Mellan himmel och jord

Förra året skrev jag en "åsrkrönika" om året som gått. En liten sammanfattning om 2013 och det viktigatse i livet just då. Så här kommer en sammanfattning om 2014 i samma anda.

 

Om förra årets störta förändring var familjen så är årets absolut huset. Året började med att vi budade på ett hus i Norsholm som vi förlorade, men blev några månader senare uppringda av mäklaren som sa att ett av våra "grannhus" skulle bli till salu. Vi bestämde oss direkt, ingen tvekan. Bort från Kvästad men kvar i området! Sakta men säkert fixar vi ständigt med någonting hemma. Det finns en hel lång lista med projekt, men hus kostar och tar tid och när Tobbe jobbar i borta och jag pluggar är det ont om det båda. Än så länge har vi i alla fall snart blivit klara med garaget.

 

Ja, kroppen är där. Det känner jag och blir påminnd om dagligen. Ryggen värker, hårbotten kliar och kroppen smärtar och är trött. Tabletterna jag började äta förra året har jag kvar, men har inte fått någon utvärdering tillsammans med läkaren. Sjukvården jobbar visst inte så. Värktabletterna höjer och säker jag lite själv beroende på vad jag har planerat att orka med. Angående magen så var jag utan jäst i alla former under ett år, men har i gått tillbaka till att äta som innan. Jag väntar på en tid för vidare utredning, om de gör någon, men är lite bättre. Kanske för att jag dagligen äter smärtstillande morgon och kväll?

 

Förra sommaren åkte vi inte på någon semester och i år prioriterade vi inte heller det då vi flyttade in i huset i början av juni. Det blev många turer till Söderköping i stället och en dag tog vi med min systerdotter Milla och Tobbes kusin Rebecca till Kolmårdens djurpark. Däremot löste vi in några presentkort på Resia som vi fått under senaste åren och unnade oss en vecka på Gran Canaria precis efter nyåret nu.

 

Ett och ett halv år har nu gått på utbildningen, halva tiden! Fort går det, och kul är det. Även om man ibland undrar vad man gör där och tänker att det kanske hade varit bättre att bara fortsätta söka jobb så känns det mer och mer säkert att det var en bra utbildning jag valde. Video-, audio-, text-, layout- och utställningstekniker blandas tillsammans med produktioner och med akademisk teori. Lite av varje. I våras satte vi upp vår första utställning på campus och i veckan som kommer har vi vår första offentliga produktion som vi arbetat med under hösten.

De där 20 kilona som jag nämnde förra året att jag ville göra mig av med har envist häng med ändå. I våras fick jag möjlighet att träffa en sjuksköterska med inriktning på hälsa och friskvård och jag blev peppad att följa de tips och råd jag fick. Jag satte upp målet att gå 50 mil till midsommar, men på grund av plugg, flytt och värk kom jag "bara" 30.49. I år kör jag och Tobbe på utmaningen 100 pass till midsommar i stället, idéen från Facebook men bara för att vi ska peppa varandra. 

 

Jag har världens bästa jobb. För 1,5 år sedan frågade Anne, en fd kollega, om jag vill servera om någon efterfrågade personal från hennes och hennes sambos nystartade matlagningsföretag. Totalt blev det sju bröllop och en mässa i år och otaligt många timmar och telefonsamtal med planering, idéspåning och utveckling. Jag brukar säga att vi är tre som "driver" firman men jag är den enda som får lön :) Ansvarig för serveringen har jag fått förmån att träffa mycket nytt folk och se många nya fina platser.

Dessutom har jag och Tobbe nyligen startat ett eget företag! Weidmanns Bygg AB heter det och vi ägen halva aktiekapitalet var. De första två-tre åren har vi fått ett uppdrag i Stockholm, så han kommer tyvärr att fortsätta pendla men med den chans vi fått är det förhoppningsvis värt det. Vi kommer bara anställa Tobbe till en början men man vet ju aldrig hur det kan utvecklas.

 

Året har bjudit på diverse roliga dagar. Först ut var ett par födelsedagsfester med vänner och sommaren började med #himpa14. En fest i Brunnssalongerna med klädkod, middag (av Anne och co), livemusik och tävlingar. Nästa ut var Johannas möhippa med efterföljande bröllop. Efter dop och vår egen inflyttningsfest var det dags för transplantationsjubileum i Stockholm med middag i Blå hallen i Stockholm Stadshus. En minnesvärd dag och kväll tillsammans med Josssan och mamma.

 

Det var en del av mitt år som har gått. Hoppas ni följer med på nästa!

Under den allra varmaste veckan (v 29) hade jag och Tobbe bokat in oss på att bygga en altan åt Mia och Christopher i Åby. För snart tre år sedan köpte de huset som de ända fram tills nu totalrenoverat. Mycket har de gjort själva, nästan helt utan förkunskaper. Den hjälp de tagit in av hantverkare har antingen dragit ut på tiden, fuskats eller gjorts fel. Övervåningen har bland annat fått kök och badrum på nya platser, färre inneväggar och några andra fönster. Undervåningen har fått ett nytt badrum, en ny tvättstuga och en braskamin mindre. Trädgården har dränerats, planerats och grusats. Fasaden har målats. Och dessutom har Stella vuxit från halvåret till 3 år och Edward föddes i maj i år. Jag är mäkta inponerad över hur de klarat allt detta samtigt och inte ens skilt sig! Men nu var det i alla fall dags för de (eller i alla fall Mia) att få släppa verktygen och få den efterlängtade altan som saknats enormt.

 

Vi började på måndagmorgon, efter att ha varit där några veckor tidigare med grävmaskin och grävt för plintar. På fredagkvällen kunde vi åka därifrån nöjda med vad vi åstadkommit! Veckan i värmen hade gjort att det tog en dag längre än beräknat. Det krävdes många pauser i skuggan och vid vattenflaskan. Söderläge, i en gryta mellan huset och en bergsvägg, fruktansvärt varmt. Jag mådde ändå över förväntan riktigt bra trots värme och fysiskt arbete, och det räckte oftast med en eller två sovpauser per dag. Mia stog för riktigt god mat till lunch och middag och servade oss även med vatten, kaffe och frukt, annars hade vi nog inte orkat. Här är i alla fall lite bilder på resultat, från före till efter! Förutom själva altanen, men förvaring under, blev det en altandörr ut från köket istället för ett fönster. Den andra dörren går ut från föräldrarnas sovrum, där det förr varit kök. Vi är nöjda, de är nöjda och jag är avundssjuk!!

 

Sommar och semester och därmed mycket mindre, knappt någon tid vid eller blogga från mobilen. Men nu sitter jag och vilar en stund i värmen och passar på att uppdatera er lite med vad vi gjort hittills på Tobbes semester. Eller semester och semester, för tillfället och senaste fem dagarna tillbringar vi i Åby där vi snart byggt klart en altan åt Mia och Christopher. Kul att hinna umgås med de samtidigt och träffa Stella och lilla Edward. Och samtidigt få lära mig snickra av min egen mentor. Resultat kommer!

 

Veckorna som gått har innehållit en blandning av fix hemma både inne och ute och lite slapp med glass och grillning. Golvet i "garaget" har gjutits och nästa steg är att bygga ihop den forna carporten med isolering och en garagedörr, men där inne ska mest bli snickarverkstad. Förra veckan monterade vi ner och hämtade ett kök i Jönköping som skänktes på Blocket. Det ska bli förvaring där inne för maskiner och verktyg. Runt huset har vi singlat av med grus närmast väggen och på kvällarna har vi försökt utrota mördarsniglarna. Snigelgift (en vit rund burk) är vår förhoppning för framtiden! Tobbe har även bytt fönster hos sina föräldrar och jag har jobbat på bröllop i Skedevi, så långt ut i skogen man kunde komma!

 

Förutom arbete har det varit kalas på flera håll. Pappa fyllde 61 och firades i solsken och störtregn i sommarstugan i Skärblacka och Tobbe och hans mamma hade gemensamt firade tillsammans med inflyttningsgrillning på Herrgård Tutan. Sommarfest på Lunnebjörke med tillhörande cykeltur, fiske utan resultat i Hovden och historisk promenad i Finspångs slottspark med mormor och morfar har också hunnits med.  

 

För övrigt har Musse nu varit försvunnen i över 4 veckor och inte heller Mimmi är hemma :( Henne var vi och hämtade på Kvästad i lördags efter att förra grannarna ringt oss, men sedan i söndags har vi inte sett henne igen. Vi har visserligen bara varit hemma nattetid, så när vi blir hemma i helgen hoppas jag att hon kommer hem igen. 

Jobbar med det jag älskar mest - bröllop!

 

(Högen därunder i brassestolen är jag)

Stella jobbar och Tobbe rastar.

Fredag och söndag den här helgen jobbade jag mina första pass. Känslorna har gått både upp och ner, ganska kraftigt åt båda håll. Det ska bli spännande med en ny utmaning eftersom camping är något jag är uppvuxen med men aldrig arbetat med. Receptionssysslorna är nog rätt lika hotell, men det är annorlunda frågor och framförallt gäster och deras anledningar till besök beroende på vilken typ av anläggning (cityhotell, familjehotell, kursgård, camping) man är på. Samtidigt som det känns kul är det samma oseriösa bransch, som jag vill arbeta i men samtidigt inte vill ha med att göra. Jag har till exempel inte ens sett skymten av ett anställningsavtal och är schemalagd på dagar jag sagt att jag inte kan jobba. Jag tar en dag i taget, intalar mig att det i alla fall är pengar som är svåra att tacka nej till när vi vill köpa hus, och jag hoppas att jag om några månader kan skriva ett inlägg som handlar om att jag har världens roligaste sommarjobb!

 

För knappt ett år sedan startade min kompis och före detta kollega från Yxnerum ett företag där hon började hyra ut sig som kock på fester. Företaget fick namnet Annestreckmarie.se efter en matblogg hon hade sedan tidigare. Redan nu har hon massa jobb inbokade, bland annat ett tiotal bröllop bara i år. Hon och hennes sambo har även företaget On your face där de ansiktsmålar och gör ballongfigurer och förhoppningarna är att kunna leva enbart på sitt framtida eventbolag. Men redan nu har företaget växt så pass mycket att de första anställningskontrakten är skrivna, och gissa vem som fick anställningsnummer 1 :) Ganska häftigt va?

 

Förra lördagen serverade jag på mitt första bröllop med Anne som chef och jag hoppas att det blir MÅNGA fler! Då var vi i den nya festlokalen Villa Fredriksberg i Karstorp och i lördags var det dags igen, då i Himmelstalunds brunnssalonger. Det sistnämnda bröllopet arrangerades av Brudagenten Mikaela, en jättetrevlig tjej som också hon har ett ganska nystartat företag. Där agerade jag även bartender så det blev nästan 12 timmar på fötterna innan jag stämplade ut och åkte hem. Trots nya fina skor från Sköna skon, med en helt ny teknik i sulan värkte ryggen och fötterna så jag mådde illa. Varje andetag jag tog i bilen hem trodde jag att ryggen skulle gå av och väl hemma på uppfarten runt halv fyra på natten funderade jag på om jag skulle sitta kvar i bilen och sova eller om jag skulle kunna ta mig upp till huset och till sängen på övervåningen. En kraftanstängning, och med god mat i väskan och blommor från dukningen som behövde komma i kyl / vatten tog jag mig in och senare krypandes upp för trappan och stupade i säng. Jag ville gråta lite för att jag hade så ont så jag inte kunde somna, men insåg att det nog bara skulle göra ännu ondare då.

 

Både förra helgen och i lördags jobbade jag med personer som var nya i branchen. Annes två svägerskor serverade tillsammans med mig och hennes lillebror ska gå som kocklärling i köket. Jag gillar att jobba med personer som de, som vill lära sig och är entusiastiska och intresserade av att göra "rätt". Det är mycket mycket roligare än att jobba med personer som har gjort det om och om och om igen och kanske inte är fullt så roade av det längre.

 

Någonting jag dock till och med då grät lite inombords för är att jag inte kan göra det här oftare. För hur ont jag än får (och förhoppningsvis blir ryggen bättre och bättre med sjukgymnastiken) så är det det roligaste jag vet att servera på bröllop och fester. Fast å andra sidan, skulle jag göra det för ofta kanske jag inte skulle tycka att det var lika roligt...

 

Angående det andra jobbet jag skrev om för ett tag sedan, då jag var på speedintervju, har jag inte hört någonting. Antingen gick jag inte vidare eller så har takten avtagit enormt. Jag gick ju dock vidare från 2000 till 100, så jag ser det ändå som både en liten vinst och framför allt en erfarenhet!

 

 

Senast jag serverade på ett bröllop var flera år sedan. Jag har saknat det och blev jätteglad när jag blev tillfrågad av Sofia om jag kunde hjälpa till på hennes systers bröllopsfest. Det är kanske just att inte ha serveringen som dagligt arbete som gör det så fruktansvärt roligt att hoppa in ibland. Och just på ett bröllop. Att få ta del av den glädje som finns på en sådan typ av fest. En av de viktigaste dagarna i någons liv där man får förtroendet att styra upp något så viktigt som servering av skål, mat, dryck, tårta och att medan alla dansar och har roligt återställa allting så som det var från början. Att se hur brudparet, speciellt bruden, går från stolthet vid ankomsten till en vakande artighet under middagen till att släppa loss och släppa ut all den energi de byggt upp under hela dagen.

 

Kocken var 45 minuter försenad, nonchalat och odräglig typ. Han kom från Ica Kvantum Hageby och skickar de sån personal till ett bröllop på rekomenderar jag de verkligen inte! Det var så varmt att snittarna fick läggas upp i sista sekund innan gästerna anlände. Kylen var så seg att drickan knappt kyldes och det var så varmt att isen i isbaljan med öl smälte nästan på direkten. I det lilla lilla köket var det säkert uppåt 40 grader varmt, med både kyl, ugn och storköksdiskmaskin igång. När vi efter mycket om och men fick i gång fläktarna gick säkringarna och allt la av.... så resten av kvällen fick vi allt nöja oss med maskinerna igång och fläktarna avstängda! Oavsett om allt går som planerat enligt ett minutiöst planering och en välarbetad tågordning, om det är kaos från början till slut eller om det är en blandning av stress, ordning och små problem enkla att lösa tycker jag att det är kul att vara där.

 

Anledningen till att jag slutade att servera var kroppen. Efter ett åttatimmarspass kan det vara sängen som gäller dagen efter. Idag har det smärtat, ben, rygg och armar. Fötter och händer är svullna, smärtan strålar från höger axel ner till handen, benen och svanken är svaga, huden ömmar och energin är inte så stor. Men det är det är värt för en kul kväll.

 

 

 

 

Jag vet fortarande inte vad jag kommer att jobba med när jag blir stor, men jag ska i alla fall inte arbeta för a-kassan eller facket, det är jag helt säkert på! Jag skulle skämmas om jag satt i andra änden på telefonen när en sån som mig ringde. För när jag är less på såna instutioner då är jag inte nådigt irriterad.

 

Inte nog med att jag varit arbetslös sedan nyår, jag har fortfarande inte fått någon a-kassa. Ett tag var jag sur på HRAK (Hotell- och restauranganställdas a-kassa) för att det tog tid, men sen förstog jag att det även var för att HRF (Hotell- och restaurangfacket) förhalade det. Jag har bett om hjälp med en av mina förra arbetsgivare angående den a-kassebaserade anställningsprocenten och tanten som är min ombudsman svarar inte på mina mail eller telefonsamtal förns jag lite hotande skickar samma till hennes chef efter någon månads tysthet och undrar om hon har slutat sin anställning hos de eftersom mitt ärende verkar vara nerlagt? Då tar det 15 minuter så får jag svar av ombudsmannen som skyller på att hon inte får tag på arbetsgivaren. Hur kan man inte få tag på en offentlig person undrar jag, men det har hon inget svar på. Och att jag har fått göra så här har inte hänt en gång, utan tre! HRAK i sin tur minskar bara tiden som jag har på mig med förhandlingen lite till för varje gång. Idag fick jag tre olika brev som måste vara tillbakaskickade med diverse intyg senast torsdag den här veckan. Men själva kan de vänta fyra månader med att meddela att det saknas några kryss på ett arbetsgivarintyg.

 

Dessutom "väntar" jag på ett godkännande om att få studera på distans med a-kassa. Eftersom jag inte kan uppvisa något schema, då jag inte har något schema, räknar de det som att jag "är upptagen från att finnas tillgänglig för arbetsmarknaden" mellan kl 8-16 dagligen. Vad är då vitsen med att läsa på distans kan man ju undra?! Jag har inte sökt CSN för de hör kurserna efter jag tänkte att jag inte ville blanda in ytterligare en instans. Kurserna slutar nästa vecka och jag vet fortfarande inte om jag får pengar för de två senaste månaderna. Kassakorten som är inskickade "finns ej, vänligen sänd igen" och intyg som låg tillsammans med andra "finns ej, vänligen sänd igen" fast resten av kuvertet finns. Gör de så här bara för att man ska tröttna och strunta i sina pengar?

 

Det enda som saknas nu är väl att de kommer att granska min deklaration så att jag inte får tillbaka skatten förns i höst/vinter? Jag är glad att jag har en sambo med heltidsarbete i alla fall, men tycker synd om tex de som kanske är ensamstående föräldrar med en hyreslägenhet när det tar ett halvår att få pengar.