Mellan himmel och jord

Förra veckan köpte vi en råsaftcentrifug. Jag är jättenöjd med köpet, vi hade kikat på en ganska länge men jag tyckte att det varit alldeles för dyrt. På ICA var den nedsatt förra veckan från 1400:- till 500:- så då slog vi till. De bjöd på juice i butiken som vad gjord på spenat, lime och fänkål. Jag hade aldrig ens tänkt tanken att på man skulle kunna dricka de grönsakerna, men faktum är att det var jättegott.

Det finns många anledningar att ha råsaftcentrifug. Dels att kunna göra egna drycker till helgfrukostar, mellanmål och drinkar. Dels kan man använda överblivna grönsaker och rotsaker som börjar skrumpna. Det ser inte alltid så aptitligt ut (äpple och päron blir lätt bruna) men de är garanterat fria från konserveringsmedel, (speciellt om det är egenplockad frukt!), sötningsmedel och andra tillsatser och det går inte alls att jämföra med smaken av köpta drycker. Helt underbart, jag är såld (och hoppas att jag inte kommer tröttna, haha)

Dock går det åt väldigt mycket frukt att göra ren juice. Våran tomt bjuder inte direkt på så mycket i den vägen och handla kan bli ganska dyrt. Därför tipsade Pernilla om en hemsida det hade stått om i tidningen, pallafrukt.se. Där kan man lägga ut en annons om man har trädgården full med frukt som man inte kan eller vill ta vara på. Den är ny och har inte så många annonser, men en i Linghem fanns. Jag, Pernilla och Walter var där i fredags och plockade äpplen, päron och plommon så vi hade träningsvärk i armarna. Så nu ligger ca 15 kg frukt i frysen, och då hade Pernilla med sig ett par kassar, Jossan fick lite, vi har juicat och ätit massor i helgen. C-vitaminboost för hösten och vintern välkommen =) Är det någon annan som vill bli av med frukt så är det bara att hojta till, för det här kommer ta slut fortare än kvickt. Säg inget till Tobbe bara, han tycket att det räcker med en halv frys full! Tur att vi har flera, för det är ju inte många gånger på året man kan samla frukt.

 

Efter ett par veckor i "skolan" med introduktioner, lära-känna-utbildningen-och-lärarna, förberedande föreläsningar, studiebesök och gästföreläsare så går vi över i andra delen av första perioden på första året "Introduktion till kunskaps- och medieproduktion som praktik". De flesta säger, och det är nästan genomgående vad man kan läsa sig till, att det tar ungefär 1,5 år in på en universitetsutbildning innan man känner var det är på väg. Dessutom är det här en sån utbildning där man inte blir någonting, altså får en titel när man är klar, vilket självklart också gör det svårare att komma in i tanken vart allt kommer att leda.

 

Nu har vi i alla fall blivit indelade i grupper för vårt första projekt. Det ska inte sluta med någon gestaltad produktion (utställning, film, radio eller annan gestalningsform) den här gången, utan det ska bara vara en idépresentation. Den ska ta oss två månader att göra, så det är nog inte så lätt som det låter. Vi får själva välja vad för produktion det skulle kunna bli och vad den ska handla om under temat: Vi i relation till omvärlden i ett rättviseperspektiv. Det ska vara korrekt grafiskt utfört i den skrivna presentationen och "testet" blir en muntlig redovisning där vi ska sälja in projektet till potentiella finansiärer (den här gången skådespelar våra lärare och klasskamrater som finansiärer).

 

Paralellt med första projektet startar fyra olika "boxar", likt lektioner, så nu känns det som om vi börjat på riktigt!

1: Övning i mediaanalys, research och kritiskt tänkande.

2: Indesign. Ett layoutprogram för text och bild i text.

3: Bild. Ex: Fotografering, bildanalys, photoshop.

4: Organisera och planera. Att arbeta i projekt och att skapa en produktion.

 

I somras ringde Pernilla, hon och Jimmy undrade om jag ville bli gudmor till Walter, eller fadder som det nu mer heter. Självklart ville jag det! Vilken ära att få ett sånt uppdrag. Så vad har man för uppdrag som fadder? Förr skulle  man finnas som extraföräldrar om det hände föräldrarna någonting. (Jag skulle i så fall flytta ihop med Walters farbror Ronny) Idag är uppdraget detta:

- Komma ihåg och uppmärksamma dopdagen (den kom jag ihåg att komma till!)

- Komma ihåg andra viktiga dagar, så som födelsedag och namnsdag (vykort på första namnsdagen!)

- Läsa en dikt eller sjunga en sång under dopcermonin (vi nöjde oss med dikt..)

- Tända ett ljus och be för barnet (ljus är mysigt)

- Vara en vuxen förbild (valde ni verkligen rätt då?)

- Ge kunskap om kyrkan och påminna om glädjen att vara Guds barn (något kan väl Ronny göra?)

 

I lördags var det dags. Då var det dop för lille Walter Jimmy Adolfsson. Han var jätteduktig och sa inte ett knyst på hela tiden, även alla andra barn var tysta och lugna. Valet av musik och texter var en lagom blandning som inte alls kändes så religöst. Jag läste dikten "Älskade barn" och min gamla klasskamrat från Turistakademin Sofie Hallin sjöng helt underbart Kents låt "Utan dina andetag". Mycket finare än originalet! William hällde upp dopvattnet, prästen var lite svamlig, Pernilla lyckades hålla tårarna inne, jag läste rätt på dikten. Med andra ord, det gick precis som planerat =)

 

Efter dopet i kyrkan var det dags för fika och presenter. Vi hade bestämt oss sedan länge att det skulle bli en present i stil med Millas gunghäst. Eftersom pappa Jimmy är motorintresserad och kör rally och storebror William cross, så vad det lätt att komma fram till att det skulle bli en motorcykel. Texten på meden kommer från dikten jag läste i kyrkan och betyder verkligen vad det står. En lycka att allt gått så bra och att Walter växer sig stark, en lycka att få stå honom lite närmre genom fadderskapet och självklart en lycka att få sin första motorcykel!

 

Jo, som sagt, tredje gången gilt?! Inte för att jag ångrar de utbildningar jag gått innan, men visst känns det lite "misslyckat" att ha läst två utbildningar och sedan bara betala tillbaka CSN utan att ha skapat en karriär. Någonting säger mig dock att det finns saker som hållt mig något tillbaka för att fastna i kugghjulet på den branch jag faktiskt valt.

 

På gymnasiet valde jag Hotell- och restaurang för att jag älskade att stå i köket. Jag skulle bli kock, men inrikting på kallköket (förrätt, baka, dessert, sallad) Under gymnasietiden drog jag dock mer mot servering och hotell (varför jag inte valde hotell som inrikting är dock en annan historia) för att jag trivdes med kundkontakten, att skapa lösningar och att ge gästen just vad den ville ha. Den kreativa, skapande delen (att göra kunden nöjd) görs inte i köket utan mellan gästen och kocken.

U-linjen på Valla folkhögskola var mest ett roligt år, med internat, umgänge och resa. Allt jag lärde mig under det året har jag stor nytta av i andra samanhang, men kanske inte i mitt framtida arbeta. Jag ångrar inte att jag tog studielån och kostade på mig ett ganska dyrt studieår, men det är klart att det hade varit annorlunda om jag inte gjort det. 

 

Min andra vuxenutbildning var två år på KY-utbildningen Turistakademin. Två år fulla av lärdom inom en branch jag visste att jag ville stanna i. Där lärde jag mig mycket jag inte någonsin skulle lärt mig på en turistutbildning på universitetet. Trots det vet jag inte om jag skulle rekomendera en utbildning på heltid med studielån till någon som vill jobba på golvet i hotellbranchen. Kunskapen är ett jätteviktigt medel för att lyckas, men de flesta arbetsgivarna i braschen ser snarare att de kan spara pengar genom att anställa någon som inte har rätt till lika hög lön som en utbildad. Jag skulle snarare rekomendera studiecirklar, fristående kurser och annan typ av inlärning på fritiden. Inte för arbetsgivarens skulle utan för sin egen.

 

Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill göra när jag blir stor. Vinna på lotto, gifta mig rik (dvs att Tobbe vinner på lotto), eller på något annat sätt bli ekonomiskt oberoende skulle vara mitt val. Men om man inte får välja så vill jag nog ändå jobba i besöksnäringen. En visserligen lågavlönad men rolig bransch. Och om jag genom en univeristetsutbildning inom administrativa delen kan byta inrikting något för lägga arbetstider på en rimlig nivå, minimera de fysiskt krävande arbetsuppgifterna och bli av med arbetssituationer där man får vara på vakt för egen och gästers säkerhet, så får det vara värt med en tredje gång. En sista pusselbit.