Mellan himmel och jord

2013-09-13
16:18:00

I somras ringde Pernilla, hon och Jimmy undrade om jag ville bli gudmor till Walter, eller fadder som det nu mer heter. Självklart ville jag det! Vilken ära att få ett sånt uppdrag. Så vad har man för uppdrag som fadder? Förr skulle man finnas som extraföräldrar om det hände föräldrarna någonting. (Jag skulle i så fall flytta ihop med Walters farbror Ronny) Idag är uppdraget detta:

- Komma ihåg och uppmärksamma dopdagen (den kom jag ihåg att komma till!)

- Komma ihåg andra viktiga dagar, så som födelsedag och namnsdag (vykort på första namnsdagen!)

- Läsa en dikt eller sjunga en sång under dopcermonin (vi nöjde oss med dikt..)

- Tända ett ljus och be för barnet (ljus är mysigt)

- Vara en vuxen förbild (valde ni verkligen rätt då?)

- Ge kunskap om kyrkan och påminna om glädjen att vara Guds barn (något kan väl Ronny göra?)

I lördags var det dags. Då var det dop för lille Walter Jimmy Adolfsson. Han var jätteduktig och sa inte ett knyst på hela tiden, även alla andra barn var tysta och lugna. Valet av musik och texter var en lagom blandning som inte alls kändes så religöst. Jag läste dikten "Älskade barn" och min gamla klasskamrat från Turistakademin Sofie Hallin sjöng helt underbart Kents låt "Utan dina andetag". Mycket finare än originalet! William hällde upp dopvattnet, prästen var lite svamlig, Pernilla lyckades hålla tårarna inne, jag läste rätt på dikten. Med andra ord, det gick precis som planerat =)

Efter dopet i kyrkan var det dags för fika och presenter. Vi hade bestämt oss sedan länge att det skulle bli en present i stil med Millas gunghäst. Eftersom pappa Jimmy är motorintresserad och kör rally och storebror William cross, så vad det lätt att komma fram till att det skulle bli en motorcykel. Texten på meden kommer från dikten jag läste i kyrkan och betyder verkligen vad det står. En lycka att allt gått så bra och att Walter växer sig stark, en lycka att få stå honom lite närmre genom fadderskapet och självklart en lycka att få sin första motorcykel!