2014-06-20
22:45:00
Midsommar redan?
Midsommar redan? Nej, det tror jag inte, jag har ju 19.51 mil kvar! Med andra ord, jag klarade inte min utmaning. Inte ens fast jag berättade för så många och tänkte hela tiden att jag skulle gå mera. Nej, ibland är det inte tanken som räknas, för i så fall hade jag nog gått 100 mil vid det här laget..
Igår kväll var sista dagen jag hade på mig att kunna gå en bit till, men istället för nån lång (19.51 mils) power walk blev det en kort kvällspromenad. Och vilken midsommarkänsla! Solnedgång, ganska varmt men ändå lite kvällskyla, grusväg, korna sprang i hagen, plocka ängsblommor i dikeskanten. Kan det bli mer genuin, idyllisk sommar? Jag ångrade att jag inte fick med mig kameran ut, men vi konstaterade snabbt att vissa känslor går inte att fånga på bild.
På kvällen passade vi även på att skörda våra första rabarber och fläderblommor på tomten. Vi har ändå hittat lite blommor och bär bakom allt sly och höga gräs. Det blev saft av de båda och raberberna blev även paj, och gåvan till dagens värdpar (Tobbes farfar med fru) innehöll bland annat första flaskan av "Tutans rabarbersaft".
Fortsatt trevlig midsommar!
"Nyttigt" med naturlig saft?
Midsommargåvan á la 2014
Traditionsenligt firande med mycket folk!
2014-06-18
00:34:00
Hej då Kvästad!
Även om vi nu nått dit vi egentligen ville när vi flyttade ut hit, och även om jag bara längtat härifrån många gånger, så är det faktiskt lite vemodigt att låsa dörren för sista gången. Det har ändå varit vårt hem i 3 år!
I flera år innan vi flyttade ut till Skärkind tittade vi på hus, budade till och med på ett av våra nuvarande grannhus. Vi var och pratade med flera bönder i området för att höra om det fanns någon som ville sälja lite mark till oss för att bygga på. Vi var på olika husföretag, och bokade till och med en tomt och ett hus utanför Gistad. Hade den försäljaren (Anebyhus) varit seriös och det hade gått som det skulle hade vi byggt för 3 somrar sedan, men det kanske inte var meningen?! Det finns fortfarande inga hus på platsen, där det skulle blivit två stycken. Vi ville så gärna bort från lägenheten bredvid Stockholmsrondellen, och helst av allt ville vi komma ut tull Skärkind där vi hade många av våra vänner. Till slut var det en utan bönderna som vi varit och pratat med tidigare som erbjöd oss huset på Kvästad. Tobbe tackade ja utan att ens tillfråga mig, det var ju dit vi ville!
Flyttlasset (mitt 15:e!) gick och vi flyttade in med stor glädje. Vi började med att plana ut kullarna bakom huset och anlägga en trädgård. Så småningom byggde vi på tak på de befintliga carportväggarna, slog ut väggarna i gamla grisstallet för att göra en stor snickarverkstad, satte hyllor på hela väggarna i boden, glasade in altanen med fönster som Tobbe hade bytt bort från en villa, målade om sovrummet och fixade till i övre badrummet. Med andra ord gjorde vi faktiskt en hel del för att trivas lite bättre. Men det var överhängande som gjorde att vi inte trivdes. Takläckage ända till undervåningen när det regnade kraftigt, svartmögel i badrummet, miljarder med flugor eftersom det finns både kor, hästar och gödselhögar på gården, flagande färg på huset, trasigt och fuktskadat både ytter- och innertak, vitvaror som gick sönder och vi fick inte nya av värden, gemensam trädgård med grannarna, där både främmande hundar, hästar och kor kunde vara ute och springa med jämna mellanrum. Ja, det fanns en hel del som gjorde att vi bara längtade därifrån.
Men som sagt, det var vårt hem i hela 3 (tillfälliga) år. Vi tittade på otaliga hus och tomter, budade på ytterligare tre i närheten och drömde oss bort till något vi skulle äga själva och få bestämma vilka djur som skulle springa på vår tomt, och om taket skulle lagas eller tvättmaskinen bytas ut. Självklart skulle det kosta, men det var det värt! Och vi har verkligen hamnat i ett hus med mycket som vi önskat. Men visst är det lite vemodigt när man låser sitt hem för sista gången, och lämnar nyckalarna till någon annan. Det är märkligt att någon flyttar in med glädje i ett hus vi mest kände sorg för sista tiden, men som man på något märkligt sätt känner på något sätt lite avundssjuka för när de flyttar in sina möbler, i mitt..? hem..
Det var trots allt tre år som, ibland, kunde fyllas med glädje. Den stora altanen och det stora vardagsrummet inbjöd till en hel del middagar och spelkvällar, bäddsoffan i tv-rummet rymde vänner på övernattning, den personliga väggmålningen som verkligen betydde mycket, den enorma förrådsbyggnaden och pysselrummet där vi kunde tillbringa många timmar vid snickarborden eller med alla loppisprylar. Eller de dubbla badrummen som var väldigt praktiskt att ha för två tidsoptimister, och det faktum att vi faktiskt hade varsin walk-in-closet och ett städskåp, vilket är mer än vi har nu.
Det stora vemodet rullar in. Ja, så har det nog varit alla gånger jag flyttat. För även om man inte direkt gråter när man flyttar mot något bättre för framtiden, så är det en del av sitt liv man på något vis lämnar bakom sig.
Det var ändå ett stort och välplanerat hus..
Köket, tv-rummet, sovrummet, pysselrummet, 1/4-del av övre hallen.
Utanför huset var egentligen inte heller så dumt..
Stora äppleträdet, altanen, snickarboden, uteplatsen, Mimmis utsiktplats.
Det fanns gott om yta att umgås på..
Nedre trädgården, utanför altanen, köket, stora gemensamma gräsytan.
Nedre trädgården, utanför altanen, köket, stora gemensamma gräsytan.
2014-06-10
00:29:00
Äntligen en promenad!
För några veckor sedan tyckte jag inte att jag gjorde annat än promenerade, planerade för promenader och räknade sträckor. Jag hade insett att om jag skulle klara utmaningen jag gav mig själv i februari, skulle jag behöva gå ca en mil om dagen. Eftersom jag oftast bara orkar några kilometer i taget och kan vara trött i flera dagar om jag gått långt, jag svullnar av värmen tills fötterna domnar bort och jag svettas enormt så fort jag går två meter, insåg jag att jag inte skulle klara det. Förbannad på mig själv för att jag inte satt igång ordentligt från dag 1 gav jag mig ut 2-3 gånger per dag och nådde faktiskt milen vissa dagar. Sedan gav jag upp. Och sedan kom flytten.
Det kändes underbart när jag äntligen kom jag ut på en kvällspromenad idag! Både för att jag varit så onyttig senaste en och en halva veckan med godis och vin nästan varje dag men också för att jag, med lite distans till promenadhetsen, saknade det. Nu ser jag fram emot sköna kvällspromenader och att mäta ut nya träningssträckor från nya huset.
Idag blev det 3.5 km i solnedgången, och trots att klockan var 22.30 innan jag gick in hade jag bara linne och shorts. Underbara sommarkväll! I och med de kilometerna är jag, efter att det stått helt stilla nästan två veckor, äntligen under 20-milssträcket. Men det räcker inte så långt. Jag kommer inte till 50 mil, nog inte ens till 40. Det känns som om jag gått 30 mil i onödan, men jag undrar hur många det blivit om jag inte ens försökt?!
Promenadväg 210
2014-06-06
12:37:31
Äntligen vårt eget hus
Flytten har gått jättebra! Vi fick hjälp av Tobbes familj och Calle i söndags att tömma hela vedboden på dryga 30 kubik ved, och flytta det till nya tomten. I måndags hade vi äverlämningsmöte på banken tillsammans med mäklare, säljare och vår bankman. Allt gick snabbt och smidigt och vi åkte därifrån med nycklarna till vår eget hus! Känslan är obeskrivbar! Det är svårt att förstå att det hur vi bor i nu faktiskt är vårt eget. Att det är vi som äger det och att allting vi gör är för oss själva och för vår framtid. Det kommer vara svårt att tänka om från att i 3 år ha bott i en villa där varken vi eller hyresvärden brydde sig om huset. I måndags fick vi hjälp av min familj att flytta de flesta möbler och saker därifrån till vårt nya och i sista lasset tog vi med katterna. Så sedan i måndags har vi faktiskt bott i nya huset, Bostorp Tutan.
Det har gått bra med katterna och än så länge är de faktiskt fortfarande inne. Musse, framförallt, börjar bli rastlös och de senaste dagarna har de upptäckt att det finns någonting utanför väggarna och spanar ut genom fönstren. De visar ändå inte riktigt tendenser till att vilja gå ut när vi öppnar dörren, och de skyggar fortfarande tillbaka lite när de hör bilarna utanför åka på asfalten. Ett ljud de inte hört sen de var ett par veckor gamla.
Vad ska vi göra i huset då? Inte så mycket faktiskt. Eller jo, mycket finns att göra, men inte några större förändringar. Huset är registrerat år 1800 med ombyggt till året-runt-bostad 8men fortfarande sålt som fritidshus) för ett 10-tal år sedan. Det är kök, vardagsrum, sovrum, hall, badrum och en liten smatt fördelat på 65 kvadrat. Till det finns även ett vindsloft som tidigare ägare använt som förråd men som vi ska använda som lite mer rum "där vi har allt vi inte vill ha på nedervåningen, men vi inte vill gå ut till boden för att hämta". En bod finns på tomten, samt en carport. Carporten ska vi bygga igen till ett isolerat snickarrum / hobbyrum och framför det ska vi bygga en ny carport. Taket på huset ska vi byta nästa år och då isolera så loftet blir mer beboligt (det är 165 cm i takhöjd i nock) och så småningom även måla fasaden. Staketet behöver snyggas till, grinden målas och det ska bli en häck innanför staketet. Tomten, som är 4159 kvadrat (!) består till hälften av en flera hundra år gammalt sandtag och därmed väldigt kuperad tärräng full med träd, som inte utnyttjats. Där ska det fällas, klippas, trimras, rensas och fixas. Tanken är att det ska bli en uteplats i en av "groparna" där kvällssolen ligger som längst. Altanen som finns utanför huset ska även den få staket och höjas upp i samma nivå som dörren. Så jag tar tillbaka min kommentar: "Inte så mycket faktiskt", men står fast vid svaret på frågan ALLA ställt, att vi ska inte bygga ut och vi ska inte bygga nytt. I alla fall inte de närmsta åren!
Nya dörrar öppnas!
Milla hjälper till att flytta in!
Födelsedagsfika för mamma till flyttkaffet!
Inte den roligaste överraskningen i trädgården...
2014-06-01
22:46:00
Packa packa packa
Ibland tycker jag att det är kul att flyttpacka. Man kan passa på att rensa, städa undan och hitta saker man inte sett på länge. Ibland är det bara segt.. Just nu är det bara segt. För några veckor sedan började vi, redan dagen efter kontraktsskrivningen faktiskt, och snabbt förvandlades tv-rummet till packrum. På bilden nedan har det gått en dag, nu kommer vi knappt ens in i rummet, än mindre går det att ta ett nytt foto för det är smockfullt! Vi har mest haft möjlighet att packa på helgerna så det har varit en ganska utdragen packning. Och även om vi vid det här laget har vanan inne så är det alltid trögt i slutet när man inte vet var man ska lägga sakerna längre och man bara hittar vrå efter vrå med mer saker!
Nu sitter vi här med kartonger upp över öronen och flyttlasset ska gå imorgon. Tack och lov har vi en månad på oss och inte den stressen med en eller två dagar som man har vanligtvis. Men vi vet ju att så fort vi fått tillgång till nya huset vill vi ju inte vara här mera.
Idag gick ändå första lasset och det som tog absolut längst tid! Hela vedboden tömdes och all ved flyttades. Det blev ca 30 kubik! Eldning för en halv livstid känns det som! Tack Calle för traktor och vagn, och arbete! Och tack Tobbes familj för all kasthjälp! På fem personer var vi ändå färdiga på ynka 3-4 timmar! Nu ligger allt i en stor hög på nya tomten och väntar på att staplas. Och att kapas i rätt storlek till en något mindre spis än den vi haft... Nån som känner sig manad?
Packdags
Tacka vet ja vakuumpåsar!
En liten vedhög redo för kalla vintrar2014-05-17
12:01:00
Hej och hej då jobbet
Det blir ingen sommar på camping för mig. Förrförra veckan bestämde jag mig, eller vi oss, att jag skulle blåsa av det hela. Då hade jag jobbat två pass två helger innan och skulle jobba ett par dagar senare. Jag hade fortfarande inte fått något avtal och chefen, Linda, ville inte svara på vad jag skulle få i lön. Hon skyllde bara på ledningen uppåt och att det var de som bestämde och om de inte ville ge mig lön som jag hade rätt i kunde inte hon göra någonting åt det. Jag hade även blivit schemalagd på dagar jag sagt i förväg att jag inte kunde jobba på och Linda menade att "de andra planerna kunde jag ju ändra" om hon inte fick in någon annan. Inför första passet skulle jag få sitta i 5 betalda timmar med ett dummy-bokningsprogram för att lära mig, men jag fick aldrig något fungerande inlogg hur mycket jag än bad om det, inte heller kunde hon svara på vad jag skulle arbeta i för kläder. När jag kom mitt första pass på långfredagen frågade hon direkt om jag kunde jobba 9-19 istället för 9-14 för i så fall kunde hon ringa till tjejen som skulle lösa av mig och ge henne ledigt. När jag hade varit på plats i någon timme åkte Linda iväg i närmre en timme och lämnade mig med, inte bara hennes hundar i receptionen, utan även med en camping som fylldes på av både orienteringsklubbar till en lokal tävling, påskfirare, djurparksbesökare och säsongsliggare. Helt utan kunskap om datorprogrammet eller för den delen ens en prislista. Tack för förtroendet, men inte så seriöst kanske? När jag kom tillbaka på påskdagen kändes det till en början lite bättre men det var mycket samtidigt som talade emot det. Bland annat bad jag om en säkerhetsgenomgång (brand och överfall), men den skulle vi ta när alla hade börjat för säsongen, efter midsommar alltså. De hade bara råd att göra det en gång?!
Jag hade verkligen sett fram emot en sommar med jobb, på en camping som var något nytt för mig, och jag hade dessutom både fått ett bra schema (förutom de dagar jag sagt ifrån om..) och delat ansvar med Linda för reception och butik. Jag hade gärna arbetat både för att få träffa massa folk, få gå in i arbetsrollen och känna mig "viktig" och lite pengar. Men när vi tittade närmre på schemat så är det klart att denna otroligt roliga, men samtidigt otroligt oseriösa bransch utnyttjar det som utnyttjas kan. Jag var schemalagd 5,5 timme varje dag och hade inte överlämning förns efter passets slut, plus att de drog 1/2-timmes rast efter 5 timmar oavsett om man tog rast eller inte (vilket jag ju inte skulle kunna ta efter som nästa inte kom förns jag gick). Droppen var när Linda sökte mig 10-talet gånger under en dag fast jag till och med samma morgon sagt att jag inte ens kunde prata i telefon (vi var ute och filmade) för att hon lovat bort mig att jobba i serveringen på kvällen i en restaurang som inte ens tillhör campingen! Och efter att ha räknat på vad jag skulle tjäna på halvtidsjobb som det visade sig vara minus milen dit tog vi beslutet att säga ifrån. Då jävlar hände det grejer! Dagarna efter damp det ner både avtal (självklart med för lite i lön än vad jag har rätt till med min erfarenhet) och efter ett bestämt mail från mig då ingen av cheferna svarade på telefon så kom även en länespec med rätt lön, ob och semesterersättning. Nu återstår bara att se om det kommer någon lön. Facket är jag visserligen inte med i längre, men det hjälper ju ändå inte deras medlemmar. Åh, vad jag både vill och inte vill lämna golvet i den här underbart roliga med ack så jävla bransch...... 
Schysta villkor - ha, patetiskt bullshit!
2014-05-14
19:14:00
Julklappsresa till Tranås
Till julen för kanske fem år sedan öppnade mamma ett konto i hennes och mina systrars namn och satte in ett "startkapital" som vi skulle fortsätta på och göra roliga saker tillsammans för. Vi har fortsatt att spara 100:- var i månaden och hittat på en massa kul emellanåt när pengarna växt till sig lite. Det är ett enkelt sätt att komma iväg och unna sig saker för, då man inte behöver lägga ut så mycket på en och samma gång. Oftast har vi gjort något för just den summan som finns för tillfället och på så sätt känns det nästan som om det är gratis! Hittills har det blirvit en blandad kompott av resor, konsterter och trevliga stunder tillsammans. Ibland har vi bestämt och bokat tillsammans och ibland har vi tagit med de andra på överraskningar. Vi har varit på konsert med Peter och Matilda, blomstershopping på Zäta handelsträdgård i Stockholm, herrgårdsmiddag och Diggeloo-konster i Katrineholm, weekend i Köpenhamn och afternoon tea på Villa Fridhem. Och i helgen var vi på spa på Tranås badhotell!
Vi åkte hemifrån på lördag förmiddag och stannade för picknick i Mjölby. vi hade tänkt att stanna på Svartåns rastplats vid vattnet, men just den dagen var den avstängd och aldeles lägligt vid nästa som kom började det regna. Så där satt vi i bilen i Mjölby och tittade på motorvägen, mysigt värre.. God picknick i alla fall med äggmackor, kaffe, fyllda cookies och fruktsallad på persika, aprikos, färska hallon och päron. I lilla Tranås lyckades vi köra fel inte mindre än tre gånger innan vi hittade rätt och väl på plats checkade vi in för att direkt påbörja ett lugnt dyng på spa. Eller, lugnt och lugnt, är det någonstans man har mycket att göra, prova på, hinna med och passa tider så är det faktiskt just på ett spahotell. Checka in, in på rummet, rundvandring, fika, byta om, träna i gymmet, byta om, avslappnande behandling på 55-gradig lerbädd, badtunna på bryggan med cider, duscha, trerätters middag, soffhäng, eurovisionfinal, sova. Sätta klockan, morgon-quigong, frukostbuffé, byta om, ansiktsbehandling, checka ut, bad i varmbassäng, äntligen andas ut lite flytande i vattnet, duscha, byta om - och där hade det gått ett dygn!
Jag var inte jätteimponerad av anläggningen i sig, men då har jag ju bara varit på ett spahotell innan. Yasuragi på nyårsafton satte ribban på ganksa hög nivå. Det var trevlig personal, fina rum och god mat, men det fanns till exempel inte ens en bubbelpool och badtunnorna stängde redan klockan 19. En annan väldigt betydande anledning att jag inte var särskillt positiv efteråt var att trots att jag hade anmält jästallergi lång tid i förväg och de hade informationen i receptionen nochalerades det flera gånger. På middagen fick vi en förförrätt bestående av havssaltsmör, kräftröra och två sorters brutna brödbitar. Jag frågade om det fanns något bröd utan jäst och servitrisen gick in i köket för att se efter. Hon kom ut med en skiva till av ett av bröden som hon garanterade var jästfritt. På frukosten frågade jag om det fanns något bröd i köket till mig för de på buffén kunde jag inte äta. Det fanns det inte, för de hade inte fått informationen. Jag bad då om knäcket jag ätit till middag och satte mig medan personalen gick och hämtade. Efter ett tag kom hon ut med förpackningen och meddelade att hennes kollega visst hade gett mig ett bröd med jäst i kvällen innan. Hon hänvisade mig till att ta upp detta med ledningen och höll verkligen inte sin kollega om ryggen. Och dessutom fanns då bara smörgåsrån till mig på frukostbuffén. Nu är inte jag så allergisk mot jäst (om det nu ens är det...) men det kan ju vara rent livsfarligt, förenat med döden, att servera en allergen till en allergiker!Jag meddelade receptionspersonalen och de har tagit ärendet vidare till VD för han har sökt mig. Jag ska ringa honom imorgon och prata med honom så får vi se vad han säger om saken... Nej, Tranås badhotell har jag alltid velat åka till, men jag blev besviken och åker inte dit igen.
Fin lobby i huset som var bevarat från "förr"
Kvällens meny, speciellt desserten, var väl värd besöket
2014-05-05
20:55:07
Videoövningar
I två veckor nu har vi haft riktigt fullt upp på campus mellan tidig morgon och sen kväll. Vi har haft en "färdighetsbox", ungefär som en delkurs, i video. Kameragenomgång, föreläsningar (fast inte om det vi skulle arbeta med..), introduktion till redigering, eget arbete med manusskrivning, filmning, redigering... Tre produktioner skulle påbörjas, slutföras och redovisas inom 7 arbetsdagar. Ingen dålig start om man inte ens håll i den typen av filmkamera innan. Och är en grupp på fem personer, men fem viljor, en kamera och en dator. Men det gick bra och vi är mycket nöjda med våra resultat!
In camera edit - en övning som alla filmskolor världen över startar med. Det går ut på att man endast får redigera det som går i kameran, med andra ord får ingen dator användas till klippning. Det man kan göra i efterhand med klippen är att ta bort en del av slutet på varje klipp. All planering måste vara gjord i förväg, klippen måste filmas i den ordning de ska visas och allt från att man trycker på record kommer med. Vi fick instruktionerna: "Minst 20 klipp, färdigt resultat ska vara 2-5 minuter, gestala en identitetsförändning, ljud ej nödvändigt, tid: en eftermiddag". Vi gav oss på en så kallad "stop motion"-film, som vi i sig inte blev särskillt nöjda med, men det var roligt att göra det. Där är det inte bara svårt att passa in exakta ögonblick, utan även ombyte ute i parken i stillastående position var en utmaning :)
In action!
Mycket tekniskt att lära...
2014-05-02
23:04:00
Vi har blivit med hus!
Äntligen är det vår tur! Förra fredagen var dagen med stort D! Vi har köpt hus! Efter fyra förlorade budgivningar och otaligt många visningar var dök det upp ett hus igen som vi tittade på för två år sedan. Vi blev kontaktade av mäklaren, som vi träffade på en budgivning i januari i Norsholm. Han sa att det skulle komma ut ett hus i området vi sökte i, och det var det verkligen. Ca 1 km från vårt nuvarande hus, rätt över åkern. Bostorp Tutan blir vår nya adress från 2 juni.
Huset är hälften så stort som vårt nuvarande, 65 km2 (så det är storrensning här hemma så hojta om ni vill överta något!) Vi kommer att få lära oss leva på liten yta igen, men det är det värt för att få äga vårt egna, och vi två behöver faktiskt inte större i dagsläget. Huset består av sovrum, vardagsrum, kök, hall, badrum och ett oinrett vindsloft. Det är i fint skick och behöver inte renoveras, även om det alltid finns mycket att göra.
Tomten är desto större, 4159 km2 varav halva ungefär består av en stor grop, ett gammalt sandtag med skogsdunge. Dessvärre lyser frukt, bär och blommor med sin frånvaro, så jag hoppas att min vän trädgårdsmästaren vill hjälpa två par icke-gröna, snarare ganska vissna händer.
Huset är registrerar år 1800, vilket ofta tyder på att de första delarna är byggda på senare hälft av 1700-talet. Jag har tänkt forska fram mer information, men jag vet i alla fall att det bland annat använts som vävstuga för Skärkinds kvinnor och namne "Tutan" kommer från att diligensen stannade utanför och tutade i posthornet. Som modernare året-runt-hus har det använts det senaste decenniet, en av mina klasskamrater på gymnasiet är faktiskt dotter till mannen som byggde om det, världen är liten!
En litet rött torp med vita knutar
Tv-rum har redan blivit packrum
2014-04-21
12:02:00
Välkommen till First Camp Kolmården
För några veckor sedan ringde servicechefen på Kolmårdens camping till mig. Hon hade fått mitt namn som en utav de som gått vidare från speedrekryteringen som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Hon visste inte så mycket mer om mig än att hon sett mitt CV och att rekryteringsfirman tyckte att jag skulle vara en bra personal i receptionen. Vi hade en kort telefonintervju och bokade in en träff på campingen samma vecka. Där hade jag en halvtimme, men efter 50 minuter var vi tvungna att bryta eftersom nästa person kom för intervju. Med andra ord, vi klickade direkt och jag fick känslan av att det kunde bli en kul sommar! Om hon valde att ta med mig i teamet, det var 13 kandidater till 12 platser, utav 2000 sökande från början! Någon vecka senare ringde chefen upp mig och meddelade att hon ville att jag skulle jobba hos de i sommar, och att jag även skulle få lite mer ansvar i form av hennes "högra hand". Hon har hand om reception, butik, kiosk och aktiviteter på campingen och även övergripande serviceansvar. Över henne finns en distriktschef som oftast befinner sig på campingen i Karlstad.
Fredag och söndag den här helgen jobbade jag mina första pass. Känslorna har gått både upp och ner, ganska kraftigt åt båda håll. Det ska bli spännande med en ny utmaning eftersom camping är något jag är uppvuxen med men aldrig arbetat med. Receptionssysslorna är nog rätt lika hotell, men det är annorlunda frågor och framförallt gäster och deras anledningar till besök beroende på vilken typ av anläggning (cityhotell, familjehotell, kursgård, camping) man är på. Samtidigt som det känns kul är det samma oseriösa bransch, som jag vill arbeta i men samtidigt inte vill ha med att göra. Jag har till exempel inte ens sett skymten av ett anställningsavtal och är schemalagd på dagar jag sagt att jag inte kan jobba. Jag tar en dag i taget, intalar mig att det i alla fall är pengar som är svåra att tacka nej till när vi vill köpa hus, och jag hoppas att jag om några månader kan skriva ett inlägg som handlar om att jag har världens roligaste sommarjobb!
Välkommen till First Camp Kolmården, du pratar med Jessica...
2014-04-17
10:56:05
10 mil!
Jag lovade i mitt inlägg "50 mil till midsommar" att jag skulle uppdatera er var 10 mil. Jag har inte glömt. Jag har inte hoppat av utmaningen. Jag har bara promenerat fruktansvärt långsamt. Men äntligen! Nu har jag kommit 10 mil framåt! Och på lika lång tid har jag 40 mil kvar... I början (februari) kändes det inte så svårt att nå målet, men nu känns det betydligt tuffare... Även om jag börjat komma längre och längre varje gång jag går. Tror ni att jag klarar det? Hmm..
Jag vill passa på att tipsa om en app, som senaste veckan fått mig att komma iväg på längre promenader utan att tänka just på att jag är ute och går. Den heter "Turf" och finns att ladda ner gratis i alla fall till iPhone. Det går ut på att man ska gå till olika platser och erövra den zonen. Man kan samla på sig zoner och därmer få poäng ända tills man blir av med de igen. Ju fler zoner man har desto mer poäng får man, blir man av med alla så blir man också av med alla poäng. De zoner man någongång varit vid färgas vita och på så sätt kan man lockas att gå till ännu fler områden. Det är inte direkt poängen eller mängden zoner som får mig att gå omvägar mellan campus och bilen, eller ta en extra lång promenad i Söderköping när jag ändå ska åka dit för att handla, utan egentligen att ha små mål på vägen. Idag hade jag lite drygt en timme mellan att bilen var lämnad för service och jag behövde vara på campus, så jag tog en runda för att samla lite zoner. Det resulterade i 4,9 km promenad på en sträcka som raka vägen bara är knappt 1,5 km. Och äntligen kom jag ner under 40 mil kvar!
En del av det roliga är även att man hamnar på många platser och vägar som man inte skulle gå till annars. De dagliga promenaderna blir betydligt mer varierade och man kan hamna lite var stans om man vill, till exempel vid ett av flyplanen vid E4 utanför Linköping! Vem hade tänk gå en promenad där annars?
Turfar i Tallboda
Många platser att besöka
Sakta men säkert...
2014-04-15
19:39:00
Nummer 100!
När jag startade min blogg för drygt ett år sedan var syftet att skriva av mig kring tankar och funderingar, uppdatera vänner och familj om vad som hände i min vardag och dela med mig av tips, idéer och annat kul. Sedan dess har det blivit 100 inlägg om just vad som fallit mig in. Det har handlat om syskonbarn, sjukdomar, recept, utflykter, vänner, tankar, döden, kärlek, plugg - ja allt mellan himmel och jord.
Varje dag är det stadigt ca 10 besökare som kikat in här. Några vet jag vilka, men långt ifrån alla. Då jag vet att de flesta inte är inne dagligen är det ju betydligt fler än 10 personer. Som mest har det hittat hit uppåt hundratalet på en dag, när jag länkat från Facebook, men inte en enda dag (förutom allra första veckorna) har räknaren stått kvar på noll! Ganska fantastiskt att det är så många som är intresserade av mitt ganska ointressanta liv!
Allra flest besökare hade inlägget när mina små syskonbarn föddes, "Jag har blivit moster!". Mitt egna favoritinlägg är "Och någonstans så blev jag den jag är nu", och det är även det jag fått flest positiva ord och kommentarer om. Det mest förvånande var ändå när jag för några veckor sedan fick en kommentar på "Diagnos: fibromyalgi" från i höstas, av en helt okänd person som tyckte att jag förklarade mina känslor kring sjukdomen och beskrev den så bra.
Jag har fått många fina åsikter om hur jag skriver, vilket gör mig ännu mer taggad att fortsätta. Så, tack för att ni läser så jag får fortsätta skriva för några!
2014-04-08
16:58:00
Utställningsteknik
I torsdags slutade vi en delkurs och igår hade vi vår sista redovisning i ämnet. Det var en tvåveckors introducerade kurs i utställningsteknik och vi lärde oss mycket om allt från hur man grupperar olika föremål i en monter till hur man skapar ett separat rum med hjälp av ljus. Blandat med föreläsningar och utställningsbesölk skapade vi gruppvis tre olika utställningar, alla under temat "Tid, rum, identitet".
Den första började med att vinskola ta med oss varsin helt valfri ska hemifrån. Två mobiltelefoner, en bok, en hästsko, en leksaksslägga och en fickplunta. De fick vi i uppdrag att skapa en utställning av som skulle gestalta identitet. Två telefoner gav oss tanken om en person som lever ett dubbelliv. Väggar, tyg och dubbletter av en del föremål (vi fick plocka dit några fler saker men originalföremålen skulle ge berättelsen) och en dag senare hade vi satt upp utställningen "Dubbelliv" med inspiration av 50 nyanser-böckerna. En ljus fasad av en tillsynes ordentlig och tråkig person och bakom draperiet en betydligt mer dold sida.
Till den andra utställningen fick vi bara en projektor med tillhörande mediaspelare och högtalare och instruktioner om max 5 minuter film eller bildspel. Vi valde att gestalta katastrofer och hemskheter som människan gjort mot människan. Vi plockade bilder från krig, folkmord och terrorattacker och skapade en svartvit film som en tidsaxel från häxjakt till krisen i Nordkorea, tillsammans med en ganska okänd dramatisk filmmusik från Gladiator. Vi skapade en miljö som skulle upplevas som en provisorisk biograf i ett militärläger och vid sidan om skynket vi visade filmen på fanns klossar med ord som "Varför?" "Hat" "Sorg" och "Hur kunde det ske?"
Den sista utställningen skulle vara en skalmodell av en fotoutställning. Vi fick 200 svartvita fotografier på barn från 1910-30-talet i Norrköping och fria händer. Vi valde ut bilder där barn lekte och skapade en lekfull miljö med starka färger, olika återkommande material men ett ändå ganska avskalat och enkelt bildspråk. Utställningen kunde till exempel vända sig till mor- och farföräldrar som tar med sina barnbarn för att visa hur de själva lekte som barn.
Två veckor med tre utställningar och enormt mycket mer kunskap när det gäller utställningsmediet. Hur, vad och varför man gestaltar återkommer i alla medier, men precis som film, text och musik har sina svårigheter är det mycket att tänka på under en utställning. Ljus / skuggor, ljud / tystnad, mörker / ljus, återkommande detaljer, vilket föremål syns först / mest. Och framför allt varför allt det här. Allt måste ha en tanke, en bakomliggande orsak till varför det står skrivet på det sätter, med det textsnittet. Varför står föremålet upp, varför ligger det ner, varför är det inte på något annat sätt än det är, varför är det gestaltat just så. Varför är ramen röd? Varför är det fyra spotlights i taket istället för fem golvlampor. Men det viktigaste av allt: Vad ser besökaren? Varför ska besökaren se det? Vad är syftet? Och vad ska hon eller han ta med sig för känsla. De här föreläsningarna och övningarna samt en recension av två befintliga utställningar öppnade verkligen upp för den enormt svåra och komplexa gestalningsformen som utställning faktiskt är. Men intressant. Och kul!
"Dubbelliv"
"Vad människan gör mot människan"
"Låt barn vara barn"
2014-04-06
13:47:00
Raw food: äppelkaksmuffins och dadelbollar
Häromdagen skulle jag och mina systrar med familjer träffas ute på vår sommarstuga. Jag tog på mig att ta med kaffe och kaffebröd. I samma sekund som jag sa till Tobbe att "jag slänger ihop lite kladdkakemuffins till i morgon" kom jag på att jag ju inte får äta sånt under en period nu. Så jag fick tänka om lite.. Jag har en gammal bekant som vän på Facebook, och ibland får jag upp bilder på snacks och efterrätter som ser jättegoda ut. Det visade sig vara så kallade raw food-recept. Jag vet inte riktigt vad det innebär, men det är nyttigt och innehåller oftast varken framställt socker eller fett. Hittills har jag provat två utav recepten jag fått av henne, och flera finns att hämta på diverse bloggar och hemsidor. Hon tipsade mig om den här receptsamlingen, och jag passar på att tipsa vidare! Jag gjorde om recepten något, här är mina varianter.
Äppelkaksmuffins
1,75 dl havregryn
1,75 dl havremjöl (eller annat mjöl, jag använde hälften vetemjöl och hälften grahamsmjöl)
3 tsk bakpulver
1,5 msk kanel
3 mosade bananer (ekologiska är ofta mindre, jag tog 4)
1,75 dl vaniljkvarg
1 dl agavesirap
3 rivna äpplen
1 dl jordnötssmör (jag använde Nugatti som är lite mer chokladsmak än nötter, och utan palmolja!)
Sätt ugnen på 200 grader. Blanda ihop alla ingredienser utom jordnötssmör och äpple med elvisp. Lägg hälften av smeten i stora muffinsformar. Blanda äpple och jordnötssmör och lägg i formarna. Täck med resterande smet Baka i ugnen i 10-15 minuter. Ta ut och låt svalna något! Ät med sked, eventuellt tillsammans med lite vaniljkvarg.
Istället för kladdkakemuffins
Dadelbollar
Bollarna:
2 dl nötter (jag tog 1 dl hasselnötter, 1 dl sötmandel)
1 dl kokos
1 dl solroskärnor
2 msk kokosolja
10 färska dadlar
2 msk agavesirap
2 krm salt
Rulla de i:
Kakao
Kanel
Rörsocker
Vaniljpulver (mald vaniljstång)
Mixa allt tillsammans och rulla till bollar, precis som chokladbollar. Blanda kakao, kanel, rörsocker och vanilj på en tallrik och rulla bollarna i det. De går utmärkt att frysa för att ta fram till helgsnackset eller spontanfikan.
Istället för chokladbollar
2014-03-25
22:36:00
”Blogga, nu?!?! Du ska plugga!!”
Ni vet de där änglarna som i serier brukar sitta på en tvekande person? En god och en ond på varsin axel, som båda försöker få personen i fråga på deras respektive sidor. De sitter ofta på mina axlar. När jag gör någonting jag inte får, eller kanske snarare någonting jag inte bör, men även när jag velar mellan två beslut och kanske framförallt när jag försöker undvika att utföra saker som jag borde. De sitter där nu… Det är verkligen som två röster i huvudet, en som säger ”Du måste skriva på hemtentan!” och en som tycker att det finns 100 andra roliga saker att göra. Jag gillar den sistnämnda lite mer idag.
Det finns många gånger man har saker som man borde eller faktiskt måste ta tag i, men som helt plötsligt blir mycket mindre viktigt än att prova kläderna jag tänkte ha på mig nästnästa helg, eller rensa förrådet – för det har jag faktiskt tänkt i ett halvår att jag ska göra. Oj, vad den där fåtöljen var full med katthår, bäst att rolla den ordentligt innan nån sätter sig i den. Ja, då kan jag ju ändå sitta där i att plugga, åh den är faktiskt ganska mjuk och skön. Varför sitter jag inte oftare här och plug…zzzz…. Oj, jag somnade visst, jaja, nu är jag piggare. Lite kaffe och musik så kommer jag igång igen. Men, vad gammal den här spotifylistan är, den måste uppdateras nu! ”Nej, du måste göra hemtentan nu!” Ja, men jag måste faktiskt ha lite ny musik! Efter nån timme med nya låtval är jag lite hungrig. Och det är faktiskt nåt som luktar i kylen, det är lika bra att plocka ut allt och städa ordentligt. In med allt i diskmaskin, kolla bäst-före-datum på alla burkar, torka väggarna och in med allt igen. Oj, youghurten är nästan slut, den jag köpte för att baka det där nya brödet. Bäst jag gör det direkt. Väl i skafferiet ser jag att det är lite tomt i alla glasburkar, bäst att fylla på så jag slipper det nästa gång. ”Nu måste du!!” Ja, nu är det faktiskt slut på alla dumheter, jag måste göra tentan. Var ska jag sitta, soffan kanske, så kan jag ha tv-n på samtidigt. ”NEJ!” Nej, det var dumt tänk. Men nej, orkidén håller på att vissna, och jag har ju inte vattnat någon blomma på länge. Bäst att göra nu medan jag kommer ihåg! Och sen pluggar jag. Bara en bana på Candy crash? ”NEJ” Ok, jag öppnar tentadokumentet på datorn, men… om jag råkar titta på klockan och den är jämna tiotal då får jag spela ett liv, eller, en bana. ”Ok, börja!” Hmm… Vad är klockan? 21.23… 21.27, 21.29, 21.31 fan jag missade! Men då kan jag få spela ett liv i alla fall eftersom jag missade..? Jag har inte bloggat på länge, det här kanske jag borde blogga om. ”Blogga, nu?!?! Du ska plugga!!” Ja, fast å andra sidan är det ju faktiskt dags att gå och lägga sig...
Det finns många gånger man har saker som man borde eller faktiskt måste ta tag i, men som helt plötsligt blir mycket mindre viktigt än att prova kläderna jag tänkte ha på mig nästnästa helg, eller rensa förrådet – för det har jag faktiskt tänkt i ett halvår att jag ska göra. Oj, vad den där fåtöljen var full med katthår, bäst att rolla den ordentligt innan nån sätter sig i den. Ja, då kan jag ju ändå sitta där i att plugga, åh den är faktiskt ganska mjuk och skön. Varför sitter jag inte oftare här och plug…zzzz…. Oj, jag somnade visst, jaja, nu är jag piggare. Lite kaffe och musik så kommer jag igång igen. Men, vad gammal den här spotifylistan är, den måste uppdateras nu! ”Nej, du måste göra hemtentan nu!” Ja, men jag måste faktiskt ha lite ny musik! Efter nån timme med nya låtval är jag lite hungrig. Och det är faktiskt nåt som luktar i kylen, det är lika bra att plocka ut allt och städa ordentligt. In med allt i diskmaskin, kolla bäst-före-datum på alla burkar, torka väggarna och in med allt igen. Oj, youghurten är nästan slut, den jag köpte för att baka det där nya brödet. Bäst jag gör det direkt. Väl i skafferiet ser jag att det är lite tomt i alla glasburkar, bäst att fylla på så jag slipper det nästa gång. ”Nu måste du!!” Ja, nu är det faktiskt slut på alla dumheter, jag måste göra tentan. Var ska jag sitta, soffan kanske, så kan jag ha tv-n på samtidigt. ”NEJ!” Nej, det var dumt tänk. Men nej, orkidén håller på att vissna, och jag har ju inte vattnat någon blomma på länge. Bäst att göra nu medan jag kommer ihåg! Och sen pluggar jag. Bara en bana på Candy crash? ”NEJ” Ok, jag öppnar tentadokumentet på datorn, men… om jag råkar titta på klockan och den är jämna tiotal då får jag spela ett liv, eller, en bana. ”Ok, börja!” Hmm… Vad är klockan? 21.23… 21.27, 21.29, 21.31 fan jag missade! Men då kan jag få spela ett liv i alla fall eftersom jag missade..? Jag har inte bloggat på länge, det här kanske jag borde blogga om. ”Blogga, nu?!?! Du ska plugga!!” Ja, fast å andra sidan är det ju faktiskt dags att gå och lägga sig...
2014-03-17
20:32:00
Äntligen semeldags!
Som jag har längtat! Semlor är ett av mina favoritbakverk och varje år längtar jag till fettisdagen (eller åtminstone veckan innan) innan jag hugger in i årets första i en liten rad av onyttiga bullar. Men i år jag har fått längta extra mycket.
Förr fanns det en semla, idag är bagerihyllorna i butiker och på caféer överösta med bullar i olika smaker, med eller utan mandelmassa, med wienerbröd som grund och för gluten- och laktosallergiker - men inga för mig... Så jag fick helt enkelt leta upp ett recept och baka mina egna. Eftersom bröd utan jäst blir väldigt kompakt valde jag att göra minivarianter. De har legat en stund i frysen men i helgen passade vi på att lyxa lite till eftermiddagskaffet.Minisemlor utan jäst
100 g rumstempererat smör
0,5 dl strösocker
1 ägg
7 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk mald kardemumma
1 krm salt
2 dl mjölk
Några droppar olja
Sätt ugnen på 225°. Rör smöret mjukt tillsammans med strösockret. Tillsätt ägg, mjöl, bakpulver, kardemumma och salt och blanda till en grynig massa. Rör ner mjölken och knåda snabbt ihop till en deg. Droppa lite olja på bakbordet. Dela degen i ca 16 bitar. Rulla bitarna till runda bullar och lägg dem på plåtar med bakplåtspapper. Grädda bullarna mitt i ugnen ca 14 min tills de blivit gyllenbruna. Låt kallna. Ät helst semlorna samma dag eftersom bullarna snabbt blir lite torra, eller frys in bullarna.
Små lagom munsbitar
2014-03-14
22:39:00
Vårstädning delyx!
Nu ska jag slå hål på tabububblan kring städhjälp hemma. För ett par veckor sedan bokade jag nämligen ”storstädning” genom Städarna i Norrköping och igår var de här! Två kvinnor, den ena lite äldre än mig och den andra i medelåldern. Det visade sig att de två faktiskt varit i det här huset en gång tidigare, nämligen när vi flyttade in! Vi fick tillgång till huset lite tidigare om vi stog för städning, och i samma veva mötte jag ägaren till Städarna, som jag då träffade lite oftare genom gemensamma intressen. Han gav oss ett bra pris på flyttstäd, vilket var underbart när vi hade vår egen lägenhet att städa också. Att flytta in i ett nystädat hus städat av professionella personer är värt varje krona!
Storstädning är det värsta jag vet. Dels för att det är tråkigt och tar tid när man skulle kunna göra någon annat roligare eller mer viktigt för stunden. Dels också för att jag inte orkar stå/böja mig/skrubba nån längre stund innan kroppen börjar göra sig påmind. Sedan Tobbe började jobba i Stockholm är det även något som halkat efter i vardagen och på helgerna vill vi umgås och inte vara hemma och inne för att städa. Även om robot-robban tar hand om golven, så gör han tyvärr inte resten av jobbet. Min energi försvinner och att jag inte trivs i huset gör det inte lättare att hålla allt snyggt. Tobbe är dock inte lika petig som mig när det gäller den frågan, men han bor inte heller i det hela veckorna. Så jag tog tag äntligen tag i saken på ett annat sätt!
När jag kom in i matrummet på Campus igår, frågade mina gruppmedlemmar vad jag gick och log åt. ”Det slog mig just att när jag kommer hem idag så är hela huset storstädat!” Från golv till tak, väggar, lister, lampor, prylar, badkar, element och till och med alla fönster nästan glänser. Nu sitter jag med ett glas vin och bara njuter av att jag inte behöver känna någon press att ”jag borde…”. Det är underbart att det finns personer som kan tänka sig att göra det åt mig! Och särskilt dyrt var det inte heller, och efter RUT-avdrag är det helt klart att rekommendera, nån gång ibland för att känna att man får en nystart och kan lägga energin på vårstädning i trädgården, matlagning eller nåt annat kul hemma.
Och helt plötsligt var huset städat!
2014-03-05
13:53:00
Nytt jobb!
För knappt ett år sedan startade min kompis och före detta kollega från Yxnerum ett företag där hon började hyra ut sig som kock på fester. Företaget fick namnet Annestreckmarie.se efter en matblogg hon hade sedan tidigare. Redan nu har hon massa jobb inbokade, bland annat ett tiotal bröllop bara i år. Hon och hennes sambo har även företaget On your face där de ansiktsmålar och gör ballongfigurer och förhoppningarna är att kunna leva enbart på sitt framtida eventbolag. Men redan nu har företaget växt så pass mycket att de första anställningskontrakten är skrivna, och gissa vem som fick anställningsnummer 1 :) Ganska häftigt va?
Förra lördagen serverade jag på mitt första bröllop med Anne som chef och jag hoppas att det blir MÅNGA fler! Då var vi i den nya festlokalen Villa Fredriksberg i Karstorp och i lördags var det dags igen, då i Himmelstalunds brunnssalonger. Det sistnämnda bröllopet arrangerades av Brudagenten Mikaela, en jättetrevlig tjej som också hon har ett ganska nystartat företag. Där agerade jag även bartender så det blev nästan 12 timmar på fötterna innan jag stämplade ut och åkte hem. Trots nya fina skor från Sköna skon, med en helt ny teknik i sulan värkte ryggen och fötterna så jag mådde illa. Varje andetag jag tog i bilen hem trodde jag att ryggen skulle gå av och väl hemma på uppfarten runt halv fyra på natten funderade jag på om jag skulle sitta kvar i bilen och sova eller om jag skulle kunna ta mig upp till huset och till sängen på övervåningen. En kraftanstängning, och med god mat i väskan och blommor från dukningen som behövde komma i kyl / vatten tog jag mig in och senare krypandes upp för trappan och stupade i säng. Jag ville gråta lite för att jag hade så ont så jag inte kunde somna, men insåg att det nog bara skulle göra ännu ondare då.
Både förra helgen och i lördags jobbade jag med personer som var nya i branchen. Annes två svägerskor serverade tillsammans med mig och hennes lillebror ska gå som kocklärling i köket. Jag gillar att jobba med personer som de, som vill lära sig och är entusiastiska och intresserade av att göra "rätt". Det är mycket mycket roligare än att jobba med personer som har gjort det om och om och om igen och kanske inte är fullt så roade av det längre.
Någonting jag dock till och med då grät lite inombords för är att jag inte kan göra det här oftare. För hur ont jag än får (och förhoppningsvis blir ryggen bättre och bättre med sjukgymnastiken) så är det det roligaste jag vet att servera på bröllop och fester. Fast å andra sidan, skulle jag göra det för ofta kanske jag inte skulle tycka att det var lika roligt...
Angående det andra jobbet jag skrev om för ett tag sedan, då jag var på speedintervju, har jag inte hört någonting. Antingen gick jag inte vidare eller så har takten avtagit enormt. Jag gick ju dock vidare från 2000 till 100, så jag ser det ändå som både en liten vinst och framför allt en erfarenhet!
Jag och Sandra finslipar det sista på dukningen
De bästa löneförmånerna efter ett bröllop - blommor och dessert!
Ingen tvekan om vem som är överst på LAS-listan :)
2014-02-18
16:49:11
Utmaning: 50 mil till midsommar
Hur långt är det kvar till midsommar? 17 veckor, kanske du tänker då. Men jag tänker just hur LÅNGT det är kvar...
Med 121 dagar kvar till sommarens både avstamp och mittpunkt sätter jag upp en ny utmaning för mig och min kropp. Jag blev inspirerad av Cathrine Tibblings facebook-sida LevNu, där hon bland annat skrev så här:
På det stora hela handlar det om att förflytta sig 40 mil framåt innan midsommarafton. Det kan göras som jogg, lunk, gång eller till och med krälandes…bara förflyttningen sker med den egna kroppen som redskap.
Med 121 dagar kvar till sommarens både avstamp och mittpunkt sätter jag upp en ny utmaning för mig och min kropp. Jag blev inspirerad av Cathrine Tibblings facebook-sida LevNu, där hon bland annat skrev så här:
På det stora hela handlar det om att förflytta sig 40 mil framåt innan midsommarafton. Det kan göras som jogg, lunk, gång eller till och med krälandes…bara förflyttningen sker med den egna kroppen som redskap.
Jag gillade idén eftersom det känns lättare att beta av ett mål än att räkna upp till det. Eftersom jag har som större mål att gå ner ganska mycket i vikt plussade jag på 10 mil, vilket innebär att jag från idag ska gå / springa / krypa i snitt 4,13 km per dag. Det känns som ett bra mål för att komma igång igen, och för några år sedan gick jag 0,5-1 mil om dagen, utanför arbetstid, så det känns inte omöjligt heller. Men det är inte det dagliga som räknas, det är totalen.
Häng på och utmana dig själv du med! Sätt dina egna mål, efter dina egna förutsättningar och vad du vill uppnå. Tobbe kommer att utmana mig med samma förutsättningar för att hjälpa mig och för att jag ska ha någon att jämföra mig med, jag behöver det. Alla är sina egna domare, och alla är vinnare!
Jag behöver uppdatera min träningslista på Spotify om jag inte ska tröttna på låtarna, 50 mil blir ett par timmar! Lämna gärna en kommentar med bra tips på era favorit-träningslåtar!
Vägen är lång, men det är bara 49,7 mil kvar!
2014-02-17
08:43:55
Alla hjärtans fest
Jag och Tobbe har aldrig varit mycket för att fira alla hjärtans dag, men den obligatoriska asken med geléhjärtan och buketten med rosor stog ändå på sin plats på fredagen. Men medans många andra par åt middag på restaurang eller likanande valde vi att umgås med vännerna. Vi var bjudna på inflyttningsfest hos Leo inne i Norrköping. Lägenheten hade han tagit över från sin syster, så det var inte en helt ny bostad, men med köksrenovering var det ändå kul att komma dit och se hur snyggt det blivit! Vi var ett gäng från Skärkind och några kompisar från stan som träffades där och sedan gick vi ut på krogen! Det var inte igår.. =) Vi hamnade på Hugos, som oftast då vi är så stort spann i åldrarna att det inte finns så många andra alternativ. Lite dans, lite drinkar och lite spel senare tog vi en taxi hem tillsamman med Alex och Jacob.
Lördagen spenderade vi på ett ovanligt sätt... Vi vaknade lagom till att vi precis missade damernas guldåk, men spenderade sedan HELA dagen i soffan så vi såg reprisen ett antal gånger. Bakis som aldrig förr oj-ade vi oss över att åldern tar ut sin rätt.. =/ Men vad gör väl det när det regnar och det finns glass och OS innomhus?!
På kvällen tog vi oss ändå ut på en promenad i full reflexmundering, och längtade till sommarkvällarna när man slipper pannlampa.
På kvällen tog vi oss ändå ut på en promenad i full reflexmundering, och längtade till sommarkvällarna när man slipper pannlampa.
Mysdag i soffan hela dagen!
