Mellan himmel och jord

När jag har bott på ett ställe i 1-2 år börjar jag ofta tröttna och vill flytta därifrån. Fortfarande har vi inte bott någonstans där jag verkligen kännt mig hemmastadd, kanske för att jag hela tiden velat någon annanstans, eller för att Tobbe velat det. I våras när vi bott två år i det här huset började jag vantrivas mer och mer och började strunta i allt. Inte nog med att det faktiskt är mycket fel som vi inte kan åtgärda, som hyresvärden aldrig skulle göra något åt eller som vi inte vill lägga våra sparpengar på. Det är allt från regndropp ner till undervåningen, trasig ackumulatortank och läckande toalett till färgsläpp på panelen, trasiga fönsterlås och gult dricksvatten. Det är trist att inte trivas och att inte kunna göra något åt det att det går ut över inredning och eget fix. Allt vi köper och allt vi gör följs av tankarna "kan vi ta med det här när vi flyttar? Kommer vi ha användning av det här i nästa hus?"

 

För ett tag sen kom jag ändå till insikten att så länge Tobbe kommer jobba i Stockholm kommer vi nog inte köpa eller bygga hus och det är bara att gilla läget och försöka att börja trivas. En svårare uppgift än det verkar men jag ska försöka! Ett steg på vägen är att börja intressera mig av att göra det bästa av det vi har och med lagom små medel, loppis-/rea-fynd och glömda prylar i förrådet förnya eller komplettera inredningen. Bara senaste månaden har vi fixat till farstun, altanen, trädgården, pysselrummet och fåtöljhörnan i hallen. Det känns bra att kunna utnyttja nya platser i huset som stått trista och tomma förut, och kanske, men bara kanske kan jag stå ut två år till...