbla badrummen som var väldigt praktiskt att ha för två tidsoptimister, och det faktum att vi faktiskt hade varsin walk-in-closet och ett städskåp, vilket är mer än vi har nu.

 

Det stora vemodet rullar in. Ja, så har det nog varit alla gånger jag flyttat. För även om man inte direkt gråter när man flyttar mot något bättre för framtiden, så är det en del av sitt liv man på något vis lämnar bakom sig.

 

 

 

Flytten har gått jättebra! Vi fick hjälp av Tobbes familj och Calle i söndags att tömma hela vedboden på dryga 30 kubik ved, och flytta det till nya tomten. I måndags hade vi äverlämningsmöte på banken tillsammans med mäklare, säljare och vår bankman. Allt gick snabbt och smidigt och vi åkte därifrån med nycklarna till vår eget hus! Känslan är obeskrivbar! Det är svårt att förstå att det hur vi bor i nu faktiskt är vårt eget. Att det är vi som äger det och att allting vi gör är för oss själva och för vår framtid. Det kommer vara svårt att tänka om från att i 3 år ha bott i en villa där varken vi eller hyresvärden brydde sig om huset. I måndags fick vi hjälp av min familj att flytta de flesta möbler och saker därifrån till vårt nya och i sista lasset tog vi med katterna. Så sedan i måndags har vi faktiskt bott i nya huset, Bostorp Tutan.

 

Det har gått bra med katterna och än så länge är de faktiskt fortfarande inne. Musse, framförallt, börjar bli rastlös och de senaste dagarna har de upptäckt att det finns någonting utanför väggarna och spanar ut genom fönstren. De visar ändå inte riktigt tendenser till att vilja gå ut när vi öppnar dörren, och de skyggar fortfarande tillbaka lite när de hör bilarna utanför åka på asfalten. Ett ljud de inte hört sen de var ett par veckor gamla.

 

Vad ska vi göra i huset då? Inte så mycket faktiskt. Eller jo, mycket finns att göra, men inte några större förändringar. Huset är registrerat år 1800 med ombyggt till året-runt-bostad 8men fortfarande sålt som fritidshus) för ett 10-tal år sedan. Det är kök, vardagsrum, sovrum, hall, badrum och en liten smatt fördelat på 65 kvadrat. Till det finns även ett vindsloft som tidigare ägare använt som förråd men som vi ska använda som lite mer rum "där vi har allt vi inte vill ha på nedervåningen, men vi inte vill gå ut till boden för att hämta". En bod finns på tomten, samt en carport. Carporten ska vi bygga igen till ett isolerat snickarrum / hobbyrum och framför det ska vi bygga en ny carport. Taket på huset ska vi byta nästa år och då isolera så loftet blir mer beboligt (det är 165 cm i takhöjd i nock) och så småningom även måla fasaden. Staketet behöver snyggas till, grinden målas och det ska bli en häck innanför staketet. Tomten, som är 4159 kvadrat (!) består till hälften av en flera hundra år gammalt sandtag och därmed väldigt kuperad tärräng full med träd, som inte utnyttjats. Där ska det fällas, klippas, trimras, rensas och fixas. Tanken är att det ska bli en uteplats i en av "groparna" där kvällssolen ligger som längst. Altanen som finns utanför huset ska även den få staket och höjas upp i samma nivå som dörren. Så jag tar tillbaka min kommentar: "Inte så mycket faktiskt", men står fast vid svaret på frågan ALLA ställt, att vi ska inte bygga ut och vi ska inte bygga nytt. I alla fall inte de närmsta åren!

 

Ibland tycker jag att det är kul att flyttpacka. Man kan passa på att rensa, städa undan och hitta saker man inte sett på länge. Ibland är det bara segt.. Just nu är det bara segt. För några veckor sedan började vi, redan dagen efter kontraktsskrivningen faktiskt, och snabbt förvandlades tv-rummet till packrum. På bilden nedan har det gått en dag, nu kommer vi knappt ens in i rummet, än mindre går det att ta ett nytt foto för det är smockfullt! Vi har mest haft möjlighet att packa på helgerna så det har varit en ganska utdragen packning. Och även om vi vid det här laget har vanan inne så är det alltid trögt i slutet när man inte vet var man ska lägga sakerna längre och man bara hittar vrå efter vrå med mer saker!

 

Idag gick ändå första lasset och det som tog absolut längst tid! Hela vedboden tömdes och all ved flyttades. Det blev ca 30 kubik! Eldning för en halv livstid känns det som! Tack Calle för traktor och vagn, och arbete! Och tack Tobbes familj för all kasthjälp! På fem personer var vi ändå färdiga på ynka 3-4 timmar! Nu ligger allt i en stor hög på nya tomten och väntar på att staplas. Och att kapas i rätt storlek till en något mindre spis än den vi haft... Nån som känner sig manad?

 

 

 

Äntligen är det vår tur! Förra fredagen var dagen med stort D! Vi har köpt hus! Efter fyra förlorade budgivningar och otaligt många visningar var dök det upp ett hus igen som vi tittade på för två år sedan. Vi blev kontaktade av mäklaren, som vi träffade på en budgivning i januari i Norsholm. Han sa att det skulle komma ut ett hus i området vi sökte i, och det var det verkligen. Ca 1 km från vårt nuvarande hus, rätt över åkern. Bostorp Tutan blir vår nya adress från 2 juni.

 

Huset är hälften så stort som vårt nuvarande, 65 km2 (så det är storrensning här hemma så hojta om ni vill överta något!) Vi kommer att få lära oss leva på liten yta igen, men det är det värt för att få äga vårt egna, och vi två behöver faktiskt inte större i dagsläget. Huset består av sovrum, vardagsrum, kök, hall, badrum och ett oinrett vindsloft. Det är i fint skick och behöver inte renoveras, även om det alltid finns mycket att göra. 

 

Tomten är desto större, 4159 km2 varav halva ungefär består av en stor grop, ett gammalt sandtag med skogsdunge. Dessvärre lyser frukt, bär och blommor med sin frånvaro, så jag hoppas att min vän trädgårdsmästaren vill hjälpa två par icke-gröna, snarare ganska vissna händer.

 

Huset är registrerar år 1800, vilket ofta tyder på att de första delarna är byggda på senare hälft av 1700-talet. Jag har tänkt forska fram mer information, men jag vet i alla fall att det bland annat använts som vävstuga för Skärkinds kvinnor och namne "Tutan" kommer från att diligensen stannade utanför och tutade i posthornet. Som modernare året-runt-hus har det använts det senaste decenniet, en av mina klasskamrater på gymnasiet är faktiskt dotter till mannen som byggde om det, världen är liten!