Mellan himmel och jord

Igår kväll var alla studenter på KSM inbjudna till en inspirationskväll på Trappan. Efter buffé bestående av pastasallad och baguetter (lite snålt, men vad kan man begära för 20 kr?) var det två timmars föreläsning av gamla elever som gått ut KSM 2012. En väldigt bra kväll med mycket tankar och frågor.

Först ut var en kille som just nu har en projektanställning som produktionsassistent på ett TV-bolag. Han frilansar och pratade om FA-skatt och möjligheter att välja sin arbetsmetod om man inte vill ha ett 7-16-jobb. Sedan en tjej som nu arbetar som regissörassistent på Dramaten. Hon pratade om motgångar och framgångar, att inte ge upp vid ett nej. Vad KSM betytt för henne, hur man framställer sin kunskap som innebär "lite om allt" och att utbildningen har ett bra rykte i branschen. En kille som nu arbetar som producent på TV-bolaget Thelma och Louise pratade om vikten att våga visa att man är kreativ. Att om man bara vill (och har lite tur) så kan man arbeta sig uppåt i branschen ganska snabbt. De sista var en gammal KSM och en GDK (Grafisk Design på Linköpings universitet) som arbetar med Demola-projekt i Norrköping, ett företag som sätter ihop studenter från olika utbildningar som tillsammans får arbeta med projekt till andra företag.

Det var många arbetsuppgifter de hade haft under senaste åren och på KSM's hemsida kan man läsa om vad andra föredetta studenter arbetar med.

Det var intressant att höra hur de såg på utbildningen, vad de pushade för att vi skulle lägga energi på, hur möjligheterna ser ut efteråt och vad de hade arbetat med under praktiken år 3 och sedan examen. Det satte igång många tankar och kanske blev man inte mycket klokare inför framtiden, dock säkrare på att det jag valt är ett ett bra val. KSM-studenters kunskaper efterfrågas och att vårt strukturerade sätt att arbeta och tänka är en brist på många kreativa arbetsplatser. Exempelvis hade en av talarna under en månadslång projektanställning i på en liten teater i våras själv tagit tag i att strukturera upp ett kund- och ett säljregister, filmat en föreställning, klippt och skapat en marknadsföringstrailer, skapar en reklamaffisch samt en reklamfolder. Kunskaper som de andra anställda inte alls besatt. Kunskaper som KSM lär ut i "lite av allt"-tänket. Kunskaper som behövs hos en och samma person när inte företaget har möjlighet att anställa en person med varje spetskompetens.

 

 

Idag började jag och Tobbe ett vad mot varandra. Det går ut på att han ska sluta röka och jag ska sluta äta onyttigheter i veckorna. Den som vinner, om någon bryter, får bestämma var nästa års utlandsresa ska gå, klarar vi det båda två bestämmer vi tillsammans.

Jag äter så mycket godsaker i veckorna så i den här takten kommer jag aldrig gå ner i vikt. Problemet är när det finns godis, kakor, glass och sånt lätt att greppa när man går förbi eller när man öppnar skafferiet. Därför ligger numer det frysta i frysen i boden och det mesta andra i en låda med hänglås. Nyckeln ska Tobbe ha på sig i veckorna. Jag kommer inte heller kunna fuska när Tobbe är borta, för jag avslöjar mig alltid direkt ändå. Jag kan proppa i mig en chokladkaka, slänga skräpet, slänga soppåsen, köpa en ny och lägga tillbaka - verkligen sopa igen spåren. Men så fort han öppnar dörren kommer jag krypandes och erkänner...

Målet med att Tobbe inte får röka de dagarna han är hemma är självklart att försöka sluta helt. Han kan inte heller dölja om han fuskar, av naturliga själ.

Vem tror ni får bestämma? Om jag får blir det nog en tripp tillbaka till Zanzibar, alternativt Island. Lite skillnad på kanske resmål kanske... Hans val blir nog Thailand. Om vi båda klarat oss till nyår bestämmer vi tillsammans (i december har jag dispens om det är ex julfika eller liknande).

Känner mig ofta lite bortkommen och "gammal" i klassen. De allra flesta är runt 18-22 år och har verkligen växt upp med smartphonen fastsatt i handen och  lika självklart att ha med sig den överallt som skorna. När jag säger att jag inte ens hade en dator när jag flyttade hemifrån, eller att vi skrev alla arbeten i grundskolan förhand och på gymnasiet hade vi disketter (forntidens USB) så kan jag få blickar som om jag vore i 'snart pensionär'-åldern. Medan jag tar upp mitt block och gör lite anteckningar tar några upp en laptop, eller plattan och jag har faktiskt fått kommentarer som "åh va soft o ha ett block som man kan skissa i, jag vet inte ens om jag har en penna. Kanske ska casha en pan pad...." Och det tog ett tag innan jag fattade vad "isch" betyder..

 

Det är inte så att jag är helt bortkommen, jag har väl pratat på ungefär samma sätt, bara att det allra mest var på svenska då.. Idag fick i alla fall några av mina mina klasskamrater ett gott skratt när jag tillslut sa: "Jag vet inte riktigt vad han svarade, vad betyder OMW?" Eller Johanna och Sofia, vad betyder WTF kanske? OMG vet jag vad det betyder, och det betyder inte omgående som jag trodde.. Haha! Är det bara jag, eller kan inte ni heller de just nu 10 trendigaste  internetförkortningarna?

 

SMEXI, GOMB, SMH, UG, SIS, OMW, YOLO, TBH, WYD, HMU? Ja, de ska tydligen skrivas med stor bokstav.

En liten ordlista: 

SMEXI: smart and sexy

WYB: watch your back

SMH: shake my head

UG: ugly

LUMSI: love you like my sister

OMW: on my way

YOLO: you only live once

TBH: to be honest

WYD: what are you doing

HMU: hit me up

OMG: oh my god 

WTF: what the fuck

När jag är fördig på KSM om drygt 2,5 år tror jag, som det ser ut just nu, att jag vill jobba med tryckt material. Informationfoldrar och likande kommunikationsmedel. Förra veckan gick vi igenom Adobe inDesign som är ett datorprogram för just det ändamålet. Vi fick i uppdrag att göra en fyrsidig folder om valfritt ämne med passande textsnitt, bilder och layout och del annat vi skulle tänka på eller passa på att testa. Det var första gången jag öppnade programmet och det tar nog ett tag innan man blir helt vän med det..

 

Ett par kompisar till mig driver eventföretaget "On your face" sedan förra sommaren. De sysslar med ansiktsmålning, ballongskulpturering och catering. Vi har hela tiden skämtat om att jag ska bli deras administrativa assistent när de är ett stort företag. Så jag passade på att göra mitt första uppdrag, en folder om företaget...

 

Jag vet inte riktigt vad min önskan var när jag gick in hos ytterligare en ny läkare i våras och sa att: "Nu vill jag veta vad som är fel på min kropp, nu vill jag ha en diagnos och jag vill veta vad jag kan göra åt det!" Ett papper med en IG-stämpel? Ett kvitto på att jag har ont? En mirakelkur botemedel bara för att jag vet vad felet är? Eller kanske helt enkelt ett intyg på att jag inte inbillar mig? Nu har jag i alla fall fått det. En diagnos. Fibromyalgi.

 

I snart 15 år har jag haft ont i kroppen. Det började med knäna och spred sig senare till andra leder, ömhet i huden och svullnad. Efter 20-årsåldern har det blivit värre och värst har det senaste året varit. Under alla år och av olika läkare har jag fått höra det mesta. Växtvärk, träningsvärk, överansträngning, instabila leder, ytliga nervbanor, svaga muskelfästen. Du kanske borde sluta dansa, du behöver träna mer. Du kan bara söka för en sak i taget. Du får lära dig att leva med det, vi kan inte göra något, du kan söka efter mer information på nätet. Vårdcentraler, akupunktur, massage, vietnamesologi, sjukgymnastik. Jag undrar i efterhand hur mycket de åren av onödiga besök kostat mig, kanske inte i pengar utan främst i energi som jag skulle kunna lagt på annat. Aldrig, vad jag kan minnas, har någon tagit någon typ utav test. Inte förns jag hamnade på den nya privata vårdcentralen i Söderköping, hos den aningen barska men konkreta Beate. Hon är förutom distriktsläkare även KBT-terapeut (kognitiv beteendeterapi). Hon lyssnade på alla mina behov och tankar och efter första samtalet, där hon även kollat mina leder på olika sätt, sa hon att hon misstänkte fibromyalgi. Jag hade själv misstänkt det länge, och sagt det till henne i början av samtalet, men ändå bröt jag ihop. Jag visste redan att det inte finns botemedel.

 

Det finns i dagsläget inget prov man kan ta för att ställa diagnosen fibro, utan det man gör är att utesluta allting annat. Efter ett 15--tal olika blodprover som kunde utesluta bland annat remautism, borelia, njur- och leverbesvär och som visade att värden för ämnesomsättning, kalcium, järn, blodvärde och sänka var som de skulle fick jag min dom. Tänk om det bara var något värde som hade obalans som jag kunde rättat till med en medicinkur. Fibro är lågt prioriterad för forskning, och därför har man knappt kommit fram till varken orsak, behandling eller konkreta symtomer. 1177.se och Vårdguiden skriver olika saker. Det kan bero på en inflammation i musklerna, eller i centrala nervsystemet och en färändring i muskelmassan. Man har en ökad känslighet för smärta och en obalans i smärtsystemet. Sjukdomen ligger under reumatikerförbundet men har bara varit klassad som sjukdom de senaste decennierna. Fortfarande finns det många som kallar det för en inbillad sjukdom och menar att det bara handlar om fel tankar. Senast förra veckan träffade jag en mamma till en fibro-patient som sa "jo, men det är ju bara en låtsassjukdom". Och visst kan det verka märkligt för någon utomstående när personen ena stunden haltar och andra stunden springer, ibland kan träna på gym och ibland inte ens bära tajta kläder. Men det är minst lika märkligt för oss. Det värsta är kanske inte symptomerna i sig heller, utan att inte bli tagen på allvar. Och att veta att man faktiskt inte vet vad som är fel. Hur kan man veta vad man har för sjukdom när inte ens experterna vet?

 

Förutom de största problemen med smärta, trötthet och magbesvär finns en hel del andra symptom som är starkt återkommande hos de som har fått diagnosen. De jag kan identifiera mig hos är: Förhöjda reaktioner på fysisk ansträngning eller stressande händelser, svettningar, andfåddhet (även plötslig utan ansträngning), feberkänsla, kalla händer och fötter, ökad törst, låg kroppstemperatur, kraftlöshet, lätt till svår smärta som flyttar sig runt i kroppen, stelhet (speciellt morgonstelhet är vanligt), muskelkramper, restless legs / skakningar, känsla av svullnad, ländryggssmärta, känsla av domningar, stickningar, sveda i armarna, överkänslighet för beröring, yrsel, dåligt balanssinne, tydliga markerade nagelvallar, tjocka kluvna nagelband, lätt för att få skärsår, försämrad hörsel, kliande öron, lätt eller avbruten icke välgörande sömn samt trötthet/utmattning, känslighet mot jäst, magkramper, uppblåsthet, täta urintömningar, svårigheter att hitta ord, försämrat närminne, koncentrationssvårigheter (tomma tankar), känslighet för lufttryck temperatur och fuktighet, ljudkänslighet, försämrat mörkerseende, panikattacker, lätt för att falla i gråt, oidefinierad ångest (som inte har samband med en situation eller ett objekt), humörsvängningar, oförklarlig irritation. Tröttheten och smärtan är det man börjar med att försöka hjälpa bort, så även vi. Dels ska jag fylla i en sömndagbok om hur länge jag sover på nätterna och dagarna, hur många gånger jag vaknar och hur dagshumöret är. Dels ska jag prova två tabletter, en långtidsverkande smärtstillande (2 st morgon och 2 st kväll, 2 st dagtid vid behov) och en som hämmar smärtsignalerna att nå hjärnan (5 st kväll). På inköpslistan står en snygg och rymlig dosett samt ett eget vattenglas, för fungerar det bra ska jag fortsätta med de livet ut.