Mellan himmel och jord

Ni vet de där änglarna som i serier brukar sitta på en tvekande person? En god och en ond på varsin axel, som båda försöker få personen i fråga på deras respektive sidor. De sitter ofta på mina axlar. När jag gör någonting jag inte får, eller kanske snarare någonting jag inte bör, men även när jag velar mellan två beslut och kanske framförallt när jag försöker undvika att utföra saker som jag borde. De sitter där nu… Det är verkligen som två röster i huvudet, en som säger ”Du måste skriva på hemtentan!” och en som tycker att det finns 100 andra roliga saker att göra. Jag gillar den sistnämnda lite mer idag.


Det finns många gånger man har saker som man borde eller faktiskt måste ta tag i, men som helt plötsligt blir mycket mindre viktigt än att prova kläderna jag tänkte ha på mig nästnästa helg, eller rensa förrådet – för det har jag faktiskt tänkt i ett halvår att jag ska göra. Oj, vad den där fåtöljen var full med katthår, bäst att rolla den ordentligt innan nån sätter sig i den. Ja, då kan jag ju ändå sitta där i att plugga, åh den är faktiskt ganska mjuk och skön. Varför sitter jag inte oftare här och plug…zzzz…. Oj, jag somnade visst, jaja, nu är jag piggare. Lite kaffe och musik så kommer jag igång igen. Men, vad gammal den här spotifylistan är, den måste uppdateras nu! ”Nej, du måste göra hemtentan nu!” Ja, men jag måste faktiskt ha lite ny musik! Efter nån timme med nya låtval är jag lite hungrig. Och det är faktiskt nåt som luktar i kylen, det är lika bra att plocka ut allt och städa ordentligt. In med allt i diskmaskin, kolla bäst-före-datum på alla burkar, torka väggarna och in med allt igen. Oj, youghurten är nästan slut, den jag köpte för att baka det där nya brödet. Bäst jag gör det direkt. Väl i skafferiet ser jag att det är lite tomt i alla glasburkar, bäst att fylla på så jag slipper det nästa gång. ”Nu måste du!!” Ja, nu är det faktiskt slut på alla dumheter, jag måste göra tentan. Var ska jag sitta, soffan kanske, så kan jag ha tv-n på samtidigt. ”NEJ!” Nej, det var dumt tänk. Men nej, orkidén håller på att vissna, och jag har ju inte vattnat någon blomma på länge. Bäst att göra nu medan jag kommer ihåg! Och sen pluggar jag. Bara en bana på Candy crash? ”NEJ” Ok, jag öppnar tentadokumentet på datorn, men… om jag råkar titta på klockan och den är jämna tiotal då får jag spela ett liv, eller, en bana. ”Ok, börja!” Hmm… Vad är klockan? 21.23… 21.27, 21.29, 21.31 fan jag missade! Men då kan jag få spela ett liv i alla fall eftersom jag missade..? Jag har inte bloggat på länge, det här kanske jag borde blogga om. ”Blogga, nu?!?! Du ska plugga!!” Ja, fast å andra sidan är det ju faktiskt dags att gå och lägga sig...

Som jag har längtat! Semlor är ett av mina favoritbakverk och varje år längtar jag till fettisdagen (eller åtminstone veckan innan) innan jag hugger in i årets första i en liten rad av onyttiga bullar. Men i år jag har fått längta extra mycket.

Förr fanns det en semla, idag är bagerihyllorna i butiker och på caféer överösta med bullar i olika smaker, med eller utan mandelmassa, med wienerbröd som grund och för gluten- och laktosallergiker - men inga för mig... Så jag fick helt enkelt leta upp ett recept och baka mina egna. Eftersom bröd utan jäst blir väldigt kompakt valde jag att göra minivarianter. De har legat en stund i frysen men i helgen passade vi på att lyxa lite till eftermiddagskaffet.

Minisemlor utan jäst
100 g rumstempererat smör
0,5 dl strösocker
1 ägg
7 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk mald kardemumma
1 krm salt
2 dl mjölk
Några droppar olja

Sätt ugnen på 225°. Rör smöret mjukt tillsammans med strösockret. Tillsätt ägg, mjöl, bakpulver, kardemumma och salt och blanda till en grynig massa. Rör ner mjölken och knåda snabbt ihop till en deg. Droppa lite olja på bakbordet. Dela degen i ca 16 bitar. Rulla bitarna till runda bullar och lägg dem på plåtar med bakplåtspapper. Grädda bullarna mitt i ugnen ca 14 min tills de blivit gyllenbruna. Låt kallna. Ät helst semlorna samma dag eftersom bullarna snabbt blir lite torra, eller frys in bullarna.

 

 

Nu ska jag slå hål på tabububblan kring städhjälp hemma. För ett par veckor sedan bokade jag nämligen ”storstädning” genom Städarna i Norrköping och igår var de här! Två kvinnor, den ena lite äldre än mig och den andra i medelåldern. Det visade sig att de två faktiskt varit i det här huset en gång tidigare, nämligen när vi flyttade in! Vi fick tillgång till huset lite tidigare om vi stog för städning, och i samma veva mötte jag ägaren till Städarna, som jag då träffade lite oftare genom gemensamma intressen. Han gav oss ett bra pris på flyttstäd, vilket var underbart när vi hade vår egen lägenhet att städa också. Att flytta in i ett nystädat hus städat av professionella personer är värt varje krona!

Storstädning är det värsta jag vet. Dels för att det är tråkigt och tar tid när man skulle kunna göra någon annat roligare eller mer viktigt för stunden. Dels också för att jag inte orkar stå/böja mig/skrubba nån längre stund innan kroppen börjar göra sig påmind. Sedan Tobbe började jobba i Stockholm är det även något som halkat efter i vardagen och på helgerna vill vi umgås och inte vara hemma och inne för att städa. Även om robot-robban tar hand om golven, så gör han tyvärr inte resten av jobbet. Min energi försvinner och att jag inte trivs i huset gör det inte lättare att hålla allt snyggt. Tobbe är dock inte lika petig som mig när det gäller den frågan, men han bor inte heller i det hela veckorna. Så jag tog tag äntligen tag i saken på ett annat sätt!

När jag kom in i matrummet på Campus igår, frågade mina gruppmedlemmar vad jag gick och log åt. ”Det slog mig just att när jag kommer hem idag så är hela huset storstädat!” Från golv till tak, väggar, lister, lampor, prylar, badkar, element och till och med alla fönster nästan glänser. Nu sitter jag med ett glas vin och bara njuter av att jag inte behöver känna någon press att ”jag borde…”. Det är underbart att det finns personer som kan tänka sig att göra det åt mig! Och särskilt dyrt var det inte heller, och efter RUT-avdrag är det helt klart att rekommendera, nån gång ibland för att känna att man får en nystart och kan lägga energin på vårstädning i trädgården, matlagning eller nåt annat kul hemma.

För knappt ett år sedan startade min kompis och före detta kollega från Yxnerum ett företag där hon började hyra ut sig som kock på fester. Företaget fick namnet Annestreckmarie.se efter en matblogg hon hade sedan tidigare. Redan nu har hon massa jobb inbokade, bland annat ett tiotal bröllop bara i år. Hon och hennes sambo har även företaget On your face där de ansiktsmålar och gör ballongfigurer och förhoppningarna är att kunna leva enbart på sitt framtida eventbolag. Men redan nu har företaget växt så pass mycket att de första anställningskontrakten är skrivna, och gissa vem som fick anställningsnummer 1 :) Ganska häftigt va?

 

Förra lördagen serverade jag på mitt första bröllop med Anne som chef och jag hoppas att det blir MÅNGA fler! Då var vi i den nya festlokalen Villa Fredriksberg i Karstorp och i lördags var det dags igen, då i Himmelstalunds brunnssalonger. Det sistnämnda bröllopet arrangerades av Brudagenten Mikaela, en jättetrevlig tjej som också hon har ett ganska nystartat företag. Där agerade jag även bartender så det blev nästan 12 timmar på fötterna innan jag stämplade ut och åkte hem. Trots nya fina skor från Sköna skon, med en helt ny teknik i sulan värkte ryggen och fötterna så jag mådde illa. Varje andetag jag tog i bilen hem trodde jag att ryggen skulle gå av och väl hemma på uppfarten runt halv fyra på natten funderade jag på om jag skulle sitta kvar i bilen och sova eller om jag skulle kunna ta mig upp till huset och till sängen på övervåningen. En kraftanstängning, och med god mat i väskan och blommor från dukningen som behövde komma i kyl / vatten tog jag mig in och senare krypandes upp för trappan och stupade i säng. Jag ville gråta lite för att jag hade så ont så jag inte kunde somna, men insåg att det nog bara skulle göra ännu ondare då.

 

Både förra helgen och i lördags jobbade jag med personer som var nya i branchen. Annes två svägerskor serverade tillsammans med mig och hennes lillebror ska gå som kocklärling i köket. Jag gillar att jobba med personer som de, som vill lära sig och är entusiastiska och intresserade av att göra "rätt". Det är mycket mycket roligare än att jobba med personer som har gjort det om och om och om igen och kanske inte är fullt så roade av det längre.

 

Någonting jag dock till och med då grät lite inombords för är att jag inte kan göra det här oftare. För hur ont jag än får (och förhoppningsvis blir ryggen bättre och bättre med sjukgymnastiken) så är det det roligaste jag vet att servera på bröllop och fester. Fast å andra sidan, skulle jag göra det för ofta kanske jag inte skulle tycka att det var lika roligt...

 

Angående det andra jobbet jag skrev om för ett tag sedan, då jag var på speedintervju, har jag inte hört någonting. Antingen gick jag inte vidare eller så har takten avtagit enormt. Jag gick ju dock vidare från 2000 till 100, så jag ser det ändå som både en liten vinst och framför allt en erfarenhet!