Mellan himmel och jord

Idag började jag och en till tjej i klassen med en essä som vi ska skriva på fram till jul. En essä är typ av uppsats, en text mer lik en insändare eller ett blogginlägg än en akademisk skrift. En filosofisk text med mera tankar och analyserande inslag en en faktabaserad vetenskaplig. Vårt ämne för essän har vi tagit fram genom en tidigare uppgift, där vi skulle sammanfatta kulturdebatten under 1992 och framför allt vad man skrev om på kultursidorna 13 november -92. Därefter skapade vi en ämnesidé tillsammans med tre andra essäpar och nu ska vi dela upp det i tre grenar. För att inte knappt ha hittat något intressant alls från början, så har vi ändå på ett långsökt sätt kommit fram till rubriken: "Att återanvända kultur" med frågeställningen: Varför återanvänder man tidigare produktioner inom media- och nöjeskulturen? Kan det vara av ekonomiska skäl, med anledning av miljöaspekter eller är det för rätten till att flera ska kunna ta del av de kulturarv som finns och det mediala arkiv som redan är producerat?

Så nu är frågan: Vad är allmänhetens spontana reaktion på att nöjeskultur återanvänds? Tänker man att det är "Äh kom på nåt nytt", "nu går det dåligt, nu kör de med säkra kort" eller "det här är en bra klassiker", "den här läste jag som barn, kul att mina barnbarn idag kan se den på DVD" et cetera. Är det positiva eller negativa tankar? Känns det som kulturproduktionerna dör ut eller som man förnyar ett bra koncept? Vi tänkte om våra vänner och familjer kunde ge sin åsikt, så kom med alla tankar ni har! Texten ska bli 12 sidor.....

 

Med kulturproduktioner som återanvänds menar vi allt från covers och remixar på låtar, sagor som blir teatrar, som blir film, som blir julkalender, julkalendrar som visas i modernare tappning, rockmusik som blir musikal, en efter en ABBA- eller Beatles-tributegrupper, världsutställningar som turnérar, såpor som visas på TV igen, filmer som klipps om och släpps på nytt, funfics you name it.. Allt som har med kultur att göra, och ja just det det är ju typ allt... Så allt som har med nöjeskulturen att göra är ett lite, om än väldigt lite smalare spår.

 

 

 

Jag har en kompis som började på universitetet samtidigt som mig nu i höst. Hennes utbildning är en aning tuffare än min, och jag vet att att jag är ganksa bortskämd med att inte behöva pluggga 14-16 timmar per dag och ännu mer inför tenta-perioderna. Det är ganska skönt att inte behöva ge upp sitt övriga liv för att gräva ner sig i böcker, för att sedan tenta av och glömma bort. Vi har en annorlunda typ utav studerade, och det är fler och fler utbildningar som blir som vår. Istället för tentor har vi mera obligatorista föreläsningar och minst ett obligatoriskt seminarium i veckan. Vi går redan från början mera ut i branchen för att lära oss verkligheten som kommer, i stället för att studera teoretiskt.

 

I torsdags, när andra då satt uppslukade av studieböcker, satt jag och en annan tjej i min projektgrupp på inspelningen av Talang 2014 i Stadium Arena. Vi hade fått i uppgift att besöka en scenkost i form av underhållning, teater, musik, eller liknande och sedan skriva en rapport om diverse saker vi tagit reda på där (och innan / efter). Allt från hur evenemanget marknadsförts, på vilket sätt är det tillgängligt eller inte och vad som fångade besökarnas uppmärksamhet till vad man i ett dolt syfte kan tänkas vilja förmedla med uppvisningen och hur åskådarna reagerar på olika händelser på scenen. Som blivande medieproducenter ser man lite annat än vad de flesta andra ser, och att vara med på en inspelning var också intressant.

 

Bland det första en av våra lärare sa till oss var: "Det är inte det de ser som är det viktigaste, det är det de tror att de ser." Det var ändå nytt för mig att man klipper så mycket med publikreaktioner i tv. Det första vi fick göra var att spela in olika reaktioner så som skratt, fniss, heja-rop, applåder med och utan busvislingar, etc. Att mediabranchen är falsk, manipulerande, tilldragande och ödesbestämmande är helt klart. Lockande på något vis att jag ska bli en del av den, men ganksa skrämmande ändå.

 

En annorlunda lektionssal

Jag vet inte hur många gånger jag har kastat min telefon i golvet... Inte med flit, men jag är ganska klantig så det har hänt rätt så många gånger att den slunkit ur handen, eller att jag lagt den lite utanför bänken eller att jag bara råkat öppna mobilplånboken utan att ha kolla på att telefonen kan ramla ur. Igår gjorde jag det igen - och det var droppen... Hittils har den inte fått en enda skråma, eller knappt en enda i alla fall. Tobbe la den en gång på motorhuven på bilen och spelade musik vilket medförde att basen vibbade ner telefon i asfaltsgruset som vi har på våran uppfart och det tyckte den inte om. Den hamnade på baksidan då så hela baksidan sprack. Men den har ju varit fullt brukbar eftersom ingenting har spruckit på framsida, inte ens när jag har tappat den!

 

Igår då så tappade jag den på köksgolvet och hur landade den. Jo, på framsidan. Jag tar upp den i vanlig ordning men med lite småpanik att "shit nu har den gått sönder". Samtidigt som jag tänker "nej, för det har den aldrig annars gjort. Nja, kanske en liten repa, mm jag hoppas inte det." Jag hinner tänka ganksa mycket innan jag får upp den från golvet. När jag tar upp den, vänder på den och ser att hela skärmen är sprucken... Det är knappt nånting som inte är en spricka på... Åh, så jävla onödigt! Jaja, jag tjuter lite och sen inser jag att jag måste ha en ny telefon, och jag måste ha en ny telefon idag. I det slit-och-släng-samhället vi lever såhar man inte en telefon som man knappt ser något på. Och även om det är jäkligt sura pengar så var det inte så att jag inte hade råd att köpa en ny. Dessutom är det jättelätt att skära sig på den spruckna skärmen.

 

Så det blev i ilfart in till MediaMarkt och 10 minuter innan de stängde rusade vi in genom dörren "Jag behöver en ny telefon! Jag har en iPhone 4 idag och jag är skitnöjd!" är det första jag säger till expiditen, varpå han tittar lite frågande på mig och undrar "jaha, ehh, vill du ha en till?" Nja, men jag har tappat min i golvet, en gång för mycket... Vi tittar lite på vad som finns att välja mellan och konstaterar att det är nästan omöjligt att köpa en ny telefon om amn inte vill binda sig på ett nytt abonnemang, vilket jag inte vill då jag har ett väldigt fördelaktigt nu som jag inte kan täckna igen om jag täcknar ett nytt. Det slutar i alla fall med att jag får köpa en iPhone 4S, för det är den enda som går att köpa kontant. Så valet av 100 mobiltelefoner på en vägg bler inte så himla stort, om jag inte ville ha en viktelefon eller en pensionärstelefon :) Jag använder ändå min telefon dagligen som dator, så det var ju ändå tvunget att vara en datortelefon.

 

Jag kommer hem, sätter mig i soffan och börjar lägga in appar och telefonnummer och sånt, för jag var ju inte så smart att jag laddade up telefonen på iTunes först för att sedan kunna ladda ner innehållet på den nya telefonen. Det tog inte så lång tid ändå, ända tills jag upptäcker att det inte händer något när jag försöker spara. Den vill inte spara telfonnummer, inte påminnelser i kalendern... Och varken jag eller Tobbe är ju särskillt tekniska utav oss, så jag springer in på MediaMarkt idag igen och känner mig som en väldigt blåst och gammal människa som inte förstår mig på dagens teknik... Varpå han säger "ja, men det har ju hamnat i molnet, så öppna bara upp det så hittar du allting" Det där molnet... Det var inte förns i våras faktiskt, som varken jag eller Tobbe förstog vad det där molnet var för något. Det är i alla fall något jättebra där uppe i luften som gör att man kan spara saker och ting, i stället för på diskett :) Så han fixade det ganska snabbt och jag ska inte röra något mer som jag inte vet hur man gör med...

 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta år alla dessa temadagar. Det är ju ändå ganska absurt, och även okända teman engagerar ju en hel del personer, så jag bestämmer mig för att skratta ändå. Att kanelbullen, semlan och våfflan har sin egen dag vet väl de flesta, men att mazarinen, geléhallonet och chokladen hade det var nytt för mig. Olika organisationer uppmärksammar organdonationen, hjärtsjuka eller hörselskadade, men vem uppmärksammar egentligen dagen då Sten Stures ben krossades?

Idag är det miniatyrrävens dag minsann! Det kan man bland annat fira på Mjölby Porslinsrävsmuseeum om man inte har något annat för sig. Man kan även fira alla krossade hjärtan idag, om det är något att fira.

Jodå, det finns en dag för alla, och allt. Smörgåstårtan, ostbågen, ölet, tomatsåsen, gin & tonicen, moroten, surdegen. Andningen, kramen, tanken, foten, flickvännen, systern. Radion, grapefrukten, tulpanen, terrakottakrukan, cykeln, vilda blommorna, silikonbrösten, porslinet, skiljetecknet, V8-motorn, kniven, såpbubblan. Dinousarien, Nalle Puh, vargen, isbjörnen, Harry Potter, musarmen. Påminnlsedagar som byt ditt lösenord, eller för den delen även din tandborste.

 

Känner du en busschaufför, en rörmokare eller en flourtant så kan du hälsa de att de har en egen dag. Muffinsen, chokladmuffinsen och cup cake har såklart olika dagar. Pizzan har en dag, men veganerna vill väl inte kännas vid köttpåläggen på de pizzorna så de har en egen dag för veganpizzan. Till och med iPad har en egen dag, den så kallade #iPADay. Så att du inte missar någon nästa år kan du kika på Temadagar.se eller länka hela listan till din kalender.

 

Faktum är att hela 285 dagar är i år en temadag, gankska många med flera teman per dag. En av de få dagar som inte har något tema är min födelsedag, den är väl nog så viktig att uppmärksammas ändå! Flest teman har den 29 september, då man kan uppmärksamma Den helige Mikael, de döva, soffpotatisarna, kaffet och återvinningen. Samma dag är det även internationella hjärtdagen och internationella sjöfartsdagen. För de som är väl engagerade i temadagar är oktober annars den hektigste månaden, då 21:e är den enda vilodagen.

Så frågan är nu; vilka temadagar firar du?

När får man egentligen börja lyssna på julmusik igen? Varför inte nu?, tänkte jag direkt när jag funderade på det i bilen hem och slog på jullistan på Spotify för första gången i år. För mig kommer nog julen tidigare och tidigare för varje år. På torsdag åker vi till Ekenäs slott för den mysigaste julmarknaden, och en sväng till skogen för att kolla in årets gran. Sen kan man väl nästan börja med pepparkakor, glögg och skinkmackor också va?! Snart är det väl även dags för julklappshandel och lite pyssel.. Om någon vill julbaka eller julpyssla i december så är det bara att boka upp mig på mina lediga ensam-hemma-kvällar i veckorna!

 

 

Det var så vackert, så påtagligt och sorgligt.

 

Idag träffades jag, mina systrar, mina föräldrar och min farbror för att ta farväl av farmor. Vi valde att ha en stilla och liten begravning. Kistan var prydd med lila och blommorna gick i lila och vitt. Vi hade även valt att klä oss i lila. Det var ju farmors favoritfärg. Det var ju verkligen en stund för farmor, så därför valde vi även att spela Christer Sjögrens versioner av "Jag har hört om en stad ovan molnen" och "Där rosor aldrig dör". Efter stunden i kapellet åt vi lunch hemma hos mamma och pappa, dit Milla kom och lättade upp stämningen. Barn har ju den förmågan, vilket får mig att tänka på Bosses begravning för 2,5 år sedan, när hans barnbarn tultade omkring under cermonin.

 

Det finns saker som jag alltid har förknippat med dig och som gett en speciell känsla. Den känslan kommer kanske vara ännu starkare framöver. Jag kommer aldrig glömma dig, men jag kommer alltid att tänka på dig lite extra när jag hör Christer Sjögren sjunga. När jag äter nyponsoppa med ovispad grädde eller tekakor med kokt skinka. När jag lägger patiens eller spelar bingolotto. När jag äter rulltårta, Singoalla och konserverad frukt, eller Ahlgrens bilar ur din gamla godisskål som numer står i vårt vardagsrum.

 

Efter 87 år lämnade hon jorden, efter 27 år fick hon återförenas med sin andra hälft. Godnatt farmor, vila i ro ♡