Mellan himmel och jord

2015-01-18
17:41:00

Året som gått 2014
Förra året skrev jag en "åsrkrönika" om året som gått. En liten sammanfattning om 2013 och det viktigatse i livet just då. Så här kommer en sammanfattning om 2014 i samma anda.
 
Huset
Om förra årets störta förändring var familjen så är årets absolut huset. Året började med att vi budade på ett hus i Norsholm som vi förlorade, men blev några månader senare uppringda av mäklaren som sa att ett av våra "grannhus" skulle bli till salu. Vi bestämde oss direkt, ingen tvekan. Bort från Kvästad men kvar i området! Sakta men säkert fixar vi ständigt med någonting hemma. Det finns en hel lång lista med projekt, men hus kostar och tar tid och när Tobbe jobbar i borta och jag pluggar är det ont om det båda. Än så länge har vi i alla fall snart blivit klara med garaget.
 
Kroppen
Ja, kroppen är där. Det känner jag och blir påminnd om dagligen. Ryggen värker, hårbotten kliar och kroppen smärtar och är trött. Tabletterna jag började äta förra året har jag kvar, men har inte fått någon utvärdering tillsammans med läkaren. Sjukvården jobbar visst inte så. Värktabletterna höjer och säker jag lite själv beroende på vad jag har planerat att orka med. Angående magen så var jag utan jäst i alla former under ett år, men har i gått tillbaka till att äta som innan. Jag väntar på en tid för vidare utredning, om de gör någon, men är lite bättre. Kanske för att jag dagligen äter smärtstillande morgon och kväll?
 
Semester
Förra sommaren åkte vi inte på någon semester och i år prioriterade vi inte heller det då vi flyttade in i huset i början av juni. Det blev många turer till Söderköping i stället och en dag tog vi med min systerdotter Milla och Tobbes kusin Rebecca till Kolmårdens djurpark. Däremot löste vi in några presentkort på Resia som vi fått under senaste åren och unnade oss en vecka på Gran Canaria precis efter nyåret nu.
 
Studier
Ett och ett halv år har nu gått på utbildningen, halva tiden! Fort går det, och kul är det. Även om man ibland undrar vad man gör där och tänker att det kanske hade varit bättre att bara fortsätta söka jobb så känns det mer och mer säkert att det var en bra utbildning jag valde. Video-, audio-, text-, layout- och utställningstekniker blandas tillsammans med produktioner och med akademisk teori. Lite av varje. I våras satte vi upp vår första utställning på campus och i veckan som kommer har vi vår första offentliga produktion som vi arbetat med under hösten.
 
Träning
De där 20 kilona som jag nämnde förra året att jag ville göra mig av med har envist häng med ändå. I våras fick jag möjlighet att träffa en sjuksköterska med inriktning på hälsa och friskvård och jag blev peppad att följa de tips och råd jag fick. Jag satte upp målet att gå 50 mil till midsommar, men på grund av plugg, flytt och värk kom jag "bara" 30.49. I år kör jag och Tobbe på utmaningen 100 pass till midsommar i stället, idéen från Facebook men bara för att vi ska peppa varandra. 
 
Jobb
Jag har världens bästa jobb. För 1,5 år sedan frågade Anne, en fd kollega, om jag vill servera om någon efterfrågade personal från hennes och hennes sambos nystartade matlagningsföretag. Totalt blev det sju bröllop och en mässa i år och otaligt många timmar och telefonsamtal med planering, idéspåning och utveckling. Jag brukar säga att vi är tre som "driver" firman men jag är den enda som får lön :) Ansvarig för serveringen har jag fått förmån att träffa mycket nytt folk och se många nya fina platser.
Dessutom har jag och Tobbe nyligen startat ett eget företag! Weidmanns Bygg AB heter det och vi ägen halva aktiekapitalet var. De första två-tre åren har vi fått ett uppdrag i Stockholm, så han kommer tyvärr att fortsätta pendla men med den chans vi fått är det förhoppningsvis värt det. Vi kommer bara anställa Tobbe till en början men man vet ju aldrig hur det kan utvecklas.
 
Festligheter
Året har bjudit på diverse roliga dagar. Först ut var ett par födelsedagsfester med vänner och sommaren började med #himpa14. En fest i Brunnssalongerna med klädkod, middag (av Anne och co), livemusik och tävlingar. Nästa ut var Johannas möhippa med efterföljande bröllop. Efter dop och vår egen inflyttningsfest var det dags för transplantationsjubileum i Stockholm med middag i Blå hallen i Stockholm Stadshus. En minnesvärd dag och kväll tillsammans med Josssan och mamma.
 
Det var en del av mitt år som har gått. Hoppas ni följer med på nästa!
Ingen har kommenterat än bli den första!

2014-06-20
22:45:00

Midsommar redan?
Midsommar redan? Nej, det tror jag inte, jag har ju 19.51 mil kvar! Med andra ord, jag klarade inte min utmaning. Inte ens fast jag berättade för så många och tänkte hela tiden att jag skulle gå mera. Nej, ibland är det inte tanken som räknas, för i så fall hade jag nog gått 100 mil vid det här laget.. 
 
Igår kväll var sista dagen jag hade på  mig att kunna gå en bit till, men istället för nån lång (19.51 mils) power walk blev det en kort kvällspromenad. Och vilken midsommarkänsla! Solnedgång, ganska varmt men ändå lite kvällskyla, grusväg, korna sprang i hagen, plocka ängsblommor i dikeskanten. Kan det bli mer genuin, idyllisk sommar? Jag ångrade att jag inte fick med mig kameran ut, men vi konstaterade snabbt att vissa känslor går inte att fånga på bild. 
 
På kvällen passade vi även på att skörda våra första rabarber och fläderblommor på tomten. Vi har ändå hittat lite blommor och bär bakom allt sly och höga gräs. Det blev saft av de båda och raberberna blev även paj, och gåvan till dagens värdpar (Tobbes farfar med fru) innehöll bland annat första flaskan av "Tutans rabarbersaft".
 
Fortsatt trevlig midsommar!  
 
"Nyttigt" med naturlig saft?
 
Midsommargåvan á la 2014
 
Traditionsenligt firande med mycket folk!




Ingen har kommenterat än bli den första!

2014-06-10
00:29:00

Äntligen en promenad!
För några veckor sedan tyckte jag inte att jag gjorde annat än promenerade, planerade för promenader och räknade sträckor. Jag hade insett att om jag skulle klara utmaningen jag gav mig själv i februari, skulle jag behöva gå ca en mil om dagen. Eftersom jag oftast bara orkar några kilometer i taget och kan vara trött i flera dagar om jag gått långt, jag svullnar av värmen tills fötterna domnar bort och jag svettas enormt så fort jag går två meter, insåg jag att jag inte skulle klara det. Förbannad på mig själv för att jag inte satt igång ordentligt från dag 1 gav jag mig ut 2-3 gånger per dag och nådde faktiskt milen vissa dagar. Sedan gav jag upp. Och sedan kom flytten.
 
Det kändes underbart när jag äntligen kom jag ut på en kvällspromenad idag! Både för att jag varit så onyttig senaste en och en halva veckan med godis och vin nästan varje dag men också för att jag, med lite distans till promenadhetsen, saknade det. Nu ser jag fram emot sköna kvällspromenader och att mäta ut nya träningssträckor från nya huset.
 
Idag blev det 3.5 km i solnedgången, och trots att klockan var 22.30 innan jag gick in hade jag bara linne och shorts. Underbara sommarkväll! I och med de kilometerna är jag, efter att det stått helt stilla nästan två veckor, äntligen under 20-milssträcket. Men det räcker inte så långt. Jag kommer inte till 50 mil, nog inte ens till 40. Det känns som om jag gått 30 mil i onödan, men jag undrar hur många det blivit om jag inte ens försökt?!
 
Promenadväg 210

Ingen har kommenterat än bli den första!

2014-03-05
13:53:00

Nytt jobb!
För knappt ett år sedan startade min kompis och före detta kollega från Yxnerum ett företag där hon började hyra ut sig som kock på fester. Företaget fick namnet Annestreckmarie.se efter en matblogg hon hade sedan tidigare. Redan nu har hon massa jobb inbokade, bland annat ett tiotal bröllop bara i år. Hon och hennes sambo har även företaget On your face där de ansiktsmålar och gör ballongfigurer och förhoppningarna är att kunna leva enbart på sitt framtida eventbolag. Men redan nu har företaget växt så pass mycket att de första anställningskontrakten är skrivna, och gissa vem som fick anställningsnummer 1 :) Ganska häftigt va?
 
Förra lördagen serverade jag på mitt första bröllop med Anne som chef och jag hoppas att det blir MÅNGA fler! Då var vi i den nya festlokalen Villa Fredriksberg i Karstorp och i lördags var det dags igen, då i Himmelstalunds brunnssalonger. Det sistnämnda bröllopet arrangerades av Brudagenten Mikaela, en jättetrevlig tjej som också hon har ett ganska nystartat företag. Där agerade jag även bartender så det blev nästan 12 timmar på fötterna innan jag stämplade ut och åkte hem. Trots nya fina skor från Sköna skon, med en helt ny teknik i sulan värkte ryggen och fötterna så jag mådde illa. Varje andetag jag tog i bilen hem trodde jag att ryggen skulle gå av och väl hemma på uppfarten runt halv fyra på natten funderade jag på om jag skulle sitta kvar i bilen och sova eller om jag skulle kunna ta mig upp till huset och till sängen på övervåningen. En kraftanstängning, och med god mat i väskan och blommor från dukningen som behövde komma i kyl / vatten tog jag mig in och senare krypandes upp för trappan och stupade i säng. Jag ville gråta lite för att jag hade så ont så jag inte kunde somna, men insåg att det nog bara skulle göra ännu ondare då.
 
Både förra helgen och i lördags jobbade jag med personer som var nya i branchen. Annes två svägerskor serverade tillsammans med mig och hennes lillebror ska gå som kocklärling i köket. Jag gillar att jobba med personer som de, som vill lära sig och är entusiastiska och intresserade av att göra "rätt". Det är mycket mycket roligare än att jobba med personer som har gjort det om och om och om igen och kanske inte är fullt så roade av det längre.
 
Någonting jag dock till och med då grät lite inombords för är att jag inte kan göra det här oftare. För hur ont jag än får (och förhoppningsvis blir ryggen bättre och bättre med sjukgymnastiken) så är det det roligaste jag vet att servera på bröllop och fester. Fast å andra sidan, skulle jag göra det för ofta kanske jag inte skulle tycka att det var lika roligt...
 
Angående det andra jobbet jag skrev om för ett tag sedan, då jag var på speedintervju, har jag inte hört någonting. Antingen gick jag inte vidare eller så har takten avtagit enormt. Jag gick ju dock vidare från 2000 till 100, så jag ser det ändå som både en liten vinst och framför allt en erfarenhet!
 
 
Jag och Sandra finslipar det sista på dukningen
 
 De bästa löneförmånerna efter ett bröllop - blommor och dessert!
 
Ingen tvekan om vem som är överst på LAS-listan :)
 
Läs 3 kommentarer eller kommentera du också!

2014-02-18
16:49:11

Utmaning: 50 mil till midsommar
Hur långt är det kvar till midsommar? 17 veckor, kanske du tänker då. Men jag tänker just hur LÅNGT det är kvar...

Med 121 dagar kvar till sommarens både avstamp och mittpunkt sätter jag upp en ny utmaning för mig och min kropp. Jag blev inspirerad av Cathrine Tibblings facebook-sida LevNu, där hon bland annat skrev så här:

På det stora hela handlar det om att förflytta sig 40 mil framåt innan midsommarafton. Det kan göras som jogg, lunk, gång eller till och med krälandes…bara förflyttningen sker med den egna kroppen som redskap.
 
Jag gillade idén eftersom det känns lättare att beta av ett mål än att räkna upp till det. Eftersom jag har som större mål att gå ner ganska mycket i vikt plussade jag på 10 mil, vilket innebär att jag från idag ska gå / springa / krypa i snitt 4,13 km per dag. Det känns som ett bra mål för att komma igång igen, och för några år sedan gick jag 0,5-1 mil om dagen, utanför arbetstid, så det känns inte omöjligt heller. Men det är inte det dagliga som räknas, det är totalen.
 
Häng på och utmana dig själv du med! Sätt dina egna mål, efter dina egna förutsättningar och vad du vill uppnå. Tobbe kommer att utmana mig med samma förutsättningar för att hjälpa mig och för att jag ska ha någon att jämföra mig med, jag behöver det. Alla är sina egna domare, och alla är vinnare!
 
Jag behöver uppdatera min träningslista på Spotify om jag inte ska tröttna på låtarna, 50 mil blir ett par timmar! Lämna gärna en kommentar med bra tips på era favorit-träningslåtar!
 
 
Vägen är lång, men det är bara 49,7 mil kvar!
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

2014-01-05
10:11:00

Året som gått

Det har hänt mycket under 2013. Roligt och tråkigt, glatt och ledsamt, spännande och nervöst. Stora och små händelser som format mitt år till ett unikt år.

Familj
Det kanske allra mest förändrade under 2013 är min familj, som både har utökats och förminskats. För ganska snart ett år sedan blev jag moster till två underbara små troll, som förgyller vardagen lite extra. Den ena fick jag även äran att vara gudmor till. Under början av hösten blev min älskade farmor sämre och snart därefter lämnade hon oss efter 87 år på jorden, 27 år efter farfar. Hon hade levt många fina år och jag är tacksam för att jag fått just så många med tre av mina far- och morföräldrar.

Huset
Det är ett kapitel jag helst bara vill komma bort ifrån. Året har kantats av läckande avlopp, mögligt badrum, vattendropp i hallen, trasiga värmeledningar, söndertrampad trädgård av korna och trasiga vitvaror. Skräpigt och trasigt på gården. Och ingenting kan vi göra något åt, och ingenting gör hyresvärden någonting åt, vilket gör att för varje dag som går längtar jag lite längre bort. Vi har tittat på några hus, men så länge jag är student får vi inte så högt lån, och husen här ute är ganska dyra. Kanske ska köpa mig ett tält? Det finns ju gott om skog, tacka vetja allemansrätten.

Kroppen
Äntligen fick jag komma till en vårdcentral som bryr sig om sina patienter och en läkare som lyssnar på vad jag vill ha sagt. Efter 14 år med värk i kroppen, varav senaste året fruktansvärt ont i svanken och 9 år med utslag i hårbotten fick jag diagnoserna fibromyalgi, kotförskjutning i ländryggen och kroniskt seborriskt eksem. Dessvärre så luddiga sjukdomar att det mest bara är att acceptera och leva vidare. När jag ändå hade fått frikort på landstinget passade jag på att beställa en tid för min misstänkta jästallergi. Läkaren sa "spännande", sköterskan frågade "hur kom du på det?". Jag fick en remiss till allergicentrum, men den blev avslagen med anledningen "då det inte tillhör de sedvanliga allergierna görs ej något test". Fortsättning följer...

Semester
I år valde vi att inte åka på någon semester, utan att bara vara hemma och umgås när vi kunde. Under sommaren hade vi besök från Norrland här och själva har vi varit på fyra turer till Stockholm och en weekend i Finspång! Vi är inte så kräsna som ni kanske förstår?! I år sparar vi mindre pengar till resor och mer till hus, så vem vet hur långt vi tar oss nästa år? En cykeltur till Norsholm?

Studier
Efter att återigen blivit arbetslös inför den torrlagda turistperioden bestämde jag mig för att göra något annat. En stark längtan att komma bort från ordinarie 14-timmarspass, bort från lön som knappt ens täcker pendlingskostnader, bort från facken som inte ens bryr sig. Men utan att lämna det roliga i besöksnäringen eller servicebranschen. När jag sedan insåg att det fysiskt ansträngande arbetet kanske skulle knäcka min kropp tog jag ett vemodigt beslut att återigen börja studera, för att fortfarande inte veta var det bär av eller vad jag vill bli när jag blir stor.

Träning
Jag gick ut hårt, bestämde för att gå ner 20 kg till sommaren. Jag köpte längdskidor och han åka ett par gånger innan jag blev sängliggandes med värkande kropp i den kraftigt pendlande temperaturen. Lyckades komma iväg tre gånger i veckan till simhallen, fram till maj när Tobbe började jobba i Stockholm och jag inte hade någon som drog in mig. Under sommaren försökte jag cykla mycket men framåt hösten blev ryggen värre, vilket resulterade i att den enda träningen jag kunde / fick sträcka mig till var att sitta på en pilatesboll och försöka sträcka fram ett ben i taget. De 20 kilona? Jo då, de har hängt med mig under året som gått...

Det här var min årskrönika 2013. Det ska bli spännande att se vad nästa har att bjuda på!

 
 
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

2013-10-29
22:32:00

Ska vi slå vad?
Idag började jag och Tobbe ett vad mot varandra. Det går ut på att han ska sluta röka och jag ska sluta äta onyttigheter i veckorna. Den som vinner, om någon bryter, får bestämma var nästa års utlandsresa ska gå, klarar vi det båda två bestämmer vi tillsammans.

Jag äter så mycket godsaker i veckorna så i den här takten kommer jag aldrig gå ner i vikt. Problemet är när det finns godis, kakor, glass och sånt lätt att greppa när man går förbi eller när man öppnar skafferiet. Därför ligger numer det frysta i frysen i boden och det mesta andra i en låda med hänglås. Nyckeln ska Tobbe ha på sig i veckorna. Jag kommer inte heller kunna fuska när Tobbe är borta, för jag avslöjar mig alltid direkt ändå. Jag kan proppa i mig en chokladkaka, slänga skräpet, slänga soppåsen, köpa en ny och lägga tillbaka - verkligen sopa igen spåren. Men så fort han öppnar dörren kommer jag krypandes och erkänner...

Målet med att Tobbe inte får röka de dagarna han är hemma är självklart att försöka sluta helt. Han kan inte heller dölja om han fuskar, av naturliga själ.

Vem tror ni får bestämma? Om jag får blir det nog en tripp tillbaka till Zanzibar, alternativt Island. Lite skillnad på kanske resmål kanske... Hans val blir nog Thailand. Om vi båda klarat oss till nyår bestämmer vi tillsammans (i december har jag dispens om det är ex julfika eller liknande).
 
 
Fri tillgång till onyttigheter...
 
 
...eller tillbaka till paradiset?
 
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

2013-10-08
21:13:00

Diagnos: Fibromyalgi
Jag vet inte riktigt vad min önskan var när jag gick in hos ytterligare en ny läkare i våras och sa att: "Nu vill jag veta vad som är fel på min kropp, nu vill jag ha en diagnos och jag vill veta vad jag kan göra åt det!" Ett papper med en IG-stämpel? Ett kvitto på att jag har ont? En mirakelkur botemedel bara för att jag vet vad felet är? Eller kanske helt enkelt ett intyg på att jag inte inbillar mig? Nu har jag i alla fall fått det. En diagnos. Fibromyalgi.
 
I snart 15 år har jag haft ont i kroppen. Det började med knäna och spred sig senare till andra leder, ömhet i huden och svullnad. Efter 20-årsåldern har det blivit värre och värst har det senaste året varit. Under alla år och av olika läkare har jag fått höra det mesta. Växtvärk, träningsvärk, överansträngning, instabila leder, ytliga nervbanor, svaga muskelfästen. Du kanske borde sluta dansa, du behöver träna mer. Du kan bara söka för en sak i taget. Du får lära dig att leva med det, vi kan inte göra något, du kan söka efter mer information på nätet. Vårdcentraler, akupunktur, massage, vietnamesologi, sjukgymnastik. Jag undrar i efterhand hur mycket de åren av onödiga besök kostat mig, kanske inte i pengar utan främst i energi som jag skulle kunna lagt på annat. Aldrig, vad jag kan minnas, har någon tagit någon typ utav test. Inte förns jag hamnade på den nya privata vårdcentralen i Söderköping, hos den aningen barska men konkreta Beate. Hon är förutom distriktsläkare även KBT-terapeut (kognitiv beteendeterapi). Hon lyssnade på alla mina behov och tankar och efter första samtalet, där hon även kollat mina leder på olika sätt, sa hon att hon misstänkte fibromyalgi. Jag hade själv misstänkt det länge, och sagt det till henne i början av samtalet, men ändå bröt jag ihop. Jag visste redan att det inte finns botemedel.
 
Det finns i dagsläget inget prov man kan ta för att ställa diagnosen fibro, utan det man gör är att utesluta allting annat. Efter ett 15--tal olika blodprover som kunde utesluta bland annat remautism, borelia, njur- och leverbesvär och som visade att värden för ämnesomsättning, kalcium, järn, blodvärde och sänka var som de skulle fick jag min dom. Tänk om det bara var något värde som hade obalans som jag kunde rättat till med en medicinkur. Fibro är lågt prioriterad för forskning, och därför har man knappt kommit fram till varken orsak, behandling eller konkreta symtomer. 1177.se och Vårdguiden skriver olika saker. Det kan bero på en inflammation i musklerna, eller i centrala nervsystemet och en färändring i muskelmassan. Man har en ökad känslighet för smärta och en obalans i smärtsystemet. Sjukdomen ligger under reumatikerförbundet men har bara varit klassad som sjukdom de senaste decennierna. Fortfarande finns det många som kallar det för en inbillad sjukdom och menar att det bara handlar om fel tankar. Senast förra veckan träffade jag en mamma till en fibro-patient som sa "jo, men det är ju bara en låtsassjukdom". Och visst kan det verka märkligt för någon utomstående när personen ena stunden haltar och andra stunden springer, ibland kan träna på gym och ibland inte ens bära tajta kläder. Men det är minst lika märkligt för oss. Det värsta är kanske inte symptomerna i sig heller, utan att inte bli tagen på allvar. Och att veta att man faktiskt inte vet vad som är fel. Hur kan man veta vad man har för sjukdom när inte ens experterna vet?
 
Förutom de största problemen med smärta, trötthet och magbesvär finns en hel del andra symptom som är starkt återkommande hos de som har fått diagnosen. De jag kan identifiera mig hos är: Förhöjda reaktioner på fysisk ansträngning eller stressande händelser, svettningar, andfåddhet (även plötslig utan ansträngning), feberkänsla, kalla händer och fötter, ökad törst, låg kroppstemperatur, kraftlöshet, lätt till svår smärta som flyttar sig runt i kroppen, stelhet (speciellt morgonstelhet är vanligt), muskelkramper, restless legs / skakningar, känsla av svullnad, ländryggssmärta, känsla av domningar, stickningar, sveda i armarna, överkänslighet för beröring, yrsel, dåligt balanssinne, tydliga markerade nagelvallar, tjocka kluvna nagelband, lätt för att få skärsår, försämrad hörsel, kliande öron, lätt eller avbruten icke välgörande sömn samt trötthet/utmattning, känslighet mot jäst, magkramper, uppblåsthet, täta urintömningar, svårigheter att hitta ord, försämrat närminne, koncentrationssvårigheter (tomma tankar), känslighet för lufttryck temperatur och fuktighet, ljudkänslighet, försämrat mörkerseende, panikattacker, lätt för att falla i gråt, oidefinierad ångest (som inte har samband med en situation eller ett objekt), humörsvängningar, oförklarlig irritation. Tröttheten och smärtan är det man börjar med att försöka hjälpa bort, så även vi. Dels ska jag fylla i en sömndagbok om hur länge jag sover på nätterna och dagarna, hur många gånger jag vaknar och hur dagshumöret är. Dels ska jag prova två tabletter, en långtidsverkande smärtstillande (2 st morgon och 2 st kväll, 2 st dagtid vid behov) och en som hämmar smärtsignalerna att nå hjärnan (5 st kväll). På inköpslistan står en snygg och rymlig dosett samt ett eget vattenglas, för fungerar det bra ska jag fortsätta med de livet ut.
 
 
 
Det kanske är värt det om det blir bättre?
 
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

2013-07-26
14:37:00

Jag vet redan att jag är tjock
Tjejer älskar att shoppa! Så är det väl? Eller är det verkligen så? Älskar tjejer att shoppa? Nej, inte alla. Inte jag. Visst jag gillar nya kläder, och jag går gärna på stan och köper prylar och inredning. Men myten att mannen kan placera sin andra hälft i en klädesaffär medan han själv tar en ölrunda på närmsta pub har jag länge tvivlat på. Faktum är att jag inte alls tror på den längre, för inte kan väl jag vara den enda som när jag behöver nya kläder nästan får ångest av att gå in i en klädbutik. Förr, på den tiden jag var smal och kläderna var utformade efter min kropp, när jag stog i omklädningsrummet och hade beslutsångest för att jag inte hade råd med allt jag ville ha, då kunde jag se fram emot en sväng på stan för att köpa något nytt till en utekväll. Men tiderna förändras.
 
Jag var i behov av nya jeans eftersom tre utav mina gått sönder på kort tid. Jag tog med mig Tobbe, en av få jag köper kläder med numer eftersom han är väl medveten om vad jag tycker om att shoppa kläder. Vi åkte in till Ikano-huset och gick från affär till affär. Från den ena hörnan till den andra där flera hundra jeans och andra byxor låg och hånade alla som är tjockare än en skyltdocka. Vero Moda, Gina Tricot, JC, H&M och MQ. Affärer för smala och långa tjejer med "normalvikt". När jag tillslut hade provat byxor till förbannelse i storlekarna 34" och XL, som jag knappt fick upp över låren gav jag upp och gick vidare med ångestladdade steg till Åhlens +-avdelning. En liten del av klädavdelningen som man bara går till om man inte kan ha vanliga kläder i vanliga butiker. Varför kan inte de åtmindstonde hänga bland de andra kläderna, så att man inte behöver skylta för alla andra om sin vikt. Eller i alla fall vara samma klädesplagg fast i större storlek. Som om jag inte redan visste att jag var för tjock. Ett hån om något. Nästan diskriminering.
 
Älska eller hata mode och shopping?
 
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

2013-07-08
19:13:00

Dagens roliga, morgondagens konsekvenser
Senast jag serverade på ett bröllop var flera år sedan. Jag har saknat det och blev jätteglad när jag blev tillfrågad av Sofia om jag kunde hjälpa till på hennes systers bröllopsfest. Det är kanske just att inte ha serveringen som dagligt arbete som gör det så fruktansvärt roligt att hoppa in ibland. Och just på ett bröllop. Att få ta del av den glädje som finns på en sådan typ av fest. En av de viktigaste dagarna i någons liv där man får förtroendet att styra upp något så viktigt som servering av skål, mat, dryck, tårta och att medan alla dansar och har roligt återställa allting så som det var från början. Att se hur brudparet, speciellt bruden, går från stolthet vid ankomsten till en vakande artighet under middagen till att släppa loss och släppa ut all den energi de byggt upp under hela dagen.
 
Kocken var 45 minuter försenad, nonchalat och odräglig typ. Han kom från Ica Kvantum Hageby och skickar de sån personal till ett bröllop på rekomenderar jag de verkligen inte! Det var så varmt att snittarna fick läggas upp i sista sekund innan gästerna anlände. Kylen var så seg att drickan knappt kyldes och det var så varmt att isen i isbaljan med öl smälte nästan på direkten. I det lilla lilla köket var det säkert uppåt 40 grader varmt, med både kyl, ugn och storköksdiskmaskin igång. När vi efter mycket om och men fick i gång fläktarna gick säkringarna och allt la av.... så resten av kvällen fick vi allt nöja oss med maskinerna igång och fläktarna avstängda! Oavsett om allt går som planerat enligt ett minutiöst planering och en välarbetad tågordning, om det är kaos från början till slut eller om det är en blandning av stress, ordning och små problem enkla att lösa tycker jag att det är kul att vara där.
 
Anledningen till att jag slutade att servera var kroppen. Efter ett åttatimmarspass kan det vara sängen som gäller dagen efter. Idag har det smärtat, ben, rygg och armar. Fötter och händer är svullna, smärtan strålar från höger axel ner till handen, benen och svanken är svaga, huden ömmar och energin är inte så stor. Men det är det är värt för en kul kväll.
 
 
Tack Sofia och Maria för att jag fick möjligheten!
 
 
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

2013-06-25
16:43:00

Gym flex?
För något år sedan fick jag en Gym flex, ni vet en sån vibrationsmaskin man sätter på magen eller låren för att det ska stimulerta bort fettet och trolla fram musklerna. Jag var ganska taggad att börja använda den, men ni vet hur det är - den hamnade i en låda och glömdes bort. Jag har tänkt på den med jämna mellanrum, men i dag var det första gången jag provade den. Jag är ändå ganska skeptiskt om det ens kommer att hjälpa till något, så jag letade runt lite på internet för kommentarer, men hittade ingenting.
 
Är det någon av er som har erfarenhet? Jag tänker, när man ändå sitter vid datorn, på gräsklipparen eller läser en bok...
 
Bättre än inget?
 
 
Ingen har kommenterat än bli den första!

2013-03-18
17:21:00

Ont i kroppen
Idag ligger jag i soffan, efter att ha klivit upp ur sängen straxt innan klockan tre.. Efter en helg med städning och kalla temperaturer, efter en vecka med så stora temperaturskillnader från pluss-grader till -23 grader flera gånger under samma dygn, så mår inte min kropp så bra.. Förutom att lederna i knän, tår, handleder, fingrar och axlar värker så smärtar även hela kroppen och fingrar och tår känns som de svullnat upp till tre gånger sina vanliga storlekar. Armar, ben, rygg, nacke och fötter är stela och klumpiga och allting tar lite längre tid att göra än i vanliga fall. En vanlig ledig "morgon", som denna, kan se ut så här: Jag vaknar men ligger kvar i sängen, i bland i flera timmar. Värmen under täcket är skönt för smärtan och jag vet att även om jag har mycket som jag borde göra så kommer det att vara jobbigt, så det tar emot att gå upp och sätta igång med det. Tillslut sätter hungern in och då pallrar jag mig upp och ut i badrummet. De enklaste bestyren som att borsta tänderna, gå på toa, borsta håret och klä på mig myskläderna kan ta 20 minuter. Ner för trappan, i bland några steg i taget, hållandes i trappräcket. Det tar någon timme innan fingrarna är med ordentligt så oftast orkar jag inte göra så avancerad frukost. Eftersom jag också försöker gå ner i vikt består frukosten oftast av en påse Naturdiet, ett glas c-vitaminbrus, en värktablett och en kopp kaffe. Det tar dock tid ibland att göra iordning den enkla frukost eftersom shaken ska skakas och som så enkla saker att öppna röret med brustabletten. Efter frukosten får jag vila ibland då jag tagit slut på den energin jag hade...
 
Första gången jag började få ont var när jag var i 14-årsåldern. Jag dansade mycket, men fick sluta med det då smärtan i knäna blev värre. Läkaren sa då att det var växtvärk. Jag var skeptiskt eftersom jag inte hade växt något det senaste året. Värken höll sig i knäna, men blev bättre. Jag började dansa lite smått igen och under gymnasiet tränade jag både aerobic dance, step och sprang en del. Jag gick ett tag hos sjukgymnast på Medicinskt center för att träna musklerna runt knäna. Det var bättre i ett par år men började komma tillbaka mer och mer när jag var drygt 20, då började det även komma mer och mer i andra leder som axlar och handleder. Nu sa läkarna i stället att det berodde på träningsvärk, men då jag för tillfället inte tränade så mycket menade de att det var i stället därför jag hade ont. De senaste åren har det blivit värre och värre. I januari i år var jag hos en ny läkare och hade stora förhoppningar på att de skulle påbörja en utredning, även för att kanske hitta ett samband till de andra symptomen jag har (magen, eksemen, mm). Läkaren uteslöt reumatism, gav mig lite tips om de andra symptomen men la ingen energi i någon gemensam anledning till att jag har dom. Blodprover togs för att utesluta bland annat kalciumbrist och långtskriden borelia. När det inte var någonting av det, fortsatte dock ingen utredning mot någonting annat utan menade att det "nog" var instabila leder och sega muskler som är svåra att träna upp - vilket bara gav mig ett stort frågetecken.
 
Så nu sitter jag här med smärta i leder och kropp, och värre är även att mycket annat bryter ut när kroppen är nedbryten. Utslagen i hårbotten som även flyttat ner till ansiktet, nagelbanden spricker och inflammeras, mm. Men jag har lärt mig leva med detta och kommer väl fortsätta att få göra det. Simma ett par gånger i veckan och lite yoga och qigong hemma är skönt för kroppen, men det skulle vara underbart att kunna göra enkla vardagssysslor som att sitta på huk, bära tvättkorgen och skala potatis utan att få ont. Det har ju blivit mycket värre under den här vintern så jag hoppas verkligen att det blir bättre när värmen kommer tillbaka!
 
Mammas stickade handledsvärmare hjälper bra för handled och fingrar!
 
 
 
 
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!