Mellan himmel och jord

Idag ligger jag i soffan, efter att ha klivit upp ur sängen straxt innan klockan tre.. Efter en helg med städning och kalla temperaturer, efter en vecka med så stora temperaturskillnader från pluss-grader till -23 grader flera gånger under samma dygn, så mår inte min kropp så bra.. Förutom att lederna i knän, tår, handleder, fingrar och axlar värker så smärtar även hela kroppen och fingrar och tår känns som de svullnat upp till tre gånger sina vanliga storlekar. Armar, ben, rygg, nacke och fötter är stela och klumpiga och allting tar lite längre tid att göra än i vanliga fall. En vanlig ledig "morgon", som denna, kan se ut så här: Jag vaknar men ligger kvar i sängen, i bland i flera timmar. Värmen under täcket är skönt för smärtan och jag vet att även om jag har mycket som jag borde göra så kommer det att vara jobbigt, så det tar emot att gå upp och sätta igång med det. Tillslut sätter hungern in och då pallrar jag mig upp och ut i badrummet. De enklaste bestyren som att borsta tänderna, gå på toa, borsta håret och klä på mig myskläderna kan ta 20 minuter. Ner för trappan, i bland några steg i taget, hållandes i trappräcket. Det tar någon timme innan fingrarna är med ordentligt så oftast orkar jag inte göra så avancerad frukost. Eftersom jag också försöker gå ner i vikt består frukosten oftast av en påse Naturdiet, ett glas c-vitaminbrus, en värktablett och en kopp kaffe. Det tar dock tid ibland att göra iordning den enkla frukost eftersom shaken ska skakas och som så enkla saker att öppna röret med brustabletten. Efter frukosten får jag vila ibland då jag tagit slut på den energin jag hade...

 

Första gången jag började få ont var när jag var i 14-årsåldern. Jag dansade mycket, men fick sluta med det då smärtan i knäna blev värre. Läkaren sa då att det var växtvärk. Jag var skeptiskt eftersom jag inte hade växt något det senaste året. Värken höll sig i knäna, men blev bättre. Jag började dansa lite smått igen och under gymnasiet tränade jag både aerobic dance, step och sprang en del. Jag gick ett tag hos sjukgymnast på Medicinskt center för att träna musklerna runt knäna. Det var bättre i ett par år men började komma tillbaka mer och mer när jag var drygt 20, då började det även komma mer och mer i andra leder som axlar och handleder. Nu sa läkarna i stället att det berodde på träningsvärk, men då jag för tillfället inte tränade så mycket menade de att det var i stället därför jag hade ont. De senaste åren har det blivit värre och värre. I januari i år var jag hos en ny läkare och hade stora förhoppningar på att de skulle påbörja en utredning, även för att kanske hitta ett samband till de andra symptomen jag har (magen, eksemen, mm). Läkaren uteslöt reumatism, gav mig lite tips om de andra symptomen men la ingen energi i någon gemensam anledning till att jag har dom. Blodprover togs för att utesluta bland annat kalciumbrist och långtskriden borelia. När det inte var någonting av det, fortsatte dock ingen utredning mot någonting annat utan menade att det "nog" var instabila leder och sega muskler som är svåra att träna upp - vilket bara gav mig ett stort frågetecken.

 

Så nu sitter jag här med smärta i leder och kropp, och värre är även att mycket annat bryter ut när kroppen är nedbryten. Utslagen i hårbotten som även flyttat ner till ansiktet, nagelbanden spricker och inflammeras, mm. Men jag har lärt mig leva med detta och kommer väl fortsätta att få göra det. Simma ett par gånger i veckan och lite yoga och qigong hemma är skönt för kroppen, men det skulle vara underbart att kunna göra enkla vardagssysslor som att sitta på huk, bära tvättkorgen och skala potatis utan att få ont. Det har ju blivit mycket värre under den här vintern så jag hoppas verkligen att det blir bättre när värmen kommer tillbaka!