Mellan himmel och jord

Jag nämnde att jag flyttade för 15:e gången och fick självklart frågan var jag bott, och framför allt hur det kommer sig att jag flyttat så många gånger. För 15 gånger för en 27-åring är ovanligt många gånger, och som en parentes kan jag nämna att Corren faktiskt frågat om jag kan tänk mig att ställa upp på en intervju om det! Så det är verkligen ovanligt!

 

Ok, den lilla listan lyder så här...

 

- dec 1989

Emil Hedelius gata 157, Norrköping

När jag föddes bodde min familj i Klockaretorpet på en gård i ett hyrt parhus. Jag var två år när jag flyttade därifrån så det har inte satt några minnen. 

 

Dec 1989 - dec 1995

Sommarvägen 14a, Åby

Vi köpte en villa i övre Åby. Det var mestadels sommarstugor och så vi 4 villor med barnfamiljer. Underbart ställe att växa upp på, idag är det ett överexploaterat funkisområde, eftersom utsikten över Norrköping är total och skog och badsjö finns alldeles intill. 

 

Dec 1995 - jan 1996

Krusenhofsvägen 7, Åby

Vi sålde huset och skulle flytta till en lägenhet i centrala Åby, men innan den blev ledig fick vi göra ett mellanstopp i ett av Krusenhofs fyravåningshus. 

 

Jan 1996 - maj 2003

Nyköpingsvägen 16a, Åby

Bredvid Konsum, mitt emot skolan. En stor lägenhet med 100 meter hall (eller Pernilla är inte så bra på ögonmått men lång var den!) Bastu i badrummet och balkongen i princip ovanför järnvägsspåret. 

 

Maj 2003 - dec 2005

Albrektsvägen 130c, Norrköping

Mamma och pappa ville in till Norrköping igen när Pernilla och Jossan flyttat hemifrån och jag gick på gymnasiet. Det ville inte jag. Men jag fick ge efter och vi hamnade i en fin 4 rok på Såpkullen, där jag hade egen entré, badrum och hall (uthyrningsdel). Mamma och pappa flyttade därifrån i somras. 

 

Aug 2004 - okt 2004

Kastellgatan 18a, Göteborg

Under de 2,5 åren (när vi bodde i stan) hade jag även hunnit bo en del i Göteborg. Jag påbörjade Sjöidententur på Ester Mosessons gymnasium, men hoppade av (fartygskock med klaustrofobi, och som dessutom inte direkt brann för matlagning...?) Första två månaderna hyrde jag ett rum hos rektorn på skolan och för att få inackorderingsbidrag var jag tvungen att vara skriven på adressen. Lägenheten låg i ett fint hus i Olivedal och jag tog båten till skolan! 

 

Mar 2005 - apr 2005 

Jacobs gata 85, Göteborg

Andra perioden i Göteborg bodde jag på en madrass, men en bokhylla och en byrå som inredning. Det var i ett klasskollektiv med 3 tjejer och ovanför oss bodde två killar och en tjej i klassen. Lägenheten låg i ett studenthus i ett område helt motsats till rektorns, Backa-Röd på Hisingen. 

 

Dec 2005 - aug 2006

Ljuragatan 149, Norrköping

Flytta hemifrån! En vindsvåning där köket var så litet att jag hade skafferiet i en garderob i hallen. 2300:- / månaden för 36 kvm (lika stor som den inglasade altanen på Kvästad). 4 trappor upp utan hiss, där jag hoppade upp och ner på kryckor när jag slitit av ledbandet. I huset mitt emot bodde farmor.

 

Aug 2006 - okt 2006

Valla folkhögskola, Nässlan 7, Linköping

Läsåret 06/07 bodde jag på Valla folkhögskola och läste u-landkunskap. Jag började i ett rum i en av fyra längor på skolområdet. 12 kvm med egen toa och dusch, gemensamt kök på 10 rum. Och ungefär samma hyra som lägenheten i Ljura! 

 

Okt 2006 - dec 2006 

Valla folkhögskola, Royal 6, Linköping

Jag och Hanna från Nässlan fick erbjudande om en lägenhet på andra sidan universitetet, som också tillhörde skolan. Vi flyttade dit, för att till jul flytta ner alla våra saker till ett förråd på skolan medan vi var i Afrika. Några veckor över jul och nyår bodde jag på soffan hemma hos mamma och pappa.

 

Mar 2007 - jun 2007

Valla folkhögskola, Royal 5, Linköping

Hemma igen skulle vi få tillbaka lägenheterna, men vi fick byta då 6:an var tvungen att renoveras efter några vilda fester medan vi varit borta. Och innan det, en sväng på soffan igen. 

 

Jun 2007 - dec 2007

Timmermansvägen 80, Norrköping

När skolan var slut fick vi inte bo kvar. Tur nog hade Emilie fått tag på en 3:a i Hageby och undrade om jag ville dela den med henne eftersom jag inte hade nånstans att bo! Det är nog den finaste gesten någon gjort mot mig! I samma veva träffade jag Tobbe, som han också var på väg att flytta, till samma hus på Kvästad som vi igen nu lämnat. 

 

Dec 2007 - sep 2008

Fotbollsgatan 27, Norrköping

Tobbe och jag flyttade ihop en stor 3:a i Ektorp, med dubbla balkongdörrar, två badrum och ett stort burspråk med utsikt mot Norrköping. Garage och rymligt förråd. Och hyra därtill..

 

Sep 2008 - apr 2011

Breda vägen 3a, Norrköping

Vi bestämde oss för att flytta till mindre för att spara pengar att resa för. Vi satte undan hela mellanskillnaden och under 2 år kom vi både till Egypten, Åre flera gånger (dit Emilie flyttat när jag flyttade från henne) och flera småresor och kryssningar. Även om vi inte trivdes så bra med Mc Donalds-lukt, volvoraggare och trångbodd yta så tror jag vi fick ut mer av de åren än om vi bott kvar i Ektorp. 

 

Apr 2011 - jun 2014

Kvästad gård 2, Skärkind

Efter att ha budat på hus i Skärkind och frågat runt hos bönderna om mark att bygga på, så fick vi äntligen erbjudande om ett hyreshus att flytta ut till! Kvästad gård hade bytt ägare sen Tobbe bodde där senast och vi var jätteglada att få komma tillbaka till landet och framför allt till Skärkind. Efter åren trivdes vi dock sämre och sämre men ville inte tillbaka till stan, utan framför allt äga något eget.

 

Jun 2014 -

Bostorp Tutan, Skärkind

ÄNTLIGEN! Är vi i hamn nu? Ska jag sluta flytta? Tobbe har erbjudit mig att flytta ut till garaget om några år när jag fått flyttabstinens, och sen kanske han till och med kan bygga en gäststuga åt mig. Eller så säljer vi och köper nytt. Eller så får jag helt enkelt slå mig till ro. 

 

Till dessa alla bostäder tillkommer ju även ett par sommarstugor där jag tillbringat mycket tid, framför allt somrar när jag var yngre.

 

- 1989

Drag

På grusvägarna mellan Östra Ryd och Klarsjön hade farmor och farfar en stuga på en gård och på samma tomt hade mamma och pappa en. När farfar dog blev det för mycket för farmor och även hon kom ut till Djurön där mormor och morfar bodde på somrarna. Kortet på mitt stundenfoto, från inlägget "Studenttavlor fick nytt liv" är taget på Drag, men jag har inga minnen därifrån.

 

- 2002

Dovhjortstigen 9

Älskade Djurön. Mitt andra hem när jag var liten, där tillbringade jag somrar och midsomrar i många år. När det var ett sommarstugeområde, idag är det nästan lika lite mitt gamla hem som Sommarvägen. Se mitt inlägg "Lyckliga gatan du finns inte mer" där jag skriver lite mer om just det.

 

1990 - 199?

Kronhjortstigen 8 

På andra sidan ängen från mormor och morfar hyrde farmor en stuga fram till den såldes. Där var vi inte fullt lika mycket som hos mormor och morfar, där alla kusiner fanns, men det var här vi tältade med kompisar, plockade smultron och köpte glass från glassbilen. Hos de nya ägarna och ett antal år senare var Tobbe där och renoverade! Världen är allt liten! 

 

2003 - 

Runslingan 26

En liten stuga mitt i en kohage, men gångavstånd till Skärblacka. Vi började hyra den med tanken att ägarens barn ville ha den när de blev äldre. Tyvärr vill de visst inte det, för vi har kvar den fast ingen egentligen tycker så mycket om den. Mamma och pappa delar på den tillsammans med Jossan och Jörgen. De har tittat på många andra, så vem vet, snart kanske flyttlassen ändå går igen!

Snart så börjar det bli lite ordning i huset och utanför också faktiskt! I helgen som var passade vi på att fira lite midsommar mellan kartonger och lådor som packades upp. Tobbe passade på att både klippa gräset och trimra en hel del. Nu är det inte alls lika igenvuxet på tomten och vägen in, och utifrån 210:an kan man faktiskt ana att det bor någon innanför staketet! Vi behöll en del högt gräs på "skogsdelen" men har klippt gångar mellan de gamla sandgroparna så att man kan gå en promenad på tomten. Vi har också sett ut vart kvällssolen ligger så vi kan ställa upp en uteplats där, och även trimrat en gång ner till jordkällaren så vi kunde spana in den! I går kväll var vi ute en lång stund för att kika på våra ägor och på marken runt om och hittade bland annat ett stoort smultronsnår, massor med vildhallonbuskar och en underbar plats för en hängmatta i kanten mot åkern.

 

Igår var även min mormor och morfar och hälsade på tillsammans med en del av min familj. Det var en stor anledning till att vardagsrummet äntligen börjar ta form. Men vilken tid det tar att bo in sig och hitta de rätta platserna för alla saker man har! En hel del har åkt både upp ur kartonger och ner igen, bokhyllor har åkt ut i garaget och in igen för att ge stöd åt saker som vi inte riktigt vet var de ska ställas annars, och andra saker har åkt direkt ner i loppislådorna igen. Saker flyttas fram och tillbaka och säckar åker upp på vinden av Tobbe och ner igen av mig, för att senare släpar upp igen när jag fortfarande inte kan ge någon plats för allt. Garderoben i vardagsrummet har redan bytt skepnad från spritförråd till städskåp och de tillfälliga hyllorna i sovrummet har redan ersatts med ett nytt och snyggt lådsystem från Ikea. Vi var där förra helgen och fyllde lilla polon till bredden!

 

Mormor och morfar hade med sig en inflyttningspresent i form av presentkort på en blomsteraffär. De hade även en underbar bukett med rosor från en buske, som ursprungligen stått vid morfars föräldrarhem. Färgen passar perfekt i köket och doften sprider sig verkligen i hela lilla huset! Växter som består är fina minnen, därför har vi bestämt att pengarna vi fick ska gå till just en fin rosbuske och även bärbuskar till trädgården.

 

Midsommar redan? Nej, det tror jag inte, jag har ju 19.51 mil kvar! Med andra ord, jag klarade inte min utmaning. Inte ens fast jag berättade för så många och tänkte hela tiden att jag skulle gå mera. Nej, ibland är det inte tanken som räknas, för i så fall hade jag nog gått 100 mil vid det här laget.. 

 

Igår kväll var sista dagen jag hade på  mig att kunna gå en bit till, men istället för nån lång (19.51 mils) power walk blev det en kort kvällspromenad. Och vilken midsommarkänsla! Solnedgång, ganska varmt men ändå lite kvällskyla, grusväg, korna sprang i hagen, plocka ängsblommor i dikeskanten. Kan det bli mer genuin, idyllisk sommar? Jag ångrade att jag inte fick med mig kameran ut, men vi konstaterade snabbt att vissa känslor går inte att fånga på bild. 

 

På kvällen passade vi även på att skörda våra första rabarber och fläderblommor på tomten. Vi har ändå hittat lite blommor och bär bakom allt sly och höga gräs. Det blev saft av de båda och raberberna blev även paj, och gåvan till dagens värdpar (Tobbes farfar med fru) innehöll bland annat första flaskan av "Tutans rabarbersaft".

 

Fortsatt trevlig midsommar!  

 

 

I flera år innan vi flyttade ut till Skärkind tittade vi på hus, budade till och med på ett av våra nuvarande grannhus. Vi var och pratade med flera bönder i området för att höra om det fanns någon som ville sälja lite mark till oss för att bygga på. Vi var på olika husföretag, och bokade till och med en tomt och ett hus utanför Gistad. Hade den försäljaren (Anebyhus) varit seriös och det hade gått som det skulle hade vi byggt för 3 somrar sedan, men det kanske inte var meningen?! Det finns fortfarande inga hus på platsen, där det skulle blivit två stycken. Vi ville så gärna bort från lägenheten bredvid Stockholmsrondellen, och helst av allt ville vi komma ut tull Skärkind där vi hade många av våra vänner. Till slut var det en utan bönderna som vi varit och pratat med tidigare som erbjöd oss huset på Kvästad. Tobbe tackade ja utan att ens tillfråga mig, det var ju dit vi ville!

 

Flyttlasset (mitt 15:e!) gick och vi flyttade in med stor glädje. Vi började med att plana ut kullarna bakom huset och anlägga en trädgård. Så småningom byggde vi på tak på de befintliga carportväggarna, slog ut väggarna i gamla grisstallet för att göra en stor snickarverkstad, satte hyllor på hela väggarna i boden, glasade in altanen med fönster som Tobbe hade bytt bort från en villa, målade om sovrummet och fixade till i övre badrummet. Med andra ord gjorde vi faktiskt en hel del för att trivas lite bättre. Men det var överhängande som gjorde att vi inte trivdes. Takläckage ända till undervåningen när det regnade kraftigt, svartmögel i badrummet, miljarder med flugor eftersom det finns både kor, hästar och gödselhögar på gården, flagande färg på huset, trasigt och fuktskadat både ytter- och innertak, vitvaror som gick sönder och vi fick inte nya av värden, gemensam trädgård med grannarna, där både främmande hundar, hästar och kor kunde vara ute och springa med jämna mellanrum. Ja, det fanns en hel del som gjorde att vi bara längtade därifrån.

 

Men som sagt, det var vårt hem i hela 3 (tillfälliga) år. Vi tittade på otaliga hus och tomter, budade på ytterligare tre i närheten och drömde oss bort till något vi skulle äga själva och få bestämma vilka djur som skulle springa på vår tomt, och om taket skulle lagas eller tvättmaskinen bytas ut. Självklart skulle det kosta, men det var det värt! Och vi har verkligen hamnat i ett hus med mycket som vi önskat. Men visst är det lite vemodigt när man låser sitt hem för sista gången, och lämnar nyckalarna till någon annan. Det är märkligt att någon flyttar in med glädje i ett hus vi mest kände sorg för sista tiden, men som man på något märkligt sätt känner på något sätt lite avundssjuka för när de flyttar in sina möbler, i mitt..? hem..

 

Det var trots allt tre år som, ibland, kunde fyllas med glädje. Den stora altanen och det stora vardagsrummet inbjöd till en hel del middagar och spelkvällar, bäddsoffan i tv-rummet rymde vänner på övernattning, den personliga väggmålningen som verkligen betydde mycket, den enorma förrådsbyggnaden och pysselrummet där vi kunde tillbringa många timmar vid snickarborden eller med alla loppisprylar. Eller de dubbla badrummen som var väldigt praktiskt att ha för två tidsoptimister, och det faktum att vi faktiskt hade varsin walk-in-closet och ett städskåp, vilket är mer än vi har nu.

 

Det stora vemodet rullar in. Ja, så har det nog varit alla gånger jag flyttat. För även om man inte direkt gråter när man flyttar mot något bättre för framtiden, så är det en del av sitt liv man på något vis lämnar bakom sig.

 

 

 

För några veckor sedan tyckte jag inte att jag gjorde annat än promenerade, planerade för promenader och räknade sträckor. Jag hade insett att om jag skulle klara utmaningen jag gav mig själv i februari, skulle jag behöva gå ca en mil om dagen. Eftersom jag oftast bara orkar några kilometer i taget och kan vara trött i flera dagar om jag gått långt, jag svullnar av värmen tills fötterna domnar bort och jag svettas enormt så fort jag går två meter, insåg jag att jag inte skulle klara det. Förbannad på mig själv för att jag inte satt igång ordentligt från dag 1 gav jag mig ut 2-3 gånger per dag och nådde faktiskt milen vissa dagar. Sedan gav jag upp. Och sedan kom flytten.

 

Det kändes underbart när jag äntligen kom jag ut på en kvällspromenad idag! Både för att jag varit så onyttig senaste en och en halva veckan med godis och vin nästan varje dag men också för att jag, med lite distans till promenadhetsen, saknade det. Nu ser jag fram emot sköna kvällspromenader och att mäta ut nya träningssträckor från nya huset.

 

Idag blev det 3.5 km i solnedgången, och trots att klockan var 22.30 innan jag gick in hade jag bara linne och shorts. Underbara sommarkväll! I och med de kilometerna är jag, efter att det stått helt stilla nästan två veckor, äntligen under 20-milssträcket. Men det räcker inte så långt. Jag kommer inte till 50 mil, nog inte ens till 40. Det känns som om jag gått 30 mil i onödan, men jag undrar hur många det blivit om jag inte ens försökt?!

 

Flytten har gått jättebra! Vi fick hjälp av Tobbes familj och Calle i söndags att tömma hela vedboden på dryga 30 kubik ved, och flytta det till nya tomten. I måndags hade vi äverlämningsmöte på banken tillsammans med mäklare, säljare och vår bankman. Allt gick snabbt och smidigt och vi åkte därifrån med nycklarna till vår eget hus! Känslan är obeskrivbar! Det är svårt att förstå att det hur vi bor i nu faktiskt är vårt eget. Att det är vi som äger det och att allting vi gör är för oss själva och för vår framtid. Det kommer vara svårt att tänka om från att i 3 år ha bott i en villa där varken vi eller hyresvärden brydde sig om huset. I måndags fick vi hjälp av min familj att flytta de flesta möbler och saker därifrån till vårt nya och i sista lasset tog vi med katterna. Så sedan i måndags har vi faktiskt bott i nya huset, Bostorp Tutan.

 

Det har gått bra med katterna och än så länge är de faktiskt fortfarande inne. Musse, framförallt, börjar bli rastlös och de senaste dagarna har de upptäckt att det finns någonting utanför väggarna och spanar ut genom fönstren. De visar ändå inte riktigt tendenser till att vilja gå ut när vi öppnar dörren, och de skyggar fortfarande tillbaka lite när de hör bilarna utanför åka på asfalten. Ett ljud de inte hört sen de var ett par veckor gamla.

 

Vad ska vi göra i huset då? Inte så mycket faktiskt. Eller jo, mycket finns att göra, men inte några större förändringar. Huset är registrerat år 1800 med ombyggt till året-runt-bostad 8men fortfarande sålt som fritidshus) för ett 10-tal år sedan. Det är kök, vardagsrum, sovrum, hall, badrum och en liten smatt fördelat på 65 kvadrat. Till det finns även ett vindsloft som tidigare ägare använt som förråd men som vi ska använda som lite mer rum "där vi har allt vi inte vill ha på nedervåningen, men vi inte vill gå ut till boden för att hämta". En bod finns på tomten, samt en carport. Carporten ska vi bygga igen till ett isolerat snickarrum / hobbyrum och framför det ska vi bygga en ny carport. Taket på huset ska vi byta nästa år och då isolera så loftet blir mer beboligt (det är 165 cm i takhöjd i nock) och så småningom även måla fasaden. Staketet behöver snyggas till, grinden målas och det ska bli en häck innanför staketet. Tomten, som är 4159 kvadrat (!) består till hälften av en flera hundra år gammalt sandtag och därmed väldigt kuperad tärräng full med träd, som inte utnyttjats. Där ska det fällas, klippas, trimras, rensas och fixas. Tanken är att det ska bli en uteplats i en av "groparna" där kvällssolen ligger som längst. Altanen som finns utanför huset ska även den få staket och höjas upp i samma nivå som dörren. Så jag tar tillbaka min kommentar: "Inte så mycket faktiskt", men står fast vid svaret på frågan ALLA ställt, att vi ska inte bygga ut och vi ska inte bygga nytt. I alla fall inte de närmsta åren!

 

Ibland tycker jag att det är kul att flyttpacka. Man kan passa på att rensa, städa undan och hitta saker man inte sett på länge. Ibland är det bara segt.. Just nu är det bara segt. För några veckor sedan började vi, redan dagen efter kontraktsskrivningen faktiskt, och snabbt förvandlades tv-rummet till packrum. På bilden nedan har det gått en dag, nu kommer vi knappt ens in i rummet, än mindre går det att ta ett nytt foto för det är smockfullt! Vi har mest haft möjlighet att packa på helgerna så det har varit en ganska utdragen packning. Och även om vi vid det här laget har vanan inne så är det alltid trögt i slutet när man inte vet var man ska lägga sakerna längre och man bara hittar vrå efter vrå med mer saker!

 

Idag gick ändå första lasset och det som tog absolut längst tid! Hela vedboden tömdes och all ved flyttades. Det blev ca 30 kubik! Eldning för en halv livstid känns det som! Tack Calle för traktor och vagn, och arbete! Och tack Tobbes familj för all kasthjälp! På fem personer var vi ändå färdiga på ynka 3-4 timmar! Nu ligger allt i en stor hög på nya tomten och väntar på att staplas. Och att kapas i rätt storlek till en något mindre spis än den vi haft... Nån som känner sig manad?