Mellan himmel och jord

Igår var det namnkalas för Milla Kristina Nicole Bäckmark. Det var släkt och vänner till Milla och hennes föräldrar och vi var i Fyrby koloniområdes lokal (bakom Ingelsta-området), där vi även varit på mormor och morfars 60-åriga bröllopsdag och Jossans 30-årsfirande under de senaste åren. Tyvärr var Millas gudmor Pernilla som skulle sjunga sjuk men det var en trevlig dag ändå. Milla var glad för det mesta om ingen annan bebis grät och hon tog sin 10-minuters powernap under fikat och sen var hon vaken.

 

När Jossan började prata om namnkalas för Milla frågade jag direkt om jag fick baka tårtorna. Jag har alltid velat bli duktig på att baka och kanske framförallt tårtor, men har inte haft direkt tillfällen att baka till. Förutom jag är inte min familj några tårtmonster och även om jag skulle kunna så borde jag inte sätta i mig en hel själv bara för att provbaka. Till de 45 anmälda gäster skulle det bakas tre tårtor som skulle innehålla hallon och choklad, i annat fall fick jag fria händer. Som jag skrivit tidigare så innehöll tårtorna hallonpannacotta och chokladmousse, de är sedan spacklade med vaniljgrädde, täckta med chokladsmörkräm och vit marsipan och dekorerade med ätbar tusch, sugarpaste färgad med lila färgpasta och olika strössel. Temafärgen på namnkalaset var lila och silver. Pernilla var här i fredags och hjälpte mig med att slå ihop de olika komponenterna och Tobbe var en ovärdelig hjälp när de skulle monteras och dekoreras! Vi konstaterade även att om jag skulle bli en bättre tårtbakare än honom var jag först tvungen att arbeta på min tålamod. Genom att skrika, gråta, hoppa, stampa i golvet och vara på väg till Ica Maxis bageri för att inhandla riktiga tårtor (nej, det var jag inte...) kommer man inte långt på. Nu i efterhand kan jag bara skratta åt mig själv, men då när allt höll på att gå åt helvete (fyllningarna rann ut mellan bottnarna, dekorationerna som var tänkta från början fick jag inte till och marsipanen sprack) och jag redan var ganska trött efter en jobbig vecka var det kanske inte så konstigt att jag betedde mig så... Tillslut blev de i alla fall färdiga och efter de berömmen vi fick är jag riktigt nöjd med mina första "beställnings-tårtor".

 

Så kommer man till det här med namnkalaspresent. Jag är väl inte ensam om att vilja ge något unikt, som ingen annan ger eller som kanske heller är så vanligt att få. Visserligen tänker väl andra så, det märks inte minst av det faktiskt inte är halsband med månadsstenar, tallriksset och burkar för tappade tänder som dominerar presentborden längre. Men det där med att hitta något riktigt unikt och personligt är svårt, så vida man inte tillverkar det själv. Till mitt syskonbarn ville jag även hitta något extra unikt. För länge sedan kom jag på idén att jag vill ge Milla en gunghäst i trä. En begagnad som jag skulle måla om och fixa till med personliga detaljer. Jag hade bevakning på Blocket, letade på annonssidor på internet, åkte runt till second hand-affärer, loppisar och auktioner. Om jag väl hittade en någonstans var den antingen jättedyr eller redan såld. Tillslut frågade jag Tobbe hur svårt han trodde att det var att göra en själva. Det som var knepigt att få till var medarnas släthet, men annars så slog vi faktiskt ihop den på en dag. Med en stor snickarbod, gott om virke, maskiner och hjälpmedel så är det inte så avancerat att snickra. Huvudet fick vi hjälp av grannens dotter att rita, då det inte riktigt är min eller Tobbes starka sida. Som färdigbyggd grundmålades den en gång och sedan med högblank vit färg. Texten är utskriven från dator, bokstäverna utskurna ur pappret och sedan målade med stöppelsvamp gjord av biltvättsvamp från Biltema. Textraden kommer från Lars Winnerbäcks "Kom änglar", en artist som faktiskt Jörgen, Millas pappa, indroducerade för mig innan han blev känd hos varje svensk. Tyglarna och svansen är gjorda av upprepade båtrep.