Mellan himmel och jord

I december när snön kom ordentligt snickrade Tobbe ihop en fågelmatställning som han placerade utanför köksfönstret. Som två pensionärer sitter vi där och tittar på småglarna när vi äter frukost på helgerna. Jag som inte är så duktig på fågelarter känner i alla fall igen koltrastarna, hackspettarna (eftersom de hackar i trädet), gråsparvarna och talgoxarna. Tobbe som bott mycket längre än mig i hus med trädgård är imponerande nog lite duktigare. I början av vintern skrattade han åt mig när jag utbrast: "Titta, vi har talgoxe-bebisar!" "Nej älskling, det är en blåmes" Jaha, men de är väl ganska lika (eller?) och blåmesen är mycket mindre i storleken. Så när jag och Tessan gick på bokrean idag införskaffade jag mig en fågelbok, "Våra fåglar och deras läten". Så till nästa år briljerar jag i fågelskådning, kanske.....

 

 

Det finns även två andra som tycker extra mycket om att vi lockar till oss fåglarna, nämligen Musse och Mimmi. De sitter gärna runt husknutet och spanar på när deras mat sitter och äter sig feta och fina, men mig veterligen har de inte kunnat klippa någon än. De sitter gärna högst upp på den också och spanar ut över gården, eller leker med talgbollarna som hänger och dinglar. De är faktiskt ganka söta när de klättrar upp där och tittar rakt in i köket, precis som om de säger "Jaha, stå där inne och schasa du, du kommer ändå inte komma ut i kylan och ta mig!"