Mellan himmel och jord

Under mitt liv har jag bott i olika typer av bostäder, områden och samhällen. Alla har haft sin fördel, nackdel och en del charm. Jag som är uppväxt i ett villaområde trodde att det var där man skapade grannrelationer och umgängeskretsar, kanske framförallt barnfamiljer emellan. Men för de flesta som bor på landsbygden innebär det en speciell sammanhållning mellan "grannarna på grusvägarna", så även i Skärkind. Här umgås man på ett sätt som stadsbor inte kan relatera till. Där man inte ens vet vad grannarna i trapphuset heter, eller knappt ens känner igen de, är det svårt att förstå hur man på landsbygden, i alla fall i ett område som detta, träffas, umgås och festar över generationer. Det är verkligen en positiv del med att bo så här.

Pubaftnar i bygdegården, ibland med liveband ibland med mat och lotterier. Alltid med glada miner och egen barpersonal. Brännboll, grillning, öl och fotboll med gamla som unga. Kräftskivor med knytkalas och sånger, bugg och vingliga cyklar på led genom bygden på väg hem under småtimmarna. Kaffe i någons trädgård, med vänners föräldrar utan att ens vännerna är hemma. Just i Skärkind kanske denna sammanhållningen beror mycket på att många i vår generation flyttat tillbaka eller stannat kvar i ett hus på familjens gård och kontakten med alla gamla klasskamrater och ungdomsvänner hålls kvar. Just i Skärkind är det även allra mest killarna som är uppvuxna här och deras nuvarande sambos är hitflyttade. Vi är ett stort gäng som umgås och det är kanske just alla fina vänner och denna gemenskap som gjort att jag accepterat att bo långt från affärer, restauranger, asfalt och spårvagnar.

För några år sedan var vi nio utav dessa sambos som bildade ett gäng som vi kallar för "Hilda". Idéen kommer från flera av mammorna / svärmödrarnas gäng "Hulda". Vi träffas ibland, för sällan tycker jag nog ändå, utan våra killar och utan barn om det passar. Mat, vin, trevligt sällskap, mycket skratt, vilda diskussioner och riktigt tjejsnack. Lite som en syjunta förutom att jag knappt tror att någon av oss är så bra på att sy :) Igår var vi bjudna till Krongården, hem till Sofia H i hennes och Emils fina hus. God mat i serverades i form av pajer och till efterrätt crème brûle med passionsfrukt. Eurovisionfinalen spelades i bakgrunden men överröstades av en hel del prat och skratt. Mycket vin blev det och på natten gick bilen hem, från hus till hus för avsläppning. Tack tjejer för ännu en trevlig Hilda-kväll. Jag är glad att vi har varandra och hoppas att det kommer fortsätta så länge!