Mellan himmel och jord

När jag tänker på de platser jag är uppvuxen på kommer ofta den gamla sången "Lyckliga gatan du finns inte mer, du har försvunnit med hela kvarter" upp i huvudet. Sommarvägen 14 a i Åby. Där bodde jag från 2-10 års ålder och det är där jag anser att jag är uppvuxen. Ett lugnt område med ett fåtal hus och mycket natur som jag absolut skulle kunna tänka mig att bo i idag igen, men inte där. Idag finns inte 'lilla skogen' kvar, där är det asfaltsvägar och fullt med hus. Sommarstugornas stora tomter är ersatta med funkisvillor med stensatta trädgårdar. I pulkabacken står sutteränghus med bästa utsikt. Naturen och lugnet är ersatt med 2000-talets överexploation.

Det andra stället jag är uppvuxen på är Djurön. Där hade både farmor och mormor och morfar sommarstugor under mina första 15 år. Tillsammans med de andra grusvägarna bildade våra ett stort och mysigt sommarstugeområde, med endast ett fåtal åretrunt-hus. Idag är det lite som Sommarvägen. Norrköpings populära område för nyproduktion, stugor ersätts med funkisvillor, naturen ersätts med 2000-tal och lugnet med biltrafik. Jag saknar verkligen Djurön, men skulle inte kunna tänka mig att flytta tillbaka.

För några år sedan var Tobbe på Djurön för att isolera en sommarstuga, vilket vi kom fram till var farmors gamla! I söndags gjorde vi något busigt. Eftersom han varit i farmors ville jag visa mormors och morfars, det hus som vi bodde mest i. Där hela släkten firade midsommar, där jag spenderade mina sommarlov. Huset som morfar byggt helt själv för 50 år sedan. Det ligger nu ute till salu och var väl ett perfekt tillfälle att få komma in och kika. Sagt och gjort, mäklarvisning bokad. Kanske lite fult gjort att boka upp en mäklare en söndageftermiddag när vi inte ens var intresserade köpare, men det var ju den enda möjligheten för att få visa det ställe jag "bott" på som betytt mest.

Det var samma ägare nu som köpte det av mormor och morfar för drygt 10 år sedan, och som tur var  hade de knappt gjort någonting (för då hade det ju inte varit samma att visa upp) varken invändigt eller utvändigt. Det fanns både möbler och detaljer kvar. Tapeterna som förövrigt kom från min farfar satt kvar, de turkosblå garderobsdörrarna i stora sovrummer, den gröna köksbänken i Lillstugan och tomtbeteckningsskylten på dasset, till och med alla märken efter pilarna där vi hade piltavlan på väggen! Det var en märklig känsla att gå omkring därinne och faktum är att hade huset och tomten legat närme Skärkind hade vi nog inte tvekat att lägga ett bud, det är ju faktiskt såna hus vi har tittat på som intressenter! Men tillbaka till anledningen till att vi var där; det var minnen och nostalgi på hög nivå!

Nu och då. Mormor i köket. (1999)

Nu och då. Altanbygge vid entrédörren. Och vem är snickare? (1998)