Mellan himmel och jord

För något år sedan fick jag en Gym flex, ni vet en sån vibrationsmaskin man sätter på magen eller låren för att det ska stimulerta bort fettet och trolla fram musklerna. Jag var ganska taggad att börja använda den, men ni vet hur det är - den hamnade i en låda och glömdes bort. Jag har tänkt på den med jämna mellanrum, men i dag var det första gången jag provade den. Jag är ändå ganska skeptiskt om det ens kommer att hjälpa till något, så jag letade runt lite på internet för kommentarer, men hittade ingenting.

 

Är det någon av er som har erfarenhet? Jag tänker, när man ändå sitter vid datorn, på gräsklipparen eller läser en bok...

 

 

 

Jag hoppas att ni alla hade en bra midsommar! Vi påbörjade helgen med shopping av nya outfits till självaste midsommarafton och sedan en promenad mitt i natten för att förbereda blomsterkransen. Midsommarafton startade hemma med jordgubbsfrukost och lite packning för att sedan inta bilen och åka till Tobbes farfar och hans fru i Nyköpings skärgård, Vålarö. Där tillbringade vi dagen, natten och midsommardagens förmiddag och lunch innan vi åkte hemåt igen via "Utsiktsvägen" genom Nyköping och Nävekvarn och Vikbolandet. Väl hemma åkte vi iväg igen till Linköping för mat och bio. Tobbe vill ofta se något actionaktigt och jag som blir så rastlös av film ser gärna komedier. Vi hamnade på Fast and furious 6 som faktiskt var både och, mycket skratt! Rekomenderas verkligen! Söndagen passade vi på att vara hemma, eftersom Tobbe inte är det så mycket. Trädgårdsfix och mys men även en sväng till IKEA när regnet blev för ihärdigt. På kvällen hamnade vi hemma hos Patrik och Linnea. Myshelg!

 

Våran helg bestog av allt som en härlig och lagom lugn midsommarhelg ska göra. Jordgubbar, sill, midsommarstång, bryggor och båtar, blomsterkrans i håret, snaps, lotterier, kaffe utmed vägen, skratt, släktingar, regn, gräddtårta, plocka blommor i dikeskanten, loppis, promenader, klippor, rosévin, god mat, sommarsånger, långfrukost och umgänge. Hur var eran?

 

 

 

I de flestas liv finns det ett "före" och ett "efter". Det kan handla om en flytt, ett förhållande, en utbildning eller en karriär. En period som stängt en dörr och öppnat upp en annan. En punkt i livet som lett till att man förändrat sig genom åsikter och värderingar.

Mitt "före" och "efter" växte fram när jag fick inblick i hur tacksam jag kan vara för att jag är född i en familj i ett tryggt land i modern utveckling, på rätt plats i rätt tid. När jag fick upp ögonen för hur så många andra levde ett så mycket tuffare, hårdare och farligare liv där hot, dödsfall och misär är vardag. Där små barn får arbeta för mat på borden, där vuxna inte kan läsa, där trafiksäkerhet inte existerar och där sjukdomar skördar fler liv än invånare i min hemstad.

När jag var 18 år gjorde jag min första resa till Lielplatone internatskola utanför Jelgava på Lettlands landsbygd. Endast 50 mil från mitt hem och 7 mil från den nyrika staden Riga möttes jag av en grå, dyster miljö svår att radera från minnet. Där lever människor i mögliga, förfallna, och till och med utbrända kåkar. Byggnader vi inte ens skulle använda som förråd. Stora familjer i trånga hus med trasiga möbler, rökigt och smutsigt men i bästa fall med elektricitet. Ensamma, utsatta barn, fattiga, hjälplösa föräldrar. Alkoholism, hemlöshet, ensamhet.

Det tog tid för mig att återhämta mig från det jag just mött, ett liv jag knappt förstått existerat. När jag en vecka senare flyttade hemifrån och fick kommentarer som "en sån måste du ha" ryckte jag mest på axlarna och tänkte "måste jag? Det finns många som klarar sig utan" Vid en av mina fyra resor jag gjorde till skolan under de kommande åren skrev en av tjejerna dagbok i Norrköpings Tidningar. Artikel hade rubriken "Född på fel sida av Östersjön", det sammanfattar en hel del.

Ett år senare hade jag just kommit hem från min tredje Lettlands-resa, och min vardag hade förflyttats sedan ett par månader till Valla folkhögskola där jag läste på U-linjen om tredje världen för att fördjupa min kunskap i det jag just mött. Där var vi i full färd med förberedelsen inför min livs resa, en två månader lång studieresa i Östafrikas städer och byar. Jag trotsade min klaustrofobi och i januari-mars lämnade vi kalla, stormiga och snöiga Sverige för Tanzania och Kenya 18 flygtimmar bort. Där fanns värme, upplevelser och kunskap för livet. Där fanns en helt ny värld. En annan glädje än i Sverige, en annan fattigdom än i Lettland.

Vi besökte organisationer för gatubarn, kvinnogrupper som kämpade för framtiden, kulturgrupper som undervisade med hjälp av dans och målningar, flera skolor och dagis. Vi träffade elever i vår egen ålder, kvinnor med alkoholiserade män, 3-åringar som sniffade lim, sjuka och skadade personer, eldsjälar i utsatta områden. Vi gjorde hembesök i lerhyddor, i plåtskjul, i förfallna lägenhetshus, i hus med lösgående höns, kor och getter. Överallt möttes vi av hemska historier, hjärtskärande händelser och situationer man hade hoppats var påhittade. Men även av en glädje. En tacksamhet för att de levde, för att någon i familjen fick gå i skolan eller för att majsen växte bra i år. Det var en fantastisk styrka vi såg i den positiviteten, en helt annan än vad som existerade i Lettland, och i Sverige.

När jag efter en ganska lång tid hade bearbetat allt jag lärt mig, sett och upplevt märkte jag själv hur jag oftare och oftare relaterade saker jag gjort och värderingar jag haft till före och efter resan. Hur jag hade varit och kände att jag förändrat mig på många sett. Jag hade nått mitt "efter". Där jag gärna stannar upp i nuet istället för att stressa iväg. Där jag är glad för det jag har, där jag är rädd om det jag har ansvar för och är tacksam för att jag lever ett tryggt och kärleksfullt liv. Där upplevelser betyder mer än materiella ting, där vänskap betyder mer än karriär och där en trygghet betyder mer än pengar.

Min period som skapade mitt "före" och "efter" pågick mellan 2005 och 2007 när jag var 18-20 år. Under den perioden hände mycket annat också som innefattar flyttar, vänskap och förhållande. Det var en period där jag öppnade nya dörrar för nya värderingar, där jag förändrade mitt liv, mitt sätt att leva och någonstans så blev jag den jag är nu.

 

Till veckans studenttårta gjordes hallonmousse och vaniljkräm till fyllningar. För den som är sugen kommer recepten här.

 

6 gelatinblad

500 g hallon

1,5 dl socker

6 dl vispgrädde

 

Lägg gelatinbladen i kallt vatten, i minst 5 minuter. Koka upp hallon och socker i en kastrull och låt koka ett par minuter. Häll hallonen genom en sil så du får bort kärnorna. Krama ut vattnet från gelatinbladen och smält dem i hallonpurén. Låt svalna medan du vispar grädden. Grädden ska inte vara för hårt vispad utan hellre lite lösare. Vänd ihop hallon och grädde och låt stelna lite i kylskåp innan du fyller tårtan. Även god att äta som den är som dessert. Räcker till en rund tårta och lite till kaffet under tårtbaket =)

 

 

Vaniljkräm
2 dl mjölk eller mellangrädde
2 äggulor
1 msk strösocker
1,5 msk potatismjöl
2 tsk vaniljsocker eller 1 krm vaniljpulver

Blanda alla ingredienser i en tjockbottnad kastrull. Sjud på svag värme tills krämen tjocknar, det ska INTE koka, vispa under tiden. Låt svalna i kylen. Räcker till en rund tårta.

 

 

I onsdags var vi och visade upp volvon för polisen för att få en anmälan att skicka in till försäkringsbolaget. Skadorna gick inte på vår försäkring så sista chansen var att ansöka hos Trafikförsäkringsföreningen för att få ut ersättning. När vi tvättade av bilen och allt grusvägsdamm försvann upptäckte vi repor på båda dörrarna och bak till skärmen på högersidan samt även en mindre buckla. I fredags fick vi papprena hemskickade och självrisken kommer att ligga på 2250 kr! Det lutar åt en backspegel från skroten för ca 750 kr och att antingen lacka den så nära bilens färg som möjligt eller göra båda speglarna svarta. Hasse, som har bilverkstad på vår gårsdplan, ska hjälpa oss med det och grannens dotter som precis är färdig lackerare ska se om hon kan polera bort så mycket repor som möjligt. Förhoppningsvis kommer det att bli så bra det kan för nästa steg är faktiskt Blocket för Volvon. Vi hade kommit fram till att vi inte är i behov av två bilar allt för ofta nu och nog kan klara oss på polon medan Tobbe jobbar i Stockholm. Polon, som vi trodde vi skulle behöva byta startmotor på, har vi kommit fram till bara behöver ett nytt lager så den går att använda även om den låter som en skrotbil när den startar. Just nu är det däremot volvon som står stilla, har ni provat att köra utan högerbackspegel? Det går och man får, men det är betydligt svårare än man tror! "Jag tittar inte så mycket i den när jag kör." "Jo, det gör du!"

 

På torsdag kommer helt oväntat men så lägligt min första a-kassa att betalas ut, kors i taket! Men, vi har visserligen inte sett det än, så det kanske är synd att lite på det i förväg. På utbetalningsavin står det i alla fall v 2-12. Första veckan var ju karens och senare veckor har varit när jag studerat och i dagsläget kommer jag inte att få några pengar för den perioden. Jag fick avslaget häromdagen (kurserna pågick 1 april - 24 maj) men jag ska göra en överklagan, eftersom jag inte kan få nog av alla turer fram och tillbaka med de där instanserna.. Eller..? Det verkar i alla fall som om jag inte behöver ha mer kontakt med kärringen på facket, och så snart jag kan ska jag lämna hotell- och restaurang med facket, a-kassa och ganska klyvet tyvärr men gärna hela branschen bakom mig.

 

I går var vi i Boxholm, både hos Tobbes mormor och hennes man och Tobbes moster. Idag har vi pysslar med en spaljebåge som ska placeras mellan våra två hus på gården och ikväll är vi bjudna på grillning hos Jacob och Alex.

 

Förutom detta har min vecka även bland annat bestått av tårtbak. Den här gången var det min sista och yngsta kusin Joakim som tog studenten! Jag fick beställning på tårta bestående av hallonmousse och något mer, vilket blev vaniljkräm. Se nästa inlägg för recepten. De skulle vara täckta med bara lite grädde, altså varken marsipan eller smörkräm för att täcka med, och inte direkt en gräddtårta. Det var svårt att spackla med bara så lite grädde men jag fick godtjänt även om jag själv inte blev så nöjd med utseendet. Tårtorna till 40-50 personer skulle ha tema hockeyspel eftersom Jocke startat en egen bordshockeyklubb och det är hans största intresse. Linjerna är målade med färgad kristyr och spelpinnarna är målade grillpinnar i trä. Bilden med Åby Monkeys BHK's logga är en maripanbild från Lindahls konditori.

 

 

Efter en god lunch på Bondens Creperi i Söderköping och glass på Göta glass tillsammans med Madde, Tessan, Liza och Marija åkte vi vidare till en sväng på Dollarstore. De andra åkte hem mot Norrköping och jag flyttade min bil lite närmre Willys och gick in en snabbis för att inhandla lite mat till en ekande kyl hemma. Ny energi efter skratt och mys, och fullt med saker hemma att lägga energin på kommer jag ut till bilen igen efter 15-20 minuter. All ny energi försvann på en gång och ersattes med hopplöshet och en förbannad jag. Tobbe har lärt mig att inte parkera inne i smeten av alla bilar eller för nära entrén, för det är tydligen där de flesta parkeringsskadorna uppkommer i form av stressade personer eller barn som slåt upp bildörren för hårt. Så jag ställde mig mot ena änden av parkeringen med några rutor kvar till höger om mig. Jag kommer från vänsterhållet, ställer in påsen i bagaget och sätter mig i förarsätet och ser - en spräckt backspegel på passagerarsidan. Jag stog så pass att någon troligtvis kört in eller backat på den med ganska hög fart. Ingen lapp, ingen som sett något, ingen bil i närheten som såg "skyldig ut".

 

I dagarna med långhelg har det varit underbart väder, och även om vi haft saker för oss på dagarna har vi verkligen kunnat njuta av sommarkvällarna till max. I torsdags var det forbollspremiär på Björkvallen, Skärkinds åkersorkars hemmaarena utanför Sofia och Jimmys hus. Det var två små lag och ett fåtal åskådamenigt efter matchen unnade vi oss lite spartansk grillning vid sidan av planen. Mer avancetat än så behöver en kväll med umgänge faktiskt inte vara. Solen hade inte riktigt hunnit ner när vi parkerade hemma, så jag fick med mig Tobbe ut på min cykeltur innan sängdags (minst 1 mil varannan dag!) 

 

I fredags var det dags för den årliga Skärkinds-brännbollen. Till en början såg vi ut att bli ett litet gäng då många hade förhinder den kvällen, men efterhand fylldes det på vilket resulterade i tre brännbollsomgångar, fotboll, grillning och umgänge. Sofia, Bodil och jag tog på oss domarrollen och Kira (Sofias hund) intog första parkett för att spana efter bollarna och husse som spelade. När solen hade gått ner, det började kyla på och barnfamiljerna åkte hemåt tog även vi våra cyklar och packade oss iväg. 

Efter en lång och varm lördag ute i trädgården åkte jag och Tobbe till Linköping för lite eget umgånge och god mat. Vi var dock inte de enda som tänkte samma sak, varenda uteservering var fylld till bredden och efter ett par varv runt hamnade vi tillslut på det sista bordet på Queens restaurang (gamla Plaza). Helt ok mat och ganska billigt. Vi konstaterade att Linköping, runt Ågatan och Stora torget så här års känns lite som utlandet tack vare stora uteserveringar och bilfria gator, mer sånt i Norrköping tack!

 

Trots magont till och från alla tre kvällar och ett 20-tal blaffiga myggbett tackar jag Björkliden, Augustenhill och min älskade för härliga sommarkvällar och hoppas att det blir många fler under de följande månaderna!

 

 

Nybakade pizzabullar är precis uttagna ur ugnen och det luktar pizzeria i hela huset! Perfekt att frysa in till sommarens utflykter, eller redan till fredagens Skärkinds-brännboll. Som vanligt har jag försökt mig på ett recept utan jäst, dels för att slippa den i brödet, dels för att slippa åka en mil enkel väg för att handla den men också för att det går så mycket snabbare!

Blanda mjöl och bakpulver i en skål, tillsätt smöret och mjölken. Arbeta ihop degen med en bakmaskin eller degkrokarna till elvispen. Kavla ut degen på en väl mjölad bänk. Lägg på fyllningen, använd gärna färk oregano. Variera gärna med dina favoritpizzaingredieser. Jag har alltid färska örter i frysen, de tinar så fort man tar ut bladen. Rulla ihop degen, skär i lagom stora bitar och fördela de i bullformar. Grädda i mitten av ugnen 200 grader i ca 20 minuter.

 

När jag flyttade hemifrån lämnade jag kvar saker på mamma och pappas vind som jag inte ville släpa med mig mellan lägenheterna. Det är kartonger med gamla skolböcker (varför man ens har sparat det..?), andra gamla minnen och blandade saker från min uppväxt i ett par kartonger. Nu är det dags att rensa och ta hem, för om tre veckor flyttar de och de ska väl inte behöva släpa på mina kartonger... Häromdagen var jag där och hjälpa mamma att packa lite. Jag tog med mig en hel del saker som mamma samlat ihop som jag ska sälja på loppis, någon som vill stå med mig? Mina egna kartonger får jag åka tillbaka när jag har lite mer tid, för det behövs rensas!

 

Några få saker fick jag i alla fall med mig hem. Bland annat mina gamla kock-träskor från gymnasiet, vilket blir perfekt att springa omkring i trädgården med i sommar. Jag hade ändå tänkt köpa mig ett par nya foppa-tofflor! Jag tog även hem mitt studentplakat som stått där i 8 (!) år nu! Tobbes foto från hans skylt har legat här hemma och jag tänkte att jag skulle rama in de. Som den pysselnörd jag är råkade jag ha två stycken A3-ramar i silver hemma, så varför inte slå slag i saken direkt?

 

När Alex och Sofia (Skärkinds andra gräsänkor) var här igår och åt kvällsmat pratade vi om att jag får så mycket gjort när jag är ensam hemma. Så när de hade åkt hem vid halv tio packade jag upp allt som var kvar i bilen från mamma, tog i sär mitt plakat, klippte till fotona, monterade i ramarna och spikade upp de på sovrumsväggen. Hjärtat som hängde där innan fick sällskap och jag blev ganska nöjd. Kul att göra något med fotona, när man ändå har två förstorningar.

 

Det känns så skönt! Jag har fått betygen i både matten och engelskan. I matten fick jag C (gamla VG) vilket jag är riktigt nöjd med. Jag fick ovärderlig hjälp av Marija, utan hennes tips och hjälp hade jag inte alls kommit framåt lika fort och troligtvis inte ens hunnit igenom hela boken. På slutprovet fick jag C, så en hel del hade jag nog faktiskt fattat som även hade satt sig. På engelskan gick det inte riktigt lika bra, men jag blev i alla fall godkänd vilket var målet. Jag hade kanske kunnat lägga lite mer tid på engelskan och mindre tid på matten, men ett E är i alla fall en klarad kurs.

Nu är det bara att invänta antagningsbeskedet som kommer i slutet av juli. När jag sökte utbildningarna klickade jag in mig på antagning.se och sållade ut alla ca 3-åriga hela högskoleutbildningar på heltid utan förutbildningskrav i Linköping / Norrköping eller på distans. Då hade jag 298 alternativ kvar! Då var det bara att börja plocka ut det som kunde vara intressant och jämföra med arbetsmarknadsprognoser för vad som kommer att behövas om ett par år. Det blev en blandat och välgarderad kompott. Listan som sedan skickades in är denna:

Ekonom, online 180hp. Blekinge tekniska
Ekonomprogrammet 180hp. Gävle högskola
Grafisk design och kommunikation, kandidatexamen 180hp. LIU Campus Norrköping
Kultur, samhälle och mediagestaltning, kandidatprogrammet. 180hp. LIU Campus Norrköping
Digital design 180hp. Kristianstad
Webbredaktör 180hp. Borås högskola
Webutveckling 120hp. Mittuniversitetet
Webbprogrammerare 120hp. Linnéuniversitetet
Vårdadministrativa programmet 120hp. Umeå universitet
Studie- och yrkesvägledarprogrammet 180hp. Stockholms universitet
Studie- och yrkesvägledarprogrammet 180hp. Umeå universitet
Förskollärare, 210hp. LIU Campus Norrköping

 

 

Idag fyller min mamma år och det enda hon önskade sig i år var en grillining hemma hon någon av döttrarna med trädgård. Lotten föll på mig och vi träffades här hemma på Kvästad, hela familjen utom Jörgen som jobbade. Grillen tändes och under tiden glöden inväntades spelade vi krocket. Milla och Walter hade intagit varsin vagn för en eftermiddagslur. Den goda middagen bestående av Jossans kyckling och Pernillas potatissallad (den godaste sorten, hemmagjord utan smet) intogs i vår nya paviljong och endast en enda fluga surrade runt innan den gick en säker död till mötes. Jag hade nästan glömt bort hur underbart det kan vara att äta mat utomhus på sommaren utan att slåss med en hel svärm. Igår invigde vi nya uteplatsen med fika och trots allt socker i bakelsen fanns inte en enda objuden gäst. Ni kan inte ana hur underbart det är! Bilder kommer på trädgårdens nyförvärv, men jag kom på nu att jag inte fotat  den än.

 

Till efterrätt provade jag en ny variant av snabb-tårta. Mammas favorit är schwartzwald, men det är ju en ganska avancerad tårta så jag fuskade lite. Det tog inte längre än 10 minuter och ungefär lika snabbt satte vi i oss den. Tänk vad lite socker passar bra till kaffet =) Jag vet inte vad de andra gjorde när de kom hem, men jag och Tobbe tränade i allaf fall bort en del av den på cyklarna. Det var på tiden att de åkte fram ur förrådet, dammades av (faktiskt, de hade stått vid sågen så de var ganska bygg-dammiga!), pumpades, smörjdes och fick varsin drickahållare monterade. Sedan gick premiärturen runt Skärkind, 1 mil på 38 minuter. Skärkindsvarvet kan säkert innebära många olika varv, men för oss är det till kyrkan och tillbaka, både grusvägen och asfaltsvägen dit är 5 km precis.

 

 

2 marängbottnar

2 dl milda vaniljvisp

3 dl vispgrädde

200 g mörk choklad

1,5 dl sötmandel eller hasselnötskärnor

10 after eight-kakor

1 tsk kakao

 

Smält blockchokladen och ringla den över marängbottnarna. Låt det gärna stå och stelna om det finns tid. Vispa vaniljvisp fluffig och grädden ganska hård. Hacka mandlarna/nötterna ganska smått. Klicka grädde på första bottnen, strö över hälften av nöthacket och pudra över kakao, ex med hjälp av en tesil. Lägg på den andra botten och häll över vaniljvispen, låt det gärna rinna ut över sidorna. Strö över resten av nöthacket, pudra över kakao och dekorera after eight och ev hyvlad choklad.