Mellan himmel och jord

Jag gillar verkligen att cykla. Det måste vara ett av de friaste sätten man kan ta sig fram på. Glida fram över vägen och känna naturens dofter, vindar och höra fågelkvitter, grus och alla ljud runt om kring. Man kommer upp en bit och kan blicka ut över åkrar, vägar och hus och uppleva omgivningen på ett nära håll. Det går inte snabbt när jag cyklar men jag har inget intresse av att byta ut min 3-växlade unisex-cykel mot någon snabbare, lättare och dyrare variant. Jag trivs bra på den jag har och den tar mig ändå runt ett par mil i veckan, ger mig motion och upplevelser samtidigt som det är ett bra färdmedel både till bussen eller hem från festligheter.

 

Idag föreslog Tobbe att vi skulle ta cyklarna med oss på bilen och åka in till Linköping. Sagt och gjort, tio minuter senare satt vi i bilen. Vi parkerade vid Valla minigolfbana och började cykla iväg, helt utan mål eller tankar. Vi tog vägen genom Vallaskogen, mot T1 och Garnison och bestämde oss under vägen att styra mot Tinnerö eklandskap. Ingen av oss hade varit där men under min tid på turistbyrån hade jag förstått att det var ett stort och vackert naturområde med bra stäckor att cykla på. Vi gav oss in på grusvägarna och vid ett tillfälle sa jag "Det är synd att man inte kan ha en inbygd kamera och fota allt man ser" för det var mycket vackert men omöjligt att stanna överallt och fånga ögonblicken. Det var massor med flockar av kor och en del med bara kalvar, blommor i dikena, vackra vyer med höhässjor vid vägkanterna och helt tomt på trafik. Inte en enda bil mötte vi och knappt någon cykel eller människa alls. Vi hamnade tillslut vid en av bryggorna ut i Rosenhkällasjön, där vi även intog lite picknick i form av nyponsoppa, pizzabullar och massor med vatten (det var verkligen en vacker, solig och varm dag!) tillsammans med lite nyplockade vildhallon.

 

På vägen till cyklade vi lite mer asfaltsväg vilket jag ändå föredrar framför grusväg. Som avslut på cykelturen gick vi upp längs kullestensgatorna i Ga Linköping, en sväng in i Cloetta-boden och en kaffe på en parkbänk. En underbar spontan eftermiddag som resulterade i nästan 2 mil på cykeln. Nästa gång blir det Berg-Borensberg-Berg, det ska ju vara den vackraste delen av Göta Kanal och det har jag sagt i flera år att jag ska cykla. Fler cykeldagar blir det och vi mottager gärna både förslag om turer och sällskap!