Mellan himmel och jord

När man kan gå på jubileumsgala i Blå Hallen, Stockholms stadshus, tillsammans med Prins Daniel och alla andra hjältemedlemmar i olika transplantationssammanhang? Det var en heldag i Stockholm som jag, Jossan och mamma åkte på. Transplantationsjubileum 2014 - 50 år sedan första transplantationen i Sverige, det var njurar då, 40 år sedan den första med bukspottkörtel och 30 år sedan de första med hjärta respektive lever. Sedan dess har man transplanterat lungor, hornhinnor, hjärtklaffar, hud och det senaste världsunika är den bebis som i september i år föddes i en transplanerad livmoder. Den sistnämnda är enbart för högre levnadsstandard medan många av de andra är för ren överlevnad. Men det blir inte en enda transplantation gjord så länge det inte finns donatorer. Därför är donatorerna, och framförallt de levande, väl värda titeln "hjältar". I min familj finns två hjältar, min mamma och min ena moster, som båda gett varsin njure till min syster när hon behövt. Hon föddes med missbildade njurar med väldigt låg kapacitet och som 9-åring transplanterades hon första gången. Den njuren höll i 12 år och efter knappt ett års dialys då fick hon en till 2005. Idag mår hon bra och har en älskad dotter som snart fyller 2 år. I torsdags mötte vi Jossans gamla barnläkare från Huddinge sjukhus och den glädjen hon utstrålade när hon fick höra att flera utav hennes barnpatienter kunnat bära på sina egna barn och genomgått lyckade graviditeter med allt vad det innebär var oslagbar. Och detta tack vare deras egna hjältar. Och all sjukhuspersonal, forskare, anhöriga och informationsspridare som engagerar sig i frågan.

 

Förutom dessa hjältehyllningar och en massa roliga återträffar med personer jag inte träffat på minst 10 år bestog dagen av seminarier och kvällen av galamiddagen. Seminarierna i Aula Medica på Karolinska Institutet gick från dåtid till framtid genom berättelser om första operationen, sjukdomshistoria av en man som haft sin njure i 37 år och en kvinna som fått hela fem! organ i magen. Framtidsforskning presenterade odlade organ, mekaniska organ och självläkande organ. Och eventuella möjligheter till ett liv med transplantat men utan medicin. Men all forskning som bedrivs, alla proffesorer, läkare och kirurger, all information och arbete är fördjäves om inte donation finns. Sverige ligger högst i världen på att vilja donera enligt undersökningar (84%) men långt ifrån toppen när det gäller att faktiskt göra det. En stor del av organen efter en avliden person går till spillo, och en stor anledning till detta är att anhöriga säger nej när inte den avlidna gjort sin röst hörd. Bara 15% har anmält sin vilja i donationsregistret. Samtidigt väntar mellan 7-800 personer i Sverige på olika organ. Det finns flera organisationer som arbeter just med denna fråga, MOD, Livet som gåva och Livsviktigt använder slogans som "Om du är beredd att ta emot borde du även vara beredd att ge", "Kan du rita ett kryss, kan du rädda ett liv" och faktum är att en person kan rädda upp till åtta liv!

 

Här är några tidningsartiklar med mera läsning: Donation en förutsättning för transplantation (sid 30-32, Jossan och hennes hjältar), Donatorer får ett långt och bra liv med bara en njure (med Kerstin).

 

På kvällen lämnade vi allvaret för en stund och styrde mot röda mattan in i stadshuset. Blå Hallen, som man bara sett på Nobel-middagen tidigare. Klädkoden var "svart kostym" vilket fick innebära lite shopping med nya klänningar och min gamla studentbalklännings sjal fick komma till användning igen. Bytte om fick vi göra på centralstationens toaletter eftersom vi inte hade något hotell att mellanlanda på. De var nyrenoverade och jättefräsha och vi hittade in i det stora amningsrummet där vi fick plats fem personer, så det var ett perfekt stopp. Väl på plats väntade champange i lite lyxigare champangeskålar och en lyxig trerättersmiddag bestående av jordärtkockssoppa med bakad lax, äpple, gräslök och laxrom; grillad oxfilé med tryffelpuré och rödvinssky; triologi på hösthallon med pistageterrin. Underbar mat och desserten bars ner till borden i äkta Nobel-anda med fyrverkerier och klassisk musik. Efter middagen underhöll Micke "Syd" från Gyllene Tider, vars son transplanerades förra året, tillsammans Tommy Ekman från Style. Från kungahuset var prins Daniel representant med sin hjälte, hans pappa som donerade en njure till honom för fyra år sedan. Här är Daniels tal.