Mellan himmel och jord

2013-03-21
00:04:00

Pernilla & Walter på nyheterna

Idag är det onsdag vilket innebar Grays-kväll med Raganas. Vi är sju tjejer som träffats genom KFUM och arbetet på internatskolan i Lettland. Numer är ingen av oss särskillt aktiv i det arbetet, men träffas gärna ändå. Vi brukar ses på onsdagarna för att laga och äta mat och sedan titta på Grays anatomy. Idag var vi i metropolen Finspång hos Liza! Vi debuthandlade på nya Willys i byn och åkte sen hem för att baka brownies med mjölkchokladglacyr (recept kommer i senare inlägg) och laga skinkstek med ungsrostade rotsaker och hemgjord bearnaisesås! Lyxigt ska det vara och kroppen mår bättre, så det blir får bli ett extra träningspass imorgon! =) Underhållningen stog Tessans Theo 1,5 år och Marijas Emilia 2 år för och kvällen bjöd på en hel del skratt. De är för söta de små och snart kan även Lottas lilla Edwin 2 v. vara med i den skaran.

Klockan 19.15 bänkade vi oss alla framför TV'n och regionala nyhetssändningen  och för att se på min syster och stans yngsta kändis Walter! De var nämligen med i ett reportage både i SVT (01.26-03.30) och TV4 Öst som handlade om brist på donerad bröstmjölk. Även om jag blir trött på läkarvården många gånger och jag, som ni kanske märkte i mitt förra inlägg är ganska skeptisk mot vårdcentraler och deras metoder att ställa diagnoser så kan jag inte mer än att bli mäkta imponerad av specialistvården. Att donera har alltid varit självklart för mig när det gäller organ. Min syster Jossan har tagit emot två njurar från levande donatorer och jag själv har suttit i styrelsen för Njurföreningen i Sydöstra Sverige. Jag anmälde mig i donationsregistret (Livsviktigt) i samband med min 18-årsdag, efter att ha bestämt mig flera år innan. Det är så många som överlever och kan förbättra sitt liv och sin vardag genom att ta emot organ och det är häftigt att det fungerar så bra i Sverige som det gör. Likaså donering av blod (Ge blod) pratas det mycket om och jag inte vore så sjukt blodrädd så skulle det vara lika självklart för mig som att borsta tänderna. Tills jag lärt mig att inte svimma eller kräkas när jag skär mig i fingret så kanske jag kan öppna ögonen för blodgivning hos någon annan.

Någonting jag faktiskt inte hade lika stor koll på för så sent som ett par veckor sedan var just donering av bröstmjölk. När lilla Walter föddes 11 veckor för tidigt öppnades en helt ny kunskapsvärd för mig. Som en som aldrig kan få nog av att lära mig om allt som sker runtomkring mig har jag läst på varenda hemsida och blogg jag hittat om havandeskapsförgiftning, prematurbarn och nu bröstmjölksdonering (Bröstmjölk för livet). Lika viktigt som det är för en person med ett skadat eller saknat organ är det med riktig bröstmjölk för ett litet, litet barn. En sak är i alla fall säker: Lika självklart som att jag skulle donera mina organ om det behövs kommer jag att donera bröstmjölk om jag har den möjligheten och behov finns!

Pernilla och Walter 26 dagar om brist på donerad bröstmjölk


Kommentar:
#1: Anonym

Nu kanske jag låter som en hemsk människa men det här med bröstmjölk tycker jag känns fruktansvärt personligt. Vet inte om jag skulle klara av att donera det. Men det är tur att det finns folk som gör det...

Svar: Det är inte alla som klarar av donering, inte med organ heller. Tack och lov finns det många som gör det och duktiga läkare som kan rädda en anan med dem. Sen tror jag tyvärr att det finns många som skulle vilja eller kunna men inte vet vad man kan göra. Jag är glad att den här typen av reportage görs så man kan uppmärksamma fler om det viktiga steget att hjälpa andra.
Jessica

2013-03-21 @ 19:30:41
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: