Mellan himmel och jord

Jag gillar verkligen att cykla. Det måste vara ett av de friaste sätten man kan ta sig fram på. Glida fram över vägen och känna naturens dofter, vindar och höra fågelkvitter, grus och alla ljud runt om kring. Man kommer upp en bit och kan blicka ut över åkrar, vägar och hus och uppleva omgivningen på ett nära håll. Det går inte snabbt när jag cyklar men jag har inget intresse av att byta ut min 3-växlade unisex-cykel mot någon snabbare, lättare och dyrare variant. Jag trivs bra på den jag har och den tar mig ändå runt ett par mil i veckan, ger mig motion och upplevelser samtidigt som det är ett bra färdmedel både till bussen eller hem från festligheter.

 

Idag föreslog Tobbe att vi skulle ta cyklarna med oss på bilen och åka in till Linköping. Sagt och gjort, tio minuter senare satt vi i bilen. Vi parkerade vid Valla minigolfbana och började cykla iväg, helt utan mål eller tankar. Vi tog vägen genom Vallaskogen, mot T1 och Garnison och bestämde oss under vägen att styra mot Tinnerö eklandskap. Ingen av oss hade varit där men under min tid på turistbyrån hade jag förstått att det var ett stort och vackert naturområde med bra stäckor att cykla på. Vi gav oss in på grusvägarna och vid ett tillfälle sa jag "Det är synd att man inte kan ha en inbygd kamera och fota allt man ser" för det var mycket vackert men omöjligt att stanna överallt och fånga ögonblicken. Det var massor med flockar av kor och en del med bara kalvar, blommor i dikena, vackra vyer med höhässjor vid vägkanterna och helt tomt på trafik. Inte en enda bil mötte vi och knappt någon cykel eller människa alls. Vi hamnade tillslut vid en av bryggorna ut i Rosenhkällasjön, där vi även intog lite picknick i form av nyponsoppa, pizzabullar och massor med vatten (det var verkligen en vacker, solig och varm dag!) tillsammans med lite nyplockade vildhallon.

 

På vägen till cyklade vi lite mer asfaltsväg vilket jag ändå föredrar framför grusväg. Som avslut på cykelturen gick vi upp längs kullestensgatorna i Ga Linköping, en sväng in i Cloetta-boden och en kaffe på en parkbänk. En underbar spontan eftermiddag som resulterade i nästan 2 mil på cykeln. Nästa gång blir det Berg-Borensberg-Berg, det ska ju vara den vackraste delen av Göta Kanal och det har jag sagt i flera år att jag ska cykla. Fler cykeldagar blir det och vi mottager gärna både förslag om turer och sällskap!

 

 

Jag läser inte så mycket om kändisar i media, lyssnar inte så mycket på vad pressen säger och litar inte på det som står i tidningarna. Men hur lite man aktivit läser får man ändå en tydlig bild över hur kändisarna är, överallt får man intryck av det ändå. Löpsedlar, reklam, radio, tv, sociala medier, vänner och andra källor pumpar ut deras åsikter om vissa personer utan att personen i fråga kan göra någonting åt det. Producentbolag bestämmer vad som ska sägas i intervjuer, pressfotagrafer hur man ska le och kändisens väns bekants släktings grannes föredetta lärare uttalar sig om någonting de inte vet något om, vilket sedan anses som sanning. Därför gillar jag att lyssna på kändisarnas versioner också. Liveintervjuer, böcker och spontana tv-program där man inte kan vinkla för tv-bolagets tittarsiffrors håll. Sommarpratarna och biografier är två sådana alternativ.

 

Visst ska man ta personens egna version med en nypa salt och inte heller tro på allt det, men då har man i alla fall fått deras syn på det hela och kanske en förklaring till varför man ha fått den bild man fått. Jag har precis lyssnat på "Jag är Zlatan" på Storytell och jag har verkligen ändrat uppfattning och förstått lite mer vem han är och varför han har gjort som han gjort eller varför han är som han är. Och en ytterligareförståelse för hur det är att vara en stor offentlig person och att man råkar ut för ett och annat bara för att man råkar vara bra på något, har uppfunnit något eller fötts i en familj där föräldrarna är något. Säga vad man vill om vissa personer, men jag börjar tycka mer och mer synd om personer som inte kan leva ett normalt liv på grund av nämnda anledningar.

 

Exempel som Zlatan beskrev i boken var hysterin när de skulle föda sitt första barn och de fick smugglas genom sjukhuset i tvättvagnar förbi pressen, hur de kom hem till Sverige en gång och folk tältade i deras trädgård, att någon tände eld på ytterdörren till deras lägenhet, misshandlade hans fru genom rutan när hon stog stilla med bilen, hur han blivit en handelsvara istället för en levande människa i vissa ögon, att deras små söner blir folkskygga för att de aldrig får vara ifred, mm. Hur bra man är på sport, musik, företagande eller politik, eller om man är född som barn i en kunglig eller liknande familj så borde alla människor få leva utan att alltid vara föröljd.

 

Är det någon som har ett annat tips på en bra biografi? Jag har fått en gratismånad på Storytel genom Buzzador och jag lyssnar helst inte på skönlitterära böcker utan på fakta om händelser eller biografier. Som tack för tips kan ni få en bok att lyssna på helt gratis! :)

 

Vårt hus ligger cirka fem kilometer från Göta Kanal. Ganska nära, men jag skulle vilja bo ännu närmre vatten, så att man snabbt kan ta sig dit till fots eller med cykel. Miljön vid vatten är så rofyllt, luften är frisk och samtidigt som det kan vara mycket liv är det lungt och idylliskt. Igår när jag var på väg hem efter några ärenden i stan stannade jag till vid Btådtoms slusskafé, köpte en kopp kaffe och la mig på en filt på bryggan längst bort. Trots att det var fullt med folk på caféet och vandrarhemmet och parkeringen var full med bilar var det bara jag på bryggan och det var så tyst och lugnt i solen.

 

Kaffet smakar bra, vattnet glittrar i solen. En båt seglar förbi mig och besättningen vinkar, jag vinkar tillbaka. Fåglarna kvittrar och en bit bort hörs en skogsduva hoa i träden. Vinden brusar i träden. I vattnet hoppar småfiskar upp vid ytan och det bildas en nästan droppande ljud. Några hästar rider förbi och grusvägen smattrar mot deras hovar. På andra sidan kanalen kommer fyra hästar gallopperandes i hagen, nyfikna på vilka som är ute och rider. Några cykelrurister har bara fyra kilometer kvar till dagens destination Norsholm. Jag lägger mig ner och somnar till en stund. En humla surrar förbi mitt öra, en trollslända svävar över vassen i vattenkanten. Grilldoften stiger från bänkarna strax brevid mig och jag känner själv att jag börjar bli lite hungrig. Jag packar ihop mina saker och åker hemåt med lite ny energi men ett rogivande lung i kroppen.

 

 

Senast jag serverade på ett bröllop var flera år sedan. Jag har saknat det och blev jätteglad när jag blev tillfrågad av Sofia om jag kunde hjälpa till på hennes systers bröllopsfest. Det är kanske just att inte ha serveringen som dagligt arbete som gör det så fruktansvärt roligt att hoppa in ibland. Och just på ett bröllop. Att få ta del av den glädje som finns på en sådan typ av fest. En av de viktigaste dagarna i någons liv där man får förtroendet att styra upp något så viktigt som servering av skål, mat, dryck, tårta och att medan alla dansar och har roligt återställa allting så som det var från början. Att se hur brudparet, speciellt bruden, går från stolthet vid ankomsten till en vakande artighet under middagen till att släppa loss och släppa ut all den energi de byggt upp under hela dagen.

 

Kocken var 45 minuter försenad, nonchalat och odräglig typ. Han kom från Ica Kvantum Hageby och skickar de sån personal till ett bröllop på rekomenderar jag de verkligen inte! Det var så varmt att snittarna fick läggas upp i sista sekund innan gästerna anlände. Kylen var så seg att drickan knappt kyldes och det var så varmt att isen i isbaljan med öl smälte nästan på direkten. I det lilla lilla köket var det säkert uppåt 40 grader varmt, med både kyl, ugn och storköksdiskmaskin igång. När vi efter mycket om och men fick i gång fläktarna gick säkringarna och allt la av.... så resten av kvällen fick vi allt nöja oss med maskinerna igång och fläktarna avstängda! Oavsett om allt går som planerat enligt ett minutiöst planering och en välarbetad tågordning, om det är kaos från början till slut eller om det är en blandning av stress, ordning och små problem enkla att lösa tycker jag att det är kul att vara där.

 

Anledningen till att jag slutade att servera var kroppen. Efter ett åttatimmarspass kan det vara sängen som gäller dagen efter. Idag har det smärtat, ben, rygg och armar. Fötter och händer är svullna, smärtan strålar från höger axel ner till handen, benen och svanken är svaga, huden ömmar och energin är inte så stor. Men det är det är värt för en kul kväll.

 

 

 

 

När jag har bott på ett ställe i 1-2 år börjar jag ofta tröttna och vill flytta därifrån. Fortfarande har vi inte bott någonstans där jag verkligen kännt mig hemmastadd, kanske för att jag hela tiden velat någon annanstans, eller för att Tobbe velat det. I våras när vi bott två år i det här huset började jag vantrivas mer och mer och började strunta i allt. Inte nog med att det faktiskt är mycket fel som vi inte kan åtgärda, som hyresvärden aldrig skulle göra något åt eller som vi inte vill lägga våra sparpengar på. Det är allt från regndropp ner till undervåningen, trasig ackumulatortank och läckande toalett till färgsläpp på panelen, trasiga fönsterlås och gult dricksvatten. Det är trist att inte trivas och att inte kunna göra något åt det att det går ut över inredning och eget fix. Allt vi köper och allt vi gör följs av tankarna "kan vi ta med det här när vi flyttar? Kommer vi ha användning av det här i nästa hus?"

 

För ett tag sen kom jag ändå till insikten att så länge Tobbe kommer jobba i Stockholm kommer vi nog inte köpa eller bygga hus och det är bara att gilla läget och försöka att börja trivas. En svårare uppgift än det verkar men jag ska försöka! Ett steg på vägen är att börja intressera mig av att göra det bästa av det vi har och med lagom små medel, loppis-/rea-fynd och glömda prylar i förrådet förnya eller komplettera inredningen. Bara senaste månaden har vi fixat till farstun, altanen, trädgården, pysselrummet och fåtöljhörnan i hallen. Det känns bra att kunna utnyttja nya platser i huset som stått trista och tomma förut, och kanske, men bara kanske kan jag stå ut två år till...

 

 

Igår morse styrde jag bilen till familjens sommarstuga i Skärblacka för att hämta Jossan och Milla och vidare till Pernilla och Walter i Finspång. Där packade vi Pernillas bil full till bredden med barn och barnvagnar. Färden skulle gå till Örebro för en dagstur tillsammans. Varför just Örebro? Lagom långt borta och en stad man kanske inte åker till utan anledning annars. Det var första gången jag var där och det var ju faktiskt en liten mysig stad. Vi parkerade i närheten av slottet och började med fika vid vattnet. Shopping, lunch och glass sju timmar senare åkte vi hemåt igen. En mysig dag och kul att få lite egentid med systrarna och deras bebisar!

 

För något år sedan fick jag en Gym flex, ni vet en sån vibrationsmaskin man sätter på magen eller låren för att det ska stimulerta bort fettet och trolla fram musklerna. Jag var ganska taggad att börja använda den, men ni vet hur det är - den hamnade i en låda och glömdes bort. Jag har tänkt på den med jämna mellanrum, men i dag var det första gången jag provade den. Jag är ändå ganska skeptiskt om det ens kommer att hjälpa till något, så jag letade runt lite på internet för kommentarer, men hittade ingenting.

 

Är det någon av er som har erfarenhet? Jag tänker, när man ändå sitter vid datorn, på gräsklipparen eller läser en bok...

 

 

 

Jag hoppas att ni alla hade en bra midsommar! Vi påbörjade helgen med shopping av nya outfits till självaste midsommarafton och sedan en promenad mitt i natten för att förbereda blomsterkransen. Midsommarafton startade hemma med jordgubbsfrukost och lite packning för att sedan inta bilen och åka till Tobbes farfar och hans fru i Nyköpings skärgård, Vålarö. Där tillbringade vi dagen, natten och midsommardagens förmiddag och lunch innan vi åkte hemåt igen via "Utsiktsvägen" genom Nyköping och Nävekvarn och Vikbolandet. Väl hemma åkte vi iväg igen till Linköping för mat och bio. Tobbe vill ofta se något actionaktigt och jag som blir så rastlös av film ser gärna komedier. Vi hamnade på Fast and furious 6 som faktiskt var både och, mycket skratt! Rekomenderas verkligen! Söndagen passade vi på att vara hemma, eftersom Tobbe inte är det så mycket. Trädgårdsfix och mys men även en sväng till IKEA när regnet blev för ihärdigt. På kvällen hamnade vi hemma hos Patrik och Linnea. Myshelg!

 

Våran helg bestog av allt som en härlig och lagom lugn midsommarhelg ska göra. Jordgubbar, sill, midsommarstång, bryggor och båtar, blomsterkrans i håret, snaps, lotterier, kaffe utmed vägen, skratt, släktingar, regn, gräddtårta, plocka blommor i dikeskanten, loppis, promenader, klippor, rosévin, god mat, sommarsånger, långfrukost och umgänge. Hur var eran?

 

 

 

I de flestas liv finns det ett "före" och ett "efter". Det kan handla om en flytt, ett förhållande, en utbildning eller en karriär. En period som stängt en dörr och öppnat upp en annan. En punkt i livet som lett till att man förändrat sig genom åsikter och värderingar.

Mitt "före" och "efter" växte fram när jag fick inblick i hur tacksam jag kan vara för att jag är född i en familj i ett tryggt land i modern utveckling, på rätt plats i rätt tid. När jag fick upp ögonen för hur så många andra levde ett så mycket tuffare, hårdare och farligare liv där hot, dödsfall och misär är vardag. Där små barn får arbeta för mat på borden, där vuxna inte kan läsa, där trafiksäkerhet inte existerar och där sjukdomar skördar fler liv än invånare i min hemstad.

När jag var 18 år gjorde jag min första resa till Lielplatone internatskola utanför Jelgava på Lettlands landsbygd. Endast 50 mil från mitt hem och 7 mil från den nyrika staden Riga möttes jag av en grå, dyster miljö svår att radera från minnet. Där lever människor i mögliga, förfallna, och till och med utbrända kåkar. Byggnader vi inte ens skulle använda som förråd. Stora familjer i trånga hus med trasiga möbler, rökigt och smutsigt men i bästa fall med elektricitet. Ensamma, utsatta barn, fattiga, hjälplösa föräldrar. Alkoholism, hemlöshet, ensamhet.

Det tog tid för mig att återhämta mig från det jag just mött, ett liv jag knappt förstått existerat. När jag en vecka senare flyttade hemifrån och fick kommentarer som "en sån måste du ha" ryckte jag mest på axlarna och tänkte "måste jag? Det finns många som klarar sig utan" Vid en av mina fyra resor jag gjorde till skolan under de kommande åren skrev en av tjejerna dagbok i Norrköpings Tidningar. Artikel hade rubriken "Född på fel sida av Östersjön", det sammanfattar en hel del.

Ett år senare hade jag just kommit hem från min tredje Lettlands-resa, och min vardag hade förflyttats sedan ett par månader till Valla folkhögskola där jag läste på U-linjen om tredje världen för att fördjupa min kunskap i det jag just mött. Där var vi i full färd med förberedelsen inför min livs resa, en två månader lång studieresa i Östafrikas städer och byar. Jag trotsade min klaustrofobi och i januari-mars lämnade vi kalla, stormiga och snöiga Sverige för Tanzania och Kenya 18 flygtimmar bort. Där fanns värme, upplevelser och kunskap för livet. Där fanns en helt ny värld. En annan glädje än i Sverige, en annan fattigdom än i Lettland.

Vi besökte organisationer för gatubarn, kvinnogrupper som kämpade för framtiden, kulturgrupper som undervisade med hjälp av dans och målningar, flera skolor och dagis. Vi träffade elever i vår egen ålder, kvinnor med alkoholiserade män, 3-åringar som sniffade lim, sjuka och skadade personer, eldsjälar i utsatta områden. Vi gjorde hembesök i lerhyddor, i plåtskjul, i förfallna lägenhetshus, i hus med lösgående höns, kor och getter. Överallt möttes vi av hemska historier, hjärtskärande händelser och situationer man hade hoppats var påhittade. Men även av en glädje. En tacksamhet för att de levde, för att någon i familjen fick gå i skolan eller för att majsen växte bra i år. Det var en fantastisk styrka vi såg i den positiviteten, en helt annan än vad som existerade i Lettland, och i Sverige.

När jag efter en ganska lång tid hade bearbetat allt jag lärt mig, sett och upplevt märkte jag själv hur jag oftare och oftare relaterade saker jag gjort och värderingar jag haft till före och efter resan. Hur jag hade varit och kände att jag förändrat mig på många sett. Jag hade nått mitt "efter". Där jag gärna stannar upp i nuet istället för att stressa iväg. Där jag är glad för det jag har, där jag är rädd om det jag har ansvar för och är tacksam för att jag lever ett tryggt och kärleksfullt liv. Där upplevelser betyder mer än materiella ting, där vänskap betyder mer än karriär och där en trygghet betyder mer än pengar.

Min period som skapade mitt "före" och "efter" pågick mellan 2005 och 2007 när jag var 18-20 år. Under den perioden hände mycket annat också som innefattar flyttar, vänskap och förhållande. Det var en period där jag öppnade nya dörrar för nya värderingar, där jag förändrade mitt liv, mitt sätt att leva och någonstans så blev jag den jag är nu.

 

Till veckans studenttårta gjordes hallonmousse och vaniljkräm till fyllningar. För den som är sugen kommer recepten här.

 

6 gelatinblad

500 g hallon

1,5 dl socker

6 dl vispgrädde

 

Lägg gelatinbladen i kallt vatten, i minst 5 minuter. Koka upp hallon och socker i en kastrull och låt koka ett par minuter. Häll hallonen genom en sil så du får bort kärnorna. Krama ut vattnet från gelatinbladen och smält dem i hallonpurén. Låt svalna medan du vispar grädden. Grädden ska inte vara för hårt vispad utan hellre lite lösare. Vänd ihop hallon och grädde och låt stelna lite i kylskåp innan du fyller tårtan. Även god att äta som den är som dessert. Räcker till en rund tårta och lite till kaffet under tårtbaket =)

 

 

Vaniljkräm
2 dl mjölk eller mellangrädde
2 äggulor
1 msk strösocker
1,5 msk potatismjöl
2 tsk vaniljsocker eller 1 krm vaniljpulver

Blanda alla ingredienser i en tjockbottnad kastrull. Sjud på svag värme tills krämen tjocknar, det ska INTE koka, vispa under tiden. Låt svalna i kylen. Räcker till en rund tårta.

 

 

I onsdags var vi och visade upp volvon för polisen för att få en anmälan att skicka in till försäkringsbolaget. Skadorna gick inte på vår försäkring så sista chansen var att ansöka hos Trafikförsäkringsföreningen för att få ut ersättning. När vi tvättade av bilen och allt grusvägsdamm försvann upptäckte vi repor på båda dörrarna och bak till skärmen på högersidan samt även en mindre buckla. I fredags fick vi papprena hemskickade och självrisken kommer att ligga på 2250 kr! Det lutar åt en backspegel från skroten för ca 750 kr och att antingen lacka den så nära bilens färg som möjligt eller göra båda speglarna svarta. Hasse, som har bilverkstad på vår gårsdplan, ska hjälpa oss med det och grannens dotter som precis är färdig lackerare ska se om hon kan polera bort så mycket repor som möjligt. Förhoppningsvis kommer det att bli så bra det kan för nästa steg är faktiskt Blocket för Volvon. Vi hade kommit fram till att vi inte är i behov av två bilar allt för ofta nu och nog kan klara oss på polon medan Tobbe jobbar i Stockholm. Polon, som vi trodde vi skulle behöva byta startmotor på, har vi kommit fram till bara behöver ett nytt lager så den går att använda även om den låter som en skrotbil när den startar. Just nu är det däremot volvon som står stilla, har ni provat att köra utan högerbackspegel? Det går och man får, men det är betydligt svårare än man tror! "Jag tittar inte så mycket i den när jag kör." "Jo, det gör du!"

 

På torsdag kommer helt oväntat men så lägligt min första a-kassa att betalas ut, kors i taket! Men, vi har visserligen inte sett det än, så det kanske är synd att lite på det i förväg. På utbetalningsavin står det i alla fall v 2-12. Första veckan var ju karens och senare veckor har varit när jag studerat och i dagsläget kommer jag inte att få några pengar för den perioden. Jag fick avslaget häromdagen (kurserna pågick 1 april - 24 maj) men jag ska göra en överklagan, eftersom jag inte kan få nog av alla turer fram och tillbaka med de där instanserna.. Eller..? Det verkar i alla fall som om jag inte behöver ha mer kontakt med kärringen på facket, och så snart jag kan ska jag lämna hotell- och restaurang med facket, a-kassa och ganska klyvet tyvärr men gärna hela branschen bakom mig.

 

I går var vi i Boxholm, både hos Tobbes mormor och hennes man och Tobbes moster. Idag har vi pysslar med en spaljebåge som ska placeras mellan våra två hus på gården och ikväll är vi bjudna på grillning hos Jacob och Alex.

 

Förutom detta har min vecka även bland annat bestått av tårtbak. Den här gången var det min sista och yngsta kusin Joakim som tog studenten! Jag fick beställning på tårta bestående av hallonmousse och något mer, vilket blev vaniljkräm. Se nästa inlägg för recepten. De skulle vara täckta med bara lite grädde, altså varken marsipan eller smörkräm för att täcka med, och inte direkt en gräddtårta. Det var svårt att spackla med bara så lite grädde men jag fick godtjänt även om jag själv inte blev så nöjd med utseendet. Tårtorna till 40-50 personer skulle ha tema hockeyspel eftersom Jocke startat en egen bordshockeyklubb och det är hans största intresse. Linjerna är målade med färgad kristyr och spelpinnarna är målade grillpinnar i trä. Bilden med Åby Monkeys BHK's logga är en maripanbild från Lindahls konditori.

 

 

Efter en god lunch på Bondens Creperi i Söderköping och glass på Göta glass tillsammans med Madde, Tessan, Liza och Marija åkte vi vidare till en sväng på Dollarstore. De andra åkte hem mot Norrköping och jag flyttade min bil lite närmre Willys och gick in en snabbis för att inhandla lite mat till en ekande kyl hemma. Ny energi efter skratt och mys, och fullt med saker hemma att lägga energin på kommer jag ut till bilen igen efter 15-20 minuter. All ny energi försvann på en gång och ersattes med hopplöshet och en förbannad jag. Tobbe har lärt mig att inte parkera inne i smeten av alla bilar eller för nära entrén, för det är tydligen där de flesta parkeringsskadorna uppkommer i form av stressade personer eller barn som slåt upp bildörren för hårt. Så jag ställde mig mot ena änden av parkeringen med några rutor kvar till höger om mig. Jag kommer från vänsterhållet, ställer in påsen i bagaget och sätter mig i förarsätet och ser - en spräckt backspegel på passagerarsidan. Jag stog så pass att någon troligtvis kört in eller backat på den med ganska hög fart. Ingen lapp, ingen som sett något, ingen bil i närheten som såg "skyldig ut".

 

I dagarna med långhelg har det varit underbart väder, och även om vi haft saker för oss på dagarna har vi verkligen kunnat njuta av sommarkvällarna till max. I torsdags var det forbollspremiär på Björkvallen, Skärkinds åkersorkars hemmaarena utanför Sofia och Jimmys hus. Det var två små lag och ett fåtal åskådamenigt efter matchen unnade vi oss lite spartansk grillning vid sidan av planen. Mer avancetat än så behöver en kväll med umgänge faktiskt inte vara. Solen hade inte riktigt hunnit ner när vi parkerade hemma, så jag fick med mig Tobbe ut på min cykeltur innan sängdags (minst 1 mil varannan dag!) 

 

I fredags var det dags för den årliga Skärkinds-brännbollen. Till en början såg vi ut att bli ett litet gäng då många hade förhinder den kvällen, men efterhand fylldes det på vilket resulterade i tre brännbollsomgångar, fotboll, grillning och umgänge. Sofia, Bodil och jag tog på oss domarrollen och Kira (Sofias hund) intog första parkett för att spana efter bollarna och husse som spelade. När solen hade gått ner, det började kyla på och barnfamiljerna åkte hemåt tog även vi våra cyklar och packade oss iväg. 

Efter en lång och varm lördag ute i trädgården åkte jag och Tobbe till Linköping för lite eget umgånge och god mat. Vi var dock inte de enda som tänkte samma sak, varenda uteservering var fylld till bredden och efter ett par varv runt hamnade vi tillslut på det sista bordet på Queens restaurang (gamla Plaza). Helt ok mat och ganska billigt. Vi konstaterade att Linköping, runt Ågatan och Stora torget så här års känns lite som utlandet tack vare stora uteserveringar och bilfria gator, mer sånt i Norrköping tack!

 

Trots magont till och från alla tre kvällar och ett 20-tal blaffiga myggbett tackar jag Björkliden, Augustenhill och min älskade för härliga sommarkvällar och hoppas att det blir många fler under de följande månaderna!

 

 

Nybakade pizzabullar är precis uttagna ur ugnen och det luktar pizzeria i hela huset! Perfekt att frysa in till sommarens utflykter, eller redan till fredagens Skärkinds-brännboll. Som vanligt har jag försökt mig på ett recept utan jäst, dels för att slippa den i brödet, dels för att slippa åka en mil enkel väg för att handla den men också för att det går så mycket snabbare!

Blanda mjöl och bakpulver i en skål, tillsätt smöret och mjölken. Arbeta ihop degen med en bakmaskin eller degkrokarna till elvispen. Kavla ut degen på en väl mjölad bänk. Lägg på fyllningen, använd gärna färk oregano. Variera gärna med dina favoritpizzaingredieser. Jag har alltid färska örter i frysen, de tinar så fort man tar ut bladen. Rulla ihop degen, skär i lagom stora bitar och fördela de i bullformar. Grädda i mitten av ugnen 200 grader i ca 20 minuter.

 

När jag flyttade hemifrån lämnade jag kvar saker på mamma och pappas vind som jag inte ville släpa med mig mellan lägenheterna. Det är kartonger med gamla skolböcker (varför man ens har sparat det..?), andra gamla minnen och blandade saker från min uppväxt i ett par kartonger. Nu är det dags att rensa och ta hem, för om tre veckor flyttar de och de ska väl inte behöva släpa på mina kartonger... Häromdagen var jag där och hjälpa mamma att packa lite. Jag tog med mig en hel del saker som mamma samlat ihop som jag ska sälja på loppis, någon som vill stå med mig? Mina egna kartonger får jag åka tillbaka när jag har lite mer tid, för det behövs rensas!

 

Några få saker fick jag i alla fall med mig hem. Bland annat mina gamla kock-träskor från gymnasiet, vilket blir perfekt att springa omkring i trädgården med i sommar. Jag hade ändå tänkt köpa mig ett par nya foppa-tofflor! Jag tog även hem mitt studentplakat som stått där i 8 (!) år nu! Tobbes foto från hans skylt har legat här hemma och jag tänkte att jag skulle rama in de. Som den pysselnörd jag är råkade jag ha två stycken A3-ramar i silver hemma, så varför inte slå slag i saken direkt?

 

När Alex och Sofia (Skärkinds andra gräsänkor) var här igår och åt kvällsmat pratade vi om att jag får så mycket gjort när jag är ensam hemma. Så när de hade åkt hem vid halv tio packade jag upp allt som var kvar i bilen från mamma, tog i sär mitt plakat, klippte till fotona, monterade i ramarna och spikade upp de på sovrumsväggen. Hjärtat som hängde där innan fick sällskap och jag blev ganska nöjd. Kul att göra något med fotona, när man ändå har två förstorningar.

 

Det känns så skönt! Jag har fått betygen i både matten och engelskan. I matten fick jag C (gamla VG) vilket jag är riktigt nöjd med. Jag fick ovärderlig hjälp av Marija, utan hennes tips och hjälp hade jag inte alls kommit framåt lika fort och troligtvis inte ens hunnit igenom hela boken. På slutprovet fick jag C, så en hel del hade jag nog faktiskt fattat som även hade satt sig. På engelskan gick det inte riktigt lika bra, men jag blev i alla fall godkänd vilket var målet. Jag hade kanske kunnat lägga lite mer tid på engelskan och mindre tid på matten, men ett E är i alla fall en klarad kurs.

Nu är det bara att invänta antagningsbeskedet som kommer i slutet av juli. När jag sökte utbildningarna klickade jag in mig på antagning.se och sållade ut alla ca 3-åriga hela högskoleutbildningar på heltid utan förutbildningskrav i Linköping / Norrköping eller på distans. Då hade jag 298 alternativ kvar! Då var det bara att börja plocka ut det som kunde vara intressant och jämföra med arbetsmarknadsprognoser för vad som kommer att behövas om ett par år. Det blev en blandat och välgarderad kompott. Listan som sedan skickades in är denna:

Ekonom, online 180hp. Blekinge tekniska
Ekonomprogrammet 180hp. Gävle högskola
Grafisk design och kommunikation, kandidatexamen 180hp. LIU Campus Norrköping
Kultur, samhälle och mediagestaltning, kandidatprogrammet. 180hp. LIU Campus Norrköping
Digital design 180hp. Kristianstad
Webbredaktör 180hp. Borås högskola
Webutveckling 120hp. Mittuniversitetet
Webbprogrammerare 120hp. Linnéuniversitetet
Vårdadministrativa programmet 120hp. Umeå universitet
Studie- och yrkesvägledarprogrammet 180hp. Stockholms universitet
Studie- och yrkesvägledarprogrammet 180hp. Umeå universitet
Förskollärare, 210hp. LIU Campus Norrköping

 

 

Idag fyller min mamma år och det enda hon önskade sig i år var en grillining hemma hon någon av döttrarna med trädgård. Lotten föll på mig och vi träffades här hemma på Kvästad, hela familjen utom Jörgen som jobbade. Grillen tändes och under tiden glöden inväntades spelade vi krocket. Milla och Walter hade intagit varsin vagn för en eftermiddagslur. Den goda middagen bestående av Jossans kyckling och Pernillas potatissallad (den godaste sorten, hemmagjord utan smet) intogs i vår nya paviljong och endast en enda fluga surrade runt innan den gick en säker död till mötes. Jag hade nästan glömt bort hur underbart det kan vara att äta mat utomhus på sommaren utan att slåss med en hel svärm. Igår invigde vi nya uteplatsen med fika och trots allt socker i bakelsen fanns inte en enda objuden gäst. Ni kan inte ana hur underbart det är! Bilder kommer på trädgårdens nyförvärv, men jag kom på nu att jag inte fotat  den än.

 

Till efterrätt provade jag en ny variant av snabb-tårta. Mammas favorit är schwartzwald, men det är ju en ganska avancerad tårta så jag fuskade lite. Det tog inte längre än 10 minuter och ungefär lika snabbt satte vi i oss den. Tänk vad lite socker passar bra till kaffet =) Jag vet inte vad de andra gjorde när de kom hem, men jag och Tobbe tränade i allaf fall bort en del av den på cyklarna. Det var på tiden att de åkte fram ur förrådet, dammades av (faktiskt, de hade stått vid sågen så de var ganska bygg-dammiga!), pumpades, smörjdes och fick varsin drickahållare monterade. Sedan gick premiärturen runt Skärkind, 1 mil på 38 minuter. Skärkindsvarvet kan säkert innebära många olika varv, men för oss är det till kyrkan och tillbaka, både grusvägen och asfaltsvägen dit är 5 km precis.

 

 

2 marängbottnar

2 dl milda vaniljvisp

3 dl vispgrädde

200 g mörk choklad

1,5 dl sötmandel eller hasselnötskärnor

10 after eight-kakor

1 tsk kakao

 

Smält blockchokladen och ringla den över marängbottnarna. Låt det gärna stå och stelna om det finns tid. Vispa vaniljvisp fluffig och grädden ganska hård. Hacka mandlarna/nötterna ganska smått. Klicka grädde på första bottnen, strö över hälften av nöthacket och pudra över kakao, ex med hjälp av en tesil. Lägg på den andra botten och häll över vaniljvispen, låt det gärna rinna ut över sidorna. Strö över resten av nöthacket, pudra över kakao och dekorera after eight och ev hyvlad choklad.

 

 

För några år sedan började jag fundera på om jag var överkänslig mot jäst, då jag ofta efter helgerna hade ont i magen. Inte alla helger, men de som hade bestått av mycket bröd. Smörgås till frukost (då jag i veckorna åt gröt), baguetter, pizza eller varma mackor till middagar och kanske nån korv i bröd på språng till lunch. Onyttiga helger som innehåll mat på språng, feta middager och liknande var inte alls samma sak, så det var kanske brödet det berodde på. Under ett halvår på jobbet åt jag bikarbonatsbröd till frukost dagligen och kände intgenting, så det var kanske till och med jästen kunde jag konstatera. Detta har lett till att jag numer nästan enbart äter hembakt bröd gjort på bikarbonat i stället för jäst. Och det bästa av allt - det går fort att baka! Blanda alla ingredienser, häll upp smeten i brödformar och grädda, kan det bli enklare? Här kommer några tips på bröd utan jäst, den här veckan har det blivit fyra olika sorter till frysen. Ingers limpa som kommer från Tobbes farfars fru Inger är favoriten här hemma.

 

Tänk på att grädda tillräckligt länge, det är inte alltid klart för att det inte kladdar på potatisstickan. Ett bröd ska hålla ca 96-98 grader i mitten när det är klart så använd stektermometern! Har du gräddat för lite finns ingenting att göra åt det mer än att mata fåglarna. Använd gärna en våg när du måttar upp ingredienserna, dels så blir det mer exakt mängd av mjölet och dels så går det ännu snabbare! Blanda gärna med elvisp (inte degrokarna utan visparna) så går det snabbt och lätt. Låt limporna svalna en stund i formarna och stjälp sedan upp de på galler och låt svalna under bakduk. Jag fryser sedan in de i påsar med en halv limpa i varje, då tar man inte upp för mycket till skafferiet per gång. Tänk på att den här typen av limpor är kompakta och mättande. Använder man teflonformar går det bra med bara olja istället för smör och ströbröd.

 

5 dl vetemjöl (300 g)

2 dl grahamsmjöl (120 g)

3 dl rågsikt (165 g)

2,5 dl rågkross (175 g)

1,33 dl vetekli (43 g)

0,75 dl vetegroddar (26 g)

1 tsk salt

4 tsk bikarbonat (25 g)

2 dl mörk sirap (280 g)

1 liter lättfil

 

Blanda alla ingredienser i en bunke, används gärna elvisp. Häll smeten i två smörade och bröade 1,5 liters limpformar. Grädda i 175 grader i 90 minuter.

När jag har tid över ställer jag mig helst i köket och bakar. Trots en helg med mest bakning (till namnkalaset) så stog jag gärna där igår igen. Till tårtans chokladmousse och smörkräm gick det åt många äggulor. Jag kikade på en dunk med bara äggulor i affären men använde sedan vanliga ägg istället, vilket resulterade i en himla massa äggvitor över. Närmare bestämt 19 stycken! Så vad gör man med de? Det är bra med en välfylld bakhylla i skafferiet, för under dagen och kvällen plockade jag fram recept efter recept, vilket resulterade i listan nedan.

 

Ett tips om ni sparat alla äggvitor i samma skål i kylen så väger en äggvita ca 37 gram och 1 dl är ca 3-4 äggvitor. Det går även bra att frysa äggvitor och plocka fram för bakning vid senare tillfälle.

 

 

100 g margarin eller smör

2 dl socker

1 dl grädde (eller mjölk)

3½ dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

3-4 äggvita (ca 1 dl)

ev smaksättning med ex citron eller vanilj

 

Sätt ugnen på 125 grader. Smörj och bröa formen. Rör rumsvarmt fett och socker poröst med elvisp. Smaksätt eventuellt smeten. Rör ner grädde (eller mjölk) och mjölet blandat med bakpulver. Vispa äggvitorna till fast skum i en annan skål och vänd sedan ner dem i smeten. Häll smeten i formen. Grädda i nedre delen av ugnen ca 50 min i 175 grader. Låt kakan svalna något innan den stjälps upp. Servera med vispad grädde och hackad sötmandel.

 

 

---

1,5 dl kokhett vatten (ej kokande)

2 msk gelatinpulver eller 8 geltinblad

5 dl strösocker

1 dl florsocker

2 msk vaniljsocker

1 dl iskallt vatten

1 äggvita

Kokosflingor

Kakao

 

Blanda vatten och gelatin, så att gelatinet löser sig i vattnet. Bland alla andra ingredienser och häll sedan över gelatinvattnet. Vispa på högsta effekt med elvispen i 10 minuter. Lägg smörpapper i en långpanna och strö kokos och kakao på botten. Häll i smeten i plåten och strö kokos och kakao öven ovanpå. Ställ plåten i kylspåk minst 1 timme innan du skär kakan i rutor. Går bra att frysa! Är de helt ofrysta är de lite för mjuka och svårätna, ett tips är då att lägga varje bit i en muffinsform och äta med sked. Smeten passar även utmärkt som tårtfyllning.

 

 

---

3 äggvitor

1,5 dl strösocker

Valfritt strössel eller karamellfärgat pärlsocker

 

Bland äggvitorna med hälften av sockret till ett fast skum. Vänd försiktigt ner resten av sockret och valfritt strössel. Sprista eller klicka ut marängerna på en plåt. Strö strössel på marängerna. Grädda i ugn på 125 grader i 45 minuter. Det går bra att dubbla smeten. Låt dem sedan gärna ligga kvar på plåten i rumstemperatur över natten så att de blir riktigt torra och spröda. Frys inte maränger, förvara dem torrt.

 

 

---

Marängbotten Chokladmaränger

 

100 g mörk choklad

3 äggvitor

1,5 dl strösocker

Smält chokladen i en kastrull eller ett vattenbad. Ta chokladen från värmen och låt den svalna men inte stelna. Vispa äggvitor och 0,5 dl av sockret till ett fast, vitt skum. Tillsätt resterande socker och fortsätt vispa till ett ännu fastare skum.

Ringla ner chokladen i äggviteskummet. Klicka upp maränger på en plåt med bakplåtspapper. Varken blanda eller rör om, se bara till att få med choklad och äggviteskum på varje maräng, rör du om blir marängerna bruna i stället för melerade.

Grädda 1 timme och 30 minuter. Låt dem sedan gärna ligga kvar på plåten i rumstemperatur över natten så att de blir riktigt torra och spröda. Frys inte maränger, förvara dem torrt och tättslutet. Går bra att vräka i sig alla på en gång :)

 

---

Hallonsorbet

1 kg frysta hallon
2 äggvitor
2 dl strösocker
2 dl vatten

Koka upp hallon, vatten och socker i en kastrull. Ta kastrullen åt sidan och låt kallna. Mixa blandningen slät med mixerstav. Vispa äggvitorna till ett fast skum i en ren och torr bunke. Vänd ner äggskummet i hallonpurén och blanda noga. Häll upp sorbeten i en burk med lock (en fyrkantig godisburk är perfekt storlek) och frys 30 minuter. Ta ut sorbeten och mixa den ännu en gång med mixerstav. Frys ytterligare minst ett dygn innan servering, tills sorbeten fått fin konsistens, men det går även bra att låta den stå i frysen till suget faller in. Har du glassmaskin kan du i stället frysa sorbeten i den ca 30 minuter totalt, och sedan om du önskar ställa in den i frysen i en bytta.

 

---

 

Vispa smör och farinsocker poröst med elvisp. Rör ner grädde, likör och vaniljpulver i smörsmeten. Bland med en slev. Blanda i mjölet och bakpulver. Vispa äggvitorna till fast skum vänd försiktigt ner de i smeten. Häll upp smeten i en smörad och bröad form. Strö över mandeln. Grädda i nedre delen av ugnen ca 80 min i 150 grader. Låt kakan svalna något innan den stjälps upp.

 

Igår var det namnkalas för Milla Kristina Nicole Bäckmark. Det var släkt och vänner till Milla och hennes föräldrar och vi var i Fyrby koloniområdes lokal (bakom Ingelsta-området), där vi även varit på mormor och morfars 60-åriga bröllopsdag och Jossans 30-årsfirande under de senaste åren. Tyvärr var Millas gudmor Pernilla som skulle sjunga sjuk men det var en trevlig dag ändå. Milla var glad för det mesta om ingen annan bebis grät och hon tog sin 10-minuters powernap under fikat och sen var hon vaken.

 

När Jossan började prata om namnkalas för Milla frågade jag direkt om jag fick baka tårtorna. Jag har alltid velat bli duktig på att baka och kanske framförallt tårtor, men har inte haft direkt tillfällen att baka till. Förutom jag är inte min familj några tårtmonster och även om jag skulle kunna så borde jag inte sätta i mig en hel själv bara för att provbaka. Till de 45 anmälda gäster skulle det bakas tre tårtor som skulle innehålla hallon och choklad, i annat fall fick jag fria händer. Som jag skrivit tidigare så innehöll tårtorna hallonpannacotta och chokladmousse, de är sedan spacklade med vaniljgrädde, täckta med chokladsmörkräm och vit marsipan och dekorerade med ätbar tusch, sugarpaste färgad med lila färgpasta och olika strössel. Temafärgen på namnkalaset var lila och silver. Pernilla var här i fredags och hjälpte mig med att slå ihop de olika komponenterna och Tobbe var en ovärdelig hjälp när de skulle monteras och dekoreras! Vi konstaterade även att om jag skulle bli en bättre tårtbakare än honom var jag först tvungen att arbeta på min tålamod. Genom att skrika, gråta, hoppa, stampa i golvet och vara på väg till Ica Maxis bageri för att inhandla riktiga tårtor (nej, det var jag inte...) kommer man inte långt på. Nu i efterhand kan jag bara skratta åt mig själv, men då när allt höll på att gå åt helvete (fyllningarna rann ut mellan bottnarna, dekorationerna som var tänkta från början fick jag inte till och marsipanen sprack) och jag redan var ganska trött efter en jobbig vecka var det kanske inte så konstigt att jag betedde mig så... Tillslut blev de i alla fall färdiga och efter de berömmen vi fick är jag riktigt nöjd med mina första "beställnings-tårtor".

 

Så kommer man till det här med namnkalaspresent. Jag är väl inte ensam om att vilja ge något unikt, som ingen annan ger eller som kanske heller är så vanligt att få. Visserligen tänker väl andra så, det märks inte minst av det faktiskt inte är halsband med månadsstenar, tallriksset och burkar för tappade tänder som dominerar presentborden längre. Men det där med att hitta något riktigt unikt och personligt är svårt, så vida man inte tillverkar det själv. Till mitt syskonbarn ville jag även hitta något extra unikt. För länge sedan kom jag på idén att jag vill ge Milla en gunghäst i trä. En begagnad som jag skulle måla om och fixa till med personliga detaljer. Jag hade bevakning på Blocket, letade på annonssidor på internet, åkte runt till second hand-affärer, loppisar och auktioner. Om jag väl hittade en någonstans var den antingen jättedyr eller redan såld. Tillslut frågade jag Tobbe hur svårt han trodde att det var att göra en själva. Det som var knepigt att få till var medarnas släthet, men annars så slog vi faktiskt ihop den på en dag. Med en stor snickarbod, gott om virke, maskiner och hjälpmedel så är det inte så avancerat att snickra. Huvudet fick vi hjälp av grannens dotter att rita, då det inte riktigt är min eller Tobbes starka sida. Som färdigbyggd grundmålades den en gång och sedan med högblank vit färg. Texten är utskriven från dator, bokstäverna utskurna ur pappret och sedan målade med stöppelsvamp gjord av biltvättsvamp från Biltema. Textraden kommer från Lars Winnerbäcks "Kom änglar", en artist som faktiskt Jörgen, Millas pappa, indroducerade för mig innan han blev känd hos varje svensk. Tyglarna och svansen är gjorda av upprepade båtrep.