2015-06-09
00:49:00
En blogg är till för att skriva av sig
Förra tisdagen hade det gått 1 år sedan vi flyttade in i vårt så efterlängtade, egna hus. Nu skulle äntligen friheten komma! Vi skulle få göra vad vi ville, och vi hade en anledning att göra allt det där. Ingen som bestämde si eller så, men inte heller någon som struntade i att åtgärda svartmöglet i badrummet, den trasiga ackumulatortanken eller som bara ryckte på axlarna istället för att laga taket som det regnade in igenom. Nu skulle vi äntligen få sköta vårt och ingen annan skulle behöva lägga sig i.
Lägga sig i ja. Visst är de allra flesta glada för vår skull, för att vi har hittat ett hus där vi trivs och så. Men oj vad åsikter! "Varför köpte ni så litet? Hur ska ni bygga ut? Eller ska ni riva och bygga nytt? Var ska barnen få plats då? Torpargrund från 1700-talet, ja då är det bara att vänta på alla dolda fel då! Uch tänk vad som har hänt där under flera hundra år, varför vill man bo så?? Den där tomten är väl inte så kul! Så nära vägen, det kan ju inte va kul?! Då kan man ju lika gärna bo i stan. Fast det är ju visserligen bra för barnen med närheten till buss, men tänk på att bygga ett säkert staket! För ni ska väl inte ha kvar det där gamla rangliga staketet? Ska ni inreda vinden? Till kontor?? Fast barnrum är väl bättre, framför allt när ni ska sälja." Och så vidare och så vidare. Och visst är det obekvämt att alltid behöva säga emot, att vi trivs i ett litet charmigt enplanshus och att vi ju faktiskt inte ens har barn på väg...
Lägga sig i ja. Visst är de allra flesta glada för vår skull, för att vi har hittat ett hus där vi trivs och så. Men oj vad åsikter! "Varför köpte ni så litet? Hur ska ni bygga ut? Eller ska ni riva och bygga nytt? Var ska barnen få plats då? Torpargrund från 1700-talet, ja då är det bara att vänta på alla dolda fel då! Uch tänk vad som har hänt där under flera hundra år, varför vill man bo så?? Den där tomten är väl inte så kul! Så nära vägen, det kan ju inte va kul?! Då kan man ju lika gärna bo i stan. Fast det är ju visserligen bra för barnen med närheten till buss, men tänk på att bygga ett säkert staket! För ni ska väl inte ha kvar det där gamla rangliga staketet? Ska ni inreda vinden? Till kontor?? Fast barnrum är väl bättre, framför allt när ni ska sälja." Och så vidare och så vidare. Och visst är det obekvämt att alltid behöva säga emot, att vi trivs i ett litet charmigt enplanshus och att vi ju faktiskt inte ens har barn på väg...
Men den här senaste tiden får mig nog ändå att sakna hyreslägenhet i stan lite grann. (Ytterst lite men ändå lite) Mördarsnigelinvasion på 8000 kvm, massor med myror i köket och Anticimex verkar ha glömt bort oss, våra träd hänger ut för nära över vägbanan, tv-mottagningen funkar bara lite ibland, trasig kaffebryggare när man behöver en stryrketår som mest. På tal om trasig så har vi för tillfället heller ingen tvättmaskin, men vad ska man med det till när vattenpumpen har lagt av? Men va fan, Kay Pollak har lärt mig att inte vara bitter. Båda katterna är ju hemma, strömavbrottet på grund av helgens storm varade ju bara ett par timmar och toaletterna på Maxihuset är ju gratis :) Imorgon kommer rörmokaren och kollar på pumpen och brunnen, det är ju bara tre år sen den borrades så det borde väl gå på garanti?
Bjuder på en gladare bild från helgens examensfirande, så härligt att bara kunna gå utanför dörren för att plocka en riktig "skolavslutningsbukett" med mer känsla än en svindyr från blomsteraffären i stan!
