Mellan himmel och jord

Tjejer älskar att shoppa! Så är det väl? Eller är det verkligen så? Älskar tjejer att shoppa? Nej, inte alla. Inte jag. Visst jag gillar nya kläder, och jag går gärna på stan och köper prylar och inredning. Men myten att mannen kan placera sin andra hälft i en klädesaffär medan han själv tar en ölrunda på närmsta pub har jag länge tvivlat på. Faktum är att jag inte alls tror på den längre, för inte kan väl jag vara den enda som när jag behöver nya kläder nästan får ångest av att gå in i en klädbutik. Förr, på den tiden jag var smal och kläderna var utformade efter min kropp, när jag stog i omklädningsrummet och hade beslutsångest för att jag inte hade råd med allt jag ville ha, då kunde jag se fram emot en sväng på stan för att köpa något nytt till en utekväll. Men tiderna förändras.

 

Jag var i behov av nya jeans eftersom tre utav mina gått sönder på kort tid. Jag tog med mig Tobbe, en av få jag köper kläder med numer eftersom han är väl medveten om vad jag tycker om att shoppa kläder. Vi åkte in till Ikano-huset och gick från affär till affär. Från den ena hörnan till den andra där flera hundra jeans och andra byxor låg och hånade alla som är tjockare än en skyltdocka. Vero Moda, Gina Tricot, JC, H&M och MQ. Affärer för smala och långa tjejer med "normalvikt". När jag tillslut hade provat byxor till förbannelse i storlekarna 34" och XL, som jag knappt fick upp över låren gav jag upp och gick vidare med ångestladdade steg till Åhlens +-avdelning. En liten del av klädavdelningen som man bara går till om man inte kan ha vanliga kläder i vanliga butiker. Varför kan inte de åtmindstonde hänga bland de andra kläderna, så att man inte behöver skylta för alla andra om sin vikt. Eller i alla fall vara samma klädesplagg fast i större storlek. Som om jag inte redan visste att jag var för tjock. Ett hån om något. Nästan diskriminering.